Hellre wienerbröd än wienervals

Bästa läsare!

Jag känner mig stolt över att min dotter är förtjust i att ta långpromenader nästan varje helg. Men det skulle kännas trevligare om det var just mitt sällskap hon värdesatte. I söndags fick jag en aning om att så icke är fallet.

” – Varför måste du gå så långsamt, pappa? Suck.”
Hallå, det är vinter, gångvägen är täckt av is och det är fullt med hundskit överallt. Ursäkta att mina nervbanor till fötterna inte är kopplade till något jävla Playstation . Tänker jag. ” – Det är halt”, säger jag kort. Suck, hörs det från dottern.

Anledningen till att hon står ut med mitt sällskap på dessa promenader är a) jag har med mig plånboken b) hon vill bränna kalorier. Plånboken kom till nytta när vi nådde Vivo-butiken i Årstadal. Ja, nu heter det väl inte Vivo längre, men struntsamma. De sålde wienerbröd: 3 för 20 kronor.

” – Jag vill inte ha”, sade dottern trumpet.
” – Jag vill ha”, svarade jag entusiastiskt.

Väl utanför butiken tog jag första tuggan.
” – Jisses, det här var de godaste jag ätit på länge. Perfekt tuggmotstånd och så saftiga att de inte smular sönder. Mmmm…”
” – Hm”, svarade dottern sammanbitet. Jag gjorde några ljud som skvallrade om hur otroligt gott det var.
” – Hur många kalorier tror du det är i dem?” frågade nu dottern. ” – Ingen aning”, svarade jag uppriktigt.
” – Tror du att jag hinner bränna upp kalorierna på vägen hem om jag äter ett wienerbröd i alla fall?” fortsatte hon nu i ett lite mer vädjande tonfall.
” – Man bränner kalorier även när man tuggar”, svarade jag med ett snett leende.

Dottern delade min uppfattning om wienerbrödets smak, men drabbades omedelbart av dåligt samvete.
” – Vi borde ha cyklat istället”, muttrade hon.
” – Som om det skulle vara mindre halt för en cykel”, invände jag.
” – Men då hade man i alla fall fått motion”, replikerade hon och antydde härefter att mitt långsamma lunkande knappast var ett hot mot de nyintagna kalorierna. Och så här fortsatte det hela vägen hem.

Jag frågade henne till slut om det verkligen var frågan om wienerbrödet som gjorde henne grinig.
” – Nej, jag är trött”, svarade det lilla åskmolnet.
” – Trött? Då måste du ha bränt slut på alla kalorier vid det här laget”, skrockade jag. Detta fick min dotter att börja skina som en sol.

Skall jag vara ärlig så är jag bekymrad. Delvis är jag ju rädd att mitt barn skall utveckla en nojja. Samtidigt inser jag att det finns en person som borde tänka mer på vad som kommer in genom munnen. Och det är jag. Hellre ett wienerbröd än en wienervals. Eller varför inte wienernougat, mmm?! Den filosofin är nog inte nyttig i längden.

Det är ju uppenbart att min kropp kommer behålla kalorierna betydligt längre än min dotter. Trots att vi haft en djävulsk vinter måste jag nästan hota med spöstraff om hon inte tar på sig mössa, tröja, vantar och långkalsonger. Jag gör nämligen misstaget att tvinga henne bära alla dessa kläder utomhus bara för att jag huttrar redan innan vi kommit ut ur trapphuset. Jag måste inse att hennes kropp fungerar som den skall göra hos en ung person (fryser aldrig), och att min kropp… ja, vi kan nu börja tala om ett sluttande plan. Det finns inga tecken på att jag blir yngre, om man säger som så. Enda trösten är att ett saftigt wienerbröd då och då åtminstone kan ge lite livsglädje. Och glädje är en underskattad vitamin i det här livet.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Biologi, Privat, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Hellre wienerbröd än wienervals

  1. cathrin- skriver:

    Jag förstår dig. Du har ju ändå en ung dotter som håller dig pigg. Jag måste hålla mig pigg själv. Hur lätt ät det? Jo, lättare genom att stoppa en godisbit eller bullle i munnen, men inte heller bra i längden juu.

    • Peter Harold skriver:

      Om möjligt bör man kombinera bullen med en promenad. Man blir pigg av att få intryck av omgivningen utomhus. Kan lova dig att min dotter också kan göra mig trött. Väldigt trött… 😉

  2. Shi Yan skriver:

    Your daughter is conscious of her weight at this age?! Oh goodness! It’s scary!!

    • Peter Harold skriver:

      Well, she is tall (almost 1,62-1,63 cm) for her age, so she have reasons to be a few pounds bigger than her class-mates, and she accepts that. But she is also concerned what junk-food can do, and she don’t want to go into that area of danger. Of course, she would like to look like a Miss Thailand-candidate, but… Well, I better not write what I think as she knows English and read this blog. 🙂 I am happy she do eat properly, and doesn’t try to manage her weight with any harmful methods.

  3. Therése skriver:

    Jag får bilder 😉 !
    Bra skrivet. Synd om hon får nojjor stackarn.
    Tyvärr så är idealet lite skevt.

    Kram
    ps.vart lite ”borta” en vecka i kolan. Så jag håller på att läsa ikapp mig på det du skrivit. 😉 . ds

    • Peter Harold skriver:

      Jag kan lova dig att jag har en sådan vecka i min kola. Jag är så trött att jag skulle kunna stå och sova. Ändå vill jag minnas att jag skrev någonstans i förra veckan att jag kände mig ovanligt pigg. Ja, det var förra veckan det… 😉

  4. Thomas skriver:

    Det är ju fastlagssäsong nu (eller semlor som ni säger) och en sådan bör rimligen slå ett wienerbröd i kaloriinnehåll, det kan du trösta dottern med.

    Att det inte var en sådan ni åt alltså:)

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s