När kulturen ger skrämselhicka

Bästa läsare!

I brist på andra större katastrofer av nyhetsvärde har Sverigedemokraten Bamse och nazisten Lars von Trier dykt upp i topplistan över vad som brusar mest. I alla fall om man skall döma av tidningsrubriker och ämnesraderna i bloggflödet. Den förstnämnde talar för myndigheten Migrationsverket som vill upplysa barn mellan 5-12 år att ibland är det bäst att ett asylsökande barn får resa hem. Och den sistnämnda säger att han är nazist och gillar judar.

Ok, tvinga mig inte att förklara. Det spelar ingen roll vad Bamse eller Lars von Trier EGENTLIGEN säger. Det som räknas är att vår tolkning av ”utspelen” som går stick i stäv med vår allmänna syn om främlingsfientlighet och arvet efter Adolf Hitlers vansinniga nationalsocialistiska terror. Åter igen – som så många gånger förr – undrar vi om det är sådant här ”kulturen” skall erbjuda oss. Indignationen skruvas upp i maxläge.

Personligen tycker jag att det är intressant när folk blir upprörda. I Lars von Triers fall leder mina tankar till hotellchefen Basil i TV-serien ”Pang i bygget” som tjatade ” – Don’t mention the war” till sin personal eftersom hotellet skulle få tyska gäster. Det sägs att vad som skedde på detta udda brittiska hotell var mycket roligare än den presskonferens där Lars von Trier lyckades trassla till det för sig genom att beskriva sina förvirrade känslor till ett falskt judiskt urspung – som visade sig vara ett tyskt, och tillägga att han faktiskt gillar judar, men ser problem med situationen i Israel.

” –Don’t mention the Jews, Lars!” I alla fall inte om du befinner dig i filmindustrin. Och det av två skäl. Branchen är etniskt sett överrepresenterad av Israels barn, om det nu över huvud taget går att använda ett ord som ”överrepresenterad”. Nä, det gör det inte – men ni förstår vad jag menar. Woody Allen, Jack Black, Natalie Portman, Kate Hudson, Jeff Goldblum, Ron Jeremy… ja, den som är antisemit och ämnar notoriskt bojkotta filmer med judar kan sluta se på film, eller begränsa tittandet till Bollywood och kinesiska kostymdramer och japanska kampsportsrullar. Så att sitta i Cannes och säga sig att man förstår Hitler… nej, inte den bästa idén, Lars.

Nu försökte ju Lars von Trier att släta över sitt uttalande om Hitler genom att säga att han gillar judar, men att det finns ett problem med Israel. Bortsett från att man inte kan föra en sansad diskussion om Israel med folk som nyss hört en säga att man förstår Hitler – eller tvärtom, i ordningsföljd – så skall man ha i åtanke att det i film- och mediebranchen KRYLLAR av folk som också ser problem med hur staten Israel agerar gentemot sina grannar. I Sverige representeras denna yttring nog så väl av kvällstidningen Aftonbladet. Men det går ALDRIG att föra ett nyktert eller nyanserat samtal om dessa ämnen. Så det andra skälet till att aldrig tala kritiskt om Israel i medier är att man riskerar att få ”vänner” – Israel-kritiker – som man egentligen inte vill ha. Och det finns gott om dem i den politiska världen.

Vad beträffar Bamse ser jag rätt så krasst på hans budskap. Ibland är det asyl som är det enda rimliga sättet att ta hand om flyktingar. Och under stundom är det troligt att vederbörande människor kan bygga sig en bättre framtid i de länder de kommer ifrån. Detta är livets fakta, inte en moralisk värdering från min sida. Vi är ljusår från den dagen då vi kan säga att denna planet är ETT – även om jag delar den önskan att mänskligheten skall dit.

Däremot tycker jag att det är botten att karaktären Bamse kan hyras för pengar. Det är möjligt att Rune Andreasson också skulle ha kunnat tänka att sälja ut sig för att göra välmenande propaganda (yes, he did!), men min version av Bamse skulle vara mer principfast: Ingen tecknad björn i blåa byxor och luva på vare sig tandkrämstuber, godisaskar, resebyråreklam eller i informationsblad från myndigheten. Bamse skulle liksom skomakaren ha blivit vid sin läst.

Uppenbarligen är honungsnarkomanen Bamse i behov av cash. Och vilket förlag tackar nej till att få betalt av staten för att få sitt varumärke distribuerat till var och varannan skola?! Det konstiga är att Bamse är välkommen i undervisningen, men inte Ronald Mc Donald. Ändå finns ingen av dem på riktigt…

Något att tänka på medan vi ändå förfäras över den levande kulturvärldens animerade yttringar.

Hälsar eder Peter Harold

SR, SvD och DN  om von Trier
SVT  om Bamse

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Demokrati och frihet, Nyheter, Okategoriserade, Politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till När kulturen ger skrämselhicka

  1. Jens skriver:

    ibland är det bäst att ett asylsökande barn får resa hem.!!!!!!
    Ja DU tolkar det så, Tycker mer det låter som att man inte DÖR bara för att man blir hemskickad!!!!!!!
    Och arvet efter Adolf Hitler… lol Va e det för Dynga du snackar om….

    • Peter Harold skriver:

      Hej Jens!

      Läs en gång till vad jag skrev:

      ”Ibland är det asyl som är det enda rimliga sättet att ta hand om flyktingar. Och under stundom är det troligt att vederbörande människor kan bygga sig en bättre framtid i de länder de kommer ifrån. Detta är livets fakta, inte en moralisk värdering från min sida.”

      De ord du försöker lägga i min text är faktiskt DIN tolkning. Sedan är jag orolig över att du inte på en rad har förstått min text i övrigt om Lars von Trier och HANS referenser till Hitler. Du ger mig inte en enda anledning att laughin out loud, snarare tvärtom.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s