Ni, du, ni. Inte lätt för de unga att tilltala rätt.

Bästa läsare!

I föregående postning skrev jag om hur jag upplever att mitt åldrande blir påtagligt genom att besöka Mackdånalds som bemannas med nigande sommarvikarier som tilltalar en med ”ni”. Jag – och säkert många läsare av Skrivarens blogg – är nog nyfikna på varför du-reformen tycks ha avstannat. Vid en snabb sökning på Google råkade faktiskt Skrivarens Blogg dyka upp i listan, men mig veterligen har jag aldrig förklarat varför ni-andet kom tillbaka. Så jag gör ett försök nu.

Boråskommunisten Fredrich Legnemark (alla som viftar med röda fanor kallar jag elakt för kommunister, bara så ni vet) hänvisar att till att ni-andet kommer från servicesektorn, företrädesvis serveringar, kiosker och närbutiker där unga jobbar. Eftersom de anställdas servicenivå mäts och lönesätts försöker ungdomarna bete sig underdåningt. Jag citerer:

Det är en logisk följd av den amerikanska servicementaliteten som illustreras i konceptet att “kunden har alltid rätt”. Kunden, jaa, det är äldre personer, rikare personer, personer som köper.

Hm, alla är inte underdåninga. Foto-Lasse berättar om när han träffade Knugen och Silvia och du-ade hej vilt till dem:

Jag var en gång på slottet och innan jag träffade kung och drottning frågade jag deras pressekreterare hur man tilltalade dem. Löjligt egentligen, men det gjorde jag. Kunde man säga du?

Pressekreteraren sa att hon aldrig hört dem klaga över att någon duade dem. Jag sa alltså du både till kungen och Silvia. Det gick hur bra som helst. Vi snackade på och det var inga som helst problem. Snarare tvärtom.

Kerstin Berminge anade år 2006 domedagen i samma anda som Fredrich Legnemarks:

Nej, du har rätt, de yngre vill nog hellre återinföra det tydliga klassamhället igen just för att de inte vet vad det innebar, aldrig varit med om det kryperi som åtminstone jag såg när jag började arbeta som 16-åring.

Journalisten Mona Davidsson kräver en ny du-reform sedan hon flugit inrikes härom veckan:

Den senaste exemplet är från en inrikes flygtur. ”Vill ni ha något att dricka”, frågade flygvärdinnan som faktiskt var i min egen ålder. Jag tittade på det tomma sätet intill, sedan på flygvärdinnan och svarade ”Nej, det vill vi inte.”

Själv är jag en flitig ”ni”-are, om än bara i berättelseform. Åtminstone avseende mina romaner som utspelar sig under andra hälften av 1800-talet, vilket flertalet av dessa berättelser brukar göra. Där skriver jag konsekvent Ni med stor begynnelsebokstav för att markera singular, och ni med liten bokstav för plural. Enbart med denna detalj känns mina alster lite mer ålderdomliga, vilket är min avsikt.

Tillbaka till sista exemplet här ovan, hon som irriterade sig på att en jämnårig flygvärdinna ni-ade henne, och gjorde det som jag bara tänkte göra på Dånken, nämligen att tolka servicepersonalens tilltal på ett närmast autistiskt vis och ge svar på tal. Men låt oss tänka ett varv till. Vad har denna servitris eller flygvärdinna gjort för att förtjäna besserwissig snorkighet? Jag undrar hur flygvärdinnan kände efter att ha blivit avsnäppt med en arg påminnelse om Enn Kocks och Bror Rexeds du-reformer från 1960-talet. Är det verkligen de serviceanställda vi skall kriga mot?

Tydligen är det inte bara på Mackdånalds man blir ”ni” med personalen. En dam i… f’låt, hon föredrar att kallas tant[!] enligt artikel i DN… blev dessutom titulerad som ”fru” av sin doktor, vilket hon uppenbarligen inte tyckte om:

[…] när jag för några veckor sedan skulle operera mitt knä och doktorn kom in och började tala om ”fruns knä” med mig. Utan att tveka sa jag: ”kalla mig inte fru!”  Han undrade då vad han skulle säga. ”Du går bra”, svarade jag. Jag hade kanske inte varit lika direkt om vi suttit vid ett middagsbord.

DN:s jourhavande etikettfascist Magdalena Ribbing svarar på ”fruns” vittnesmål med ett insiktsfullt konstaterande att ni-andet och titulerandet är ett försök till att vara artig, och att detta missuppfattas av de äldre:

De yngre generationerna vet inte eller förstår inte hur ni uppfattas utan har fått för sig att det är artigt – och det går inte att ändra annat än genom eget idogt duande och uppmanande till niarna att säga du.

Man kan faktiskt vända på det. Den äldre generationen förstår inte den yngre generationens avsikt att vara artig. Det går väl inte att öppna en dagstidning utan att se dåliga exempel på ungdomar som bär sig illa åt i samhället. UFO-mannen Clas Svahn rapporterar om en 25-åring som stuckits ihjäl i Älvsjö. Jag gissar att gärningsmannen är i samma ålder. SvD preciserar den döde till 27 år, om nu någon undrar. Och häromdagen skrev kvällspressen om att en TV-snickare jagade en grupp ungdomar som stal båtmotorer. Ständigt dessa hemska ungdomar…

Sett ur denna dystra synvinkel finns det bara två alternativ för dagens nyvuxna: Acceptera domen att ni är ligister och oönskade – lev som busar. Eller klipp håret, skaffa ett jobb och försök få vuxenvärldens och samhällets tillit. Att vara 17 bast och börja på Dånken är fan i mig ett bra kvitto på att man vill bli sedd som en god medborgare. Så länge jag inte blir magsjuk av hamburgarna borde jag inte klaga på deras ni-ande.

Kanske har dessa ungdomar, eller för all del medelålders flygvärdinnor och doktorer, en nostalgisk dröm om ett samhälle som är svartvitt och där alla talar som i en långfilm från 1940-talet. Det fanns en estetik på den tiden som gått förlorad idag. Inte tusan är det underligt att skötsamma tonåringar av idag föreställer sig ni-epoken som någonting tryggt och trivsamt, i vart fall i jämförelse med den verklighet de levt i under grund- och gymnasieskola där det allmänna tilltalet inte sällan yttrar sig i form av ord som ”jävla hora” och liknande.

Hälsar eder Peter Harold

P.S. Dagens lunchlektyr blir Medborgare X:s artikel om feminismen förr och nu. D.S.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ni, du, ni. Inte lätt för de unga att tilltala rätt.

  1. Linnea skriver:

    Råkade halka in på din blogg och kan inte säga annat än att det var riktigt bra skirvet! Själv är jag ungdom och har uppfattat att Ni är en artigare form av du. Tror till och med jag hört det i skolan vid något tillfälle. Så för mig är det självklart att använda det då man tilltalar äldre personer. Men tydligen borde man kanske inte det…
    Hur som helst, bra och träffande inlägg!

  2. Bengt skriver:

    När Enn Kokk förs på tal tänker jag alltid på SR Ekots nyhetssändning som vid ett tillfälle för några år sedan inleddes med: ”Det blir En Kokk som ska leda Socialdemokraternas analysarbete efter katastrofvalet ….”.
    Roligt när man blott hör det, ju. Men det är onekligen bra när icke-politiker får sådana uppgifter, exempelvis en kock. Nya ni-vågen … Tror att den har startats av överklassungdomar på Östermalm och liknande, och sedan spritt sig. Det låter väl fiiint … Som exvärmlänning prisar jag annars värmlänningen Bror Rexed. Som väl för alltid kommer att minnas för just du-köret. På den tiden när han chefade för Socialstyrelsen var ju det statliga verket något av det mest storebrorsaktiga (!) av alla verk & myndigheter. Så för hans egen del är det ju bra att ”det andra” har glömts bort. Dottern hans, Gerd, är programledare i SVT:s regionala nyhetsprogram ABC. Hennes programledarkollegor där brukar ibland avsluta nyhetssändningarna med ”Herrå!”. Det gör emellertid inte Gerd -och det gjorde ju aldrig Orup (Lars, alltså, inte den yngre sjungande upplagan). Men vem vet? Nyhetssändnings-avslut med lite avmätt ”Gokväll!” kanske kommer tillbaka. Det också.

    • Peter Harold skriver:

      Jag gillar definitivt Katarina Sandbergs flörtiga blinkning på slutet. 😉 Finns det någonstans ordet ”fiiint” har en speciel klang så är det väl Lidingö? Jag minns när min dotter var i 4- eller 5-årsåldern och vi besökte mina föräldrar i Bergslagen och hon sa att hon tyckte att en blomma var fin. Min far utbrast i ett förskräckt:
      ” – Herregud, hon har Lidingö-läspning!”
      🙂

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s