Snart dör vi yngre…

Bästa läsare!

Orka jobba till 65? Tja, hur ser villkoren ut?

Debatten om pensionsåldern har blossat upp igen sedan DN publicerat en undersökning av Synovate där tre av fyra svenskar uppger att de tror sig kunna arbeta vid 65, ställt mot verklighetens siffror som säger att endast varannan 64-åring går till jobbet (Dessvärre redovisas inte den siffran mer exakt i DN-reportaget men SvD är lite utförligare).

Det är med blandade känslor jag ser att det bara är 70% av alla i arbetsför ålder mellan 55-64 som arbetar. Personligen känner jag väldigt stor press av blotta tanken att harva vidare till 65 i det tempo och med den belastning jag har nu. Jag har arbetat med 60+ och märker på många av dem att det fysiska och det mentala förfallet är både givet och naturligt. Redan i den här åldern märks en tilltagande gagighet – charmigt men livsfarligt om vederbörande skall förmedla en viktig instruktion.

Själv är jag i 40+ och känner hur jag själv är på håret att snudda vid samma nivå av gagighet efter stressiga perioder. Det är som den ångestfyllda perioden demensdrabbade genomlider i början av sin sjukdom; de känner att någonting är fel och att det blir värre och värre tills sjukdomen tagit över och man blir ett barn igen (i bästa fall). I mitt fall är osäkerheten kring hur vissa ord skall stavas en katalysator för ångest. Tag t.ex. ordet gagighet. 3 G, för att tala tele-termer. Eller skall det vara 4G? ”Gagighet” eller ”gaggighet”… snälla, varför säger inte hjärna direkt vad det skall vara? Håller jag på att bli stencil? Eh,jag menar senil…!

Jag är inte optimistisk. 50- och 60-åringarna har en benägenhet att köra lite extra med oss som är 30-40. Samtidigt dyker 20-åringarna upp som… ja, nu dömer jag ju kanske lite väl hårt… har en benägenhet att kunna avgränsa sina ansvarsområden ganska snävt. Konsekvensen är att man får gå omkring som en gratischef och slita ut sig. När sedan 50-taggarna skall ersättas på chefsposition så lär väl organisationen kräva ”nytt ungt friskt blod” vilket tyvärr – och här är ännu ett exempel på livets orättvisor – innebär att vi som slitit ut oss för både den äldre och den yngre generationen blir ratade och passeras av dem vi curlat för utan belöning.

Någonting säger mig att min generation blir den första på väldigt länge som kommer sätta avtryck i kurvan över medellivslängden. Om vi inte rent av blir början på en nedförsbacke så kan jag i vart fall slå vad om att vi blir en grop i kurvan.

Hälsar eder 70-talist Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Biologi. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Snart dör vi yngre…

  1. Kinks skriver:

    Spela roll om det är 3G eller 4G, gagggighet är väl inget ord egentligen. Så du kan säkert använda hur många G du vill.
    Fast kom ju o tänka på att Lady Gaga använder ett G men uttalar Gaga som i hagga. Strunt samma. 🙂

    Jag blir med handen på hjärtat rädd när jag tänker på att man skulle orka jobba till 65. Jag känner redan nu alla ålderskrämpor som har kommit på mig fast jag är så ung. 😉
    och nej, dessa krämpor är faktiskt ingen inbillning. I veckan skall jag till apoteket och köpa mig ett par tjusiga stödstrumpor för trötta ben och onda fötter. Hälsningar ifrån en annan 70-talist samt även light hypokondriker och exbloggare.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, när man var liten och såg alla gamla människor kändes det ju som om de var av en annan art. Och visade de upp sina gamla fotografier ville man ju anklaga dem för lögn; ” – Den där slätkindade bruttan kan omöjligt vara ni som är så skrynklig, fru Andersson”. Typ.

      Och nu kan man själv stå där vid badrumsspegeln och konstatera att förfallet börjat utvändigt, en tanke som föranleddes av att det blir jobbigare och jobbigare för varje år att häva sig ur sängen och böja sig ner mot golvet efter strumporna. Börjar förstå dem som sover med dem på sig… 😉

  2. Anonym skriver:

    Vilket upplyftande ämne att läsa för den som just blivit ett år äldre. Tack!… 😉
    Har glömt vem som sa det, men man får snart göra så, att när man ändå knyter skorna tänker man efter om det är något mer man kan passa på att göra när man är där nere…

    /Henke

    • Peter Harold skriver:

      Shit, där är jag redan!

      Fast det är än så länge bara när jag snörar på mig mina stövlar och knappt kan röra mig på grund av skoteroverallen (min klädsel nu när jag åker moped på hösten). Å andra sidan använder jag inga snörskor civilt sedan något år, så… :-{

      Grattis i efterskott på födelsedan!

  3. Bengt skriver:

    Björn Borg. Frank Andersson. Linda Haglund. Jag. Vi 56-or har nog varit gaggiga ända sedan födseln. Ja, vi har ju Ingemar Stenmark också. Som alla trodde var lika gaggig. Men sedan han på äldre dar utvecklats till rena turbokäften (i alla fall jämfört med förr) har man insett att det kanske inte är så. Modern (min, alltså) brukade fördriva tiden under hennes sista år med att ringa runt med frågan: Var är jag? Även jag (56:an) är tacksam för besked. Både vad beträffar min samt Moderns position (sistnämnda kan dock mycket väl vara avliden). Två kvinnor håller dock i skrivande stund 56-fanan högt, båda på den internationella arenan. Christine Lagarde, IMF-chefen. Samt EU:s ”utrikesminister” Catherine Ashton. Sistnämnda född samma dag som jag, och för en photoshopinriktad som undertecknad med synnerligen intressanta bobbor i ansiktet (och utan haka). En utmaning. Och utmaningar av alla de sorter behöver egentligen aldrig ha med åldern att göra. Tycker jag.

    • Peter Harold skriver:

      Ni 56:or verkar en redigt spridd årgång i samhället, Bengt! Ni är ju gubvevars också äldre än rymdåldern! 🙂

      Jag är rädd för att även jag – trots ett lokalsinne som fungerar bra utan fyra sändande satelliter – under stundom undrar ”Var är jag?”. Fast det är mer ur ett metafysiskt perspektiv än en konkretion av koordinaterna.

      Däremot är det allt vanligare att jag ställer mig frågan ”Hur stavas det?”. Konkretition är ett bra exempel på ett sådant ord…

  4. Anna skriver:

    Själv är jag född 1967. Och jag är helt på det klara med att jag inte kommer jobba heltid mer och det är verkligen inget jag eftersträvar heller. Rätt att få jobba färre timmar för att få njuta av sitt liv och sina barn, skulle vara en självklarhet anser jag. Det gagnar alla. Klart att de som har sina drömjobb eller jobb som inte sliter ut kroppen kan och vill jobba mycket och länge! Inte konstigt alls om man vill det när man kan skräddarsy arbetstider och tom få ha barnen (och barnbarnen) på jobbet eller jobba hemifrån. Men det är ju som bekant inte alls så många som kan det. Det får man ju ha i minnet när man ska styra och ställa över folks pensionsålder! Det finns ju också fler yngre som bränner ut sig numera också och alltfler yngre får inte ens komma ut på arbetsmarknaden alls, utan går med aktivitetsstöd i många år efter att ha blivit diagnosticerade med adhd… Det är ju det stora trycket i arbetslivet som GÖR alltfler utslitna i förtid.

    Jag tycker det är mer märkligt att inte fler dukar under av att stressa som de gör, faktiskt. Det största problemet är inte att folk inte orkar jobba till 65- det största problemet är att arbetsgivare ställer så otroligt höga krav på sina anställda och ger anställda allt mindre inflytande på arbetstider och arbetstimmar. Det är klokt att satsa på att fler ska hålla länge- och mycket oklokt att utgå ifrån att alla människor kan arbeta som robotar oavsett vilken fas du befinner dig i livet. Framför allt är ju inte barn robotar som man kan dra upp ur sängen när som helst på dygnet och bara trycka på en knapp… När ska arbetsgivare förstå detta och när ska man satsa på ett mänskligare arbetsklimat även för anställda med lägre status? Alla behövs för att hjulen ska snurra. Men alla är inte med. Det är helt klart många av oss som inte räknas alls.

  5. Anna skriver:

    sorry- menade ju aktivitetsERSÄTTNING. Det får man upp till 25 års ålder, tror jag. Sedan får de varaktig sjukersättning, dvs blir förtidspensionerade vid 25. Bara för att arbetsmiljön inte kan anpassas till alla de som inte är helt ”normala” och har arbetserfarenhet. Det vore intressant att undersöka hur mycket den stränga arbetsmiljön och ”besparingarna” egentligen kostar med allt detta inräknat! Håller med om detta med ”gaggighet” och att man som 45-åring kommer i kläm i arbetslivet- känner igen syndromet på pricken! Generation X tycker man är gaggig och generation 40-50-tal passar på att ge en de fysiskt tyngre uppdragen och så tar man alltför stort ansvar utan att få betalt för det…

    • Peter Harold skriver:

      Ja, det är nog så illa att vi är den generation som kommer att sän ka statistiken. Å andra sidan måste det ju komma till en lösning. Något som bekymrar mig är att vi idag lägger ner så förtvivlat stor andel av vår inkomst på bostaden. Allt mer går till att betala räntor eftersom priserna på bostäderna stiger långt fortare än andra kostander. Ekonomerna applåderar detta eftersom det är tecken på att ekonomin i landet är bra, men jag tror att det är en lögn. Det som sker är att allt fler binder upp sig för högre livsomkostnader och ett livegenskap uppstår. Istället för att sträva efter fördubblade villapriser på 10-15 år hade det varit bättre om prisutvecklingen gått långsammare och folk kunnat ha råd att gå ner i arbetstid om man så önskat. De enda som tjänat ppå utvecklingen är bankerna och deras ägare. Och de äldsta som kunnat sälja sina bostäder för guldtackor till oss 70-talister.

      • Anna skriver:

        Ja, Peter. Det senaste årtioendet har man satsat oändligt mycket på att sätta nyanlända i jobb, kosta vad det kosta vill! Undrar vad lönebidragen egentligen kostar och skapar det egentligen några nya jobb- eller rör det sig om konstgjord andning? Slutade man betala ut lönebidrag (som egentligen också skulle gå till att finansiera även funktionshindrade genom anpassad arbetsmiljö, men alla vet att detta inte görs) skulle nog arbetsmarknanden lättas upp för oss som inte får lönebidrag. Bara en tanke… Kan inte SD beställa en helt adekvat och giltig undersökning och redovisa siffror på vad ams satsningar har kostat och hur många riktiga jobb UTAN lönebidrag dessa har gett?

        Jo, jag ser ingen lösning angående detta med boendekostnaderna som skenar iväg. Klart är i alla fall att hyresmarknaden aldrig varit ”skattesubventionerad” som många högerentusiaster påstår. Det har bevisats många gggr om att de som köper sina boenden får lägre boendekostnader. Däremot ligger det nog mycket i det som sägs om att allmännyttan kan ta så skyhöga hyror eftersom deras hyresgäster i högre antal än övriga, får hyran betald av kommunen via försörjningsstöd. Det förklarar varför hyror i rinkeby/tensta bland annat har högre hyror än i övriga länet…

        • Peter Harold skriver:

          Jag är jättedåligt påläst i dessa frågor, och vad gäller satsningarna på migration är jag så fördomsfull att jag tvivlar på att satsningar som misslyckats förr också kommer misslyckas i framtiden. Däremot är det ganska tydligt att de som arbetar inom invandringsindustrin tjänar en hel del pengar numera. Journalisten Merit Wager brukar ha koll på branschen, och hon skrev bl.a. en artikel om hur staten valde bort det ideellt arbetande Röda korset som behandlare av flyktingars trauma till förmån för ett etablerat företag.

          Om det inte fanns ekonoimiska stöd att hämta i Sverige skulle givetvis vårt land inte vara attraktivt att migrera till, det är givet. Nu kommer detta lösa sig ändå när bidragssystemen överutnyttjas samtidigt som den svenska tillväxten krymper genom pålagor som klimatskatt och ökad statlig byråkrati. Alltså sånt som moderaterna var duktiga på att bekämpa på 1970- och 1980-talet, men som man nu driver lika entusiastiskt som socialdemokraterna.

      • Anna skriver:

        En annan aspekt angående att dö yngre: pensionsåldern baseras väl också på genomsnittsåldern i landet? Det skulle ju vara NÅT positivt hursomhelst, om vår generation skulle bidra med att sänka pensionsåldern… Vidare så är det sorgligt nog så att självmord bland 90-talisterna är onormalt vanliga. Jag känner så mycket som 5 stycken både killar och tjejer, som tagit sina liv. Och inga alls jämnåriga. Tycker sorgligt nog det säger en del om tiden vi lever i. Många vet om att de är chanslösa redan vid 20. Det finns ju inga meningsfulla jobb längre.

        • Peter Harold skriver:

          Ja, men samtidigt tror jag att kunskapen om att hantera sina liv minskat för varje årtionde. Det har blivit mer och mer att andra skall lösa ens problem, samtidigt som de egna möjligheterna att ta itu med sina problem minskar. Vi ställer större krav på hur våra liv skall vara, och till viss del baseras derras krav på en illusion om hur ett bra liv skall vara. Man skall sitta på baren och dricka drinkar och ha världens gulligaste pojkvän som skickar SMS, vi killar skall ha coolaste bilen och bästa jobbet. Att vara lagom är idag ett misslyckande. Tänk då för den som har det svårt i livet – det är värre än ett misslyckande. Men det behöver inte vara så. Man måste förstå sina egna kvaliteter.

          Jag skulle vilja skriva mera om detta men min ärm värker så in i helsicke just nu. Tack för intressanta kommentarer Anna!
          🙂

          • Anna skriver:

            Tack själv för att jag får vara med och tycka! Det är ju få siter kvar som är öppna för kommentarer… Ja, de yngre generationerna är i större utsträckning än vi gamlingar, fostrade till en mer andefattighet där det ytliga fått större betydelse, verkar det som. Det är en fantasilös generation som dessutom blivit så curlade av sina föräldrar, att de som har föräldrar med kontakter fixar utbildning, bostad och jobb åt de och de som inte har föräldrar med kontakter och pengar till bostadsrätter, känner sig så misslyckade att de väljer att ta livet av sig. Som ung är det superviktigt med att ha något fritidsintresse att brinna för, tror jag. Det dumma är att sådana kostar så mycket nuförtiden så att en del inte har råd med intressen…

            När jag växte upp fick jag ingenting serverat. Som vuxen är det enda jag klandrar mina föräldrar för, är att de inte peppade mig till att plugga längre. Men de förstod inte hur viktigt utbildning skulle bli då det inte var så viktigt när de var unga; ville man jobba och inte hade så stora förväntningar så fick man alltid jobba. Alla behövdes. Så var det när jag växte upp också. Det har aldrig varit viktigt för mig att ha en karriär utan föredrog ett fast jobb med hygglig lön och härliga arbetskamrater. Det som hänt är att de jobb med lägre status inte längre går att stå ut med i längden, med arbets”kamrater” som skvallrar och bara har ett egenintresse. Man går till jobbet med en klump i magen och vill bara stjälpa i sig en balja med vin när man kommer hem. Det är ju hemskt! Vilken förebild får barnen då? Vilken framtidsvision förmedlar man till barnen?

            Det var förut inget ”misslyckande” att bara ha ett ”skitjobb”, men eftersom det blivit en sån huggsexa på alla jobben har vardagen för många blivit outhärdlig. Dessutom tvingas många jobba alldeles för mycket eftersom lönerna är så dåliga. Det är min teori bakom ohälsan som sprider sig längre ner i åldrarna. Lagom är skitbra tycker jag. Jag är lagomt bra på väldigt mycket- varför inte vara nöjd med det?

            Ärligt talat är JAG nöjd med det. Synd bara att chefer och bemanningsföretag är så usla på att förstå vad som behövs på en arbetsplats. De absolut skönaste människor jag träffat har alla erfarenhet av att ha blivit ratade på arbetsmarknaden i flera år. En del träffade rätt till slut och fick pangjobbet. En del andra har inte haft den turen utan sitter och kommenterar andras bloggar och sånt. Ha dé !

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s