Anarkin har ett visst underhållningsvärde. Men tänk gärna lite längre.

Bästa läsare!

Vilken sensationsorgasm den svenska pressen drabbades av. Det tog blott några få minuter innan pressen kablade ut anklagelsen om att Sverigedemokraternas partiledning hade gjort intrång i flera journalisters och politikers privata e-postkonton. Man anade en skandal större än det folkpartistiska tjuvläsandet i (s) kampanjsdatabas för några år sedan. Det är osäkert vad som var mest njutningsvärt; att man nu kunde klämma åt Jimmie Åkesson eller att det var hans forna riksdagskompis, den tvångsintagna hälsogurun William Petzäll som stod för avslöjandet.

I den stunden var det inte så noga med vad som var sant. Under 24 timmar uppträdde den svenska journalistkåren precis som när det pågår grupparbete på forumet Flashback. Ja, det var faktiskt där uppgifterna om de kapade lösenorden varit allmänt åskådliggjorda sedan en månad tillbaka – utan att de svenska medierna skrivit något. Det var först när (sd) ofrivilligt kom med i bilden som nyheten blev en nyhet.  Att svensk journalistik är baserad på värdegrunder är ett understatement i våra dagar…

Nå, låt oss lämna den politiska smutskastningen och gå till grundproblemet. Via ett säkerhetshål i en bloggportal har man kommit åt någonting som kallas för haschkoder med vilka man kan logga in lite här och var. Lyckas man använda dessa kan man läsa folks e-post och anteckningar.

Det är faktiskt exakt detta som den svenska regeringen kan göra genom signalspaning hos FRA, utan att ta ditt lösenord. All din privata e-postkonversation är tillgänglig för svenska staten (FRA tillhör inte Försvarsmakten), och informationen utgör del i det informationsutbyte som sker mellan Sverige och andra stater – vissa demokratiska (USA), andra demokratiskt tvivelaktiga (Ryssland), några rent av enpartidiktaturer (Kina). Och svenska folket får ingen indikation på att vara avlyssnad. Det kallar jag för förtryck.

Så, kära läsare. Lyft blicken bortom skandaljournalistiken, och fundera på hur kul det är att svenska staten tar sig samma friheter som illegala datahackers. Allt detta i namn av ”kampen mot terrorism”, en kamp som inte förhindrade en galen islamist att spränga sig själv till döds på Drottninggatan och därmed utsätta hundratals andra oskyldiga människor för direkt livsfara.

Vi har förlorat friheten. Låt oss arbeta för att få tillbaka den. (sd) skulle faktiskt kunna göra lite nytta i den här saken, istället för att räkna araber och ”negrer” i svenska tätorter… *raljerar*

Hälsar eder Peter Harold

 

I PRESSEN:
DN: ”SD:s partiledning anklagas för spionage”. Jimmie Åkesson iförd solglasögon och trenchcoat, klättrandes uppför DN-skrapans fasad en mörk natt med gårdskatterna jamande….
DN: ”SD-ledamots Twitterkonto kapat”. Här lyckades DN faktiskt berätta vad som verkligen skett. Även en blind höna… etc
SvD: ”Stort mörkertal i lösenordshack”. Ja, matematik är en svår vetenskap
SvD: ”Mycket mörkligt agerande av Twitter”. Anders Mildner är arg på att gammelmedierna inte kan styra informationen i nyhetsflödet som förr i tiden. Det är i vart fall andemeningen i hans kria.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Brott & straff, Demokrati och frihet, Politik. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Anarkin har ett visst underhållningsvärde. Men tänk gärna lite längre.

  1. När jag hörde nyheten i radion på morgonen fick jag en känsla av att media senare under dagen skulle komma att dementera på något vis.
    Det hela luktade Autonoma lång väg, hacka och lägg det på en stackare som blivit utesluten ur ”hatobjektet” och därför kan tänkas villja hämnas.

    Nyheten var så pass ”bra” att alla media körde densamma med insikten om att tvingas göra halvhjärtad pudel, senare.

  2. sprayh skriver:

    är det okej att be dig skriva om ett ämne? är svaret på frågan ja skulle jag gärna vilja att du tog upp ämnet dawit isaak(c?) med tanke på hans eventuella död. och för att du skriver fuckass bra om sånt.

  3. Peter Harold skriver:

    Sprayh
    *bugar*

    Dawit Isaak har varit frestande bloggämne, men jag är rädd att jag skulle koppla ihop engagemanget för hans frihet med den yrkesgrupp han tillhör. I övrigt vet jag inte mer om honom än att han är en spitting image av Jimi Hendrix. Det verkar vara ont om nytagna fotografier.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s