Konsten att aldrig förlåta

Bästa läsare!

Låt mig först av allt bekänna att min bild av 2:a Världskriget formats till stor del genom överkonsumtion av Bigglesböcker när jag var ung. Och utöver major Bigglesworths bataljer i luften har ju Hollywood gett mig all önskvärd information om kampen mot de tyska nazisterna. Hatten av för mina SO-lärare som tydliggjort Tysklands totala skuld genom att starta 2:a Världskriget.

Därför är det med ett visst obehag jag studerar historieböckerna. Jag vill inte påstå att jag korvstoppats med krigsromantiska lögner i min ungdom, men här som i mycket annat har historiebeskrivningen påverkats av segermaktens uppfattning. Man kan ju tycka att efter mer än 2/3-dels mansålder borde tiden vara mogen att behandla ”Det stora kriget” mer nyanserat ur både politiskt, juridiskt och kulturellt perspektiv. Inte för att ta hämnd för gamla förorätter, utan för att få kunskap och dra lärdom av dessa.

Denna ambition delas inte av alla. Det finns krafter i samhället som inte till den minsta grad behärskar konsten att förlåta. Nu meddelas (se DN) att polska myndigheter tar nya krafttag för att ställa personal som tjänstgjort vid utrotningslägret Auschwitz inför rätta. Man är medvetna om de flesta måste vara väldigt gamla vid det här laget. Sedan tidigare har man lagfört lägerchefer och enskilda soldater som tjänstgjort vid lägret (lägren!), så det är frågan vilken nivå av lägerpersonal man är ute efter den här gången. Skall en målare som tjärat barackernas tak ställas inför skranket? För vad? Ja, de polska myndigheterna anger att det gäller brott mot nationen. Bättre sent än aldrig, är juristernas devis.

Jag personligen känner mig tveksam inför denna åtgärd. Det finns andra exempel på liknande rättsfall kopplat till koncentrationslägren där den anklagade tvingats bevisa sin oskuld, och sådant kan vara svårt, inte minst med tanke på att den åtalade själv kan ha varit ett offer för krigshärjningarna utan möjlighet att bevisa att man var på en annan plats än där brottet sägs ha ägt rum 60 år tidigare. Och vanlig rättspraxis är att åklagare skall bevisa den åtalades skuld, och inte tvärtom.

Jag undrar vad staten Polen vinner på att lagföra soldater som haft vakttjänst vid Auschwitz? Är den gärningen liktydig med att man är en nazi-förbrytare? Nej, jag skulle inte vilja påstå det. Jag skulle inte ens vilja påstå att en lägervakt per automatik är jordens sämsta människa, om än att yrkesvalet är klandervärt. Det finns exempel där tyska soldater misshandlat lägerfångar. Straffet för minst en soldat blev döden. Men det fanns väl inget skäl för nazisterna att döda sina egna om det var allmänt accepterat att lägervakterna kunde bära sig åt hur som helst, inte sant?

Om vi ändå ivrar över att lagföra lägervakter och anklaga dem för brott mot mänskligheten borde vi ta en titt på segermaktens agerande. 2:a Världskriget i Europa tog inte slut bara för att Hitler tog livet av sig/flydde till Brasilien. I vart fall inte för de miljontals tyska soldater – vanliga värnpliktiga i alla åldrar – som togs som krigsfångar vid kapitulationen. Flera internerades i de koncentrationsläger som de allierade befriat, men miljoner tyska ex-soldater tvangs bo under bar himmel året runt. Man uppskattar att 1,5 miljoner tyska män dog av köld, törst, sjukdomar och våld i dessa ”läger” under det år som följde efter de allierades seger. Det finns vittnesmål om att tyska kvinnor som smugit fram med mat till fångarna sköts ihjäl av amerikanska och franska soldater. Då var ändå kriget officiellt slut.

Det borde finnas hundratusentals anhöriga till dessa av segermakten vanvårdade krigsfångar som är i livet än idag och undrar vart deras fäder och bröder tog vägen när krigsmullret ebbat ut. Borde inte de ha rätt att få veta? Borde inte de ha rätt till en formell ursäkt med tanke på att general Eisenhower medvetet utestängde Internationella Röda korset från krigslägren så att inte vanvården avslöjades?

Krig är hemskt. Inte minst därför att kriget sällan tar slut bara för att det blir fred. Det är en erfarenhet som inte minst folket i Irak kan vittna om…

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Brott & straff. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Konsten att aldrig förlåta

  1. Stig Olsson skriver:

    Jag kan ju bara inte låta bli att kommentera det här med att helt kort fråga om vi i Sverige kanske ska dra sossarna inför skranket också som t ex hade deras s k ”landsfader” Tage Erlander som chef för de 14 svenska koncentrationslägren?

    Annars tycker jag att klappjakten bör upphöra, däremot ska vi INTE glömma de två v-krigen, för det är endast genom korrekt och sann historieskrivning vi kan lära oss något inför framtiden!

    Krig är ALDRIG en bra lösning, oavsett problem!

  2. Hmm.. skriver:

    Vad konstigt att man förlåtit ryssarna för bla Katyn och påföljande ockupation med allt vad den inneburit, men alltså inte tyskarna.. för att dom skall ha dödat främst judar, alltså inte ens främst polacker såsom ryssarna. Sovjet som dödade långt fler polacker än tyskarna. Skall man kanske tolka detta som att Polens regering tycker judar är mer värda än tom polacker? Man kan ju undra..

    Jag tillåter mig iaf tro att denna brist på ”förlåtelse” i den här frågan inte har känslomässiga skäl, utan politiska.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, vänlighetsprocessen mellan Polen och Ryssland nådde ju sin höjdpunkt härom året då den polske tvillingpresidenten flög ihjäl sig på väg till någon ceremoni. Han lär visst ha gett piloten order om att landa planet på en dimtäckt flygplats. Och ner kom de…

  3. Adam skriver:

    Ursäkta, men det finns inga bevis alls för att gaskamrar användes av tyskarna. Detta är en judisk Hollywood-lögn, och det är dags att vakna upp och ifråga sätta mer saker gällande denna ”Förintelse”.

    Varför är det belagt med mångåriga fängelsestraff att forska om ”Förintelsen”?

    Kan det vara som så att… *trummvirvel*

    … det var efterkrigspropaganda som syftade att flytta fokus från Dresden, Hiroshima/Nagasaki, Eisenhowers förintelse av 1.7 miljoner tyska krigsfångar?

    Det judiska NKVD avrättade i runda slängar 20.000 människor ur den polska eliten. Varför nämns aldrig detta? Varför nämns inte att judarna förklarade krig mot tyskarna redan 1933?

    • Hmm.. skriver:

      Därför att vinnaren skriver historien och att vi, för att citera 1984, ”live in a time of universal deceit”. (”where telling the truth is a revolutionary act”) Man ljuger om exakt allt man tjänar något på att ljuga om.

      • Peter Harold skriver:

        Ja, jag har funderat på det där. Jag har sysslat med politik, men jag upplevde aldrig att man behövde ljuga eller på något annat vis fara med osanning. Jag förmodar att det ligger på ett högre plan att driva (och drivas av) en lögn.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, för att bena ut dina punkter en och en:

      Vad gäller det industrialiserade massmordet medelst gaskamrar kan man ju härleda detta till rapporter som publicerades redan under krigsåren. Det kom ju i o f s en jäkla massa rapporter tvärs över gränslinjerna, och vissa var sanna och andra var helt felaktiga. Den brittiska krigsadministrationen avfärdade rapporterna om massavrättningar i gaskamrar som mindre trovärdiga. Och under Nürnbergrättegångarna togs frågan upp högst summariskt.

      Fängelsestraff för forskning om förintelsen kan man nog bara få ifall man publicerar någonting som kan tolkas som förringande av Förintelsen. Det är med andra ord en gummiparagraf som motsvarar vår svenska lag om ”hets mot folkgrupp”. Dock väger yttrandefrihetsaspekten ganska tungt i Sverige än så länge, så sanktioner sker inte lagvägen utan genom uppsagd anställning och socialt stigma. Det räcker också med att publicera och analysera andras texter som dömts i Tyskland, Österike och Frankrike.

      Ja, jag själv har på äldre dar känt att både Hiroshima och Nagasaki bör betraktas som ett krigsbrott. Dresden ligger också nära till hans eftersom syftet med bombningen var att bryta ner tyska folkets moral. Å andra sidan var ju tyskarnas V2-bombningar av London också riktat mot den civilia befolkningen. Slutsats: Krig är skit.

      Vad gäller NKVD… ja, inte heller jag känner till någonting om detta. Jag förmodar att Hollywood inte varit intresserade av att plocka upp den tråden… 😉

      Vad gäller judarnas krigsförklaring 1933… tja, detta känner jag till. Problematiken är att man då måste resonera om judarna som en homogen grupp, som en egen stat i staten. Samtidigt fanns det ju judar i Tyskland som applåderade nazisternas ”Ett folk-en stat”-lösning eftersom detta var ju ett jättebra argument för att de judiska folken runt om i världen skulle få en egen nation. Någonstans. Det skedde ju till och med formella förhandlingar och lades upp en (judiskfinansierad) budget för temporär utflyttning österut (Ukraina?) eftersom Hitler avsåg att flytta den polsk-ryska gränsen österut. Sedan kom 2:a Världskriget i vägen (till Hitlers faktiskt stora överraskning eftersom han trodde att han hade fri lejd att expandera öpsterut av Storbritannien och Frankrike).

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s