[Carema] Sans och balans? Bli medborgarjournalist!

Bästa läsare!

Man får lov att vara en dövblind långvårdspatient för att ha kunnat undgå den stora Carema-skandalen i svenska medier. Och det var väl på vippen att svenska folket grep tag i högafflarna och sina brinnande facklor när man hörde talas om att gamlingarnas blöjor skall vägas för att avgöra ifall de skall bytas eller ej.

Jag själv lider av åldersnoja, och om inte mina sjukdomar tar kål på mig i förtid så funderar jag på allvar att skaffa mig en pistol på ålderns höst. Innan Carema får tag på mig. Jag hade därför ingen lust att läsa om vårdskandalerna.

Med detta sagt har jag väl erkänt att jag gått på mediernas bluff. En bluff som också cyniskt nyttjats av många politiker för att torgföra sina ideologier. DEN delen har jag dock bemött i ett eget blogginlägg härom dagen. Nu laddar jag om och siktar på det mediedrev som knappast kan ha lättat på folkets oro över att bli gamla.

Som vanligt kommer den nyanserade informationen från privat håll. En manlig sköterska vid namn Kenneth Karlsson skriver bl.a. följande på Newsmill under rubriken ”Drevet mot Carema visar på mediernas okunnighet”:

Den så kallade Caremaskandalen är intressant på flera sätt. Dels stimulerar den sensationshungriga journalister, dels stimulerar den allmänhetens indignationsbehov och längtan efter det perfekta samhället, dels väcker den liv i vänsterns hat mot privatiseringar.

Japp, det är precis detta intryck jag också har efter den ”nyhets”-bevakning som varit. Det är fan inte alltid rosenskimmer i åldrandet. Men här är ett praktexempel på hur redaktionerna spelar på medborgarnas oro i syfte att sälja lösnunmmer – istället för att sakligt bidra till att förklara vad som sker. Kenneth riktar in sig på skandalen om blöjvägning:

Att man på Caremas äldreboende vid vissa tillfällen vägt blöjor handlar om att man till en början utprovar den typ av blöja som passar patienten bäst, allt enligt de regler som NIKOLA utarbetat.
[…]
Blöjbytesdebatten visar åtminstone mig hur låg standarden är inom media, och hur man odlar allmänhetens fördomar och oro. Anekdotiska berättelser dyker upp, som om de representerar en vidare sanning. Sanningen är emellertid att äldrevården i Sverige håller världsklass och upplevs av vårdtagarna som tillfredsställande och god – det visar en nyligen gjord undersökning av Socialstyrelsen. Den visar också att de 20 inrättningar som kommer längst ner på listan, och som alltså bedöms som ”sämst”, inte är i privat ägo.

Inget av detta förtar min ångest över att bli gammal och sjuk. Men jag får akut ångest över att jag inte kan lita på nyhetsbevakningen. Varför utge sig för att bedriva objektiv nyhetsjournalistik när det i verkligheten för Aftonbladet och Expressen handlar om att skrämma upp folk så att de köper lösnummer?

Det är faktiskt en jävla tur – ursäkta franskan – att vi har alternativa medier. Tillsammans blir det den balans och fördjupning man behöver som nyhetskonsument. Å andra sidan är jag rädd för att det inte skulle bli så livliga diskussioner i bloggar och diskussionsforum om inte vi hade gammelmedia att reta upp oss på.  Det är väl där vårt indignationsbehov dyker upp, som Kenneth Karlsson skriver om.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Biologi, Politik. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till [Carema] Sans och balans? Bli medborgarjournalist!

  1. Stig Olsson skriver:

    Jag gillar inte metoden den ton Kenneth Karlsson har när han t o m har mage att skriva följande:

    ”Sanningen är emellertid att äldrevården i Sverige håller världsklass och upplevs av vårdtagarna som tillfredsställande och god – det visar en nyligen gjord undersökning av Socialstyrelsen”.

    Jaha och??? Låt mig bena upp vad jag menar med min kritik.
    1. Är det rimligt att tro att Socialstyrelsen skulle göra en undersökning som skulle kunna sätta den usla delen av vården i fokus?
    2. Till vilka riktade sig undersökningen?
    3. Vilka var frågorna som skulle besvaras?
    4. På vilket sätt håller Sverige världsklass, alltså BÄST!?
    5. Vilka/hur många i vården (alltså vårdtagare nu) anser att vården är tillfredsställande och god? Räcker det för att bli världsbäst har vi ett allvarligt systemfel i det fiffel som pågår bakom friserade undersökningar.
    6. KAN VI LITA PÅ SOCIALSTYRELSEN NU HELT PLÖTSLIGT???

    Jag håller med dig Peter, jag har också ångest över att bli gammal här, men jag har bestämt mig för att göra något annorlunda. Jag planerar att flytta från Sverige inom några få år just för att jag inte vill bli gammal här!

    Jag är helt enkelt rädd för vad som komma skall!!!

    Detta baserat på flera besök på äldre- och demensboenden. Tro mig, där vill INGEN vara av alla jag pratat med, men det är ju inte statistiskt säkerställt eftersom jag gjort det på min egna fritid och då räknas det inte.
    Dylika undersökningar måste alltid vara manipulerade av staten för att kunna klassas som godkända.

    Fy tusan vilken värld!!!

    • Peter Harold skriver:

      Ja, det är möjligt att det där med att Sverige har världens bästa etc etc är en floskel. Jämför man med ättestupan eller att vara gammal på landsbygden i Indien kanske Sverige är att föredra.

      Vad gäller kontroll av dåliga vårdgivare har jag alltid inbillat mig att Socialstyrelsen har ett tillsynsansvar. Om inte de protokollen är hemligstämplade borde de vara en intressant källa för kritik mot misskötta äldrevårdsinrättningar. Det finns ju en risk att staten ger en grön stämpel för att slippa bekymmer. Fast då är det ju bra att det uppstår en öppen debatt. Tråkigt nog är det nog få av de berörda som kan delta i just denna. Där kan vi tala om en kategori utan röst i samhället.

    • anna skriver:

      Stig: Jag vet inte var du är bosatt, men jag vet att det är i sthlm som det är värst på äldreboenden- i landsorten är det fortfarande en helt annan stämning och man har inte lika bråttom. MIndre boenden helt enkelt och hemtjänsten har inte heller lika bråttom. Så bor du inte i sthlm behöver du nog inte vara så rädd.

  2. anna skriver:

    Hmm- de äldre i sverige har faktiskt mycket starka röster. PRO och släktingar till äldre. Klart att det finns de som inte har barn eller barnbarn som för deras talan om de gått och blivit dementa, men flertalet gör sig faktiskt ganska så hörda. Det är bara det att fel fokus har legat, enligt min mening som jobbat på äldreboende. Det är en massa dravel om kvalitetsmätningar osv, medan tidsbristen är total och missförstånden haglar eftersom få i personalen kan tala flytande svenska med de äldre. De äldre är å andra sidan alltför artiga för att påtala detta. Och anhöriga alltför pollitiskt korrekta. Det är otroligt stressigt på äldreboenden numera. Men fokus ligger helt fel- det är en jävla fokus på att alla ska äta stora portioner och sedan bajsa i mängder, det ska mätas och späkas. Personalen som sliter äter en liten banan på hela arbetspasset kanske, medan gamlingar som inte rör sig ett endaste dugg- äter portioner stora som en skogshuggares. Och får laxeringsmedel i mängder till råga på allt- för att denne inte rör sig så att m,agen kommer igång. Maten och blöjor, det är ett enda stort tjat om detta. DEn sociala biten då? Det som inte kan mätas rent fysiskt?

    De som verkligen inte har en röst är de hemlösa och de psykiskt sjuka. De får inte bra mat ens en gång per dag och ingenstans att bo. Byt fokus!

    • Peter Harold skriver:

      Jodå, de hemlösa kollar jag upp emellanåt. Jag blev jätteglad när jag fick en kommentar från en medlem i deras intresseförening här i Stockholm efter ett blogginlägg jag skrev för några år sedan. Man kommer aldrig ifrån att många hemlösa inte kan anpassas till vårt normala boende (bl.a. av psykisk sjukdom som du nämner). Så man behöver nog tänka ut nya idéer.

      Vad gäller sjukvårdspersonalens språkkunskaper är det bara att gilla läget. Det är inom vården de svårutbildade migranterna kommer att hamna (på lägre sköterskenivå; jag vet inte riktigt hur en vårdplats är organiserad). De blir billigast för landstingen och kommunerna. Så lär dig språk om du vill bli vänd rätt i din långvårdssäng! 😉

  3. anna skriver:

    Det som blir så larvigt i och med de nya ”kvalitetskraven” inom äldrevård är ju att de bara genererar i att sjukgymnasterna sätter igång och kör ”kurser” i lyftteknik bland annat, och så får alla anställda undersköterskor och vårdbiträden skriva under på att de tagit del av informationen och sen ljuger de om att de använder lyft och allt det andra. Medans alla vet att det inte är så. Man använder inte lyft och man är inte 2 personal vid förflyttningar och vändningar i sängen. Det har man nämligen inte tid till. Men genom detta har man lagt ansvaret på personalen- de har ju skrivit UNDER på att de gör som det ska vara…

    Arbetsbristen ger sånt här: Hade fler vårdanställda varit män hade inte alla dessa duktiga flickor med sånt ”stort hjärta” (men synd att det innefattar liten hjärna?) gått med på skiten. Invandrarkvinnor är världsbäst på att slita ut sig och skapa en mentalitet som går ut på att köra sitt eget race och mobba andra som efterlyser att följa reglerna. Alla skrattar åt reglerna inom det här ”yrket” som blivit ett riktigt skityrke. Men sen har de faktiskt rätt i en del annat: Svenskar skiter i sina gamla och det gör man inte där de kommer ifrån. Så på sätt och vis tycker de att vi själva faktiskt skapat den här tillvaron för våra äldre.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s