Skall man skratta eller gråta över tårgasbeslutet?

Bästa läsare!

Ortoklorbensylidenmalononitril. Var vänlig upprepa detta ord snabbt tio gånger. Ägna sedan resten av dagen åt att försöka knyta upp din tunga…

Nå, under tiden kan jag ju berätta vad ortoklorbensylidenmalononitril är för någonting. I folkmun kallas detta ämne för ”tårgas”. Det är just av den typ som vi använde i lumpen när vi skulle passa in våra gasmasker. För min del skedde detta med varierande framgång eftersom jag hade ett ganska smalt ansikte. Tårar var mitt minsta besvär på grund av den läckande masken, men jag hade i alla fall vett att gå ut ur gaskammaren innan jag kastade upp frukosten.

I utlandet används tårgas även av polisen för att få styr på kravaller och andra upplopp. I Italien är tårgas en obligatorisk ingrediens när man spelar fotboll, har jag hört. Jag tittar ju som bekant inte på sport, så jag överlåter åt er läsare att bekräfta eller dementera denna utsaga.

Däremot vet jag med säkerhet att den svenska polisen från och med den 1 februari 2012 skall få rätt att tillgripa detta kemiska stridsmedel – som i deras förteckning kallas K62. Ty tårgas tillhör nämligen kategorin kemiskt stridsmedel.

Syftet med att använda tårgas är att göra gärninsgmännen ”inkapaciterade”. ”Försvarslösa” är ett annat väl så beskrivande ord. Som jag ser det på saken borde ju tårgas vara synnerligen användbart när man önskar få stopp på en framrusande mobb med fotbollshulliganer, för vilka jag inte känner någon pardón. Men nu förhåller det sig som så att polismyndigheten också skall ha rätt att få använda tårgas mot ospecificerade folksamlingar utomhus vid ”särskild polistatik” (SPT). Det vill säga demonstrationer där deltagarna inte lyder kommandot ”cirkulera, här finns inget att se”.

Jag kan inte låta bli att känna lite obeghag inför denna utökning av polisens vapenarsenal. Vilka typer av demonstrationer är det man ämnar använda tårgas för att skingra? Den svenska moderna historien har flera exempel på uppmärksammade demonstrationer. Jag tänker på bl.a.  Ådalen 31 (där kommunister kapade en demonstration med förödande konskekvenser) samt ”almstriden” i Kungsträdgården. I det ena fallet blev offren martyrer; i det andra fallet blev offren för polisvåldet segrande hjältar. Skall man vara objektiv hade kanske tårgas i Ådalen förhindrat dödsfallen. Men å andra sidan kanske skulle generöst bruk av tårgas i Kungsträdgården inneburit att alla almarna sågats ner.

Staten är i rättssamhället den enda som äger rätt att bruka våld mot enskilda medborgare. Men ibland kan staten komma i konflikt med sina medborgare, och det behöver just inte vara medborgarnas fel för det. Vi kan ta FRA-frågan som ett lysande exempel. Och det finns fler frågor där staten vill begå övergrepp mot den personliga integriteten. Vi som opponerar oss mot riksdagens frihetsinskränkande politik är därför ett hot mot statens makt. På sikt undrar jag hur vår kamp kommer att bemötas från statens sida.

Jag är oroad över det politiska  mönster som framträder. Jag skulle vilja ha en justitieminister som var mindre batongkåt, och som gav sig mer hän åt frihetsfrågor och kampen mot kontrollsamhället. Idag går utvecklingen precis åt motsatt håll – och jävligt snabbt.

Man kan inte låta bli att bli rädd…!

Hälsar eder Peter Harold

I gammelmedierna skrifves om lagändringen:
SVT. SvD. GP. Nyhetspressen. UNT.

 

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Skall man skratta eller gråta över tårgasbeslutet?

  1. Stig Olsson skriver:

    Jag håller helt med dig, för Sverige är på mycket god väg att bli en läskig polisstat och det vill inte jag ha!

    Dessutom är din oro befogad, för den upptrappning vi sett ske under de senaste 20 åren har just handlat om inskränkningar i individens rätt till skriv- yttrande- åsikts- och rörelsefrihet!!!

    Det är avskyvärt av politikerna att gå så mycket för långt, men vi har tyvärr själva delvis bäddat för denna situation genom att inte säga ifrån på skarpen utan gått med nävarna knutna i byxfickorna… Trist tycker jag…

    • Peter Harold skriver:

      Senaste 20 åren…? Ja, i vart fall de sista tio åren som jag varit vaken. Det är moralpanik, terrorhot, genusforskning… ….suck.

      Det här är som att städa garaget. Var fan skall man börja i röran…?

      • Stig Olsson skriver:

        Hmm… kanske vänta tills riksdagen ska belöna sig själva med sina löneförhandlingar, för då är det garanterat fullt till sista plats, sen kanske man kan bomba, asfaltera och bygga en stor P-plats över skiten!?

        Då är det i alla fall rent på riksdagspolitiker! 🙂

        Tror det går lättare att städa då, när folket ”sagt ifrån” 😉

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s