Jag gillar retorik. Jag gillar frihet. Jag gillar även kombinationen av retorik och frihet.

Bästa läsare!

Jag gillar retorik. Inte för att jag är särskilt duktig på att praktisera den. Tvärtom, jag föredrar att hålla tyst eller skriva. Det har inte alltid varit så; när jag var tonåring var jag en riktig snacklåda. Jag pratade som en politiker.

Men några personliga händelser inträffade, vilket satte avtryck på mitt talade språk. Jag flyttade till en stad där jag inte kände någon och råkade dessutom gifta mig med en kvinna som inte kunde svenska. Det fanns från den dagen ingen anledning för mig att formulera mig lika vältaligt som borgmästaren i Champignac.

I mycket har väl inte min situation förändrats. Tjuga år av svenska anpassat för invandrare har satt sina spår, även om det också varit 13 år av svenska anpassat för barnaöron. Visserligen var min dotter tidig i talet, men det märks att även hon är lite hämmad i språkutvecklingen eftersom hon ju inte heller kan tala som en borgmästare till sin mor. Fast jag jobbar på det där. Å andra sidan är hon ju duktig på att skriva – om hon vill och tar sig tid att vara noggrann.

Men åter till det talade ordet. Åter till retoriken. Och åter till politiken.

Vad är poängen med retorik? Ja, den gamle greken Aristoeles – som förmodligen inte hade något vettigt jobb utan bara gick omkring dagarna i ända och tänkte ut smarta saker – menade att retorik är konsten att övertyga.

Många tar upp namn som Hitler, Churchill, Kennedy och Obama som framstående retoriker. Sett ur perspektivet att dessa män kunde överyga… tja, då kan jag hålla med. Därmed inte sagt att retorik är detsamma som att ha rätt i sitt budskap. Nä, inte för inte så heter det ju icke rättorik…!

Inom retoriken finns det olika stilformer. Ett av de bättre talen jag hört på senare år är kongressmannen Ron Pauls anförande inför kongressen 12 februari 2009. Han håller sig till en anafor som påminner om Martin Luther Kings tal ”I have dream”. Förutom att det bildar en fast rytm i talet så ger Ron Pauls formulering med det upprepade ”What if…” en känsla av ödmjukhet. Jag har en känsla av att inte alla talare kan använda vilka stilformer som helst. Men i Ron Pauls fall är ”What if…” helt klart vinnande.

WHAT IF…

“Madame Speaker, I have a few questions for my colleagues. What if our foreign policy of the past century is deeply flawed and has not served our national security interests? What if we wake up one day and realize that the terrorist threat is a predictable consequence of our meddling in the affairs of others and has nothing to do with us being free and prosperous? What if propping up oppressive regimes in the Middle East endangers both the United States and Israel? What if occupying countries like Iraq and Afghanistan and bombing Pakistan is directly related to the hatred directed toward us? What if some day it dawns on us that losing over 5,000 American military personnel in the Middle East since 9/11 is not a fair trade off for the loss of nearly 3,000 American citizens no matter how many Iraqi, Pakistani, or Afghan people are killed or displaced? What if we finally decide that torture even if called “enhanced interrogation technique” is self destructive and produces no useful information and that contracting it out to a third world nation is just as evil? What if it is finally realized that war and military spending is always destructive to the economy? What if all war time spending is paid for through the deceitful and evil process of inflating and borrowing? What if we finally see that war time conditions always undermine personal liberty? What if conservatives who preach small government wake up and realize that our interventionist foreign policy provides the greatest incentive to expand the government? What if conservatives understood once again that their only logical position is to reject military intervention and managing an empire throughout the world? What if the American people woke up and understood that the official reasons for going to war are almost always based on lies and promoted by war propaganda in order to serve special interests? What if we as a nation came to realize that the quest for empire eventually destroys all great nations? What if Obama has no intention of leaving Iraq? What if a military draft is being planned for, for the wars that will spread if our foreign policy is not changed? What if the American people learn the truth that our foreign policy has nothing to do with national security and that it never changes from one administration to the next? What if war and preparation for war is a racket serving the special interests? What if president Obama is completely wrong about Afghanistan and it turns out worse than Iraq and Vietnam – put together? What if Christianity actually teaches peace and not preventive wars of aggression? What if diplomacy is found to be superior to bombs and bribes in protecting America? What happens if my concerns are completely unfounded? Nothing. But what happens if my concerns are justified and ignored? Nothing good.”

~ U.S. congressman Ron Paul before the United States House of Representatives (2/12/2009)

[Avskrift gjord av Henry Williamson]

Personligen säger min magkänsla att Ron Paul har rätt i den här frågan. Det förvånar mig att svenska medier inte vill diskutera om hans utrikespolitik, eller ge en sanningsenlig bild av vad han står för. Han har ju trots allt varit konsekvent i det han säger under alla år.

Men sådana politiker gillas nog inte i Sverige, varken av medierna eller de etablerade partierna. En politiker som Ron Paul skulle vara rent av omöjlig i den svenska riksdagen. Han skulle rösta nej till FRA-propositionen, nej till ACTA-avtalet och nej till Datalagringsdirektivet, oavsett om hans parti var i regeringsställning eller opposition. De två politiska blocken i den svenska riksdagen har bytt plats, men ändå har båda majoriteterna röstat FÖR ett ökat övervakningssamhälle. Skall olyckan upprepas även idag när riksdagen röstar om datalagringsdirektivet?

Hälsar eder Peter Harold

I medierna:
DN: ”Centerpartister sviker sina liberala väljare igen?”. Nåja, det är så jag skulle ha formulerat artikelrubriken.
SvD: ”Människorättsvidringt direktiv”. Och ändå röstar politikerna för detta.

I bloggosfären:
HAX: ”Skärp er – ni vet vilka ni är”. Och till skillnad från EU-parlamentet vet vi exakt vilka svenska riksdagsledamöter som skall kritiseras och väljas bort ifall DLD godtas.
Prärietankar: ”Datalagringsdirektivet bekämpar vi […] i EU”. Varför inte anfalla från två fronter, Niklas?
Enligt min humla: ”Mänskliga rättigheter är inte ett politiskt trumfkort”. Offentlig rökning ställs mot statliga spårsändare (övervakad mobiltelefoni). Jag ser gärna att man fimpar både.
Jinge: ”Sverige bör bojkotta Azerbadjan och datalagringsdirektivet”. Även en blind höna kan hitta ett korn – även om den verklighetsfrämmande Jinge typ alltid skyller det dåliga vädret på hööööögern.
Lakes Lakonismer: ”Sista dagen innan riksdagen röstar om något som inte spelar någon roll”. Markus har givetvis en listig tvist till denna rubrik. Även om jag har för vana att kalla honom Magnus
Jesper Svensson: ”Besvärande feghet i integritetsfrågan”. Amen.
Anders S Lindbäck: ”Ge Datainspektionen ansvar för integritetsfrågorna”. @Kunskaps-samhället vill få ordning på den spretiga ansvarsfördelningen mellan myndigheterna. Bra!

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag gillar retorik. Jag gillar frihet. Jag gillar även kombinationen av retorik och frihet.

  1. zanning skriver:

    What if… vi hade en svensk Ron Paul? Only good could happen 🙂

    Vilket härligt underbart tal!!! Det är sånt här jag skulle vilja att någon gjorde inom svensk politik, men det är väl att hoppas på för mycket…

    Ju mer jag lär mig om och lyssnar till Ron Paul, desto mer gillar jag honom!

    Snyggt jobbat att hitta det här klippet och tack för att du la ut det! 🙂

    • Peter Harold skriver:

      Tack för att du läste! 🙂

      Det finns nog svenska politiker som kan tala säkert lika bra som Ron Paul. Men när det kommer till integritetsfrågor blir de vackra orden bara tomma.

      Annars tycker jag att Piratpartiets Henrik Alexandersson är en bra retoriker i skrift. (Jag kan inte minnas att jag hört honom)

  2. zanning skriver:

    Klart jag läser din blogg!!! 🙂

    Ja inte känns det som om di svenske menar vad dom säger direkt!?

    OK, jag får kolla upp Henrik A och se vad/hur han skriver då 🙂

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s