Vi män är inte skapta för att arbeta på kontor?

Bästa läsare!

Jag börjar fundera på min tillvaro. På min plats i universum. Jag är en man (i den betydelsen att jag varken är en ”hon” eller ”hen”). Och som man har jag ett attribut som kvinnor saknar. En ”petter-nicklas”. Jag har alltid haft problem med den, men på olika sätt genom åren. Numera är den ”i vägen”. Inte för att jag vill avyttra den, men på något jäkla konstigt vis hamnar den i kläm i byxan när jag sitter och jobbar på kontoret.

Denna omständighet leder mig in på en personlig paradox. Jag tycker inte om jeans. De läsare som måhända träffat mig kan nog kanske erinra sig att jag visst bär jeans mer eller mindre dagligdags. Låt mig försvara mig med att jag bär dem under protest. Det börjar med att Mrs Harold med något års mellanrum säger att hon hittat ett nytt jeanspar på rea, och att jag måste byta ut mina utslitna byxor. Tyvärr vet Mrs Harold vad jag har för storlek så jag kan aldrig krångla mig ur situationen av den anledningen.

Den andra omständigheten är att jag pysslar med lite av varje på jobbet, varför jag ibland måste jobba på knä. NEJ, SNUSKHUMRAR! Inte på det viset! Men allt annat än jeans och regnställ blir skitigt, så därför bär jag – under tyst protest – dessa nödvändiga och slitstarka blåa byxor.

Men den mesta tiden tillbringar jag i mitt kontor eller i olika sammanträdesrum. Eftersom jag lider av lågt blodtryck (utom när jag läser dyngblaskan Aftonbladet) hamnar mina ben i kors (japp, det är vetenskapligt bevisat att detta orsakas av lågt blodtryck), vilket snart leder till att lille petter-nicklas är på vippen att lida akut strypdöd mellan mitt ena ben och någon avsnörande jeanssöm. Jag skall inte beskriva detta ytterligare eftersom det kan bli too much information för er anständiga läsare.

Detta i-landsproblem får mig att fundera på om vi män ur ett fysiologiskt perspektiv verkligen är skapta för att arbeta på kontor? Observera min formulering; jag skrev arbeta. Flera av mina kollegor har mörka bekväma kostymbrallor och inte gett uttryck för några problem med trängda ”apparater”. Å andra sidan anser jag inte att de arbetar. Deras vardagliga i-landsproblem består i dropp från kaffekokaren och att kopiatorn tar sån lång tid på sig att värmas upp. Under tiden står de och läser Aftonbladet. Detta säger ju en del om att jag betraktas som ett original på jobbet. Själv anser jag att det är mina kollegor som är eljest, för att uttrycka sig som en norrlänning.

För övrigt noterar jag att undertecknad ännu inte känner sig kär, så våren har nog inte riktigt kommit igång. Eller också har kärleksorganet strypts på riktigt. Men jag håller ut och hoppas.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Biologi, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vi män är inte skapta för att arbeta på kontor?

  1. Men… det är ju NU du ska byta namn till Peter MacHarold och bära kilt, som riktiga män gör! 😉

  2. Anonym skriver:

    Slips och trånga byxor har fördärvat många liv – skottar och muslimer har trots allt vissa goda tankar.
    Mvh
    LW

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s