Baylans problemformulering har djupa problem

Bästa läsare!

Karln är ju verkligen en potentiel (S)-ledare! *asgarv* Jag talar om socialdemokratiska partiets talesman i skol- och utbildningsfrågor, den forne SSU-fifflaren Ibrahim Baylan. Jag skrev om honom i förra veckan, och jag skriver om honom ännu en gång. Hans senaste debattartikel i DN får mig att fundera på om det är ett gravt fel på honom eller mig. Att något är fel med de svenska elevernas skolresultat kan vi vara eniga om. Men vad…? Där skiljer sig våra åsikter åt.

Först Baylan:

Den svenska skolan presterar allt sämre resultat, både vad gäller antalet behöriga till gymnasieskolan men även jämfört med andra länder. Men det är inte bara resultaten som sjunker i skolan. Sverige har också tappat den tidigare tätpositionen vad gäller likvärdighet i skolan. Svenska elevers socioekonomiska bakgrund spelar numera lika stor roll för resultaten som för elever i Tyskland och USA. Det är inte länder som vi ska vara stolta över att jämföra oss med i detta sammanhang.

Skillnaderna mellan olika elevgrupper är oerhört stora. År 2011 var det 95 procent av eleverna med minst en högskoleutbildad förälder som blev behöriga till gymnasieskolan. Motsvarande andel för elever vars föräldrars högsta utbildningsnivå är gymnasieskola respektive grundskola var 85 respektive 61 procent. Men det är inte bara skillnaderna mellan elevgrupper som har ökat utan även skillnaderna mellan skolor.

[Min fetning]

Likvärdigheten är en ickefråga i sammanhanget. Ja, jag är mycket väl medveten om det sociala arvets inverkan. Men jag är uppvuxen i ett brukssamhälle där många ”arbetarbarn” sedan pluggat i högskola, och jag är själv ett akademikerbarn som inte gjort det (och se hur det gick!). Till syvende och sist handlar det om elevens prestation; i min klass rådde ordning och reda, och vi hade inga seriöst svåra ”problembarn”. Därtill – icke att förringa i betydelse för den genomsnittliga prestationsnivån – var alla utom två infödda svenskar. De två andra kom från Finland som småbarn. Majoriteten av alla i klassen var som sagt ”arbetarbarn”. Av dessa ”arbetarbarn” är idag ett par ingenjörer i olika disciplin, en är direktör för en byggfirma, ett par är egna företagare. De som inte är kroniskt mammalediga eller studerar har i alla fall jobb.

Jag inser att min skolgång var något av en idyll i jämförelse med den allmänna situationen i svensk skola läsåret 2011/2012. Å andra sidan har jag en dotter som går i skola, så jag är ändå ganska välinformerad om vad som fungerar och inte fungerar. Och det mesta fungerar.

Den likvärdighet Baylan talar om är föga relevant, i alla fall på det vis han besvärat sig att göra sin omskrivning av problemet. Vad som istället är av väsentlig betydelse är migrationen samt integreringen av skolelever med invandrarbakgrund. Hur jag kan veta detta? Jo, jag umgås med invandrare. Jag bor i den del av Stockholm där det finns tre skolor; en med stor andel svenska barn, och två med stor andel barn som har utomeuropeiskt ursprung. Föräldrarna i de sistnämnda skolorna önskar inget hellre än att deras barn (oavsett om de är kurder, somalier, algerer, etc) skall få byta till den ”svenska” skolan.

Varför? Den ”svenska” skolan har ju inte renoverats på tiotals år. Bänkarna är ihoplappade. Ventilationen är undermålig. Skolgården består av asfalt och två sönderklättrade päronträd. Skolbyggnadens omgärdas av tre bilvägar som trafikeras av stressade föräldrar i SUV:ar och minibussar och övergångsställena övervakas av SMS-skrivande skolpoliser.

Det är en hel del som talar emot denna ”svenska” skola vad beträffar miljö. I synnerhet som en annan skola – låt oss kalla den för ”invandrardominerad” – i närområdet har genomgått en totalrenovering både vad gäller faciliteter och pedagogik. Det finns bara gång- och cykelbanor dit; några skolpoliser behövs ej.

Mm, läsaren kan vid det här laget fundera på om jag är ute och fiskar i grumliga vatten nu när jag delar upp skolan i svensk respektive ickesvensk. Sorry, det är inte jag som gjort vattnet grumligt. Det har politikerna gjort.

Men deras lösning är att ”svenskskolan” skall ha fler elever med invandrarbakgrund. Jag invänder och säger: Borde inte ”invandrarskolorna” ha fler elever med svensk bakgrund? Hur skall skolbarn med kurdiskt, persiskt, arabiskt, somaliskt påbrå kunna integrera sig i det svenska samhället om de inte får växa upp som människor bland sina nya landsmän? Oavsett hur blandningen förväntas ske: är det någon som vill över huvud taget att det skall ske?

Jag hoppas att epiteten här ovan kan ursäktas; jag är själv inte bekväm med att spalta upp ”svensk-” och ”invandrar”-dito. Men jag måste ju exemplifiera mitt resonemang.

Sedan kan jag inte komma ifrån att Baylan gör en del ideologiska självmål i sin debattartikel:

Hur ett skolsystem är uppbyggt påverkar hur likvärdigt det är. En sammanhållen skola utan sortering och stängda dörrar är grunden för att skapa en jämlik skola där alla elever når målen.

Så Ibrahim Baylan underkänner Göran Perssons reform där den statliga skolan kommunaliserades? Sorteringen i den svenska skolan sker nästan uteslutande utifrån geografisk tillhörighet. Det står inga rektorer vid ingången och säger: ” – Sorry, Pelle. Du är för korkad för att gå här”.

Av de 50 mest segregerade kommunerna i Sverige tar en av fyra inte hänsyn till socioekonomiska faktorer när resurser ska fördelas till skolan.

Det är tragiskt att Baylan inte ser skogen för alla träd. Varför är dessa kommuner segregerade? Kan det bero på någonting annat än att hööööögerregeringen är ond och dess ledamöter äter oskyldiga spädbarn till frukost. T.ex. hur olika etniska grupper fördelar sig över städer och stadsdelar. Ringer det nån klocka, Ibbe…?

Vissa poletter ramlar ner och gör nytta. Minns att jag skrev om och förbannade de lärarlösa lektionerna, och att jag poängterade att dessa sannolikt är till stor harm för elevernas resultat. Nu har Baylan också skådat ljuset:

Mer av eget arbete i skolan har lett till såväl lägre generella kunskapsresultat som större skillnader.

Skolan behöver ordning. Det är A och O i alla studieformer. Man kan inte skriva en doktorsavhandling sittandes på en bänk på T-centralens tunnelbaneperrong. Man kan inte lära sig svenska om eleverna tjattrar på andra språk. Man kan inte lära sig matematik om man inte får arbetsro att tänka.

I min dotters skola är det hyfsad ordning på eleverna, trots att byggnaden har sett bättre dagar. Och kanske är det just detta som är av betydelse: skolbyggnaden är sliten och nött, och därför måste var och en ta ansvar och vara rädd om lokalerna. Det kommer inte en extramiljon till denna skola eftersom kommunen inte är nödgad att visa någon extra hänsyn till integrationens fromma. Ställ detta mot skolor där eleverna inte känner samma ansvarskänsla, och där man tar för givet att en söndersparkad vägg skall lagas för att kunna sparkas sönder igen. Eller där det är okej att störa i undervisningen, och skoldagen är ett tillfälle för jihad mot lärarna, om uttrycket tillåts.

Enligt min mening är skolan inte grundproblemet – oavsett hur viktiga barnen är i politikernas debattinlägg. De vikande resultaten och svenska skolors fallande position i internationella undersökningar och rapporter är ett samhällsproblem. Om vi fixar samhället och hur det ser ut, då har vi sannolikt en chans att se Sveriges position i nämnda undersökningar och rapporter förbättras.

Det är bra att Baylan engagerar sig. Men han får jättegärna fundera lite mer på vad som är orsak och verkan än han gjort hittills. Om jag får vara lite raljant måste jag påpeka att de vikande prestationsresultaten i den svenska skolan egentligen ligger helt i linje med socialdemokratisk idétradition vad gäller utbildningsväsendet: Bort med elitskolan – alla skall vara jämlika. Vilket resulterar i att de sämst presterande eleverna blir måttstock. Grattis, (S). Ni har fått den skola ni verkade för.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Baylans problemformulering har djupa problem

  1. zanning skriver:

    Du sammanfattar det precis så som jag själv tycker och tänker. Mina egna två barn som gått i svensk skola är av ”blandras” på så sätt att min dotter är halvthai och min son är halvamerikan, så jag känner helt igen mig i det du skriver.

    Problemet ligger inte hos barnen och lärarna utan hos de beslutsfattande politikerna långt tillbaka i tiden, typ 90-talet då grunden för katastrofen lades av Göran P och sossepatrasket.
    Sen att alliansen väljer att fortsätta på det inkörda spåret är väl inte så konstigt, dom är ju också lata och vill oss inte väl!

    Ska det bli bra för våra barn så måste vi bygga om från grunden där det är ok att t ex ha en förälder hemma och en som jobbar och drar ihop till räkningarna.
    Våra barn måste få gå på skolor med mindre klassar, bättre löner och mer bestämmanderätt till lärarna, mycket bättre skolmaterial, att både föräldrar och andra vuxna återigen får bli de bra förebilder som ändock fanns förut, dvs vi vuxna kunder rätt enkelt förklara att en krossad ruta in till klassrummet skulle innebära att alla elever får frysa vilket inte är så kul etc mm osv…

    Det krävs inte av politikerna att dom ska ha ens ett genomsnittligt IQ, däremot lite högre dos av sund förnuft!
    Svårare är det egentligen inte, men sånt fattar inte Ibbe m fl… tyvärr 😦

  2. Peter Harold skriver:

    ”Det krävs inte av politikerna att dom ska ha ens ett genomsnittligt IQ, däremot lite högre dos av sund förnuft!”

    Även en ateist må säga ”Amen” till detta! 😉

    Nu tror jag förvisso att den skada som redan skett är så grav att vi lär sjunka i de flesta index-tabeller som kommer i framtiden. När till och med medelmåttan betraktas som en elit, då ser jag inte annat än att Sverige har god potential att bli ett u-land.

    Har vi tur får vi hjälpsändningar från Kina, Iran och Nordkorea när de gått om oss…

  3. Pu skriver:

    Jag tror inte att den bristande likvärdigheten är en icke-fråga, utan snarare att den är ett samhälleligt slöseri på talang och potential – förutom rättviseaspekten. Begåvade invandrarbarn kanske hänvisas till invandrarjobb, samtidigt som mindre begåvade svenska barn baxas upp till sin inkompetensnivå. Ja, kommunaliseringen var inte så lyckad, och framförallt friskolereformen tycks ha lett till att skolans värderingar fått ge plats åt vinsthänsyn, till den grad att svenska kommuner har börjat skatteplanera. Samtidigt är svenska lärare skandalöst underbetalda. Jag fattar inte din kritik av Baylan. Är det så att han är ond, och äter oskyldiga spädbarn till frukost eftersom han är sosse? Du skjuter klart långt förbi målet här, i din iver att finna fel hos honom.

    • Peter Harold skriver:

      Tack för din kommentar, Pu! Jag kan bara beklaga att du ”inte fattar” min kritik av Baylan. För din skull kan jag göra en kortfattad version:

      1. Ibraihim Baylan är inkompetent.

      2. Det svenska skolsystemet fungerar illa därför att det saknas ordning. Det handlar inte enbart om resurser utan om elevernas benägenhet att ta till sig förmedlad kunskap.

      3. Förändring av likvärdighet har ingen betydelse om den genomsnittliga nivån på elevernas prestation sjunker. En skola där alla har lika lite kunskap som den sämsta eleven är en katastrof för det svenska samhället.

      En fråga på din utsago om att svenska kommuner skatteplanerar p.g.a. friskolor… Är det brottsligt? I så fall är det förkastligt, naturligtvis. Är det inte brottsligt? Om inte, vad är då problemet förutom det moraliska dilemmat? Och vilka är det som skapar skattepolitiken? Jo, politikerna. Vad väntar du dig i så fall om man låter räven vakta hönsen, Pu?

      Jag har inga problem med att finna fel på Ibrahim Baylan, men du kanske inte noterarade att det var i huvudsak hans problemformulering i debattartikeln jag angrep.

      Det var synd att du inte ville diskutera elevernas engagemang i skolan. Vilket med all önskvärd tydlighet påminner oss om att Baylans problemformulering är ett stort problem i sig själv eftersom alla tomtar föredrar att hänge sig åt klasskampsretorik istället för att förstå den verkliga kopplingen mellan orsak och verkan.

      • Pu skriver:

        Du ser ut att ha en klar, och mycket enkel bild av problemen i skolan. Och av Baylan.

        Vad jag menar när jag säger att du skjuter förbi målet är att du inte ser ut att argumentera mot Baylan, utan mot din nidbild av honom.

        Till exempel säger du att ”Förändring av likvärdighet har ingen betydelse om den genomsnittliga nivån på elevernas prestation sjunker.” Jag håller iofs inte med, allt annat lika är likvärdighet nog ändå bättre än orättvisa. Baylan håller också med. Han skriver, såsom du själv citerar, ”Men det är inte bara resultaten som sjunker i skolan. Sverige har också tappat den tidigare tätpositionen vad gäller likvärdighet i skolan.”

        Men du kanske tycker att endast det genomsnittliga resultatet är viktigt, inget annat? Om du inte läser Baylan som fan läser bibeln, kanske du ser att han nämner att 95 procent av eleverna med minst en högskoleutbildad förälder fick sin behörighet år 2011. Det är resten vi har tappat. Fångar vi upp dem igen förbättras också det genomsnittliga resultatet.

        Så det verkar inte finnas nån motsättning här – om du nu inte menar att likvärdighet definitionsmässigt är detsamma som sämre genomsnittligt resultat?

        Betr ett annat argument av Baylan, som du heller inte verkar ha förstått, ”Av de 50 mest segregerade kommunerna i Sverige tar en av fyra inte hänsyn till socioekonomiska faktorer när resurser ska fördelas till skolan.”

        Vad som menas är att en segregerad kommun bör ta hänsyn till att det – på grund av segregationen – finns olika behov, och fördela resurser i enlighet därmed. Anledningen till att dessa kommuner är segregerade berör inte Baylan, men du verkar påstå att han menar att det beror på att ”hööööögerregeringen är ond och dess ledamöter äter oskyldiga spädbarn till frukost”.

        Det är infantilt – och lite ohederligt också.

        Jag vill gärna diskutera elevernas engagemang i skolan. Men det är inte lätt i det tonläge du använder.

  4. Peter Harold skriver:

    1) Ibrahim Baylan har varit socialdemokratisk utbildningsminister fram till 2006. De elever som idag mäts i den undersökning som refereras till är elever i en skola som formats (eller snarare misskötts) under den tid han var utbildningsminister. Tror du på fullt allvar att kvaliteten på undervisningen sjönk direkt i oktober 2006 när vi bytte regering? Nej, det gör du nog naturligt vis inte. Men Baylan hade sin chans att ”rädda” skolväsendet – och lyckades inte med det. Om det var för att han är socialdemokrat eller för att han är Ibrahim Baylan skall jag låta vara osagt, men ingen kan påstå att han är den utbildningsminister Sverige behöver.

    Det sker alltid eftersläpningar. Det gäller utbildningsväsendet, det gäller ränteläget, det gäller satsningar på företagande… När många människor är inblandade tar det tid att både rasera och bygga upp.

    2) Jag är ledsen att jag inte kan leda dig till samma tankebana som jag, men när jag läser dina kommentarer (som jag tacksamt tar del av) så missar du mitt elevperspektiv. Jag skrev bl.a.

    ”Ställ detta mot skolor där eleverna inte känner samma ansvarskänsla, och där man tar för givet att en söndersparkad vägg skall lagas för att kunna sparkas sönder igen. Eller där det är okej att störa i undervisningen, och skoldagen är ett tillfälle för jihad mot lärarna, om uttrycket tillåts.”

    men jag satte det också i kontext med samhällsutvecklingen:

    ”De vikande resultaten och svenska skolors fallande position i internationella undersökningar och rapporter är ett samhällsproblem. Om vi fixar samhället och hur det ser ut, då har vi sannolikt en chans att se Sveriges position i nämnda undersökningar och rapporter förbättras.”

    Jag tror att du är enig med mig om detta egentligen, men du gillar inte att jag pekar finger mot Ibbe. Inte sant? Jag hoppas att du vet att jag har ett hårt tonläge mot Ibrahim Baylan, men jag talar gärna med dig som en vän.

    Svaren på många frågor får vi nog om vi jämför det samhälle vi lever i idag och det samhälle som varit. Och jämförelsen bör ske utan ett romantiskt förhärligande av historien; det fanns massor av folk på 1970-talet som gnällde och sa att det var bättre förr, och så även idag.

    3) Citat: ”Det är infantilt – och lite ohederligt också.” Slut citat.

    Ah, du träffar huvudet på spiken, Det här är precis den reflektion jag själv gör varje gång Ibrahim Baylan öppnar sin trut i radio och TV. Infantilt. Ohederlig. Och inkompetent. Du har fångat hans väsen i två ord. Även om det var mig du tänkte på…. 😉

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s