[Klärvåjannt]

Bästa läsare!

Så har det hänt igen; jag har skådat framtiden.

Nej, jag har inte varit på teknikmässa. Nej, jag har inte suttit och glott på någon science fiction-film. Jag har inte heller ring Madame Eva på spådomslinjen med tillhörande betalnummer.

Allt jag gjorde var att sätta mig vid datorn igår kväll och skriva ner första bästa mening utan att tänka.

”Jag är smickrad”, skrev jag.

Det tog knappt en sekund förrän jag frågade mig själv varför jag skrev så där. En helt vanlig dag utan några som helst sensationer, bortsett från att jag överlevt. Jag tryckte på backstegsknappen så att bokstäverna försvann.

Ändå undrade jag. Jag försökte göra ett nytt försök, men min hjärna tänkte bara på den första formuleringen. Jag skrev ”Jag är knäpp” och skrockade förnöjt. Nä, det är jag ju inte. Backstegsknappen fick jobba igen.

Jag bestämde mig för att inte skriva något. Istället slog jag på radion och lade mig för att läsa. Jag håller på att avverka en inte alltför uppskattad bok av Jules Verne. Den heter ”En kapten om femton år” och är känd bland samlare men troligtvis läst av ett ytterst fåtal. Med tanke på att jag samlat Jules Verne i hela mitt vuxna liv men först nu läst just denna bok så kan man ju ana att den inte lockar lika intensivt som hans andra mer kända verk. Den är oerhört kunskapsorienterande – vilket inte var ovanligt för författarens sammantagna produktion – och äventyret utvecklas i maklig takt, dock aldrig långsamt eller heller är alltför förutsägbart.

Vid 11-tiden på kvällen var jag trött i ögonen och tänkte sova. Men det gick inte att stänga av hjärnan. Jag tog mobiltelefonen och började kolla mejl och andra meddelanden som kommit in medan jag låg och läste boken.

”Du är bäst!”

Nej, det var inte rubriken till ett spam. Nästa meddelande löd: ”Jag håller med!”

Avsändarna var mer än väl kända för mig. Och jag kände mig väldigt glad, om än förvånad, över deras uppskattning. Tredje och fjärde avsändarens meddelande gick i ungefär samma anda. Vad tror ni jag skrev till svar? Jo…

”Jag är smickrad”.

Kusligt, eller hur…?

För den som gillar långa böcker och trivs med en lagom dos av kunskapsförmedling i Jules Vernes anda skall prova på romanen ”Mathias Sandorf”. Eller min egen ”Stålmusslans hemlighet” den dagen den kommer ut.

Hälsar eder Peter Harold

Annonser

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Litteratur, Privat. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till [Klärvåjannt]

  1. Gubben skriver:

    Vilket visar hur långt man kan komma med smicker! 🙂

  2. Stig Olsson skriver:

    Men gulligt var det ändå 🙂

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s