Vänj er vid lågkonjunkturer…

Bästa läsare!

Nya deprimerande siffror om konjunkturläget i Euro-zonen i dagens Dagens Nyheter. För min egen del har det varit oavbruten lågkonjunktur sedan mitten av 1990-talet då jag bytte arbetsgivare hos vilken det alltid varit ett kärvt ekonomiskt läge, i synnerhet under den tid på året som lönesamtalen ägt rum. Lustifikt nog så brukar det hända saker när fack och arbetsgivare tecknat på avtalet; då presenterar ledningen alla kostsamma storstilade och långsiktiga planer. Jag förmodar att den budgetens storlek är avhängigt personalens återhållsamhet?

Nu ser det ut som att löneslavar i andra sektorer också får vänja sig vid evig lågkonjunktur. I alla fall så länge vi är med i EU. Ja, jag vet. Vi har inte Euro i Sverige. Och jag vet hur jobbigt det är för alla stackars turistande svenskar att behöva växla valutor. Detta är för stunden vår välsignelse och förbannelse. Som det ser ut nu är jag tacksam för att behöva växla valuta eftersom detta besvär innebär att vårt land fortfarande kan styra sin penningpolitik. Det kan t.ex. inte Grekland, Italien och Spanien. Hade de haft en egen valuta skulle denna vid det här laget ligga en bra bit under Eurons värde. Och då skulle grekiska, italienska och spanska varor bli billigare för övriga världen att köpa, vilket i sin tur leder till att produktionen ökar, vilket i sin tur leder till att fler greker, italienare och spanjorer får jobb, vilket i sin tur leder till att den grekiska, italienska och spanska staten får in mer skatt, vilket i sin tur… happy, happy, smile, typ.

Nu fungerar inte denna kur eftersom Grekland, Italien och Spanien varken kan devalvera, justera räntan eller egentligen styra sina länder själva. Man kan bara hoppas att det europeiska ekonomiska lokomotivet Tyskland kan fortsätta dra det baktunga ekonomiska lasset. Därför talar politikerna om att centralisera lånen åt medlemsnationerna. Det betyder grovt förenklat att medlemsländer som sitter i klistret får lägre ränta än de förtjänat, och att de mer välmående EMU-länderna får betala högre ränta. Solidariskt men föga rättvist. Och lägg därtill att en högre ränta för t.ex. Tyskland hämmar dess ekonomiska tillvväxt.

Men trots det: vänj er vid eviga lågkonjunkturer. Det finns ytterligare fler faktorer som påverkar ekonomin negativt. Tag t.ex. tillväxtfientlig s.k. ”grön politik” där politiskt korrekta energikällor som vindkraft subventioneras med skattemedel för att bli lönsamma. Och motsvarande förbud mot kärnkraftverk eller pålagor för kol- och oljekraftverk (och sedan inom sinom tid även för naturgasanläggningar eftersom staten alltid behöver nya inkomstkällor). Mycket av vår välstånd är beroende av tillgången på billig energi. När naturliga nedgångar i ekonomin förstärks genom politiska pålagor reduceras möjligheterna till återhämtning, vilket vi faktiskt sett ske under de sista lågkonjunkturerna.

Jag skulle här kunna orera länge om min syn på de politiska EU-ledarnas brist på sjukdomsinsikt, men det har andra gjort både före mig och betydligt mer välformulerat. Jag nöjer mig istället med att fantisera om vad som kommer att ske när byråkratiska EU-apparaten förblir intakt medan medlemsnationernas ekonomi raserats så att till och med det ekonomiska lokomotivet reducerats till ett växellok (transfererande skuldbrev mellan de ännu fattigare EMU-länderna); dessa fantasier är hemska. Jag ser framför mig storbanker som suger ut sina privatkunder samtidigt som de kräver statliga stöd; jag ser framför mig storföretag som kräver subventionerade investeringslån i utbyte mot att inte friställa personal; jag ser framför mig hur småföretag för att kunna klara sig ägnar sig allt mer åt svart handel; jag ser framför mig hur alternativa ekonomier uppstår, där gränsen mellan kopperation och maffia blir hårfin. Glöm alla fromma förhoppningar om otium cum dignitate; de allmänna pensionerna kommer krympa som en snopp i isvatten.

Allt detta kan också ske i ett icke EMU-land, till och med i Sverige. Men incitamentet för en oärlig ekonomi är större när politiker genomför regleringar (vare sig i panik eller med eftertanke) och för tillväxthämmande politik som är kontraproduktiv gentemot dess påstådda syfte (t.ex. miljöpolitiken i flera av dess former). Tyvärr kommer vi att få se mer av den varan. Ju större ekonomisk oro som råder, desto lättare blir det för illasinnade politiker att få sina särintressen tillgodosedda. Ännu värre blir det när makten läggs i EU-tjänstemännens händer (där makten redan ligger till stor del, till lobbyisternas fromma).

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s