UPPCON XII – jag var där.

Bästa läsare!

Som de långvariga läsarna av Skrivarens Blogg minns är jag far till en otaku. Min dotter är alltså en nippofil, och hennes alternativ till Mecka är således i fallande ordning: 1) Japan 2) Tokyo 3) Uppcon. Av begripliga skäl – trots dotterns envisa tjatande – nekade jag henne en Japanresa. Och Tokyo ligger ju i det landet, så det var endast alternativ 3 jag kunde acceptera.

Tro inte att det skedde utan uppoffring från min sida. Jag hade kunnat ligga kvar i sängen till elva på lördagsförmiddagen. Istället fick jag nu stiga upp oförskämt tidigt (om man lagt sig kl. 3 på natten är halv nio oförskämt tidigt). Till skillnad från min dotter grubblade jag inte över vilken sweet lolita-klänning jag skulle ta på mig (eftersom jag inte använder klänningar). Istället blev jag stående framför toalettspegeln – betraktandes ett monster i vitögat  – samtidigt som jag funderade på varför den engelska översättningen av bakfull blir ”hang over” och inte ”rear full”? Dessutom grubblade jag på varför jag har denna alkoholrelaterade diagnos trots att jag inte nyttjat en enda droppe sprit sedan 1973? Livet har sina mysterier…

Till slut kom vi iväg, och efter lite trixande hittade vi fram till Vaksala torg i Uppsala där det absolut sista konventet för Japan-nördar hölls. Ja, ni bör notera att ingen av dem tar illa upp över att bli kallad nörd. Det är snarast en komplimang i sammanhanget. Vad som inte förtjänar komplimanger är Navigatorn i min mobiltelefon. Jag hittar hyfsat bra inne i Uppsala centrum, men snål som jag är parkerade jag bilen utanför stadskärnan där det inte var avgiftsbelagt och Navigatorn lade en fet textruta över min position. Men där tog snålheten slut, ty att gå med en otaku på konvent är inget för tunna plånböcker. Entre: 250 kronor. Klänningar: 350 kronor till hur-mycket-som-helst kronor. Und so weiter.

Detta var en tankeväckande upplevelse. Visst är det bra med entréavgifter som håller oönskade element borta (typ mammor och pappor, fast i mitt fall funkade det ju inte). Samtidigt såg flertalet av besökarna inte ut att vara de mest bemedlade medborgarna i staden. Jag anade att många konventbesökare av ekonomiska skäl specialiserat sin gourmetik till att variera thailändska snabbnuddlar och makaroner sju dagar i veckan. Sparsamhet är också en dygd, men det rådde ingen tvekan om att Uppcon var julafton för dessa ungdomar. Det var god stämning i trängseln, och för ett tag började jag tänka att ”det här med att vistas bland andra människor kanske inte är så illa trots allt”. Ja, ni vet ju att jag är en misantrop.

Vad Lilla Fröken Harold tyckte om konventet rådde det ingen tvekan om, och hon köpte en sweet lolita-klänning för det nedre beloppet på ovan angiven prislista. Den var riktigt kawaii enligt henne. Jag tror att det betyder ”söt”, men jag grubblade fortfarande på ”rear full” och nickade bara artigt som jag brukar göra när jag inte riktigt lyssnar. Jag mådde faktiskt så pass oprima att jag inte riktigt hade den uppskattning som annars brukar infinna sig när jag trängs med tjejer omkring 20-årsåldern. En frotteur måste verkligen älska såna här evenemang…

Okej, jag erkänner. Det var massor av söta tjejer där. Och det var massor av hjältar och hjältinnor. Uppcon är nämligen ett konvent där kostymerna spelar första fiol. Det var en orgie i fantasifulla dräkter. Många såg ut att vara professionellt framtagna; andra var säkert skapade utifrån samma budget som låg till grund för studentmenyerna (alltså thailändska snabbnudlar och makaroner). Men bland dessa vandrande robotar, skrattande grodor och levande mangor fanns det en deltagare som i all sin enkelhet fångade den karaktär hon gestaltade: det var unga Sophie från Miyazakis film ”Det levande slottet”.

Tyvärr vågade jag inte ta foto på henne så ni får hålla tillgodo med en bild från själva filmen. Som ni ser är hennes klädsel ganska ålderdomlig och föga utmanande jämfört med nuvarande mode. Jag har sett filmen, och den är fylld med referenser till s.k. steam-punk, och min hjärna började genast fundera på var jag skulle kunna placera en sådan här levande Sophie i min fantasivärld? Alltså den värld som ligger till grund för de romaner jag författar. Jag har redan låtit en luftburen stad flyga ett varv runt jordklotet; jag har låtit en kvinnlig Sherlock Holmes förintas i Himalaya (tror vi) när förra sekelskiftet firades in; jag har byggt en undervattensstad i Västindien; jag har låtit två kinesiska bröder under sent 1400-tal flyga över Stilla havet i ett egenkonstruerat raketflygplan; jag har korsat Sibirien från norr till söder med en amfibie; jag har låtit tre män från Jules Vernes fantasi landa på månen eftersom han själv inte lyckades med den bedriften. Men jag har ännu inte skrivit en roman om en Sophie.

Noteras härmed på den oändliga ”Att göra”-listan…

Min personliga höjdpunkt på konventet kanske inte delas av Lilla Fröken Harold, men jag hade ståpäls när Jun Elding uppträdde på scenen tillsammans med sitt band. Hon är en popstjärna från Japan som lever ett ganska anonymt liv på Söders höjder sedan flera år tillbaka. Tydligen var detta hennes första spelning i Sverige. Att hon inte kommer tillbaka till nästa års Uppcon är nästan självklart eftersom detta var sista konventet – Uppcon är nu nedlagt. Men jag skulle gärna vilja se/höra Jun Elding till nästa års fest vid Kungsträdgården när Körsbärsblommans dag skall firas. Eller varför inte vid ett ”Stockcon”? Så slipper jag gå upp så oförskämt tidigt för att resa dit med min dotter…

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Musik, Okategoriserade, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till UPPCON XII – jag var där.

  1. Stig Olsson skriver:

    Det här var kul att läsa om! Kul för att min dotter haft två kompisar boende här hos oss i helgen och de två var med på just detta evenemang Upcon 🙂

    Tydligen så är alla inblandade volontärer och jobbar helt gratis för detta evenemang. De två tjejer som sov här jobbade tydligen stenhårt för de sov inte många timmar!!!

    Jag tror att de var inblandade (kanske på scen) när artisterna uppträdde eller nåt sånt, har lite dålig koll på den biten, men nöjda och glada ser de ut idag i alla fall, nu när de nyss vaknat 🙂

    Men det låter ändå som om du hade kul där, trots att du såg bakfull ut 😉

  2. Kinks skriver:

    Hej (igen)

    Min dotter hade vampyrhysteri i flera år i och med twillightböckerna (o filmerna förstås) men nu har det ersatts utav i princip mycket av det som din dotter intresserar sig för. Jo min dotter skall flytta till Japan med sina vänner och så skall dom gifta sig med en superkänd japansk sångare som jag inte minns namnet på. Hon har gått igenom halva hemmet i jakten på japanska inspirerade föremål och blev helt salig när hon hittade mina gamla kinapinnar i bestickslådan, haha.
    Hit skall hon med sina kompisar i sommar, http://2012.narcon.se/
    och nej jag förstår inte, men jag kommer säkert att få fortsätta höra om det här några år framöver innan intresset (hysterin)lägger sig.

    En utav mina söner befinner sig just nu nere i Jönköping på dreamhack och jag förstår inte det heller, spela dataspel dygnet runt?? jag är nog inte en så ungdomlig mamma som jag trodde, kanske mer gammalmodig. Trött är jag i allafall så nu skall jag baka in mig i täcket och hoppas på att min unge inte ringer mig klockan tre i natt igen bara för att säga att allt är bra. Visserligen är det ju bra att han tänker på att höra av sig och meddela att allt är ok.. men klockan 03.00?

    P.s jo jag har läst din kommentar till mig.. vad bra att du mår bättre.

  3. Peter Harold skriver:

    ”…och så skall dom gifta sig med en superkänd japansk sångare som jag inte minns namnet på.”

    Japp, så illa är det här också. Och det spelar ingen roll att dessa sångare klär sig i klänning och är sötare än vilken granntjej som helst. Tjejerna är så fanatiska att jag skulle bli livrädd om jag våre j-rockstjärna. Min dotter – som också tjatar om att åka på Närcon – hälsar att hon reserverat Reita i Gazette. 🙂

    Dataspel kan jag inte alls, men jag har hört talas om Dreamhack. Fast jag trodde förut att det handlade om att man tävlade i att ”hacka” sig in i olika militära datasystem och sånt… av namnet ”hack” att döma. Tur att de inte gör det, annars skulle det kanske vara någon annan som ringde på dörren kl. 3 på natten. Typ CIA… 😉

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s