Franska på resan… det sista som är värt att veta?

Bästa läsare!

Jag är intresserad av språk i allmänhet och franskan i synnerhet. Men det är nog på den nivån som de flesta är intresserade av fotboll; en kall öl och match betraktad från TV-fåtöljen. Fast i mitt fall är ölen utbytt mot ett glas välkyld julmust och en trevlig fransk film. Senaste fyndet har jag letat länge efter, och nu är den sedd och betygsatt av innehavaren till det haroldska residenset. Jean-Pierre Jeunets ”Un long dimanche de fiançailles” är ett mästerverk på både bredden och längden. Och det beror inte enbart på att den då 28-åriga Audrey Tautou spelar huvudrollen som poliskadade Mathilde som är övertygad om att hennes fästman Mannech överlevt slaget vid Somme. Tänka sig att Audrey fortfarande är sexi… jag menar… är attraktiv även när hon haltar som en krympling.

Nu är det inte bara den gudomliga skådespelerskan som gör filmen till en upplevelse. Nej, den minutiöst återskapade miljön från 1920-talets Frankrike och dess huvudstad får tidsresenären i mig att vibrera av vällust. Visst är många scener artificiella med sina datapålagda bakgrunder, men en och annan scen är geniun med sin tidstypiska stil tack vare skickliga dekorer. Det är synd att dagens formgivare inte tycker om att titta i backspegeln när dagens vardagsföremål får sin ”design”. Nå, dagens blogginlägg skall inte handla om döda föremåls estetik – back to topic. Eller snarare: ” – Retour à la rubrique”…!

Om man är smygfrankofil som jag dyker lusten upp att kunna tala franska emellanåt. Det låter ju så lekande lätt för skådespelarna i filmen (och en av de medverkande är inte ens från Frankrike; Jodie Foster har en liten biroll som marknadsförsäljerska. Så hur svårt kan det va’?). Bortsett från att jag redan har ett antal fransk-svensk-franska ordböcker i bokhyllan – sällan använda – så utförs mina mest intima studier av det franska språket genom sporadiska genomläsningar i Berlitz resepärlör ”Franska på resan”. Jag brukade ha den liggande på dasset som förströelse, men lånade nyss ut den till dottern som börjat läsa franska på högstadiet (fast hon vet inte i vilket rum den legat i…). Hon har redan passerat mitt kunskapstak, är jag rädd för. Åtminstone vad gäller vardagsfraser och att räkna upp till cent. Eller snarare är jag tacksam. Bra att mina skattepengar kommer till någon nytta…

Franska är nämligen ett omöjligt språk. Svårt att lära sig, svårt att uttala och svårt att uppfatta. Logiken i uppbyggnaden haltar dramatiskt, i synnerhet avseende räkneorden. När vi i Sverige är uttråkade över någonting säger vi på skämt att det är ”för femtioelfte gången”. Fransmännen säger sextiotio, sextioelva, sextiotolv, sextiotretton om 70, 71, 72, 73, och så vidare. På fullt allvar dessutom!

Så tack gode gud för textremsorna i filmerna. Och då talar de medverkande ändå en hyfsat oförstörd franska som är fri från de provinsiella dialekterna som inte ens parisarna förstår. Just denna punkt gör mig lite tveksam till att lära sig utantill fraser som ” – Je voudrais un équipment de camping”, ” – De quel genre de pièce s’agit-il?” eftersom jag kanske råkar på en bretagtnare från Rennes vars svar varken finns med i resepärlören eller ens uttalar det på samma sätt som välartikulerande parisbor. Om nu parisbor artikulerar sig väl – läsare med vetskap om saken må ge sin input här. Men kul är det att läsa dessa gloslistor, och fastän jag är ett lingvistiskt ålhuvud förstår jag på ett ungefär vad exemplen här ovan betyder. Typ, ”jag behöver campingprylar” samt ”vad är det för slags pjäs?”.

Berlitz ”Franska på resan” är på 192 sidor med finstilt text fördelat över en rad olika situationer den resande kan tänkas hamna inför (utom kontakt med prostituerade förstås). Och redaktörerna på Berlitz avslöjar redan i inledningen förtåelse för det dilemma som språkklena turister av mitt slag utsätter sig för. De skriver att boken bl.a. omfattar:

…särskilda spalter med de svar den ni talar med kan tänkas ge. Räck bara fram boken och låt honom eller henne peka ut lämplig mening.

Ja, ja. Nu sitter minst hälften av er kära läsare – under förutsättning att ni denna afton är två eller fler – och fnittrar lite förtjust över insikten att dumskallen Peter Harold ju aldrig tycks ha hört att det finns elektroniska översättare i miniräknarformat. Jodå, det känner jag visst till. Men även om batteriet inte tagit slut när den behövs, eller att fingertopparna trots allt lyckas trycka på rätt tangenter under skrivandet (svårt nog när man skriver SMS med dagens petskärmsförsedda mobiltelefoner), så kan en plastpinne med LCD-display aldrig ge samma känsla som en fickstor bok av papper och kartong. Och framför allt tål en tryckt resepärlör att bli trampad på när den ligger på toagolvet inför nästa inspirationsgivande stund då man gör ”tvåan”. Fast man kan läsa den i en fåtölj också, om man vill…

Att Berlitz lagt ner stor möda på sitt mobila ordförråd råder ingen tvekan om. Men jag noterar att den sista översättningen på sidan 192, vilken avslutar denna resepärlors lager av tusentals förslag på användbara fraser för den svenska turisten i Frankrike, lyder på detta vis:

” – Parlez-vous anglais?”. Talar ni engelska?

Denna placering i boken summerar väl mer än något annat betydelsen av att företrädesvis nyttja de 192 sidornas tidigare förslag, framför den måhända hopplösa nödlösningen att försöka få en fransman att tala engelska. Med detta avslutar jag dagens politikbefriade bloggpost. Bonne nuit à toutes mes chères lectrices et à mes chers lecteurs!

 Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Film, Litteratur, Okategoriserade, Privat. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Franska på resan… det sista som är värt att veta?

  1. Rune skriver:

    ”Franska är nämligen ett omöjligt språk. Svårt att lära sig, svårt att uttala och svårt att uppfatta.”
    —————————————————————–
    Håller inte med! Jag har också nosat på franskan, en linguaphonkurs till två tredjedelar som blev avbruten av nytt jobb och giftermål.
    Men det som jag han gå igenom gick bra och hade kunnat bli något om jag fortsatt.
    Uttalet var inte svårt. Det är lätt att se på stavningen hur ett ord skall uttalas, med mycket få undantag. I motsats till engelskan där stavning och uttal har mycket svagt samband.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, får man upp rytmen i språket kan det låta bra. Kruxet tycker jag är dessa ”liasons” där sista bokstaven ska uttalas ihop med nästa ord.

      Men det är väl bara att öva… kan miljoner fransmän franska så ska man väl kunna plocka ihop några fraser och glosor för att kunna imponera på andra som inte kan… 😉

  2. kallepelle skriver:

    ” – Parlez-vous anglais?” Det finns nog inget bättre sätt att förklara en frasse krig på?

  3. anna skriver:

    Voulez vous couché avec moí cé soir?

    Det är väl den enda meningen som jag tror mig kan stava till på franska. Efter 3 år i skolan… Men det är väl troligtvis fel…

    Franska är sexigt. Jag håller med! Älskar baguetter och vitlök och rött fylligt vin.

  4. Lilliana skriver:

    You really make it seem so easy with your presentation but I find this topic to be really something that I think I would
    never understand. It seems too complex and very broad for me.

    I’m looking forward for your next post, I’ll try to get the hang of it!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s