När jag ändå har ångan uppe nu…

Bästa läsare!

Jag tillbringar en stor del av min tid off-line numera, och de få tillfällen jag skulle kunna slänga mig ner och underhålla denna blogg med nya postningar är hushållets halvt utslitna dator upptagen. Tonårsbarn, ni vet…

Men det finns ett ersättningsmedel till den moderna informationsteknologin för att åtminstone hålla mig glad. Böcker!

Just i dessa dagar försöker jag läsa mig genom en bok från 1850-talet som på ett kunnigt och pedagogiskt vis avhandlar den tidens viktigaste uppfinningar, samt även deras tillkomst. När jag läser den här typen av äldre facklitteratur börjar jag fundera på om det vid övergången från 1800- till 1900-tal infördes något slags faktafilter; att kunskapen gallrades som morötter i trädgårdslandet? Vid två tillfällen har jag upptäckt att den äldre och den nya facklitteraturen skiljer sig åt vad beträffar historiska beskrivningar.

Det första exemplet är ballongflygaren Jean-François Pilâtre de Rosier som tillsammans med sin medpassagare Pierre Romain blev världshistoriens första omkomna i en flygolycka. Farkosten de färdades med var en aerostat enligt principen lättare än luft. I det specifika fallet var det en konstruktion med en gasballong sammansatt med en varmluftsdriven montgolfier, den förra ovanpå den senare. Läsaren här anar att kombinationen med eldstad något under en ballong fylld med vätgas knappast kan vara en klok lösning. Och det är just så man i den sentida litteraturen beskriver orsaken till att Pilâtre de Rosiers sista resa fick ett så olyckligt slut. I en förhållandevis modern bok om ballongflygningens historia beskrivs hur hans ballong under ett försök att korsa över Engelska kanalen fattade eld uppe i luften och störtade.

I boken ”Sednare tiders viktigaste vetenskapliga upptäckter och uppfinningar” av L Figuir från 1855 (i tre band vilka utannonseras tillsammans för 1800 kronor, men som jag fick för 50 kronor/styck på bokloppiset på Drottninggatan härom året) beskrivs mer utförligt och korrekt att ballongen efter uppstigningen togs av en stark vind som förde den i fel riktning (de föregående löpballongerna som släppts upp hade däremot seglat rätt), varför de Rosier försökte släppa ut lite av vätgasen för att sjunka ner till de mer gynsamma vindarna. Men eftersom linan till ventilen var omkring 30 meter lång kände han inte att han öppnat den, utan tog i så hårt att duken i gasballongen slets upp och sjönk ner över varmluftsballongen. Därmed försvann bärkraften och aerostaten störtade hastigt mot marken. de Rosier och Romain omkom omedelbart.

Hur kan olycksorsaken skilja så mycket i två olika böcker? Till och med i svenska Wikipedia har man inte angett några detaljer kring olyckan.

Det andra exemplet gäller ångmaskinens tillkomst. Här finns två läger, dels de som var vakna på historielektionerna och minns att man fick lära sig att James Watt uppfann denna apparat. Men också ett läger – måhända vi kan kalla dem för bildningssnobbarna – som läst sig till att redan de gamla grekerna, etc etc…, och nämner därför ”Herons ångkula”.

Det senare är i och för sig korrekt, även om denna mackapär illustreras som två sammansatta kittlar med fyra bakåtriktade pipor (som ett liggande hakkors med en stor kula i mitten) längs sidorna som släpper ut ånga när man eldar under denna apparat. I själva verket är det troligt att ångan kom från en annan apparat som leddes via rör in genom axeln som höll kulan. Men strunt samma vilket; Herons kula var totalt nyttolös förutom att skrämma folk med.

Så det betyder i så fall att James Watt konstruerade den första fungerande ångmaskinen? Nej, inte riktigt. Nog var han duktig, men hans insats bestod i att få ångmaskinen att fungera automatiskt samt att få en högre verkningsgrad. Detta skedde under 1760-talet, och jag vill absolut inte förringa hans insats, men ångmaskinen som nyttoredskap fanns redan i början av 1700-talet. Men vad säger ni om jag påstår att den första fungerande ångmaskinen fanns redan på mitten av 1500-talet, mer än tvåhundra år före Watts modifierade newcomen-maskin?

Mm, precis. Ni tror mig inte…! Och jag har faktiskt lite svårt att kasta fram några bevis för mitt påstående. Ännu en gång får jag söka mig till böckernas värld. I Louis Thomas bok ”De stora uppfinningarna” från 1883 (inköpt på Drottninggatan enligt detta blogginlägg) står följande att läsa på sidan 198:

Mellan ett dylikt lekverk och ett verkligt mekaniskt tillgodogörande af ångan är dock en bred klyfta, och mångt århundrade förgick, innan språnget däröfver lyckades. Det första spår till ett försök i den vägen förekommer i Spanien. Sjökaptenen Vasco de Garay bygde en maskin, med hvilken han ville framdrifva fartyg utan åror eller segel. På kejsar Karl V:s befallning anställdes försök i Barcelonas hamn 1545. Garay hemlighöll sin maskins beskaffenhet, och man såg endast, att han bestod af en stor vattenkittel och att på båda sidor af fartyget hjul voro anbragta. Fartyget som hade omkring 200 tons dräktighet, påstods tillryggalägga 3 sjömil på två timmar. Uppfinnaren belönades, men hans maskin förblef obegagnad, antingen emdan saken, enligt vitnes utsago, var alltför invecklad, kostsam och farlig eller i följd av andra hinder, som så ofta förekomma vid nya uppfinningar.

Den som söker på Google efter mer information om Vasco de Garay söker förgäves (man kan hitta en dansk översättning i digital form av denna antikvariska bok, och kanske detta blogginlägg som Du själv sitter och läser). Orsaken till detta är att namnet är felstavat. Korrekt stavning skall vara Blasco de Garay, och om honom kan man läsa i boken ”The steam engine, steam navigation, roads and and railways” av professorn och astronomen Dionysius Lardner, utgiven 1851 i London. Nej, denna bok har jag inte i pappersform, men däremot som digital kopia tack vare Archive.org. Internet är fantastiskt – när man väl vet vad man letar efter. Och det finns massor av kunskap i alla möjliga och omöjliga ämnen för den som törstar, och som uppskattar forna generationers slit vid skrivpulpeten.

Nu kan jag förstå att läsaren inte känner sig road av att fördjupa sig alltför mycket i ångmaskinens historia, i synnerhet inte nu när denna tingest verkligen är out-of-date i vår moderna värld där snart även tryckta böcker kommer att tillhöra det förgångna. Vilket gör mig lite orolig; vad skall min kära dotter göra av alla mina böcker från mitt privatbibliotek efter min död när ingen längre vill läsa dem, än mindre äga dem? Mm, det är en vemodig frågeställning. Jag känner mig faktiskt lite bekymrad över att dagens människor har så svårt att ta till sig de gamla alstren och begagna dem som njutningsmedel. Hör bara på exemplet här ovan igen:

”Mellan ett dylikt lekverk och ett verkligt mekaniskt tillgodogörande af ångan är dock en bred klyfta, och mångt århundrade förgick, innan språnget däröfver lyckades.”

Så där skriver man inte längre. Ingen – förutom en poet – illustrerar hundraåriga dröjsmål som en bred klyfta som tiden tar språng över. Ändå tycker jag inte att skrivspråket i 1800-talslitteraturen är svårtillgängligt. Tvärtom, den ger fler nyanser och rikedom än dagens fattiga skrivspråk som under stundom tillåter sig inkludera ironi trots att denna form av skämtlynne inte alltid gör succé hos läsaren emedan en sarkastisk uppsyn hos författaren inte alltid är lätt att visualisera sig. Jag tycker det känns tragiskt att vi strävar så mycket efter förenklingar. Vad kommer hända med människan när vi rationaliserat både språk och tanke så att varje intellektuellt uttryck kan formuleras på en Twitter-rad?

Usch, det är en hemsk dystopi.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Historia. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till När jag ändå har ångan uppe nu…

  1. cark1 skriver:

    Sitter här och funderar just på Herons ångkula. Den ska ha uppnått överljudshastighet i sitt snurrande. Synd att ingen kom på tanken att kombinera detta kunnande med de vagnar som då fanns till en järnväg. För järnväg, eller nåt som kan liknas vid järnväg, fanns redan då, för 2000 år sen. Man hade anlagt räler som gick från gruvor på olika öar som sen gick ner till hamnarna och på dessa räler gick små vagnar som sköts på av slavar eller åsnor.

    Tänk vad långt vi hade kommit på den punkten om man bara hade tänkt lite extra på den där kulan…

    • Peter Harold skriver:

      Jag är faktiskt väldigt säker på att man funderat på den praktiska nytta ångkulan skulle ha kunnat göra. Men förutom svårigheten med att uppnå hög verkningsgrad så tror jag att huvudorsaken var den rika tillgången på slavar. Vem vet, kanske slavhandlarna dåtidens motsvarighet till dagens nöjesindustri ifråga om attityd till teknisk utveckling…?

      • frnkopplad skriver:

        Jag skulle vilja gå längre än så i jämförelsen: Hade det varit lönsamt att verkligen vilja utplåna arbetslösheten hade fortfarande tillverkningsindustrins arbetare inte blivit utbytta av maskiner. Med andra ord: Dåtidens slavar var billigare än dåtidens maskiner, medans nutidens slavar är billigare än nutidens inhemska arbetskraft. Därmed sammanfattas det lönsamma i den europeiska ”gemenskapen” och därmed sammanfattas också hela förklaringen bakom den annars ofattbart ”generösa” invandringspolitiken som innebär att den europeiska arbetarklassen byts ut mot utomeuropeisk. Enkel logik. Dock helt ologisk om man mäter detta mot den faktiska kostnaden. Därför vill ingen göra den kalkylen, som inte vill bli svartlistad eller arbetslös själv.

        • Peter Harold skriver:

          Det finns ett dilemma med denna hypotes; de enkla jobben finns knappt kvar i Sverige längre. Det var genom dessa jobb man kunde sätta nymigrerade i arbete/sysselsättning istället för bidrag. Skall de konkurera om de mer högkompetenta jobben krävs mycket ifråga om utbildningsinsatser med tanke på vilka kategorier som anländer nu. Men det är ju möjligt att politikerna väljer att omprioritera samhällets resurser.

          • anna skriver:

            Man har redan gjort dessa omprioriteringar. Det går att se på AMS satsningar de senaste åren. Utbildningar ges i svenska och omvårdnadsprogram, till nyanlända. Sedan lönebidragsanställningar. De som behöver utbildning och nystart till annat yrke pga förslitningsskador osv, ges ingen sådan utbildning. Vissa som har ett stort stöd hemifrån och som har en sambo som tjänar mycket pengar- är de som har tur att kunna bekosta egna studier. Så dessa omprioriteringar vill jag påstå- är redan gjorda.

            I stockholm är det extra svårt att få några ”enkla jobb” eftersom det är hit de allra flesta nyanlända kommit samtidigt som exempelvis kundtjänst (telefon) flyttats till mindre orter osv. När tom. handläggare på AF säger rent ut till arbetssökande att ”hade du tillhört en annan kategori, nyanländ eller ungdom- hade jag kunnat erbjuda ngt, men tyvärr…” , då går det inte att längre påstå att arbetsmarknaden inte är öronmärkt till vissa. De som kommit mest i kläm de senaste åren är kvinnor i medelåldern som inte kommit ur den största kvinnofällan av de alla- de som sllitit inom vården i många år och som behöver skrivbordsarbete för att kroppen inte orkar längre. För dessa finns inget annat alternativ än fas 3. Det är skamligt!

            • Peter Harold skriver:

              Detta är vad jag också hört antydas av bekanta inom Arbetsförmedlingen, men som fortfarande är så politiskt korrekta att de inte törs berätta fritt ur hjärtat. Förutom att de själva önskar byta jobb. Fast det är inte någon stor efterfrågan på handläggare från AF. De har ju inte direkt det bästa ryktet på arbetsmarknaden…

              • anna skriver:

                Handläggarna på AF har häcken full med ren dynga- de som verkligen vill göra nytta har inget där att göra. Det är ett bra jobb för nykläckta socionomer kanske, som tar jobbet för att kunna klättra vidare. De flesta i dag inom de flesta kommunala yrken är unga tjejer som kommer direkt från skolan och har ingen verklighetsförankring alls. Samhället skulle verkligen ha nytta av alla oss som går som timanställda eller i fas 3. Men oss gamla ”rävar” vill ingen befatta sig med, tydligen. Det är ett enormt resurs-slöseri vill jag påstå, att inte sätta oss i riktiga arbeten. Vi kan ju till och med STAVA på svenska (jag är också rätt så verbal även på engelska)… Vi skulle med lätthet kunna omskola oss till andra mer gångbara yrken.

  2. Läsare skriver:

    Gammalmodig skrift saktar bara ner läsningen för mig (vanesak).

    Läste på SvT Debatt om läsningen som går ner. Ungar idag kan uppleva böcker som är bara ett par år gamla som ‘gammalmodiga’ i stil och text. Det skulle få dem att tappa intresset för läsning höll till och med en lärare med om i artikeln. Skolan ”hänger inte med”. Suck.

    Om det är riktigt, att ungar kan ha så lätt för att bli uttråkade av en bok, så undrar jag om de ens har utvecklat förmågan att ‘spela upp’ det de läser i huvudet med egna bilder. Det finns säkert en bra term för vad jag menar.

    Hursomhaver, kommer vi att få för vuxengeneration där fler (läshatare har alltid funnits) inte har gnuggat denna förmåga, utan måste ha alla bilder serverade framför sig, de har svårt att bilda egna? Jag är inte insatt men jag kan inte låta bli att undra om det inte i praktiken innebär att IQ eller något annat liknande mätbart kommer att gå ned ju fler som så lätt ger upp och hellre tar det som är roligt just nu.

    (vår yngste son hatade läsning, föredrog bilderna i böckerna/serierna, men vi tvingade honom under mycket skrik och gny att läsa. Då han blev bättre på läsning, började han läsa själv och ligger nästan i nivå som duktiga tjejer på läsförståelse. Vilket är skitbra för en liten kille 😉

    • Peter Harold skriver:

      Du har nog helt rätt i din analys. Det är just läsförståelsen som börjat halta. Kidsen kan läsa, men de begriper inte vad de läst. Det är ju lätt att förstå vad detta betyder när de blir stora och ska ta del av instruktioner och rapporter. Minns t.ex. hur Mona Sahlin brukade be sin assistent att stryka under det viktigaste i sammanfattningarna till rapporterna.

      • anna skriver:

        Alltså -detta med att inhämta information genom att läsa ger nog inte så mycket förklaring till ungdomens uppenbara avsaknad av tålamod. Enligt mina erfarenheter är det snarare ett uttryck av att de vuxna i deras närvaro och i hela samhället, finns ingen riktig fokus och närvaro heller. När jag växte upp var det riktigt tråkigt ibland- mamma var jämt hemma och det fanns barn jag kunde vara med. Nutidens barn är så enormt stressade och utsatta för intryck ständigt. Dagis, sen hem eller till affären, helger är det simning och skridskor och gymnastik och sångträning och öva piano.

        Det finns ingen ro – när den här lugna och ”tråkiga” tillvaron kommer- då kommer också den ro som krävs för att fantasin ska flöda eftersom barn och även vuxna, faktiskt ska få ro att bearbeta allt det som händer. Sedan har jag sett att barn och ungdomar är VERKLIGT tafatta på en sak: de vet inte hur man umgås med folk IRL. Eftersom de kommunicerar via datorn jämt och ständigt. DET om något är oroväckande. Om ni frågar mig.

    • anna skriver:

      Vill bara inflika en sak här: Det du beskriver är hela förklaringen bakom de accelererande siffrorna ADHD-diagnoser i skolorna. Jag tror att egentligen var andelen ”adhd”-elever lika många förr i tiden som nu. DEt som skiljer är dagens diagnosiver i kombination med resurser som dragits ner- då är det ett måste för elever som har dålig läsförståelse och svårt att hänga med pga alltför mycket intryck i l´klaserna- att ha föräldrar som utreder och som generar i en diagnos. Först då läggs resurser ner på den INDIVID som har diagnos. Medans alla som tänker själva, kan flura ut att man hade inte behövt gå så långt OM det var färre elever i klasserna osv.

      Samma sak gäller förstås detta med att ta in elever i högre ålder som inte kan språket och som saknar utbildning från sitt hemland. DEssa barn kräver också resurser som tas ifrån skolpengen. Vilket resulterar i VAD tror ni?

      Men det förstås- politikerna vet förstås att det ändå int ekommer att finnas jobb för alla elever. Därav att man låtsas som att man vill ”SATSA” på skolan. Öppna gränser kommer definitivt höja snittbetygen i Hercegovinja- inte i sverige.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s