Kalla inte Europa för EU!

Bästa läsare!

Såvitt jag kan minnas har det bara hänt en enda gång att jag undertecknat en text tillsammans med ett flertal andra personer. Det var en nekrolog över en gemensam vän och det var jag som skrev texten i dess helhet. Detta var nog förutsättningen för mig att låta mitt namn stå där – i annat fall är jag oerhört skeptisk till att underteckna något som inte kommer från min penna. I synnerhet om det rör sig om en lång artikel. Sedan är det troligt att de flesta skribenter inte vill ha med mitt namn, men det är en annan sak.

Sålunda är det med rynkad näsa jag läser texter med multipla avsändare. Ju fler kockar, desto… etc etc… kan ha relevans. Jag skall här döma ett alster som signerats av vad som påstås vara Europas kulturelit och intelligentia, en union av Juan Luis Cebrián, Umberto Eco, António Lobo Antunes, Gabi Gleichmann, Julia Kristeva, György Konrád, Bernard-Henri Lévy, Claudio Magris, Salman Rushdie, Fernando Savater och Peter Schneider som enats om rubriken ”Europa på dödsbädden”.

Nåja, rubriken kan nog vara fastställd av norska Aftonposten där denna text är publicerad. Med ödesmättad pregnans säger dessa viktigpettrar – enligt SvD elva tunga kulturpersonligheter – att Europa håller på att gå åt helvete.

Europa er ikke i krise. Europa er døende. Ikke i geografisk forstand, naturligvis, men Europa som idé. Europa som drøm og prosjekt. Det Europa som ble hyllet av Edmund Husserl i hans to store taler i Wien og Berlin da Europa styrte mot det mørkeste kapittel i sin historie.

Europa som pakt og symbol, visjon og fundament. Det Europa som våre foreldre bygget, et nytt konsept som skjenket etterkrigstidens mennesker fred, velstand og et demokrati – goder som savnet sidestykke. Dette Europa er igjen i ferd med å smuldre opp rett foran øynene våre.

Europa är inte i kris. Europa är döende. Inte världsdelen Europa – utan Europa som idé.”

Ja, det krävs väl elva tunga snillen för ett sådant konstaterande. Och som vanligt – i egenskap av skattebetalande medborgare – ber jag att få framföra en avikande åsikt.

Europa är verkligen i kris. Det värsta som kan hända är att eländet inte dör sin välförtjänta död, utan fortsätter att svälla till en med demokratiska medel oåtkomlig maktkoloss som skaffar sig större makt än vad kommunistledarna i det forna Sovjetunionen ens kunde drömma om. Vi är ta’me’tusan på god väg.

De elva tunga kulturpersonligheterna har en given bild av hur Europa – i spåren av Euro-krisen drabbat av uppror och inskränkt suveränitet på nationell nivå – skall klara sig och bli den utopi som den judiskfödde lutheranen Edmund Husserl talade om i Prag och Wien, och som resulterade i den år 1936 år utgivna ”Die Krisis” som beskrev den kulturella krisen i Europa med referenser till hans studier av relationen mellan vetenskapen och filosofin. Nej, man behöver inte vara en tung kulturpersonlighet för att spåra upp tänkarnas mumbojumbo… Så låt oss ransonera trycksvärtan och istället granska ”de elvas” syn på EU:s kris:

[…] er Europa i oppløsning på grunn av den vedvarende eurokrisen, en krise som ingen ser noen ende på. Men er ikke denne abstrakte, flytende fellesvalutaen kun et fantasifoster som skyldes mangel på forankring i samstemt økonomi, ressursrikdom og finanspolitikk? Fellesvalutaene som tidligere har fungert (den tyske marken, italienske liren, sveitsiske francen, amerikanske dollaren), var de ikke alle tuftet på en solid politisk konsensus? Har en fellesvaluta noensinne vært en suksess uten en slik støtte? Eksisterer det ikke en jernlov som sier at én valuta krever et minimum av felles budsjetter, regnskapsføringsstandarder og investeringsregler – altså en felles politikk?

Skomakare, bliv vid din läst, tack! Varken Umberto Eco eller Salman Rushdie är nationalekonomer, och förmodligen ingen annan av deras nio intellektuella lekkamrater. Ändå står de fascinerat och betraktar det forna fungerande Europa med sina allsköns valutor som franska och schweiziska francs, möjligtvisden  italienska liren, den spanska peson och den amerikanska dollarn… häpp, den amerikanska dollarn…?!! Nå, jag skall inte vara gnällig. Men det kan vara värt att notera att valutahandeln i Europa fungerade mycket bra kanske just på grund av avsaknaden av en centralstyrd valutafederation. Vissa länder lät valutan flyta, andra band den mot andra. Och alla länder kunde bestämma själva om deras gurkor skulle vara raka, böjda eller spiralformade…

Just det faktum att ”de elva” har noll koll på nationalekonomi hindrar dem givetvis inte från att presentera lösningen på den Europeiska krisen genom referenser till deras husideologier:

Sosialisme eller barbari, pleide vi å si. I dag står valget mellom en politisk union og barbari. For å være mer presis: Føderalisme eller sammenbrudd – etterfulgt av sosial nød, usikkert arbeidsmarked og en tsunami av permitteringer og fattigdom.

Eller for å si det enda tydeligere: Enten tar Europa et nytt, avgjørende skritt mot politisk integrasjon, eller det gjør sin sorti fra historien og synker ned i kaos.

Ja, jag är den siste som förvånas över att Rushdie, Eco, Levy och Gleichmann en gång i tiden ansåg att valet stod mellan socialismen eller barbariet. Jag är inte heller förvånad över att de fortfarande inte skäms över detta, utan tar sina gamla misstag som intäkt för att få föreslå nya. Vad de vill ha är EU-federalism. D.v.s. att utplåna de sista resterna av nationell suveränitet i syfte att avlägsna alla de drivkrafter som från medlemsländernas sida kan obstruera mot den Europeiska Superstaten. För det är där vi kommer att hamna om dessa tunga socialis… eh, kulturpersonligheter får som de vill.

Jag tror på ett framgångsrikt europasamarbete. Men inte i den form som EU har idag och än mindre i den form som dagens EU-ledare verkar för att vi skall ha i framtiden. Vad som behövs är ett nytt EU-fördrag som skalar bort toppstyrningen utan att göra avkall på den fria rörligheten för människor, varor och tjänster. Pris och utbud skall fastställas av marknaden, inte av någon anonym tjänsteman på EU-högkvarteret eller ex-kommunistisk politruk.

Det finns många kloka tankar om morgondagens Europa. Men de tankarna kommer inte från Aftonepostens gästskribenter – hur tunga de än må vara. Jag beklagar.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s