Vilken tredjedel av världen vill du se död, Per Gharton?

Bästa läsare!

I det föregående blogginlägget om det s.k. ”näthatet” lekte jag med tanken på att anklaga vissa av de utpekade journalisterna för att vara så intellektuellt lågpresterande i sina texter, så illa att jag skulle kunna ge bra många exempel på andra bättre texter ur bloggosfären, t.o.m. inlägg som författats av avdankade sjukpensionerade alkoholister. Och av en ren slump dyker miljöpartisten Per Gharton upp i Sveriges Radios program OBS som till stor del handlar om den s.k. ”klimatkrisen”, apropå ingenting…

Som vanligt låter den statskontrollerade och till fullo sossefierade public service-radion ett av sina politiska ess få ägna sig en stund åt kultursfären. Ingen del av medborgarnas vardag skall lämnas ifred från moraliska pekpinnar och politisk fostran. Per Gharton har läst klimatstrategen Jorgen Randers bok ”2052” i vilken en dystopi uppmålas orsakad av klimatförändringarna. Ja, ni vet den skenande temperaturen som stått still i sexton år enligt brittiska MET Office. Trots det måste någonting göras – och jag tror att det är både Ghartons och Randers budskap.

Per Gharton säger:

2052 är en både uppskakande, spännande och deprimerande bok. Den har en likhet med en annan bok med årtal som titel, Orwells 1984 – att den försöker föreställa sig hur framtiden blir om vi inte gör något i tid för att undvika vidareutveckling av negativa trender som redan är övertydliga. Men medan det i Orwells dystopi var individens frihet som stod i centrum handlar det för Randers om mänskligheten som kollektiv, vilket ibland ger resultat som man hajar till inför.

På ett ställe diskuterar han hur det går med klimatframtiden om vissa möjliga, men osannolika och i hans prognos oförutsedda händelser inträffar. Ett kärnvapenkrig som dödar 100 miljoner människor skulle bara marginellt sänka utsläppen av växthusgaser. En pandemi i stil med 1300-talets digerdöd skulle däremot göra susen. Med en tredjedel av världsbefolkningen borta skulle klimatproblemet vara löst!

I mina öron kunde jag höra hur lustfylld Per Gharton blev här. Klimatet kommer att räddas om en tredjedel av jordens befolkning dödas. Vilka? Ska vi börja med judarna igen, måhända? Kineserna och indierna utgör drygt en tredjedel av världens befolkning, det blir en bra avgränsning. Vilken metod föreslår du, Per? Atombomber? Kemiska stridsmedel? Svält? Eller skall vi tråka ihjäl dem genom att spela upp ditt inlägg i OBS nonstop i deras motsvarighet till public service…?

Nä, jag skall inte vara elak; han uttrycker inte rent ut sin sympati för en ny digerdöd. Man kan faktiskt till och med ana ett uns anständighet i Per Ghartons radiobidrag. Han har nämligen problem med Jorgen Randers syn på demokrati. Eller är det bara jag som lurar mig själv?

Randers ser de kortsiktiga demokratiska beslutssystemen som boven i dramat. Politiker, som måste följa väljarmajoriteter som främst prioriterar sina kortsiktiga materiella intressen, är maktlösa. Annat är det med Kina som med sin kraftfulla statliga styrning redan håller på att ta ledningen för övergången till solenergisamhället.

Ja, det var jag som lät mig luras. Här kommer det:

Kinas ekologiska satsningar är inte bara berömvärda, utan också en utmaning för världens demokratier. Om ett auktoritärt enpartisystem lyckas tackla mänsklighetens ödesfrågor bättre än demokratierna vore det den största katastrofala effekten av klimatkrisen.
[…]
Ändå menar jag att det är för tidigt att döma ut demokratin som verktyg för att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle.

Hur pass mycket för tidigt är det att räkna ut demokratin och folkrepresentationen, Per? Hur länge anser du det vara lägligt att vänta in en ”nödvändig” omställning till en ekologisk kommunistdiktatur? Månader, år eller årtionden?

Det är många före mig som liknat miljöpartister med meloner. Gröna utanpå, röda inuti och med bruna kärnor. Det som bekymrar mig är inte Per Ghartons ståndpunkt, för den känner jag till sedan länge. Nej, det som är värre är den okritiska hållning som Sveriges Radio har till klimatfrågan. Eller klimatkrisen som de kallar den, och som uttalas som om det vore ett faktum.

I samma program följde ett inlägg av Helena Granström som gick i samma anda som Ghartons. Återigen är välstånd något sjukligt som måste botas. Att synen på att utveckling är något ofrånkomligt är oroande. Back to the caves, people! I alla fall de två tredjedelar av mänskligheten  som överlever Gharton/Randers-doktrinen…

Helena påstår:

Med tanke på att växthuseffekten utgör ett tydligt exempel på den teknologiska utvecklingens inneboende osäkerhet, kunde man förvänta sig att en viss restriktivitet gällande tekniska lösningar skulle prägla debatten. Men tvärtom är de förslag som framförs för att avhjälpa klimatförändringarna nästan uteslutande av teknisk karaktär: elbilar, solceller och koldioxidfällor. De problem som tekniken orsakar skall med andra ord avhjälpas med mer teknik – det faktum att dessa nya innovationer med stor sannolikhet medför nya problem, lämnas utanför kalkylen.

Fel! Att påtvingade åtgärder för ”klimatets skull” står utanför kalkylberäkningen är inte helt sant. Det finns mängder av bloggar som energiskt påtalar vilken ineffiktivitet som finns i satsningen på t.ex. vindkraft, och jag har själv skrivit om det vansinniga i att tvinga världens fattiga till svält bara för att svenska politiker tror sig kunna styra klimatet genom att tvinga bilister att köra sina bilar på etanol. Jag har läst mängder av kritiska texter av s.k. klimatskeptiker som med vetenskaplig kunskap analyserar och bemöter vad politikerna – som t.ex. Per Gharton – försöker torgföra. Men på det örat lyssnar nog inte debattörer som Helena Granström.

Sveriges Radio tycks vara en skyddad verkstad för miljöpartister och kommunister. Jag är inte förvånad över att de så ivrigt vill ersätta TV-licensen med skattefinansiering. Folket kan ju få för sig att tröttna på skiten och sluta betala in avgiften. Så för att säkerställa dessa vänstertomtars inkomst skall skattebetalarna rånas istället. Jag blottar min hjässa för deras illvilliga list – de är framgångsrika.

Jag avslutar här med ett lästips på en betydligt mer substansiell artikel om klimatet och om koldioxid, nämligen Ann Löfving-Henrikssons gästinlägg på The Climate Scam.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Medierna, Naturvetenskap, Utbildning & forskning. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Vilken tredjedel av världen vill du se död, Per Gharton?

  1. oldman94 skriver:

    Bra Peter ju mer ”bottom line” analyser desto bättre…
    ….suboptimeringens små grupperingar ger varken hackat eller malet…..
    MEN..Globala analyser och vägar framåt ger oftast gigantiska konsekvenser och ibland blir en ”What´s in it for me” analys trist för många av oss.

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Sorry, men jag vet aldrig vad det blir när jag skriver. Jag är glad om jag lyckas hålla mig till samma ämne i slutet av ett inlägg som i början… Önskar jag kunde skriva poesi istället.

  2. Hans skriver:

    Ekologisk kommunistdiktatur…Ekomunnist? Är det det som en miljöpartist är? För övrigt anser jag dem röda respektive blå när det passar dem. Populister? Jajjemen!

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s