Flum, flummigare och grön ekonomi…

Bästa läsare!

Jag minns en busig pojke i min skola som skrek ” – Tyst i klassen” trots att det egentligen var han som störde ordningen mest. Det är honom jag tänker på när jag läser professor Karl-Henrik Robèrts debattinlägg i SvD som fått rubriken ”Flummigt att hänvisa till grön ekonomi”. Rubriken lockade mig med den förhoppningen att vi här skulle få en rejäl uppräkning mot Miljöpartiet och andra klimattalibaner. Men det visade sig snabbt att professor Robèrt var av samma skrot och korn, om än med en betydligt mer sofistikerad akademisk dimridå.

När han påstår att grundorsakerna till världens ekonomiska kris bara har indirekt med ekonomin att göra (det här med statsskulder och toppstyrd finanspolitik är alltså bara en trivalitet i sammanhanget, typ?) är det i hans tankevärld logiskt att betrakta oss som stående inför ett paradigmskifte där vi tydligen nått vägs ände i materiell standard p.g.a. att naturresurserna är på upphällning.

Professor Robèrt skriver:

Den fysiska tillväxten av biomassan var huvudmomentet när livet var ungt. Därefter har evolutionen under en halv miljard år handlat om värdeökning genom utveckling. Det har lett fram till att en art kan spela Bach, bota sjuka och betänka sitt eget öde. Denna enorma tillväxt av värde, fram till för bara några decennier sedan, skulle kunna fortsätta och inkludera evig kulturell tillväxt. Men då måste vi sluta att fokusera på att mäta flödesökningar som kännetecknar den primitiva, första fasen av ett systems utveckling.

Men i nästa andetag vill han ändå ha en utveckling. En annan utveckling än den vi haft hittills:

Om vi utgår från att civilisationen i framtiden klarar sig så har vi inte primärt nått dit genom ”sysselsättning”, ”ändrad livsstil” eller ”grön ekonomi”. Primärt handlar det istället om ett hårt arbete att byta energisystem, bruksmetoder i jord- och skogsbruk och fiske, materialflöden, trafik- och logistiksystem, prioritering av markytor för en framtid utan kärnkraft och fossila bränslen, nya geopolitiska relationer samt nya affärskoncept.

Här börjar jag ana att det inte kommer bli några hätska utfall mot Miljöpartiet. Snarare tvärtom. I en anda som i mina ögon känns som en hyllning till S:t Simonismen vill professor Robért att vi slutar se till individens och marknadens bästa och istället börjar reglera utvecklingen så att vi uppnår det ännu inte helt fullt definerade begreppet ”hållbarhet”. Vi talar alldeles för lite om ”hållbarhet” menar professor Robért:

Att vi inte har en sådan diskussion beror på bland annat på att de flesta beslutsfattare och ekonomer finner samtalet obekvämt. De har missat den vetenskapliga utvecklingen på området som har betydligt mer att erbjuda än för bara tio år sedan. En undersökning av 2000 chefer som McKinsey lät genomföra visar att mer än hälften visserligen förstått att hållbarhet kommer att ställa ökade eller överlevnadsmässiga krav på deras verksamhet. Men bara några få av dem försökte sig på en definition av vad hållbarhet är för något. Talet om ”grön ekonomi” lägger en rökridå som döljer problemets kärna. Att det är ledarskapet – inte främst ekonomin – som ska förändras!

Punkt slut. Professor Robért lyckas inbilla sig själv att han är ljusår från det flum som tydligen präglar förespråkarna av ”grön ekonomi”. Fast i själva verket använder han exakt samma termer som de förtroendevalda miljöpartisterna som vill skatta bort vår industri, som med både lagar och pålagor vill ändra folkets livsstil. Professorn underkänner att marknaden skulle ha en aning om vad den tekniska utvecklingen förmår att åstadkomma. Han vill påvisa att 2000 chefer inte har en aning om vad ”hållbarhet” är, men samtidigt säger han ju att vi inte har någon debatt om vad hållbarhet är för något. Men ledarskapet är det definitivt fel på, tänker han. Kort sagt, det som han försöker göra till ett angrepp mot flummet kring ”grön ekonomi” blir istället ett annat slags flum.

Istället uppenbarar sig fler frågor kring vad det är för ett ”hållbart” samhälle han är ute efter. Hur skall ”ledarskapet förändras”? Jag kan inte låta bli att misstänka att professor Robért går i samma tankebanor som Tällbergsinstitutets Anders Wijkman (politiker och ordförande i NWO-strävande Romklubben) och eko-propagandisten Johan Rockström som båda är av den åsikten att politikerna står i vägen för en ”omställning” som behöver en genväg förbi de vedertagna politiska procedurerna som vanligt folk kan ha inflytande i. Helt enkelt att lägga makten hos en icke folkvald elit som dikterar för både producent och konsument hur de skall agera och utveckla ”marknaden” som ”måste” upphöra att vara fri. Robért, Wijkman och Rockström uttrycker inte bara misstro mot den fria marknadens anpassningsförmåga inför resursfrågan, de t.o.m. vill motarbeta den. 

Jag har länge sett att det är en rusning till att befästa sina positioner i den kommande församlingen av politiska miljöteknokrater som i syfte att ”rädda Jorden” dumpar hela demokratipaketet i Marianergraven, och professor Robért är antingen deras nyttiga idiot eller också vill han också vara med och leka med morgondagens gröna envåldshärskare. 

Det må så vara att vi behöver en debatt om ”hållbarhet”. Men jag anser inte att någon bör ta det för givet att den debatten måste leda till acceptans för en stoppad ekonomisk tillväxt som innebär att vi sätter oss ner och inbillar oss att mänskligheten nått vägs ände vad gäller materiell standard, och i ett pseudosolidariskt experiment skapar fattigdom och armmod för hela mänskligheten (utom för den styrande eliten som fortsätter åka jetplan mellan sina miljökonferenser). Det experimentet kommer bara leda till att vi i den rika världen blir fattig och till slut står inför 1600-talets problematik där kvinnorna åter måste ställa sig bakom spisen och föda en massa barn i hopp om att åtminstone en eller två av dem skall överleva till vuxenåren och kunna ta hand om sina gamla föräldrar. Typ som det är i vissa afrikanska och asiatiska länder idag där det ekologiska tänket ofrivilligt övertrumfar det ekonomiska!

Nej, det känns inte som att professor Karl-Henrik Robèrt lyckades pilla bort miljörörelsens eller sin egen flumstämpel trots den akademiska adresslappen. Inte med just denna insats i alla fall. Bättre lycka nästa gång.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Demokrati och frihet, Energi, Naturvetenskap. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Flum, flummigare och grön ekonomi…

  1. kallepelle skriver:

    K-H Robèrt har ägnat hela sitt liv åt de gröna ideerna. Han låg bakom organisationen ”Det gröna steget” där Lasse Bern också jobbade en tid. Han var med andra ord miljöpartist långt innan det fanns något miljöparti – och han har fortfarande inte begripit! Jag har en stark misstanke att han ser sig själv som klippt och skuren för rollen som Flugornas herre (liksom Rockijkman, Hr Frigolit och lille, lille Lurens Twat. Den senare hade Du ju inte i radarn ännu när jag fäste Din uppmärksamhet på detta ogräs (maskrosbarn – läs supermiljöbloggen några dagar och förvånas)).

    • Peter Harold skriver:

      De är så obehgaligt många, de där flugherrarna. De dras ju till detta som flugorna till en… mmm! Jag hann surfa i 30 sekunder innan jag fann första orimligheten på den där sajten, nämligen i en text av skribenten Moa Forsgren som inleds med orden ”Trots att vi befinner oss i akut klimatkris så beräknas subventionerna till fossila bränslen uppgå till astronomiska summor varje år.”

      Akut klimatkris? Nu? Just nu…? 😮

  2. kallepelle skriver:

    Om det är något som är akut så inte faen är det klimatet – därom kan Du vara förvissad! Klimatgalenskapen är däremot verkligen akut medan vårt klimat är som det alltid har varit dvs ett komplext och kaotiskt system som vi ännu vet för litet om för att kunna spå om. Vi har inte kommit längre än att spådomarna (om vädret) ofta skiter sig redan innan dag fyra – men miljöfjantarna som t ex Twat och Frigolit och deras sagotanter dom vet och dom är dessutom så megalomangalna att dom tror sig med skatter och andra besvärjelser likt vilken regnmakare som helst kunna påverka och styra klimatet! Regndanser i vår tid! Woodo-science sa Pachauri fast inte menade han de egna alstren – fel har bara ”dom andra”, dom som tvivlar på religionen som vanligt!

    • Peter Harold skriver:

      Grejen med klimattalibanerna är att inga argument mot dem biter. Och det jävligaste är att folk som tvivlar på klimathotet ändå – som hjärntvättade – jönsar med när man sitter och pratar om klimatsmarta val på jobbet. Fast jag tar ton. Nu senast på utvecklingssamtalet sa jag till min chef vad jag anser om det här, och jag gjorde en summarisk beskrivning av vad jag känner till om ämnet under 5 minuter och han blev imponerad, Jag sade dock inget om att viss del av min förkovran skett under arbetstid. Å andra sidan surfar han emellanåt på sportsajter så… 😉

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s