Korruption beror inte på brister i regelverk

Bästa läsare!

Det har numera blivit uppenbart att Sverige inte är kliniskt rent från korruption som vi så gärna vill tro. För mig som förstått hur svensk socialdemokrati och dess maktutövning fungerar kommer påståendet om korruption i det svenska samhället inte alls som en överraskning. Skillnaden är dock att man från myndighetshåll alltjämt inte tagit ett helhetsgrepp i socialdemokraternas solkiga byk, men däremot uppmärksammat den tjänstemannakorruption som uppstått hos svenska myndigheter, t.ex. hos Försäkringskassan, Migrationsverket, Tillväxtverket och Kriminalvården [SvD].

Att nu Riksrevisionsverket kritiserar regeringen för att sakna helhetsbild över hur dess myndigheter agerar mot korruption känns mest som en formalitet. Korruption beror inte alltid på brister i regelverk, utan på att enskilda brottsliga personer – antingen ensamma eller i maskopi med kollegor – skaffar sig otillbörlig vinning under sitt tjänsteutövande. Det på sistone mest iögonfallande exemplet är två handläggare på Migrationsverket som sålt uppehållstillstånd till ett stort antal sökande samt manipulerat utredningar till den sökandes favör. I samtliga fall tycks det förekommit betalning, och deras verksamhet var mycket omfattande.

Ett annat exempel är korruptionskulturer som den i Göteborg vilken fortfarande inte är rättsligt utredd till fullo [GT]. Vi har även sett motsvarande i det statskontrollerade Systembolaget [SvD] och Telia [SVT]. Vi har alltså korruption som sträcker sig från ett par smörjande tusenlappar på handläggarnivå till rena rama bedrägerier i ledningarna för storföretag (om än av statlig härkomst). Men hur förhåller vi oss till den manipulation som politiker och medier begår gentemot sina nyhetskonsumenter, väljare och skattebetalare? Och ibland till och med mot sina egna partikollegor? Är det inte ett ”agerande för otillbörlig vinning” att som riksdagsman klippa och klistra företags och lobbyingorgansiationers texter rakt in i parlamentariska motioner som de undertecknar med eget namn, och sedan åtnjuter dessa aktörers stöd vid nästa val? Vad kan man säga om de ministrar, riksdagsledamöter och politiska tjänstemän som bedriver en EU-politik vilken till stora delar sker mot folkets vilja, och sedan belönas med fina poster i den alltmer fascistoida EU-ledningens nomenklatura?

Det senare som jag anför räknas allmänt inte till korruption, utan ses istället som ett demokratiskt problem. Låt mig överraska Dig, min käre läsare! Det här är visst korruption, och till och med av allvarlig grad. Till begreppet räknas allt från mutor, utpressning, svågerpolitik och förskingring jämte mygel och beskyddarverksamhet. Det sista är ju vad politik i allmänhet handlar om: ”Röstar du inte på oss så kommer våra motståndare att ställa dig på bar backe utan jobb ifall de vinner”. Ursäkta att jag väljer en till synes långsökt liknelse, men fundera på om detta inte stämmer.

Den som vill undvika korruption kan inte syssla med politik. Jag törs påstå att detta är en naturlag. Så vad vi gör – från skattebetalande medborgare till regering och riksdag med tillhörande myndigheter via riksrevisonsverket – är att välja gradtal på det korruptionshelvete som kan drabba oss. Vad vi kan börja med är att få slut på slöseriet med skattemedel – här har vi verkligt stora problem som är till harm för den välfärd medborgarna önskar. Gör gärna ett besök hos Slöseriombudsmannen och förfäras.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Brott & straff, Politik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Korruption beror inte på brister i regelverk

  1. kallepelle skriver:

    Guld igen. (jag hittade den här efter den om näthatet). Den som förnekar att vårt land blivit en bananrepublik ljuger. Du har rätt i att den offantliga sektorn är värst. Det beror förmodligen på att de är revisionsmässigt så primitiva. De medelstora och stora företagen har en effektiv internrevision och hittar rötäggen ganska snart. Jag instämmer i att Göteborgs Stad var värst men Banverket och Vägverket var inte dåliga heller. Storleken på bedragarna proportionell mot deras tjänsteställning. Vad beträffar sossarna så kan man ju undra över att de så snabbt blir så rika? Historiskt så satt ju betonghäckarna länge, så länge att även små bäckar (traktamentsbedrägerier t ex) blev till stora åar (även nu i maktexil råder de ju över många och stora kassor – det är ju liksom en fullt medveten strategi). Större offentlighet!

    • Peter Harold skriver:

      Nu måste jag ändå påminna dig om att Sverige inte är en bananrepublik, utan en bananmonarki…! 😉 Håller definitivt med om att det måste till bättre transparens där skattepengar är inblandat. Tyvärr går utvecklingen åt motsatt håll.

  2. kallepelle skriver:

    Njä TV4 (lika vidrig som SVT) hade faktiskt ett inslag om bestickeriet i går kväll 19-19.30 och den gubben förmodade att saken nog var större än vi ville tro (fast han verkade föga intresserad av att vända på stenen och lysa på skiten). Dom här två miggarna som sålde instant PUT verkar ha träffat fläkten med verkan.
    Vilket får mig att tänka under rubriken Stenrik o-alltmöjligt sosse d v s Jan Em. F ö hur kunde jag glömma Fortifikationsförmultningen i min mutkolvarlista. Fy fan. F17 med AR och 100 papp på kanalöarnakonto.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s