Ständigt Sveriges fel – även denna gång

Bästa läsare!

Jag har hållit mig ifrån att deltaga på allvar i den diskussion som följde efter statsrådet Tobias Billströms uttalande om var personer utan giltigt uppehållstillstånd gömmer sig. Eller snarare; var de inte gömmer sig. Sådana händelser brukar ju leda till en diskussion om diskussionen, och jag känner mig så pinsam när jag kommer ut på planen medan publiken går hem. Istället väljer jag här att lyfta fram statsvetaren Anders Johansson Heinös debattartikel i SvD med rubriken ”Sverige präglas mer av likhetsnorm än rasism”.

Hans analys är väldigt mogen i jämförelse med mycket annat som skrivs om ämnet. Han tar avstamp i den mycket korrekta iakttagelsen att vi diskuterar diskussionen och betygsätter diskussionsdeltagarna:

Sedan 1970-talet har svensk invandrarpolitik vägletts av mål om social jämlikhet och tolerans för kulturell mångfald. Vi använder sedan lång tid statens resurser och tvångsmakt för att uppmuntra mångfald och motverka diskriminering. I offentligheten är toleransen för alla former av rasism och främlingsfientlighet mycket låg. Den svenska integrationspolitiken beskrivs redan som den mest inkluderande i Europa. Få länder kan visa upp en lika imponerande armé av opinionsbildare, ständigt redo att rycka ut och fördöma den som ens snuddar vid en rasistisk tankefigur.

Det blir – som SvD summerar i debattartikelns ingress – en debatt som hellre ägnar sig åt semantik än åt politiskt ansvarstagande. Men trots att Johansson Heinö räknar upp en rad exempel där vi svenskar i olika former felaktigt anklagar oss själva för rasism, och att vi tror oss att denna rasism leder till invandrargruppens utanförskap, så är hans förklaring inte rasism utan istället…:

 Snarare än av rasism präglas Sverige av en likhetsnorm: outtalade förväntningar på invandrares anpassning, bristande kulturell självkänsla som skapar osäkerhet i mötet med andra kulturer, bristande ödmjukhet inför andra perspektiv på framsteg och modernitet. Detta är skadliga kulturella normer som skapar hinder för en jämlik integration.

Vilket faktiskt blir samma effekt som om nu rasismen fanns på riktigt. Slutsatsen blir ändå densamma: det är ”svenskarnas” fel att invandrarna hamnar i utanförskap eftersom vi vill att de skall vara som oss.  Johansson Heinös debattinlägg är intressant ur ett filosofiskt perspektiv. Men att lösa samhällsproblemet där vissa invandrargrupper är överrepresenterade ifråga om behov av sociala förmåner är hans utlägg till föga nytta, om vi bortser från ordet ”outtalade förväntningar” som jag är rädd för att många missar.

Om nu inte invandrarna förväntas anpassa sig till det svenska samhället (t.ex. genom att lära sig svenska språket, den svenska kalendern, den svenska lagen), utan att vi skall göra tvärtom…

…begår man i så fall ett rejält tankefel. Invandrarna i Sverige representerar inte en homogen kultur eller etnicitet. Svenska språket är fortfarande ett majoritetsspråk (förutom i vissa förorter) och därför är språkkunskap A och O i ett samhälle som har anspråk på ett fungerande värlfärdssystem. Jag frågar mig varför vi skall välja en för både svenskar och invandrare opraktisk lösning som består i att vi även fortsättningsvis inte skall förstå varandra? Menar Johansson Heinö från tankesmedjan Timbr0 att vi skall fortsätta ha ”outtalade förväntningar” på invandrarna bara för att kunna slakta en ”likhetsnorm”? Ger Timbro grönt ljus till enklaver i förorten och ghettoisering?

Jag väljer här att vara mer frågande än kritisk till Johansson Heinös debattinlägg. Representerar hans text den semantik han själv utger sig för att bekämpa?

Men åter till verkligheten utanför de akademiska kretsarna: Att invandrare har olika ursprung märks också i olika förmåga att anpassa sig och bli en del av det svenska samhället. Och när jag säger ”bli en del av det svenska samhället” menar jag förstås att de lyckas få jobb och dessutom betalar skatt. I det här fallet tänker jag på den danska undersökningen som visade att thailändare hade hög sysselsättningsgrad. De anpassar sig till det nya hemlandet, men utan att behöva göra avkrav på sina gamla seder och traditioner. Vissa grupper anpassar sig bättre än andra. En kvinna från sydostasien är mer motiverad att förvärvsarbeta än en kvinna som kommer från en kultur där kvinnosynen inte tillåter henne att deltaga i samhällslivet. Att bygga framtidens Sverige på en sådan syn är direkt förkastligt, och jag säger det även om man viftar med rasistkortet eller kallar mig likhetsnormerande. Vissa förolämpningar biter faktiskt inte ett dugg på mig.

Hälsar eder Peter Harold

Mer om ämnet i bloggosfären:
Med örat mot rälsen: ”Skillnaden mellan rasim och främlingsfientlighet”.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Politik. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Ständigt Sveriges fel – även denna gång

  1. oldman94 skriver:

    Joo det räcker inte att vara snäll…ibland måste man vara stark (och bestämd också). Bamse?

    Framför allt måste vi innan vi spenderar skattepengar på saker tänka igenom pros&cons för investeringen och förhoppningsvis hitta de stora fördelarna med investeringen……..

    Att som visades igår i UG köpa dåligt boende 5-10 gånger dyrare än bättre boende är i allas ögon en dålig investering….och det vi hörde att alla hade sin spik att hänga hatten på är inte tillräckligt för att svära sig fri från sitt respektive ansvar.

    Som en f.d. kollega sade: ”Detta pågår tills man sätter stopp!”

    • Peter Harold skriver:

      Jag såg inte Uppdrag Granskning, men jag uppfattar mig ändå som hyfsat orienterad om hur det går till i denna bransch. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker att det finns vissa grundläggande likheter med de faktorer som gör välgörenhetsindustrin lukrativ. Eftersom ”satsningarna” och ”åtgärderna” har ett gott syfte ifrågasätts de inte. Och därför betalar vi med ett leende. Lycka är att inget veta…

      • oldman94 skriver:

        Re: Lycka.

        Den något överförfriskade mannen i restaurangen på Titanic satt lyssnade på orkestern som spelade riktigt njutningsbar musik…….så beställde han isvatten.

        Då servitrisen kom tillbaka med brickan sa han…
        .”Visst f_n har jag beställt isvatten men det här . . det här är ju löjligt!”

        För övrigt så har du rätt i att de som spenderar andras pengar lätt tappar fotfästet i den majonnäs dom slirar omkring i………gratis är gott . . typ . .

        • Peter Harold skriver:

          🙂

          Av en ren händelse köpte jag en bok om Titanic nu i helgen på bokrean. Dock var inte denna episod redovisad där. Däremot påstod bokens författare att Titanic låg på över 3000 meters djup med en vattentemperatur nära fryspunkten. Så groggarna är kalla än idag, över hundra år senare.

  2. cark1 skriver:

    Jag skriver samma sak här och nu som jag skriver på min egen blogg:

    Rasism är i sin ursprungliga form när man skiljer på folkslag (ordet ras betyder egentligen folk) och katalogiserar och kategoriserar dom efter karaktärsdrag och utseende med ens egna folk överst. Så har nog människor gjort i alla tider. Det blev en norm under 1800-talet då frenologin sågs som en vetenskap och utseendet ansågs vara en viktig faktor för hur människor var skapta och vilken förmåga till utveckling man hade.

    Det där att se på andra människor med glasögon av svartaste ondska är egentligen inte rasism utan mer åt främlingsfientlighetshållet. Jag skiljer nämligen på främlingsfientlighet och rasism. Det SD ger uttryck för är varken eller. Det är främlingsmisstänksamhet, möjligtvis osäkerhet inför det okända. Det har vi väl alla med oss på ett eller annat vis, innan vi lär känna andra människor. Skillnaden är att SD gör politik av det, vilket egentligen inte är nödvändigt. Det som är nödvändigt är att vi lär oss av varandra så vi slipper gå på pumpen som vi hela tiden tycks göra i immigrations- och flyktingpolitiken.

    Jag ser inga rasister nånstans i svensk politik eller nån annanstans. Många med främlingsmisstänksamhet och en del med latenta xenofobiska (främlingsrädda) åsikter, men ingen rasist som sagt.

    Äkta rasism är således mer av typen ”jag är bättre än dej för jag har utvecklats längre i min kultur och du kan aldrig bli lika bra”. Främlingsfientlighet är när man går till angrepp, antingen verbalt eller fysiskt för att störa de man inte gillar, just för att de är främlingar. Man ser inte individerna i gruppen. Man bör vara tillräckligt öppen för andra människor så att man kan se det positiva i dom.

    Det kan synas som att jag med detta inlägg sparkar in öppna dörrar men jag tycker folk borde veta skillnaden mellan rasism och främlingsfientlighet.

    • Peter Harold skriver:

      Jag brukar själv ha en stark känsla av att jag sparkar in öppna dörrar. Men det visar sig väldigt ofta vara så att gångjärnen sitter på fel sida…

      En aspekt som jag tycker är svår att ”angripa” i debatten om migrationspolitiken och idédebatten om integrationspolitiken är när skall man göra skillnad på grupp och när skall man göra skillnad på individ? Om vi ser hur beslutsfattarna resonerar handlar det ofta om ett kollektivistiskt resonemang när det handlar om strukturer (dito ekonomiska, sociala eller juridiska). Individperspektivet finns bara när det är någonting dåligt i ekvationen, t.ex. brottslighet, missbruk, religiös fanatism, etc. etc.

      Just detta tycker jag gör det svårt när man försöker vara någorlunda rättvis. Jag är kritisk, men jag vill att kritiken skall kunna projiceras korrekt.

      När man studerar vad som skrivs i tidningar och sägs på nätet tycks jag inte vara ensam om att leva med detta dilemma. Fast det är sällan folk tycks ha besvär med problemet. Kanske de inte själva reflekterar över vem/vilka man skall adressera kritiken mot?

      • Adam Bek skriver:

        Du ringar in något högst väsentligt där.

        Det gårvar sig att enbart se de individuella och inte heller enbart det kollektiva hos människan. Hon är varken en solitär eller myra i ett kollektiv.

        Men som du säger, i den offentliga debatten, väljer nästan alltid debattörerna att anta den ena eller andra ståndpunkten uteslutande beroende på vilket som gynnar deras egen ståndpunkt i den fråga som för stunden diskuteras. Sådana platta endimensinella debatter leder sällan framåt.

        • Peter Harold skriver:

          ”Sådana platta endimensinella debatter leder sällan framåt.”

          Jag håller med. Och av Johansson Heinös tillbakablick i hans debattartikel att döma har vi i Sverige hållt på ett ganska bra tag att debattera om denna fråga. Dessutom utan att folk egentligen haft något inflytande över debatten – förrän nu på senare tid.

        • oldman94 skriver:

          Joo nog är vi i ett suboptimeringens tempel alltid.

          Det som berikar nära o kära är riktigare än en idéologi……..vilken den än vara månde……

          En fredagsgrej rörande alkoholister eller snarare vård och rehab av dessa människor……..
          vad skulle hända om alkoholisten (alla) blev en nykter alkoholist?

          Jo naturligtvis skulle alla som vårdar och idkar terapi osv osv med dessa människor bli arbetslösa
          ………men det händer inte……….
          är det så illa att det som föder en driver man vidare in absurdum?

          Kanske andra jömförelser osså kan göras?
          Jag menar att något som drivs är berikande till exempel?

      • anna skriver:

        Gångjärnen sitter definitivt på fel sida! Skitbra uttryck… ! Jag skulle vilja påstå att det inte rör sig om främlingsrädsla alls. Däremot handlar det om att i och med de många ”nybyggarna” som tillkommit känner man inte igen sig i sitt egna land och att man inte kan dela humor med folk längre eftersom få fattar vad man menar. Allt blir deppigt i tillvaron utan gelikar att dela sin vardag med helt enkelt. Det är väl kul med att folk är olika, mindre kul att jobba med folk som inte är på samma våglängd och grannar som lagar mat så det stinker halal i hela trapphuset, vuxna som beter sig som griniga och bortskämda barn och som dömer dig för att du är ensamstående morsa utan att bo med pappan osv osv.

        Nej, sverige är inte sverige längre. Det har blivit alla andras land, förutom de infödda. Färg betyder inget. Uppförande och identitet däremot, är anledningarna till att SD får många röster. Varför har sverige fått skänkas bort, undrar helt enkelt många fler nu än förr. Många fler invandrare än svenskar med bra jobb, har ställt den frågan till mig. ”Hur många ska sverige ta emot egentligen” har de frågat mig. De känner sig hotade också. Och med all rätt. Jobben blir färre och med tillgången av arbetskraft höjs toleransen för vad man ska behöva tåla. Arbetstakten höjs inom alla yrken (förutom inom flyktingsvängen som är jävligt lukrativ) och alla blir mer utbytbara. Det är ju just det som borgarna vill. Att alla vet om att de är utbytbara. Jotack- befolkningen har snart blivit utbytt. Efter att dagens pensionärer dött ut finns det inte många svenskar kvar som har sina rötter i sverige.

        • Sedan läste jag någonstans att en professor såg fram mot den dagen då dessa pensionärer dör ut. Ju förr desto bättre. Och då var det inte pensionsutbetalningarna vederbörande tänkte på, utan snarare deras värderingar. Som är i linje med dina. Dejta inga professorer, är mitt tips till dig. 😉

          • anna skriver:

            Hehe- nej det har jag fattat för länge sen. Men så är jag inte vidare dragen till proffessorstyper hellre, tack och lov. Jag gillar snygga och unga bimbokillar…! Det som är positivt är att professorn har fel- alltfler röstar ju tydligen på SD just av de anledningarna jag nyss nämnde. Eftersom folk är trötta på snack. DEt som händer i verkligheten är rätt påtagligt för alla som lever däri.

  3. Adam Bek skriver:

    Men har Heinö ens rätt i sina grundantaganden?

    Jag skulle vilja se ett belägg för att Sverige på något väsentligt sätt utmärker sig i hans påstådda ”likhetsnorm”. Tänk länder som Japan och Kina, skulle de sakna majoritetskultur och krav på anpassning till gruppen? Eller Österrike och Schweitz, eller Irland, eller Finland, eller Saudi Arabien eller ja inte vet jag. Sverige är dessutom ett land som i decennier tagit emot oliktänkande flyktingar från olika repressiva kulturer och statsapparater. Det rimmar rätt dåligt med ett påstående om låg tolerans mot avvikare. Struntprat i grundpremissen leder till att hela hans artikel om än välformulerad bygger på en lögn.

    Dessutom, ett litet uttalande – serverat som en självklarhet – i hans text som jag omedelbart reagerade på:
    ”Många problem [med invandring/för invandrare, min anm.] är bevisligen större i Sverige än i andra länder”

    Var är de bevisen undrar jag. I vilka jämförbara länder (som alltså tar emot flyktingar i likartad grad och från likartade regioner) är situationen påtagligt bättre? Rena fantasier från Heinös sida.

    • Peter Harold skriver:

      Att problemen är större i Sverige än i andra länder tror jag kommer sig av att andra länder kanske har en lägre migration in. Men jag förstår din poäng. Hans inlägg ger följdfrågor.

      Av de länder du räknar upp känner jag till Japan bäst (tack vare min dotter som är nippofil), och jag skulle nog välja det landet (av demokratier) som det bästa exemplet på likhetsnorm. Även om det landet i sig har en kultur som är yvig.

  4. Stig Olsson skriver:

    Lyssna på vad som sägs i detta program. Här förklaras det mesta vad gäller invandring mm:
    http://www.axess.se/tv/player.aspx?id=3388

    • Tack för tipset. Ska kolla ikväll.

    • Adam Bek skriver:

      Intressant föredrag. Han har tänkt igenom det hela och backar upp det med relevanta siffror. Hans analogi mellan rätten till ”sitt land”, fri rörlighet över gränser och den privata äganderätten har sina poänger men haltar lite tycker jag. Fri rörlighet inom ett land är exempelvis förenligt med äganderätten, därmed skulle man kunna tänka sig en likartad situation på världsnivå. Emellertid kräver det att alla länder har någorlunda gemensamma ekonomiska förutsättningar och politiska system så det blir mest en utopi i dagsläget. EU är möjligen ett första steg i den riktningen.

      Det som saknas helt i hans föredrag är den kulturella dimensionen. F.n. har vi en offentlig debatt i Sverige som på många håll verkar gå ut på att Sverige saknar egen kultur och därför är nya kulturella/religiösa inslag utifrån inget problem. Detta synsätt skulle jag också vilja höra debatteras mer, av sansade människor i stil med Tino Sanandaji.

      Människor med den här typen av åsikter behöver komma fram i den offentliga debatten. Den nuvarande konsensuspositionen i medias invandrardebatt är inte hälsosam.

      • Peter Harold skriver:

        ”Fri rörlighet inom ett land är exempelvis förenligt med äganderätten, därmed skulle man kunna tänka sig en likartad situation på världsnivå.”

        Ja, så som jag ser det innebär konceptet fri rörlighet att jag skall med egna pengar kunna köpa mig en bostad och leva och verka där, vare sig det är i Ängelsberg i Sverige, Picquigny i norra Frankrike eller Rom i Italien.

      • anna skriver:

        F.n. har vi en offentlig debatt i Sverige som på många håll verkar gå ut på att Sverige saknar egen kultur och därför är nya kulturella/religiösa inslag utifrån inget problem. Detta synsätt skulle jag också vilja höra debatteras mer, av sansade människor i stil med Tino Sanandaji.

        Precis! Sverige och svenskarna har faktiskt en tradition och en unik tolerans för andras traditioner. Så unik att den blivit dum och självförgörande. Detta tack vare att våra styrande har försummat den här frågan och oss medborgare. Frågan om svenskheten ligger nu på en nivå där det anses som diskriminerande att inte alla, oavsett utseende och ursprung- ska ses som lika svenska. Löjligt! Bara den som har ett ursprung att skämmas för, vill gärna att alla andra ska bortse från ursprunget. Om jag kom från ett land där kvinnor särbehandlas och jag skäms för det skulle väl det första jag gjorde vara att kasta av mig de bojorna och försöka smälta in? Det är väl det som gör usa amerikanskt- att alla som blivit amerikanska medborgare genom att invandra dit- har som mål att bli amerikanska medborgare- inte att fortsätta som förut innan de flydde till bättre villkor?

        Alltför många av sveriges nya medborgare har noll respekt och tilltro för den svenska tradtionen. De pissar på en medan vi säger: ”Tack så mycket för att du berikar oss.”

        • Peter Harold skriver:

          Det är helt givet att det kan uppstå en debatt som ingen kan enas kring om vad som är svensk kultur. Det finns ingen klar definition om vad som ingår och vad som inte ingår. Man kan inte heller påstå att kultur är bestående; vi har i en tid bränt häxor, i nästa trott på jultomten och senare låst in oss i våra hem för att glo på TV. Sederna är föränderliga. Likaså värderingarna. Frågan om vad som är kultur eller inte blir en tävling i semantik. Dessutom leder debatten till att fokus hamnar fel; vi skall inte diskutera om kungen tagit kåldolmen till Sverige – vi skall diskutera vilka seder och traditioner vi vill ha i dagens och morgondagens Sverige. Och i mycket ser jag att det islam står för inte passar sig för ett sekulärt, modernt och fritänkande samhälle som Sverige. Lika lite som jag vill att någon annan religion skall beröva våra rättigheter och individuella friheter.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s