Söndagskrönikan: Hur undviker man att bli förbannad?

Bästa läsare!

Jag har gång på gång sagt att vi lever i en välsignad tid nu när vi kan stämma av vad som sägs i gammelmedierna mot andra källor. Det finns dock ett krux med detta koncept. Det fungerar. Med bravur. Så gott som varje dag ser jag exempel där de konventionella nyhetsförmedlarna vinklar sina inslag för att passa deras agenda. På nåder kan de låta någon anklagad komma till tals, men det verkar uppenbart att man klipper ut det som är till den anklagades minsta favör. Här är rapporteringen av Sverigedemokraternas politiker ett typexempel. Det finns ingen urskiljning när man skriver eller berättar om det partiets tillkortakommanden. Vi vet alla vad resultatet blivit; partiet kom in i riksdagen och har numera en stark position som tredje största parti i opinionsmätningarna. SD skulle nog aldrig ha kommit över 10% om det inte varit för den ofrivilliga hjälp Sveriges journalistkår gett dem.

Samtidigt kan jag bara beklaga utvecklingen. SD är ett missnöjesparti. Hittills har vi inte sett att väljarna sluter upp bakom partiet p.g.a. någon ideologisk värdegrund. Att jag kan påstå att den komponenten saknas är det faktum att SD lyckats plocka väljare från både S och M samt andra partier. Detta betyder förstås inte att det är en evig sanning att SD kommer förbli ett missnöjesparti, men det är väldigt viktigt att notera att partiets tillökning idag beror på ett misstroende mot de blockledande partierna. För borgerliga väljare är det så gott som omöjligt att manifestera sitt missnöje mot Reinfeldt genom att välja mellan Lööf, Björklund eller Hägglund.

Jag förstår missnöjesväljarna. Fast man måste ställa sig frågan vad SD erbjuder som inte de andra partierna redan har, vilket i mina ögon är sju nyanser av frihetsfientlig socialdemokrati. Och tittar man bortom invandringspolitiken finner man ganska snart att SD är en åttonde nyans av svensk nedärvd socialdemokrati, även om man kallar sig för socialkonservativ. Och även om man inkluderar invandringspolitiken finner man att det egentligen är Miljöpartiet som radikalt skiljer ut sig från mängden och genom sin vågmästarroll lyckas ”tvinga” de ”äkta” (social-)(konservativa) partierna att gå med på statsunderstödd massinvandring. Min slutsats är att SD – i händelse av maktinflytande i riksdagen – inte kommer fjärma sig från den redan etablerade synen på skattepolitik, övervakningssamhället och kroppslig autonomi, und so weiter. SD är ett parti som älskar auktoritet. Precis som de flesta andra partierna. Nä, jag menar – precis som alla de andra partierna.

Så den politiska kampen i Sverige i allmänhet och för eller emot SD i synnerhet handlar i stort sett om två saker; hur man framställs av medierna, och hur väljarna uppfattar ens politik TROTS mediernas vinkling. Här var det intressant att i gårdagens nyhetsrapportering i TV fick SD-ledaren Jimmie Åkesson svara på frågor om en partimedlem som sagt ”Apejävel” i en chatt på Facebook för två år sedan medan man i stort sett ignorerade att hans parti höll ett välbesökt möte på Långholmen där partiets framtida politik presenterades. För oss som läst i alternativa medier framstår incidenten om ”apejävels-chatten” som en hörsägen på gränsen till trams, och detta sedan flera dagar tillbaka. Detta bevisar att svensk nyhetsförmedling är agendastyrd. Konsekvensen är att vi nyhetskonsumenter inte kan lita på nyhetsförmedlarnas objektivitet.

Att vinklad journalistik kan bli ett hot mot demokratin har vi också sett prov på under den gångna veckan. När den svenska journalistkåren agerar samfällt i enlighet med idealet om ”det goda samhället” kan de frestas att svälja vilka dumheter som helst under förutsättning att det hela lindas in i ett koncept som de känner samhörighet med. Jag tänker här på statsminister Reinfeldts undanmanöver i frågan om den ryska simulerade flygattacken mot Stockholm där han för att flytta mediernas fokus kallade till presskonferens för att tala om en tränare hos Djurgårdens Idrottsförening (DIF) och de hot som denne utsatts för.

Nu kan man inte säga annat än att Reinfeldts försök att manipulera debatten var mer än lovligt klumpigt. Kanske rådde det ärendetorka i Rosenbad, eller också övervärderade regeringskansliet idrottsvärldens betydelse. Att regeringens utspel mot fotbollshuliganer kommer precis just när man utsätts för opinionskantring sedan svenska folket insett konsekvenserna av försvarsmaktens mångåriga och effektiva nedrustning (effektiv i den bemärkelsen att försvaret är allt annat än effektivt) ter sig som en komisk scen ur ”Starke man” med det socialdemokratiska kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson.

Det finns ytterligare en dimension i statsministerns utspel som gör hans agerande mer smaklöst, och som förstärker bilden av etablissemangets kamp mot missnöjespartiet SD. Jag tänker då på Reinfeldts fabulösa uttalande under valrörelsen 2006 då han förringade hoten mot SD:s förtroendevalda genom att utmåla dem som hatiska och lovliga byten för attacker, även om hans ordval var neutralt. Fram till 2011 hade SD:s kansli listat 55 incidenter av allvarligare karaktär där partiets förtroendevalda eller medlemmar utsatts för våld eller hot, bl.a. försök till mordbrand, knivöverfall, skadegörelse, m.m. För partiets aktiva politiker handlar det om att man lever med ett konstant hot mot sina liv, hälsa och egendom. Men man skall också betänka att SD är inte ensamma om att vara måltavla för politiskt våld (som i regel kommer från olika vänstergrupper). Även ett så litet parti som Liberala Partiet utsätts för överfall och hot. Det exemplet visar ju förvisso hur feg och ynklig den militanta vänstern är, men ändock finns de där i vår vardag och utgör ett reellt hot mot vårt demokratiska samhälle. Även inför SD:s familjedag på Långholmen var man (AFA) aktiva, företrädesvis genom att klottra ner både anläggning och natur med ”antirasistiska” slagord och hotelser, men man hade också velat agera rent fysiskt om det inte varit så att Långholmen saknade flyktvägar, enligt en av aktivisterna.

Tyvärr har denna bloggpost ingen happy ending. Jag kan inte se slutet på galenskapen. Vad jag känner är en sjunkande lust att vara delaktig i den. I vart fall som bloggare. Att folk saknar förnuft och omdöme är en sak. Men det som gör mig oerhört bitter över mänskligheten är den totala avsaknaden av ärlighet och hederlighet. Allt jag ser är en förgiftande kaxighet. Jag ser den i politiken, i medierna, i vardagen. Det är ibland så jag känner sympati med att ryssjävlarna fortsätter flyga över gränsen och bombar skiten ur oss. Om inte annat så kan vi ju känna oss som offer efter en sån händelse – på riktigt.

Fuck, nu går jag ut i solskenet istället. Ha det så gott, kära läsare.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Söndagskrönika. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Söndagskrönikan: Hur undviker man att bli förbannad?

  1. Hans skriver:

    Dif är en nationalangelägenhet, Försvarsmakten ett särintresse. SIC!
    Jag delar din tolkning av SD som missnöjesparti. Medias hets gentemot dem skulle vara skäl nog för mig att i nästa val ge dem mandat. Men så länge media omhuldar miljöpartister och vänsterfalangister finns det inte på kartan att några andra partier skulle våga fatta obekväma beslut i någon riktning. Ve oss…

    • Peter Harold skriver:

      Ja, det där med att betrakta den svenska försvarsmakten som ett särintresse… det var som om herr statsministern menade att ÖB har sina leksaker på nåder. Det är nästan så att jag har lust att gå med i (M) och starta ett uppror.

  2. Stig Olsson skriver:

    Tyvärr måste jag också hålla med dig om SD… För det hade varit mysigt med ett parti i riksdagen som vågade företräda oss väljare på ett humant och empatiskt sätt i stället för den mördar- och roffarmentalitet som nu råder!

    • Peter Harold skriver:

      Det som gör mig väldigt besviken är att det inte kommit någon libertariansk eller frihetlig politisk rörelse (som är mer heltcäkande och mindre vänsterorienterad än Piratpartiet) som fått stöd i debatten. Visserligen har Alexander Bard försökt att skapa och driva en sådan rörelse, men hans trovärdighet är numera ganska liten eftersom han har en sådan otrolig benägenhet att hoppa ner i vilken politisk säng som helst, från Liberaldemokraterna, Folkpartiet, Piratpartiet och nu senast Centern (om han inte vid det här laget lagt sig med Stefan Lövén och Veronica Palm…

      Skulle för övrigt vilja se en kompetent streber leda en sådan rörelse än en f.d. pophippie.

  3. Rune skriver:

    ”Hittills har vi inte sett att väljarna sluter upp bakom partiet p.g.a. någon ideologisk värdegrund.”
    ——————————-
    Nej, det är riktigt! I första hand gäller det ju att få stopp på massinvandringen för att få ordning i landet och när detta skett så kan de olika ideologierna komma tillbaka.
    Sedan beträffande begreppet ”missnöjespartier” så har väl ändå alla existerande partier börjat sin bana som just missnöjesparti.
    Man har varit missnöjd med något och för att förändra så har ett parti bildats. Som exempelvis Socialdemokraterna i början av nittonhundratalet som ville förändra vissa saker.

    • Peter Harold skriver:

      Helt riktigt om partiernas ursprung. Man bildar inte gärna ett politiskt parti om allt vore frid och fröjd.

      Men även frågan om invandringspolitiken skulle kunna utsättas för en ideologisk genomlysning. Jag trycker gång på gång att frågan skulle må gott av en libertariansk analys. Och utifrån en ideologisk approach kan man skapa en helhetsbild av den ordning man vill införa i landet. Nu handlar det mesta om att dölja, smyga och tvinga.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s