Att sitta och hoppas på civilisationens undergång…

Bästa läsare!

På sajten Fria Tider gör man reklam för det tredje Freedom Fest i Stockholm, och jag borde egentligen gå. Bland talarna finns den alltid lika giftiga men överlägset bildade bloggkollegan Tanja Bergkvist som har ett horn i sidan på genus-stollarna. Vem har inte det? Men det finns också en annan gäst som jag skulle vilja höra, och det är Hans Palmstierna som i sin föreläsning berättar vad vi kan lära oss av de romerska imperiebyggarna. Han påpekar att alla imperier utan undantag har skapats, blomstrat och fallit. Och i fallet med det romerska rikets fall ser han skattetrycket som en bidragande orsak. Detta kanske kan ge en indikation om vad som väntar det europeiska imperiet som ju tänker börja beskatta sina undersåtar…

Allt detta skulle jag ha fått avnjuta ifall jag inte suttit till klockan fyra i morse och jobbat. Behövde sovmorgon idag och har nyss ätit frukost.

Ja, det här med att imperier faller ligger lite i linje med mina egna intressen. Jag sitter och hoppas på en civilisationens undergång. Nä, inte den mänskliga civilisationen, utan den som etablerat sig i Mrs. Harolds kök. Hon har fått myror. Först trodde vi att det var några enstaka som förvirrat sig eftersom ett par exemplar kom vandrande över köksbordet med någon dags mellanrum. Men sedan upptäckte vi dem i grupper om fyra och fem, och inte bara på köksbordet utan vid fönstret och över diskbänken. Och härom dagen var de i tiotal på marsch över kaklet.  Inte bra. Eller obra som ni norrlänningar uttrycker det.

Igår morse tvingades jag avliva omkring trettio stycken på en kvart. Det känns lite ondskefullt att behöva döda djur (jag är ju buddist gubevars), inte minst därför att dessa rackare förstår dödsfaran. De vänder och springer bort från min infernaliska papperstuss. Efter en kvart var det bara någon enstaka som vågade visa sig.

Det är måhända så att dessa djur skall hanteras med gift (Är det ”snällare” mot dessa djur???), men tanken känns inte alls angenäm, inte minst med tanke på att Mrs. Harold och Lilla Fröken Harold har mat i detta rum. Så min idé är att, näst efter den dödliga paperstussen, hoppas att detta nyetablerade myrsamhälle lider samma sotdöd som det romerska, det spanska, det brittiska och valfritt annat imperium. Helt enkelt kolappsar av sin egen destruktiva samhällskraft.

Någonting säger mig att denna förhoppning inte bara är from utan också in åt helvete naiv. Nu i morse – nåja, förmiddag för andra – såg jag nämligen att dessa objudna gäster börjat arbeta. Bärandes på ett litet gulvitt korn vandrade den lilla myran över kaklet. Egendomligt nog på väg BORT från det hål som jag trodde var ingången till deras hemvist. I bästa fall håller de på att flytta, helst ut ur lägenheten. I värsta fall har de fått igång både infrastruktur, logistik och produktion. I så fall återstår nog bara att ringa efter insektsvärldens ghostbusters – Anticimex. Undrar om de kan utrota EU också?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Detta inlägg publicerades i Biologi, Politik, Privat, Religion, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Att sitta och hoppas på civilisationens undergång…

  1. Bar skriver:

    Hej Peter.

    Du tvekar att döda en myra för att som du säger, är buddist. Du är inte buddist, utan en västerländsk buddist, ett rop på hjälp. Själv är jag ingenting. Arbetar filosofiskt på uttrycket ingenting. Lägg av med det tramset.., Skall du nödvändigtvis välja någon sekts budskap för det onda inom dig, tror jag t.ex.. Arne Imsens Maranatarörelse vore mer humant och till större hjälp rent praktiskt. Ha ha..

    Du vet ju att jag är en kritiker, i all välmening.

    Bar

    • Peter Harold skriver:

      ”Du är inte buddist, utan en västerländsk buddist”

      Exakt! Och vad som bevisar detta är att jag till skillnad från t.ex. thailändska buddister inte dricker (och får mindre med sex…). Dock skulle jag nog inte klä mig i orange toga utan föredrar mina slitna byxor.

      Maranatagänget känner jag till. Och du har rätt, rent praktiskt skulle de vara mer till hjälp. Bortsett från att en tiondel av min lön skulle försvinna som evig försäkringspremie mot myror…. 😉

      Att vara ingenting låter svårt. Jag har försökt att vara mig själv i över fyrtio år. Och jag är inte säker på att jag lyckats med den uppgiften! 🙂

      • Bar skriver:

        Vad mycket njutningsfulla saker jag skulle ha missat om jag varit buddist. Tänk dig då jag flyr stressen och ”öronpropps människan” i ett skränande storstads city, bort till min ateljé ute vid havsbandets horisont. Att sitta med några glas franskt vin i solnedgångens tystnad och njuta av sina framsorterade vackraste tankar, är för mig så absoluta, att jag ville ge dig en hint om att det finns bättre varianter än Buuuudda!

        Bar

        • Själv har jag avnjutit kvällen med en iskall påskmust årgång 2013 och funnit behag i undervattensfotografier fråm RMS Titanic. En god bit under horisonten visserligen…. 😉

          • Bar skriver:

            För kännedom till Peter.

            Hej Bertel!

            Idag gjorde jag slut med Peter. Bloggaren, du vet. Han var alltför fastlåst i det intellektuella. Han var buddist, en västerländsk buddist utan orange mantel, endast gamla jeans med gällivarehäng, som han sa. Jag menade att han var för accentuerad, dvs. det fanns för mycket styrning inom honom. Det skulle inte gå att försöka vara allvarlig i diskussioner, eftersom han hade en förmåga att censurera sina egna tankar. Tyvärr finns det för många människor som pladdrar runt inom ett kylskåp i ett egoistiskt syfte. Var finns de riktiga människorna? Alla dessa hemgjorda intellektuella ser ut att skada världen? Var finns de intellektuella människorna någonstans? Fan, ser endast en jävla massa tomma ”såskoppar”.

            Bar

            • Peter Harold skriver:

              ”gällivarehäng”

              Nej, kära nån. Då klär jag mig faktiskt hellre i orange toga. Eller hellre kilt. Det klädesplagget är faktiskt alltför underskattat; inget tajt tyg som klämmer sönder genitalierna. Den egenskapen har i o f s gällivarehänget, men då väljer jag faktiskt måttlig tajthet för att skapa en naturenlig form på baktyget. För det är ju som det heter: den som vill vara fin måste lida pin…

              😉

          • Bar skriver:

            Dikt från strandkanten i Ystad.

            Jag sitter vid stranden och följer
            bärnstensplockarna.

            Likt en skallgångskedja, med våta
            sandaler.

            Plasket från en flyende and, får någon
            att rycka till.

            Alla stirrar ner i vattnet som om de
            var besvikna.

            Hemliga oskrivna gränser, i vattnet.
            En inmutning på havsbotten.

            Jag upptäcker att det finns en
            aggression i rummet.

            Innehar verkligen dessa letare ett
            revirtänkande?

            En stor man i vadarstövlar skriker,
            – Håll dig väck härifrån.

            Han har det största sökfältet ute i vattnet.
            Han är störst.

            En gammal kvinna längre bort har inga
            vadarstövlar.

            Hon vadar i strumpor och sandaler,
            som om hon kom direkt från vedspisen.

            Långt bort börjar någon hojta. Hans
            plaskande får alla att stanna upp.

            Från min höjd vid stranden, ser jag
            deras antropomorfa tankar.

            Några av bärnstensletarna börjar
            förflytta sig mot fyndplatsen.

            Människor som får sina revir beträdda
            ger upp och följer rörelsen.

            Några flyttar sig i motsatt riktning,
            kanske har de väntat på ett läge.

            Den slumpmässiga rörelsen är totalt
            kontrollerad. Det finns ett schema.

            En idé i människans genetiska
            programmering, som säger – Ta den!

            Eller är det ett extra dåligt utslag
            av degenererad vanemässighet?

            Den förhöjda aggressionen övergår
            till hat och oigenkännlighet.

            Vadarnas hat övergår till strid. En
            strid där den store slår den lilla.

            Alla har glömt att leta. Ingen
            kommer att glömma den andre.

            Kylan och mörkret undanröjer bevis.
            Tyckte jag hörde ett skrik!

            Nu vilar stranden till nästa storm.

          • Bar skriver:

            Peter, jag älskar dig.

            Vad är det för fortbildning inom reagensens reflektion du låtsas förespråka?
            Ser att du legat död i ditt sinne för alltid.

            Är det befogat för dig att åka snålskjuts på de andra missanpassade idioterna?
            Skulle jag godkänna en räfst om dig?

            Berättelsen om dig är fördold till dina läsare, som om du önskade deras sold.
            Reaktionen skulle ha uteblivit utan mig.

            Nu ger jag dig en chans att låtsas villkora ultimatumet att du är under behov.
            Det som syns är inte av direkt elakhet.

            Du är den jag extra mycket skulle vilja påverka, som en fjäder i hatten på dig.
            Som om jag skulle berätta om min väg.

            Frigörandet av tankar i en vansinneskrock mot en vägg, är alltid intressant.
            Känner att jag måste skriva till dig om dig.

            Dina egenskaper behöver inte sluta med ett fastställande inuti dig själva.
            Du är en stackars förlupen individ.

            Dessa mina texter skall kunna få dig att precisera dig i den världen du känner.
            Jag ger dig tanken som att jag älskar dig.

            Bar

            • Peter Harold skriver:

              Man måste ha i åtanke att individens identitet finns i dennes tankar och handlingar, inte i yttre attribut. Inte ens om man ikläder sig en uniform, ett dok eller annan dräkt som stipuleras av uråldrig filosofi kan du se människans sanna identitet. Vad man i bästa fall kan göra är en förutsägelse, eller döma hunden efter håren. Jag tänker på detta när vi talar om vad som finns i våra sinnen, och vad vi döms för.

              Identiteten är balansen eller konstellationen av våra komplexa drifter, parat med kunskap och föreställningar (vanföreställningar ibland också). Det finns två vägar för individen; acceptans och ifrågasättandet. Ibland väljer vi den ena, ibland den andra. T.ex. väljer vi ett yrke, och accepterar en anställning. Då har vi en roll. Men den rollen är väldigt intimt kopplad till ett yttre attribut, t.ex. doktorns vita rock, snickarens verktyg, lärarens läderförstärkta jackärmar, etc etc. Men detta attribut döljer ändå individens sanna identitet.

              Jag tror att det är viktigt att ha i åtanke eftersom ord är inte allt man kan analysera en människa på.

              F.ö. kan jag notera att igår morse trodde jag mig ha vunnit en seger över myrorna i Mrs Harolds kök eftersom de inte längre var på väggen där vi hittat dem förut. Men igår kväll upptäcktes en annan trupp på motsatt väg. Känns olustigt att behöva erkänna deras överlägsenhet i det här kriget…

            • anna skriver:

              Du är ju direkt skruvad. Eller faktiskt oskruvad. Som en ikea-loftsäng som har skruvats isär en gång för mycket.

      • anna skriver:

        Jag tycker du ska fortsätta vara buddhist- med eller utan alkohol är ju skitsamma. Alla medel att nå sin hjärna och själ är tillåtna. Skitsamma vad du kallar det för. Det är själen som räknas. Glöm aldrig det. Din själ lever för evigt. Det är förklaringen till varför du orkar blogga. Du vet att ditt budskap lever vidare. Du vet att du är ärlig och lever i enlighet med din övertygelse. Det är det enda som betyder något.

  2. Kinks skriver:

    Jag skulle nog inte sätta allt mitt hopp till Anticimex. Var själv i kontakt med de i förra veckan ang. min årliga getinginvasion. På jävligt bred skånska säger hen att getingar icke finns så här års utan att dem kommer fram lagom till midsommar. Vidare säger hen på irriterande skånska (trots att jag ringt lokala kontoret och ej ner till skåne) att det är bin och att jag själv får leta upp boet på fasaden eftersom att det inte ingår i deras arbetsuppgifter. När jag förklarar att jag inte är någon fasadklättrare och ej heller har utrustning för att klättra uppe på takpannor efter eventuella getingbon eller bikupor så får jag bara en suck ( antagligen ett svar på min ironi) och ett ”tyvärr” och återigen, vi letar aldrig upp några bon, utan det får du själv göra.

    Nähäpp! Jag får alltså återgå till ruta ett, d.v.s leka ninja och försvara mig med ett elektriskt tennisrack mot insekterna. Vilket jag förövrigt skulle velat ha använda mot Anticimex.

    P.s ” hen ” skriver jag bara för att retas lite med dig. Kram.

    just ja, jag skriver ifrån mobilen. Är antagligen sist ut med att pröva det också.

  3. Peter Harold skriver:

    Du lyckades bra med att skriva från mobilen. Jag förmodar att du varken sitter i en bil, ett tåg eller buss. Jag vet inte hur många gånger jag fått skämmas p.g.a. mobiltelefonen ställt till det för mig. Jobbigast är det när all text är en enda lång rad och man bara ser de tre, fyra sista orden man skrivit. Värst var den gången jag på ett allmänt forum skulle skriva ordet ”kåk” men av någon anledning blev det ett ”t” som blev skrivet istället. 😉

    Hen är engelska och betyder höna, bara så du vet *garv*

    Jag googlade lite och fann denna länk:
    http://www.alternativ.nu/index.php?topic=90253.0

    Har du bin så kan några av dem vara fridlysta. Hur man då löser problemet vet jag inte. Tydligen finns det en bitillsyningsman (undrar om denne har detta som en bisyssla, muah, muah) som Länsstyrelsen administrerar.

    [Skrivet på en Windows 8-dator, minst lika jobbig som at skriva på mobiltelefon ombord på en startande rydraket, fast på ett annat sätt]

    *kram*

  4. Tanja Bergkvist skriver:

    Själv brukar jag ta en postits-lapp och ta upp insekten med och sedan släppa den ut genom fönstret, om det inte är en skalbagge som inte kan flyga (fast hur kom den då in i lägenheten?) – då tar jag hissen och slpper ut den i buskaget utanför porten. Är man knäpp då? 😉

    Ang imperiet du nämner, alla videos kommer ju upp, men det påminner om ett inlägg jag gjorde om ”Systemfel som hotar världen” där man tar upp alla tecken på att vi nu befinner oss i slutstadiet (vet inte om prog går att se på PLAY längre, men har skärmdumpat lite från programmet – längst ner i inlägget):

    http://tanjabergkvist.wordpress.com/2012/11/23/systemfel-som-hotar-varlden/

    • Peter Harold skriver:

      Tack, Tanja! Jag skall ta en filmkväll och kolla på det här programmet. Jag har faktiskt sett början en gång ifjol, men min dåvarande dator behagade lägga av efter en stund (den blev väl alltför deprimerad kanske?) så jag hann aldrig titta klart, och efter omstart var det något annat som skulle göras och allt föll i glömska. Så tack för att du uppmärksammade denna film igen för mig.
      🙂

      Hade det varit en skalbagge, nyckelpiga eller en enstaka myra hade post it-lapp fungerat bra. Men nu är de så många att post it-lappen hade nog kunnat gå iväg från mig… 😉

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s