Stockholms bögfestival 2013…

Bästa läsare!

Nej, det var inte något vidare att försöka ta sig fram längs Götgatan på Södermalm idag. Och nej, det berodde inte på att gatan fyllts med HBTQRSTUVXZÅÄÖ-folk, men gott och väl för att gatan spärrats av för att dessa  HBTQRSTUVXZÅÄÖ-människor skulle kunna komma fram med sin parad/kortege. De hade så skoj, de rara söta homofilerna…

När vi – d.v.s. jag, dottern och en handfull andra stockholmare/turister med panikkänsla i trängseln på de överfyllda trottoarerna – insåg att det gick alldeles utmärkt att kliva över avspärrningarna förbättrades tillvaron radikalt. Det är en exklusiv känsla att vandra längs en avspärrad gata via den trängselfria ytan och se den svettande folkmassan som viftar med sina flaggor bredvid en. Jag frågade min dotter om jag skulle göra en kunglig vinkning till pöbeln, men hon bad mig låta bli. Alla var ju där för att heja på de glada homofilerna, inte på mig. Ja, just det, min dotter tyckte inte heller om att jag använde det uttrycket. Hon är så politiskt korrekt…

Nä, skämt åsido. Jag säger som jag gjort i denna blogg alla år tidigare: det är tragiskt att denna erotiserade karneval skall vara reserverad för den tveklöst resursstarkaste och upphausade sexuella gruppen i vårt samhälle som får allt serverat av politiker, myndigheter, medier och transportföretag. Med tanke på att homosexualitet och bisexualitet handlar om en emotionell tillhörighet, d.v.s. att man kan bli kär i en person av sitt eget kön och det definitionsmässigt inte per automatik är en erotisk åtrå, känns den här sexparaden som ett extremt särintresse som får hysteriskt mycket exponering. För vad såg vi på lastbilsflaken? Jo, allt från läderbögar, partyflator till de scoutliknande Amnestyaktivisterna, samt en uppsjö av falska flickor (varav de thailändska som vanligt såg mest trovärdiga ut; jag skrev en personlig not att idag var en dålig dag att ragga på om man vill slippa överraskningar…). Ingen av dessa deltagare såg ut som en person som tärs av att vara hemligt förälskad i en person av samma kön, men livrädd för konsekvenserna av att detta blev känt. Ingen såg heller likgiltig ut inför det faktum att kärlek uppstår i ett möte (eller kontakt), och inte därför att man beslutar sig för att gå med i RFSL. Nej, det handlade bara om att provocera.

I mitt fall provocerades inte mina känslor, men däremot mina tankar. Prideparaden är en manifestation som genomförs för at visa att HBT-folk är stolta över sin läggning. Very good. Prideparaden är också en manifestation mot intolerans, heter det. Men om nu den erotiserade Prideparaden skall hylla toleransen, varför är man då så intoleranta mot den vanligaste sexuella läggningen i landet? Varför inte upprätta en kärleksfestival där alla kan stå på lastbilsflaken och jucka och skutta, och hylla den fysiska kärleken utan gränser? Jag har inget emot homosexuella som kramas i samma rum som jag, och jag skulle nog snarare betrakta det som en befrielse om homo-, bi- och transsexuella skulle kunna hångla i takt med heterosexuella. Ja, låt ändstationen för paraden förvandlas till en gigantisk ormgrupp för de som vill. Ändstationen… he, he, den vitsen var inte planerad. Men viktigast av allt; låt alla andra som inte vill se tuttar med vippor, läderstringkalsonger och plåsterbikinis få ha sina gågator och bilvägar ifred. Bara för att man har ett rikt och lyckligt sexliv behöver man inte trycka upp det i ansiktet på folk.

Och om inte detta kan undvikas så hoppas jag i vart fall att man kan sluta kommersialisera den här falska sexfestivalen. Det är faktiskt stötande att SL-bussarna flaggar för en minoritet som inte alls är förtryckt i vårt land (och även om de vore det så är det väl inte SL:s uppgift att bedriva opinionsbildning med hjälp av sin budget; SL borde försöka köra sina bussar och tåg enligt tidtabell i stället). Att hundratals företag och politiska partier ”vill vara med” på Prideveckan reducerar evenemanget till en vanlig marknad med tivoli och sockervadd. Arrangörerna tror att detta ”stöd” ger Pride en maktdemonstration. I själva verket betyder det att företagen tror sig kunna tjäna pengar och politikerna tjäna röster medan medierna villigt exponerar alltsammans. Det är kanske därför det inte syns en enda riktig snopp eller vagina på dessa festivaler – medierna skulle vända på klacken. Därför blir Pride mycket av ett ”varken eller”-evenemang. Det enda som är av betydelse är att få ihop bokföringen. Oh det har man under tidigare Pridefestivaler haft svårt med. Mycket svårt.

Jag ser fram mot den dag Stockholm kan bli skådeplatsen för en fili-neutral erotikfestival. Det finns många roliga aktiviteter. Tyngdlyftartävling med snoppen, pingbollsskyttetävlingar (med engångbollar, av hygieniska skäl), SM i fontänorgasm, SM i ejakulation (jag vet inte om man skall döma efter vätskemängd eller sprutsträcka, men det får arrangören bestämma). Tävling i finaste intimfrisyr. Givetvis skall det också finnas ett tält där man kan gjuta sin egen buttplug. Och för de som gillar sex med kostymen och byxorna på (d.v.s. bara vill snacka om sex) kan vi arrangera ett seminarium där sossepolitiken Jens Orbacks faster kan berätta hur hon samlever med sin häst, eller vad det nu var för djur hon hade. Endast fantasin sätter gränser för en sådan festival; idag sätts gränserna av homo-lobbyn,…
😉

Hälsar eder provokative Peter Harold

P.S. Jag kollade bland mina garderobsutträdda homosexuella (och transsexuella) vänner och bekantas FB-status, och ingen av dem tycks ha gått i Prideparaden. Hur skall jag tolka det? Som jag gjort här ovan? D.S.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Sex, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Stockholms bögfestival 2013…

  1. anna skriver:

    Fy FAAN vad du är SKÖN, Peter! För att vara på semester skriver du av bara helvete i de frågor som verkligen brytt mig det senaste decenniet. Jag har försökt förklara precis det du skriver här för en del kompisar (de flesta exempelvis mitt ex- har ingen kommentar alls om bögfrågor eftersom de inte angår just de och tycker jag borde skita i det också ”varför undrar du så mycket? Bry dig om det som angår dig bara”, min kära syster och svåger däremot, anser att man visar sitt stöd genom att gå i paraden och hurra.

    Eftersom min kompis jag känt sedan tonåren gått bort i aids för några år sen och varit den enda jag känt egentligen som jag kan relatera till- vill jag gärna återge hans syn på parader av den här typen. Han undrade precis som du, vad egentligen paraderna går ut på eftersom han liksom vi heterosexuella ser väldigt olika ut och väldigt få av såväl de som oss- är så extremt extrovert sexuella. Han hittade sin kärlek först när han fyllde 31 och hade nog innan dess (jämfört med heterosexuella jämnåriga) blivit oerhört bränd av relationerna, främst för att bögvärlden var så liten jämfört med ”vår värld” och detta innebar att han mobbats ut rätt rejält när han envist dejtat folk på krogen eftersom det då inte fanns särskilt många och Stockholm inte direkt är san Fransisco.

    Han skulle nog ´vara den sista jag hade sett uppträda på Pridefestivalen. Han ställde samma fråga som jag: Var finns alla vanliga bögar som gärna vill ha en fast relation och äkta kärlek? Det känns väldigt omodernt att man 2013 gärna speglar bögvärlden som en spektakulär företeelse istället för att utgå ifrån att det är precis som för oss andra, fast att man tillhör samma kön. Jag menar, det finns ju gott om killar som helst vill ha analsex med en tjej istället för vaginal sex. Det är väl inte så spektakulärt?

    Att ge sitt stöd till allas rätt till att få finnas till oavsett kön och ursprung ställer jag upp på. Jag tror att det här med att bara de extremt utåtriktade bögarna ges ordet i media, är bara ännu ett bevis för att media vill belysa ”saken” på sitt förutbestämda sätt. Är det inte egentligen extremt diskriminerande att vilja belysa bara de personer som stämmer in i mallen ”bögar”? Men det är ju å andra sidan inte förvånande med tanke på hur man belyser ”invandrare” på samma sätt i media.

    • Peter Harold skriver:

      Jag skall erkänna en sak: när jag skrev blogginlägget hade jag totalt glömt bort AIDS-aspekten. För mig har jag aldrig sett AIDS som en homosexsjukdom- Faktum är att jag var bara 13 år och ifrågasatte lärarna som sa att det var en sjukdom som bara drabbade homosexuella män, men man visste inte hur. Jag resonerade som så att sjukdomen måste ju vara smittsam för alla människor, och då måste den kunna smitta även kvinnor, och kan den smitta kvinnor borde den kunna smitta heterosexuella. Några år senare blev jag HIV/AIDS-informatör på Röda korsets ungdomsförbund. Det har inte varit så att jag sett AIDS som en ”homosexuell” sjukdom, så jag har förträngt det faktum att gay-rörelsen arbetat mycket kring denna fråga. Kanske är dessa hysteriska freak-shower för HBTQ-folket på Götgatan ett sätt att bli av med den negativa bild som skapades om den på 1980-talet då homosexualitet bar likhetstecken med HTLV3/HIV. Jag kan dock inte komma på hur juckande skrev och läderkläder skall avleda folks tankar bort från ämnet ”sexuellt överförbara sjukdomar”…. 🙂

      Min semester är slut, men jag funderar emellanåt på semester från bloggskrivandet. Tycke att jag känner mig halvdement.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s