Louis de Funes hånar Barack Obamas krig i Afghanistan

Bästa läsare!

Jag har i väntan på mörkrets inbrott och nattens meteoritsvärm slösat bort en halvtimma på att skåda ett videosamtal mellan en militant islamist i Afghanistan och USA:s president Barack Obama. Fast den sistnämnde är frånvarande, så det handlar mest om en monolog. Inte helt ointressant faktiskt.

Först och främst är titeln ganska intressant: ”Message to Obama from al qaeda Video to the White House”. Den har lagts upp på YouTube i april i år och i en artikel i Exponerat får man intryck av att videoklippet är kopplat till USA:s beslut att stänga sina ambassader i 30 muslimska länder. Jag är skeptisk till den slutsatsen eftersom filmen enligt förtexten producerades år 1430, vilket var för fyra år sedan. Ja, enligt den islamska kalendern. Lika bra att ni börjar lära er den nu…

Videon är också intressant ur flera andra perspektiv. Den börjar med en muslimsk ”musikvideo” där ”sångaren” prisar den rättrognes mod och de otrognas feghet till bilderna av maskerade jihadister på träningsläger, explosioner och ridturer i karga bergsöknar, och förklarar att den enda rätta vägen är den som Allah och profeten pekat ut genom Koranen. Snabbspola gärna. Inget nytt under ökensolen här heller.

Sen dyker ett bekant ansikte upp. Agitatorn. Berättaren. Häcklaren. Han börjar med några fridfulla frågor till USA:s president Barack Obama med anledning av hans åttaåriga krig mot Afghanistan. Och som ni minns så började kriget år 2001 efter nine eleven. så den här videon måste ha några år på nacken. Vad Berättaren inte minns är att av dessa åtta års krig har Barack Obama blott haft att göra med de sista. Dock har Obama krigat vidare sedan den här videon skapades. Så Berättaren, under den krokiga cypressen(?), ställer den faktiskt fullt berättigade frågan: Hur kan det komma sig att världens rikaste och mäktigaste land inte lyckats besegra mujahedin (den islamistiska armén) i Afghanistan?

Berättaren svävar med poetiska övertoner ut i en hyllning över sitt lands motstånd mot både Ryssland (Sovjetunionen) och Amerika (USA/Nato/m.fl.) innan han till slut levererar svaret: Det är tack vare Allah.

Ja, varför har varken CCCP eller USA inte lyckats bekämpa talibanerna? Jag tror inte för en sekund på att Allah utfört detta ”mirakel”, även om Berättaren menar att det är Allahs förtjänst att det börjat gå dåligt för USA på många sätt, inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv, men också för att man drabbas av stormar.

Berättaren gör dock en iakttagelse som jag inbillar mig är korrekt. Mujahedinkrigarna har en hängivenhet som är mycket stark. De har som Berättaren påpekar ett stort tålamod. Och framför allt har de en fatalism som en västerländsk soldat inte har lika mycket av. Jodå, jag tycker att det är rätt att kalla mannen i filmen för Berättare, ty han för fram sitt budskap med samma övertygande inlevelse som den sagoberättare som inspirerade den olyckliga Scheherazade att varje kväll avsluta en saga och börja på en ny för sin make, den persiske kungen Shahriâr, för att han inte skall döda henne.

Jag sa att jag tyckte att ansiktet var bekant. Ja, inte enbart anletsdragen, utan även gesterna och ansiktsuttrycken. Är det inte den franske komedienten Louis de Funes – polischefen i föregångarna till de amerikanska ”Polisskolan”-filmerna – som klätt ut sig till islamist? Han har ju gubevars också klätt ut sig till rabbin, så varför inte…

sb de funes islamist

Elegant men inte alltid helt sakligt hånar Berättaren herren i Vita Huset. Han påpekar att sedan USA kom in i Afghanistan har kriminaliteten ökat, det finns fler tjuvar, vägrånen har blivit fler, korruptionen breder ut sig och Afghanistans folk är mer splittrade. Det sistnämnda är – om jag får komma med min egen översättning – ett faktum som kommer sig av att Afghanistan har ett flertal dominerande/dominanta klaner som konkurrerar mot varandra. Samma sak har hänt i Libyen.

Att kriminaliteten växer i Afghanistan kan inte rakt av tillskrivas amerikanarnas närvaro. Lite självkontroll av afghanerna själva borde man kunna begära. Men ack, så är icke fallet. Lägg därtill till talibanernas ovana att spränga bomber så att aspiranterna på polisutbildningarna dödas.

Sedan räknar Berättaren upp problem som vi i väst – och uppenbarligen många i Afghanistan – inte ser som problem. Kvinnorna har börjat arbeta, och går utomhus – på egen hand! SÅ KAN MAN INTE GÖRA! Kvinnan är en värdefull juvel, och skall behandlas som en sådan. Hon ska inte ligga med vem hon vill. Underförstått: hon skall hållas inlåst.

Berättaren avslöjar också vad Barack Obama har att vänta sig ifall han inte skådar Allahs härliga ljus, typ. Och det är helvetet. Rena rama helvetet. Snabbspolning rekommenderas, gärna fram till avsnittet där han berättar om Allahs nåd till de trogna. Ja, fastän Berättaren gärna dog i strid, helst när han fastar, så skyddar Allah sitt folk. Berättaren förtalte här en anekdot om hur han och hans mannar var omringade av amerikanska soldater med Hummerbilar. Och själv hade han fastat och vapnet börjat krångla. Men han behöll sitt lugn, inte minst därför att ha trots allt hade handgranater att använda (varvid han rycker illustrativt i granatbältet runt kroppen). ” – Och plötsligt känner jag att jag nästan somnar”, berättar han. Jo tack, det var väl näringsbrist. Inte ovanligt att muslimer blir sjuka av sin fasta, det är ett känt fenomen. Mrs. Harold har hittat kollegor på jobbet som tuppat av under Ramadan.

Mm, jag vet att min aversion mot religioner i allmänhet och islam i synnerhet är illa dold. Men nu lever vi i en verklighet där USA:s regeringar – med industrikomplexet som dirigent – har ett ”War on terror” som teoretiskt sett kan fortsätta tills den sista muslimen är död, samtidigt som islamisterna och deras anhängare blir bara fler och mer militanta (för nu har de råd att beväpna sig tack vare oljan vi köpt av dem). Så det är – anser jag – bara bra att vi diskuterar dessa frågor så öppet som möjligt. Och visar det sig att den islamska världen och den öppna västerländska världen inte kan leva sida vid sida, då kan vi åtminstone leva på var sin sida. För jag vill i vart fall ha fred och frihet där jag lever och verkar. Det tror jag också kvinnorna i vårt samhälle också vill.

Sådär, nu får vi väl hoppas att det blir så mörkt att man ser stjärnfallen.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s