USA vill att EU hetsar mot Iran: Is the war unforeseeable?

Bästa läsare!

Representanthuset i USA har med stor majoritet (endast 20 ledamöter röstade emot) antagit resolution 850 angående fortsatta och utökade sanktioner mot Iran. Nu kan vän av ordning säkert undra varför en så trivial trivselbloggare som undertecknad – men stor aversion mot politikerskrået – skriver om detta i denna postning. Jo, därför att vare sig vi vill det eller ej påverkas vi av de beslut som fattas i USA. Inte minst med tanke på att EU nämns i HR850 som en part som förväntas rätta sig efter amerikanarnas beslut. Men jag skall börja i rätt ände.

Bakgrund: Iran är en teokrati
med historisk ambition att
anskaffa kärnvapen.

Iran är en muslimsk teokrati. Islam genom sharia är landets lag. När muslimer vill praktisera sin religion i svenska förorter skyddas de av svesnk grundlag. När muslimerna praktiserar sin religion i sina hemländer, då blir dessa länder föremål för sanktioner. I vart fall om dessa länder har olja eller annan geopolitisk betydelse. Och det har Iran.

Iran har tidigare haft ambitionen att skaffa ett kärnvapenprogram. men p.g.a. internationella påtryckningar samt en intern opinion inom landet (enligt vissa islamska experter är kärnvapen ett aggressionsvapen som inte är förenligt med religionen, och därför inte får införskaffas) så beslutade man år 2003 att sluta utveckla en stridsspets. Därefter har Iran sagt att man bara avser att forska och utveckla kärnenergiteknologi för civilt bruk. Irans anläggningar granskas av FN:s internationella atomenergiorgan IAEA. Man har inte funnit att Iran fullbordat eller är i närheten av att fullborda bygget av en atombomb. CIA har bekräftat att Iran inte heller arbetar med att bygga en kärnstridsspets.

Engelskspråkig förhandlare
är ny president i Iran!

En annan faktor är, precis som jag påpekade ovan, är att Iran är en teokrati och mänskliga rättigheter värderas lågt i det landet. Trots det har Iran haft någorlunda demokratiska allmänna val. Jag säger ”någorlunda” eftersom det är fortfarande det religiösa rådet som godkänner presidentkandidaterna. Någon Cicciliona står inte att finna på valsedlarna. Och i årets val exkluderades regimkritikern Mir Hossein Mousavi som var premiärminister 1981-1989 (han har fortfarande husarrest). På Mousavis agenda står yttrandefrihet och privatisering. Jag har inte undersökt graderna i helvetet, men tydligen uppfattas dessa idéer som radikala. Och det är defínitivt en bra bit ifrån de vänsterorienterade ideal han gav uttryck för under sin kamp för den islamska revolutionen i slutet av 1970-talet. Mousavi är en av arkitekterna bakom dagens islamska republik som på många sett står inför behov av reformering.

Den som vann presidentvalet var Hassan Rouhani. Han har som landets förhandlare med FN (om landets atomenergiprogram mellan 2003-2005) gedigna erfarenheter av relationer med västvärlden. En av hans insatser var att öppna upp landets atomprogram för utländsk insyn. Dessutom talar och skriver han flytande engelska. Bl.a på Twitter:

sb rouhani twitter

Misstänkliggörandet är satt i system hos
krigshetsarna bland Demokraterna och
Republikanerna i USA:s kongress.

Nu kommer vi alltså till House Resolution 850. I denna anges att USA:s utrikesminister skall faställa ifall Iranska revolutionsgardet (som ingår i Islamska republiken Irans väpnade styrkor) uppfyller kriterierna att klassificeras som en terroristorganisation! Om inte, skall utrikesministern infinna sig hos kongressen och förklara varför man inte utfört denna klassning!

Resolutionen innebär också att kongressen ger uttryck för behov av sanktioner mot Irans officiella regim p.g.a. dess förbrytelser mot yttrandefriheten, fördelning av livsmedel och mediciner, samt allmänna brott mot mänskliga rättigheter. Därför vill kongressen att finansiella sanktioner mot landets statsapparat och medborgare införs och förlänger tidigare sanktioner. Bl.a. får man inte exportera mat och mediciner till Iran…

Kongressen begär alltså att man vidtar åtgärder så att regimen i Iran inte kan låna ut pengar till regimen i Syrien där det pågår ett inbördeskrig. Barack Obamas regering stödjer rebellerna (som har kopplingar till al-Qaida och bemannas av ”svenska” jihadister). Frågan är om detta är klokt; USA har på 1980-talet stött talibanerna i Afghanistan – det slog tillbaka mot USA. USA har stött rebellerna i Libyen – det slog tillbaka mot USA inte minst genom mordet på en ambassadör och hans personskydd samt förlusten av tunga vapen. USA stödjer rebellerna i Syrien – som bevisligen använder nervgas mot civilbefolkningen, massavrättar kristna och liberala muslimer. Und so weiter. USA:s förhållande till Egypten är också parodisk, Barack Obama sponsrar den ledare som för stunden har makten. Just nu stödjer man både militären och oppositionen; resultatet är nu att alla demonstrantgrupper i Egypten har banderoller med USA-fientliga budskap. Men detta är bara en parantes som jag nämner för att påvisa hur farlig politiken blir, inte minst därför att Barack Obama är en skenhelig opportunist som backas upp av mäktiga men ljusskygga intressenter.

Nu skall Barack Obama sälja
in hetsen mot Iran hos EU.

Sen till en punkt längre ner i HR850 som vi tar i originalspråk:

Expresses the sense of Congress that the President should coordinate with the European Union (EU) and its member states to restrict Iran’s access to the euro currency.

Tyvärr är Sverige fortfarande med i EU och därför kommer vi lyda minsta vink från landet som tog över Sovjetkommunismens föraktfulla massavlyssningsiver. USA:s president Barack Obama skall i början av nästa månad ha ett 24-timmars besök i Sverige där han även förväntas möta de övriga nordiska stats- och regeringscheferna förutom avgående statsminister Fredrik Reinfeldt [1]. Barack Obama kommer sannolikt att både försvara sin massövervakning av egna och andra medborgare runt om i världen och få tips av Reinfeldt om hur man bekämpar den interna kritiken, samt kräva av våra politiker att fortsätta att hetsa mot Iran som inte har något atomvapen. Och även om Iran skaffade sig ett – eller sju – så skulle de ligga numerärt långt under Israel med sina 200-300 oredovisade atomvapen.

Atomkrig mot Israel med iranska kärnvapen?
Nope, däremot försvagas Israels makt i Mellersta östern.

Det finns bara ett uppenbart skäl för Iran att skaffa sig atomvapen: med kärnvapen skulle landet få en helt annan respekt av omvärlden. Det skulle inte längre publiceras debattartiklar med budskapet att ”Bomba Iran nu – fråga sen”. USA skulle tvingas manövrera mer varsamt på den geopolitiska sfären. Helt plötsligt skulle USA inte kunna ankra sina dyrbara hangarfartyg i Persiska viken och ostraffat kränka annat lands territorium. Min gissning – och förhoppning – är att om vapenskramlet tystnar kommer den öppna diplomatin att öka, och därmed också öppenheten att debattera landets utveckling i Iran internt också när regimen inte behöver motivera sitt folk att gå till försvar mot USA (Israel).

Jag försvarar inte Irans teokrati mer än att det är iraniernas business. Däremot anser jag att vi skall kunna ställa krav på USA att föra en politik som inte skapar tillfällen som eskalerar till väpnade konflikter. Att kongressen antog HR850 med budskapet att USA vill förvärra friktionen mellan väst och Iran var det sämsta sättet att hälsa den nytillträdde presidenten Rouhani välkommen till sitt jobb. Det är, som twitteraktivisten Carl Bildt uttrycker här ovan, sannolikt kontraproduktivt.

Har Karl Rowe gett sitt medgivande till en sån kommentar, Carl…?

Hälsar eder Peter Harold

[1] En hemlig sekt med förre riksdagsmannen och landshövdingen Anders Björk i spetsen har grävt upp kvarlevorna efter den gamle moderatledaren Gösta Bohman och skall klona fram ett nytt levande exemplar som tar över efter Reinfeldt och återställer ordningen. My wish...

P.S.
Rubriken syftar på det tragikomiska uttalandet i filmen ”In the Loop” där en brittisk politiker blev utnyttjad av sina amerikanska kollegor inför attacken mot Irak p.g.a. sina tvetydiga och obetänksamma kommentarer i medier. Filmen är sannolikt baserad på autentiska händelser.
D.S.

I mediebruset:
R.P.I.: ”Twisted Arms and Talking Points: Behind the Iran Sanctions Bill DebateOlika politiker citeras från debatten.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s