Myndigheten mot likgiltighet. Jodå, det finns en sådan också.

sb bromma junker 1936

Bästa läsare!

Det var inför valet 2006 som jag med förtjusning hörde moderata och andra borgerliga politiker tala om att skära ner antalet myndigheter i Sverige och även begränsa deras befogenheter att bedriva opinionsbildning. ” – Det är inte statens uppgift att fostra folket”, hette det. År 2006 fanns det en stor frustration över att de långvariga socialdemokratiska regeringsinnehaven innebar en vänstervriden dogmatisering av det svenska samhället. Sju år efteråt kan vi konstatera att vi sannolikt inte blivit av med så värst många myndigheter, och vad gäller deras ”fokus på information till medborgarna” och ”attitydförändrande kampanjer” så uppfattar i alla fall jag det som att myndighetssverige lagt i en överväxel. Och detta trots att vi under sju år haft en statsminister tillhörande Moderata Samlingspartiet….

Jag håller just nu på med att göra research för min första roman som skall utspela sig i Sverige, närmare bestämt i Stockholm kring 1890.  Till min lycka samlade jag som 20-åring på mig en hel del Stockholmania, så jag har över två hyllmeter med inspirerande fakta. En av volymerna heter ”Handel och näringsliv i Stockholm”, publicerad av Stockholms Köpmansklubb och utgiven 1948. Förvisso fel bok för mina studier inför romanen, men den är ändå intressant eftersom boken innehåller kartskisser över City inför den framtida ”saneringen”. Stadsplanering är ett av mina gamla intressen. Likaledes innehåller boken en artikel om Bromma flygplats som inte heller är relevant för min roman. Men jag upptäckte ett litet intressant stycke som handlade om flyget på Bromma under krigsåren.

Under de sista årtiondena har det talats mycket om Sveriges moraliska skuld under 2:a Världskriget trots att vi var neutrala och höll oss utanför kriget. Myndigheten mot likgiltighet (såsom Sveriges regering presenterade myndigheten Forum för Levande historia år 2003) har till och med givit ut en skrift med titeln ”En (o)moralisk handel” som fokuserar sig på Sveriges handel med Tyskland under 1930- och 1940-talet i skenet av nazisternas förföljelse av judar, m.fl.

Författarna poängterar helt riktigt att blockadpolitik var en mycket viktig del i krigsföringen under 2:a Världskriget där de två fiendemakterna strävade efter att försvåra för den andra. Blockadpolitiken är till och med en del av krigföringen, menar de. Det är en aspekt som jag skulle föreslå att man analyserar i ett annat sammanhang, nämligen den bojkott som utfärdades under ledarskap av American Jewish Congress mot Tyskland eftersom nationalsocialisternas ledare Adolf Hitler satts in i landets koalitionsregering. 14 miljoner judar runt om i världen uppmanades att bojkotta Tyskland, detta innan nazisterna ens tagit kontroll över landet och infört de lagar som diskriminerade judarna. Jag menar inte på något vis att detta ursäktar de övergrepp som följde, men jag nämner detta som en parantes för att åskådliggöra hur selektivt man belyser viktiga historiska händelser även i skrifter som tas fram av den svenska  Myndigheten mot likgiltighet.

Skribenterna hos Forum för levande historia lyckas nu med facit i hand konstatera att Sverige gjorde fel som lät verksamheten fortgå i tyskägda gruvor i vårt land  trots brinnande världskrig, i alla fall av att döma hur deras skrift tolkas av medierna. Dock skall sägas till myndighetens försvar att deras alster (som jag faktiskt läst) ger en ärligare bild av läge för Sverige under krigsåren, där vi faktiskt hade kniven mot strupen och vägde alla politiska åtgärder med guldvåg. 2000-talets bekväma proffstyckare med hela krigsfacit i hand menar dock att Sverige var fegt i sin relation mot Tyskland, och menar att Sverige skulle ha vägrat tyskarna vår järnmalm. I beg to differ.

För det första låg handelspolitiken utanför vår neutralitetspolitik. Detta reglerades på pappret av s.k. krigshandelsavtal. Detta gjorde det möjligt för Sverige att bedriva handel med både Tyskland och Storbritannien och andra länder som också var neutrala. Det kan också vara på sin plats att påpeka att tack vare detta hade vi både rätt och möjlighet att upprätthålla en viss import av nödvändiga varor (såsom olja, gummi och kaffe). Trots dettta led svenska folket stor nöd. Men hade de blivit bättre om Sverige provcerat de krigförande länderna och frestat dem att ockupera oss? Både Storbritannien och Tyskland umgicks med ockupationsplaner. Det är fakta. Sverige hade då dragits med i kriget. Kanske hade din far/farfar eller mor/morfar stupat i strid; då hade kanske du som läser det här aldrig blivit till.

Åter till Bromma flygplats. I boken ”Handel och näringsliv i Stockholm” läser jag om den blockadtrafiklinje som upprättades 1942 mellan Bromma och Skottland (sedan hela Skagerack blockerats och delat den svenska handelsflottan i två halvor på var sin sida om det flytande minfältet; 60% av fartyget transporterade varor och krigsförnödenheter mellan USA och Storbritannien över Atlanten, medan de på Östersjön instängda fartygen användes för att frakta malm från Norrland till Tyskland). Den blockadbrytande flyglinjen fungerade i ett års tid innan den första förlusten inträffade 23 augusti 1943. Tyska jaktplan lyckades spåra planet och sköt ner det; sju döda. Flyglinjen var dock viktig och man fortsatte ända tills nästa plan sköts ner den 22 oktober; denna gång fick 13 personer sätta livet till och trafiken avbröts.

Men här kommer vi till det intressanta. Efter en tid hade Sverige lyckats förhandla med Tyskland om att ge denna flyglinje fri lejd. Man kom överens om en fast rutt och inga fler nedskjutningar inträffade. Sammanlagt skedde under kriget 416 turer mellan Stockholm och Skottland, och 2’535 passagerare och 450’000 kg frakt fraktades på detta sätt. I lastutrymmet förde man mestadels kullager, specialstål, urfjädrar och andra för den allierade krigsindustrin nödvändiga artiklar. Tyskland accepterade att det neutrala landet Sverige exporterade högkvalitetsprodukter till de allierade! Se där en anomali i den gängse historiebeskrivningen! Blockadbrytarflyglinjen upphörde 15 april 1944 p.g.a. den engelska diplomatspärren (som jag tyvärr inte vet någonting om).

Jag ser inte att det behövs en miljonbudget för en Myndighet mot likgiltighet. Vi lever i IT-åldern. Det finns både intresse (nyfikenhet) och teknik för att till en ringa kostnad göra källfakta tillgängligt för alla uppkopplade medborgare som är intresserade av historia. Vem som helst kan skapa en hemsida och lägga upp sitt eget bearbetade eller obearbetade material. Vi behöver inte ha forskningen filtrerad genom dagstidningar med ”agendasatt journalistik” och myndigheter med ”attitydförändrande kampanjer”. Det som är viktigt är att arkiven blir elektroniskt tillgängliga.

Fotografiet är taget från Bromma flygplats invigningsåret 1936 föreställande dåtidens största trafikplan, en Junker. Av olika skäl brukar flygplatsen inte stoltsera med dessa gäster i sina publikationer….

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Historia. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s