Kunnskap är mackt!

Bästa läsare!

Två veckors högintensiv ”introduktion” är vad som behövs för att svenska universitetselever skall lära sig kunna bedriva akademiska studier. Detta enligt någon ung dam som fick förklara i radion i morse hur man borde hantera den kris som uppstått i svenska högskolor och universitet nu när allt fler elever söker sig dit utan att ha ens erforderliga grundkunskaper i svenska språket i tal och skrift, än mindre en utvecklad studieteknik. Två veckors högintensiv introduktion skall kompensera för att elever lämnar det tioåriga högstadiet utan att kunna läsa och skriva, och passerat gymnasiets tre- och fyraåriga program utan att ha lärt sig hur man pluggar…

Okej, det är nu alla utbildningsministrar sedan 1960-talet borde hurra. Ni har lyckats. Studenterna kommer utan förkunskaper om de ämnen som de skall bygga sin akademiska framtid på. Universiteten har blivit en förvaring av halvvuxna så att de skall hållas borta från arbetslöshetsstatistiken. Grattis, Palme, Carlsson, Wikström, Bodström, Hjelm-Wallén, Göransson, Tham, Östros, Baylan och gud vet vad ni heter. Den svenska skolan blir för varje år mer jämlik och den politiska styrningen triumferar; de bästa eleverna blir allt färre, och de sämsta allt fler.

Att någonting är fett fel med svensk skola är uppenbart. Den ena OECD- och PISA-rapporten efter den andra visar detta, samtidigt som den ena utbildningsministern efter den andra lovar Europas bästa skola. De lovar vid varje regeringsskifte att inga gamla misstag skall upprepas. Istället begår man nya. Situationen har blivit så hopplös att hemskolningen förbjudits. No one gets out here alive! brölar skolpolitikerna fanatiskt.

I den akademiska världen är det viktigaste verktyget språket. Enligt många universitetslärare som nu gått ut offentligt och gett uttryck för en nödsituation kan inte ens infödda svenskar utan dyslexi läsa och förstå, än mindre formulera sig utan syftningsfel eller lyckas undgå att använda ord med fel betydelse i sina uppsatser.

Det finns flera teorier om vad detta beror på. Min favoritteori är att svenska folket måste få i sig något olämpligt som gör dem dummare och dummare. Om det är i form av föda eller skit på TV vet jag inte. Brist på disciplin och ansvar kan vara en annan orsak. ”Alla kan” och ”alla är lika värda” omvandlas på något absurt sätt till en mänsklig rättighet att få bra betyg utan motsvarande prestation; eller att om man inte får bra betyg så är det skolans/samhällets fel, och att kunskap är något som fastnar automatiskt bara vi dyker upp på lektionerna. Surprise, inlärning fungerar inte så för de flesta. Repetition är inlärningens moder. Och faster. Gammelfaster.

Det krävs disciplin för att lära sig. Och motivation.

Visst, det är enkelt att klaga över att barnen hänger framför datorn istället för att läsa läxor. Men det slog mig att det inte är datoranvändandet i sig som är fel. Igår köpte min dotter en japansk tidning av en försäljare på bokloppiset, Försäljaren och min dotter talade japanska till varandra – fastän min dotter är svensk. Och dessa extraordinära språkkunskaper kommer inte från hennes skola, utan beror på hennes eget intresse genom tusentals timmar vid datorn. Själv kan jag inte säga ” – God dag” på kinesiska utan att säga fel, även om jag går igång på kinesiska tjejer. Men det är en annan historia… min poäng är att det går inte lära ut för dem som inte är mottagliga.

Nå, åter till den stora kollaps som svenskt utbildningsväsende är på väg mot. Några upprörda debattörer – som ofta avskyr major Björklund – skriker frenetiskt att det minsann inte är en lösning att vrida klockan bakåt. Och jag håller med; att kunna läsa vad stora och lilla visaren säger blir nästa kunskap som kommer vara okänd hos svenska tredjeklassare. Då kan vi snurra visarna precis åt vilket håll som helst utan att göra skillnad. Det är ju såååå demokratiskt att Olle/Lisa inte kan mer än Kalle/Karin.

Men trots det har jag ändå en idé om hur svensk skola skall räddas. Prio ett är att satsa på lärare som har kunskap. Jag vet inte hur lärarna rekryteras, men jag gissar att rektoratet går efter meriter som partibok, engagemang i föreningslivet (typ Greenpeace eller Amnesty), X antal poäng i någon utbildning med stark betoning på genusvetenskap *jag kräks* och ett brinnande engagemang för att få ge den uppväxande generationen rätt värdegrund. Detta går bort. Bort, bort, bort!

Istället skall läraraspiranterna få skriva samtliga nationella prov som eleverna vid anställningsintervjuen. Missar de alla rätt så… ja, det behövs ju trots allt personal i skolköket.

Om det ställs låga krav på lärarna så kan eleverna knappast bli mycket bättre. Rektorskapets och skolstyrelsens uppgift blir att rekrytera enbart kunskapsstinna lärare. Ju ”nördigare” desto bättre. För en egenskap måste de ha: passion för kunskap. De måste stå ut med alla dessa omogna dumbommar som bara drömmer om TV-spel och nyper sina genitalier i smyg. Samt stå ut med eleverna. Och har de sökt jobb som lärare måste de förstå att de också skall låta sin passion smitta av sig på eleverna. Annars… skolköket nästa.

Ordningshållandet är förvisso en viktig egenskap hos en lärare, men skolvaktmästare med förbrytaransikten och humör som en lejonhona med vaginalinfektion är tyvärr ett nödvändigt komplement i dagens skola. Bäst är om vaktmästarna arbetar två och två och ronderar från var sin ända av korridorerna. Att ta bort klotter och avbryta bråk är en försenad insats; det är klottrarna och orosmakarna som skall bort. Sorry för min konservativa ton, men har jag fel?

Jag tror inte att två veckors ”introduktion” för nyblivna universitetsstudenter kan kompensera för det förfall som först drabbade grundskolan, och som nu spridit sig till gymnasieskolan. Det vore bättre att vi spenderar skattepengarna på annat, eller ännu hellre låter skattebetalarna få behålla så mycket som möjligt av dem. Universiteten måste upphöra vara förvaringsplats för arbetslösa ungdomar. Eller också får vi acceptera att deras roll inte är att fostra morgondagens Baltzar von Platen, John och Nils Ericson, J-P Johansson, Jonas Wenström, Selma Lagerlöf eller Werner von Heidenstam, namn som betytt oändligt mycket för svenskt välstånd, både materiellt och kulturellt.

Kunskap är makt. Den som inser detta har ett stort försprång i livet. Inte därför att alla kan lära sig allt eller ens behöver eftersträva det. Men insikten om att folk med kunskap kommer praktisera sin makt över den okunnige är viktig. Därför kan livets skola övertrumfa den mest misslyckade läsningen på universitetet.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Teknik & forskning. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Kunnskap är mackt!

  1. oldman94 skriver:

    I´ll drink to this! Until it´s fixed……I can even participate and support……some experience in the art of learning……

  2. JohanIII skriver:

    Mitten 80-tal: Intagna till KTH ges intensiv shape-up i främst matematik, eftersom det är akilleshälen för de intagna. I två veckor – innan kurs-start. Jag menar – redan då!

    Ang. hemskolning: FN:s deklaraton om mänskliga rättigheter, artikel 26.3:
    ”Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.”

    • Gäller ej i Sverige. Här vet politikerna bäst.

    • Peter L skriver:

      Redan 1977 fanns möjligheten att intensivrepetera matten före kursstart vid KTH. På 2 veckor körde vi igenom hela gymnasiekursen samt lika mycket till för att nå upp till acceptabel standard. Det var en chock att inse hur lite vi kunde då vi trodde oss om att vara eliten i gymnasiet, vi hade genomgående toppbetyg därifrån, men var närmast analfabeter vid inträdet till KTH. De två första åren där innebar nästan dygnetruntpluggande för att inhämta det vi borde ha kunnat då vi började. Skillnaden mellan gymnasiets krav och KTHs var otrolig, för första gången ställdes verkliga krav som krävde engagemang, talang och arbete.

      • Peter Harold skriver:

        ”[…] två första åren där innebar nästan dygnetruntpluggande för att inhämta det vi borde ha kunnat då vi började.”

        Det krävs nog inte mycket fantasi för att föreställa sig ifall kraven skulle sänkas bara för att alla skall få gå på KTH (fina utbildningar tycks idag vara en mänsklig rättighet för att politikerna skall kunna påstå att svenska folket genomgått en ”klassresa”). Konsekvensen blir att ”jämn kvalitet” får tolkas på ett nytt sätt. Tanken att åka på en nybyggd järnvägsbro som ritats av såna elever är inte frestande.

        Jag själv är urålig på matematik, men fascinerad av teknik och teknologi. Sålunda lät jag bli att läsa teknisk teori (och misslyckas i examen) och istället gick en praktisk yrkesutbildning där mina studioförmågor var tillräckliga, och lyckades få jobb direkt efter gymnasiet. Därför har jag haft råd att studera teknik på hobbybasis (därav mitt inköp av handboken om maskinelement). Resultatet av denna skolning (och negativa klassresa eftersom min far var gymnasielektor) är att jag via några år i transportbranschen blev statstjänsteman som sedan fått tillfälle att fuska inom de tekniska frågorna på min arbetsplats. Idag ”konstruerar” jag fiktiva broar på min fritid. Visserligen har jag inte en ingejörs lön, men å andra sidan har jag 0 kronor i studieskuld och är tillfreds med min yrkesvardag och framför allt mina fritidsintressen. Och bäst av allt, ingen kommer riskera sitt liv p.g.a. att jag är usel på matematik (hållfasthetsberäkningar).

        Sedan finns det ju alltid en spärr inom yrkeslivet där förhoppningsvis inga företag anställer undermåliga broingenjörer. Men man skall ju aldrig säga aldrig. Politiker älskar att kvotera.

        • anna skriver:

          DU är urdålig. JAG är en pinsamhet! Efter tat du har intervjuat mig angående matematik och pusselbitar (minns faan inte ens vad det heter) Skulle du inte ens velat ha med mig i ´ditt städföretag eftersom jag sneligt beräkningar skulle ha gått vilse på 150 kvadratmeter.

      • Läsare skriver:

        Jag tror dig (intensiv pluggandet för att ta igen). Gick själv på universitetet för 20+ år sedan med tung matematik. Då var det inget problem och kan bara tacka utomordentliga lärare på den tiden, samt föräldrar som på något sätt också överförde att man kan bara man vill. Fattar man inte, så läser man en gång till, så många gånger som krävs.

        Telningarna dock …. mycket varierande lärare. Från flumhum-typare till samma som jag själv hade. De som törs säga ”TRAGGLA!” och också avkräver det.

        Ett tips till föräldrar med barn i lågstadie- mellanstadieåldern. Skaffa skolböcker på nätet och byt varje extra pluggtimme hemma mot att få spela datorspel. Våra ungar har en månadspott med speltid som de alltså kan utöka mot en motprestation. Nu har de väl turen att ha kanske över genomsnittet allmänbildade föräldrar, men hur illa ställt är det egentligen om man inte ens klarar låg-/mellanstadiet? Själva räknar vi med att kunna hålla låda hela vägen upp till gymnasiet. Sedan får vi förmodligen läsa på själva i smyg för att fräscha på kunskaperna🙂

        • Peter Harold skriver:

          Faktiskt, det där låter som en bra idé med spel- och studiepott. När det gäller matematik är jag redan körd när dottern behöver hjälp. Slutar med att jag får hjälpa henne att resonera fram lösningen.

          Vad gäller skolan är det värsta när det blir vikariespiral.

          • Läsare skriver:

            ”Slutar med att jag får hjälpa henne att resonera fram lösningen.”
            Jamen fungerar det så är det gott? Visst, det går väl inte lika fort som när det kan plockas direkt ur minnet men att utveckla sinnet för hur problem ska lösas är guld värt.

            Spelpotten kom av att vare sig frugan eller jag klarade av att blunda för hur ohyggligt mycket tid ungar, i synnerhet pojkar verkar det som, kan tillbringa framför datorn om de får chansen. Potten är på ca halva den effektiva lektionstiden de har och även om den ger betydligt ”mindre än vad kompisar har” så har ingen unge kunnat invända mot jämförelsen speltid vs lektionstid (deras *jobb*).

  3. anna skriver:

    Jaja. själv har jag haft första dagen intro på waldorff. Slutade så här med en jäjligt bra dag! Föräldrar och lärare är så bra! Eller välmenande… ? Jag och en annan ´mamma har f´haft det riktigt skoj. Likaså våra barn.

    Om intresset finns så lär man sig. Om man inte har en utvecklingsstörning. Om alla föräldrar samarbetade lika bra som vi så hade de antingen haft en familj 6 år senare eller en jävligt bra fungerande skola….

    Är det egentligen föräldrarna som inte hänger med i sina barns alltför snabba takt- månne? Jag känner inte igen skvatt noll. Men eftersom jag utgår ifrån att det är jag som är den felande länken så fiúnkar det ÄNDÅ?

    Jaja, jag synkar med ungdomen. ÄR det fel på mig eller min generation?

    • Läsare skriver:

      Hum? Barnens alltför snabba takt inom vadå? Det kan inte vara undervissningstempot du menar om du talar grundskolan. Min fru hade kvar (den som spar han/hon har …🙂 en hel del skolböcker från grundskolan och åtminstone de naturvetenskapliga och i synnerhet matten var flera strån vassare redan i 3:an. Det är säkert olika från skola till skola vad de lägger tonvikt på men jag kan inte ens säga att trots att ungarna ofta börjar med engelska och i synnerhet 3:e språket ett år tidigare eller så … tyska/franska i 7:an sprang snabbt ifatt och sedan ifrån vad en kottarna hann med i hela 6:an.

      • anna skriver:

        Syftade på den alltför snabba takt med samhället och hur de interagerar med samhället. Jag är ftf kvar i 80-talet eftersom jag själv var tonåring däri. 70-talet minns jag inte ens. Jag menar att när vi växte upp hände inte så mycket så fort. Nu är du ute ur räkningen om du inte hängt med de senaste 5 åren. Hänger du med?

        • Läsare skriver:

          Pja, pja … egentligen är inte mycket nytt under solen. TV kom ju faktiskt för över 60 år sedan och första datorn fick jag också på 80-talet och spelen. Minns att jag såg ”Skräcken i Svarta Lagunen” i tafflig 3D för riktigt riktigt länge sedan🙂

          Så vad har egentligen hänt de senaste fem åren? Egentligen mest nya varianter av vad som redan fanns, någon till finess, tjusigare någonting. Om fem år har nog även kaffebryggare internetuppkoppling.

          • Läsare skriver:

            Tillägg:
            Jag tror jag fattar vad du vill säga, men minns visdomsorden ”Young folks *think* old folks to be fools, but old folks *know* young folks to be fools” (been there done that! :-))

          • anna skriver:

            Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag tror att det handlar om att i dag är du ute ur leken redan om du tänkt en stund lite för länge. Själv tycker jag att det snarare är bra med eftertanke, som du själv sa där ”Läsare”. Skillnaden är väl att det i allt snabbare takt tänks allt mindre och jobbas på i allt högre takt. Med följden att alltfler sjukskrivs medan allt färre gör fleras jobb… Ju mer vetenskaplig bevisning att INTE göra så, desto större är chanserna att man gör så…

            För tio år sedan kunde en läkare ta en paus från jobbet i 5 år för att sedan komma in i jobbet. Nu kan du knappt ta ett års paus innan du gått ner för räkning och pga att du inte hängt med, inte längre är aktuell… Det handlar väl framförallt egentligen inte om att utvecklingen går snabbare, snarare om en attitydförändring. En skrämmande utveckling som går ut på att verbalisera något medan man gör det motsatta. Att tala om diskriminering exempelvis, samtidigt som man medvetet INTE anställer vissa pga att staten inte subventionerar vissa… Ungdomar i dag och även barn, uppfattar detta beteende och dubbelmoral bättre än oss vuxna. Därav att ångestrelaterade problem finns hos allt yngre.

            Typ.

            • Läsare skriver:

              Aha, så det var mer den typen av allt snabbare hjul. Skulle kunna komma med mina egna teorier men det vore väl långt ….

              I stort tror jag att jag håller med. Den största attitydförändringen som märks av då snacket går i bekantskapskretsen är om låg kvalitet på cheferna eller deras chefer. Det ska vara mycket till för att det ska vara trivsamt på ‘golvet’ då. Det ser vi hela vägen upp i regeringen idag.

  4. Ping: Röster om skolan | Jan Millds blogg

  5. Osynlige Mannen skriver:

    I min egen grundutbildning på universitet ingick 20 p matematik (en termin, vilket idag betyder 30 p). De första 10 p var endast repetition av gymnasiet, och det här är ca 25 år sedan. Följande 10 p lärde jag mig en del nytt, bl a matriser. Därefter har jag forskat och själv undervisat på universitet (naturvetenskaplig disciplin som kräver matematisk förmåga). Studenter som var godkända från gymnasiets matematik D (krav för att bli antagen) hade stora problem med matematik för högstadiet. (Det gällde ca hälften av studenterna och det handlade om grundläggande algebra.) Efter varje kursavslut var vi kollegor ense om att nu kan det fantamig inte bli värre. Men det kunde det, termin efter termin.

    Jag har lyckligtvis lämnat den världen bakom mig, men min stackars hustru sitter kvar i grottekvarnen, dock inom en annan disciplin. Härom kvällen högläste hon väl valda delar från en studentuppsats hon kommer att underkänna. Vad sägs om att använda ordet ”prognoser” där det avsedda ordet är ”diagnoser”? Språket i sin hand? Nja. Och uppsatsen kommer inte att underkännas enbart p g a av det lilla felet, om nu någon tror det. Jag satt i samma rum och hörde hör hon stönade i timtal medan hon läste något som borde blivit underkänt som uppsats på gymnasiet. Men nu talar vi om en magisteruppsats.

    Det är inte så illa som folk tror, det är mycket värre. Idag kommer folk in på högskola och universitet med en bildnings- och begåvningsnivå som motsvarar mellanstadieelever för 30-40 år sedan. Studenter som klagar på texter med paragrafer som är mer än fem rader, för då är de svårlästa. Vuxna människor som på fullt allvar tror att de kan slippa göra obligatoriska delar av utbildningen.

    Och ja, jag tar så gärna av min tid att förklara innebörden av ordet ”obligatorisk”. Och ja, jag tar så gärna av min tid att förklara innebörden av ordet ”innebörd”. Och ja, jag tar så gärna av min tid att fixa en busstidtabell åt dig, det är sådant universitetslektorer är anställda för: Att dadda åt 20-25-åringar, inte sant? /Sarc off.

    Mina egna barn går i grundskolan. På en bra skola, vi valde väldigt noga. Där råder lugn och ro, och det är kunskapsinlärning som prioriteras. Varför är inte alla skolor sådana? Skolan är inte monokulturell, där går barn från många olika delar av världen. Men disciplinen upprätthålls. Muhammedkoefficienten är låg, men då handlar det om muhammedaner som vill att barnen skall få en god utbildning och integreras i Sverige. Inga slöjor eller framtida jihadister. De är nog inte mer muslimer än jag är kristen. De verkar vara bra folk helt enkelt, den sorten som vi gärna ser som invandrare, i motsats till en del av deras landsmän.

    • Peter Harold skriver:

      Jag börjar förstå varför farsgubben gick i förtidspension. Han säger att han inte saknat sitt jobb som gymnasielärare för en enda dag.

      Måste säga att det är ett tragiskt vittnesmål du delger. Och konsekvenserna blir väl i bästa fall att dessa studenter inte blir anställningsbara, i värsta fall att de får bygag broar som rasar före invigning eller stympar sina patienter som behöver behandla sin acne.

      Fan, jag känner mig rädd.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s