”Rand Paul for president” – vilka garantier vill han ge, och vilka kan han hålla?

sb ron randal

Bästa läsare!

Mycket talar för att den forne kongressmannen och presidentkandidaten dr. Ron Pauls son ”Rand” Paul kommer att försöka bli nominerad som republikanska partiets presidentkandidat vid valet 2016. Många är både glada och hoppfulla inför denna utveckling.

Personligen är jag lite reserverad över denna entusiasm. Randal Howard Paul är inte Ron Paul. Det visade sig inte minst under primärvalet vid senaste presidentvalet där Rand Paul plötsligt gav sitt stöd till konkurrenten Mitt Romney (som är delägare i det företag som levererat rösträkningsmaskinerna…). Många libertarianer blev ursinniga för detta svek. Inte för att detta påverkade utgången av (det sannolikt riggade) primärvalet som slutade med Mitt Romneys seger, utan därför att hans stöd till Romney förminskade exponeringen av de frågor som Ron Paul genom sin kandidatur ”tvingat” partiet och medierna att diskutera.

Trots detta har Rand Paul lyckats erövra en position som ideologisk arvtagare till sin far, i vart fall gestaltar mainstream media situationen som sådan. Rand Paul lyckades också få uppmärksamhet genom sitt filibustertal tidigare i år som han genomförde för att förhindra utnämningen av John O Brennan till ny CIA-chef. I detta över 12 timmar långa anförande nyttjade han en stor del av tiden till att tala om USA:s användning av obemannade attackplan som genom hemliga uppdrag på presidentens order avrättar olika mål i utlandet (företrädesvis på den arabiska halvön och Afghanistan/Pakistan). Rand Paul oroade sig för att presidentens drönarprogram skulle kunna användas mot personer som inte delar presidentens åsikter, och verkställas även på amerikansk mark.

I kortfilmen ”American Drone” av Johan A. du Toit sitter drönar-operatören Calvin Williams och ser Rand Paul på TV-nyheterna där han talar om risken för att presidenten kan komma bekämpa mål på amerikansk mark. Dagen därpå är en journalist som intervjuat Calvin mål för den drönarattack som han assisterar.

Filmen är oerhört tankeväckande. Vi vet att olika säkerhetstjänster i USA, liksom privata väktarbolag och även för all del andra organisationer och företag med intresse för ”offensiv informationsinsamling” använder drönare mot enskilda människor/objekt.

Vi vet att president Barack Obama är en ohederlig lögnare, och att han skulle lojalt beordra en avrättning av den person eller personer som de ljusskygga bakom honom önskar genomförd. Han har ljugit om massövervakningen; först genom att inte berätta att den existerar (fast hade inte Edward J Snowden avslöjat PRISM-programmet skulle Obama minsann själv ha initierat en debatt säger han nu, jo tack du…); sedan att programmet existerar men att man bara spanar på ett fåtal utländska objekt och informationen hanteras av ett rigoröst säkerhetssystem. Och på blott några få veckor har vi nu fått veta att NSA lagrar data om all kommunikation även inom landet; att personal till och med loggar in för att spionera på f.d. kärlekspartners.

Vi befinner oss idag i en situation där vi alla är helt transparenta gentemot våra makthavare (tro inte att EU eller Sverige är ett undantag). Samtidigt gör makthavarna sitt yttersta för att begränsa medborgarnas insyn.

I denna verklighet dyker Rand Paul upp som en frihetens banförare och riddare i kamp mot massövervakning och den förruttnade rättssäkerhet som våra ledare vanvårdat. Med andra ord, det är dr. Ron Pauls grabb som skall avveckla den polisstat som byggts upp med alla goda intentioner från ”War on Drogs” och ”War on Terror”, och inte minst – efter allt flörtande med The Tea Party-rörelsen – skall få ordning på USA:s ekonomi med ”sound money” och verksamma besparingar i den federala budgeten. I alla fall är det så hans person framställs i medierna.

Kan vi lita på detta glädjande budskap?

Jag är skeptisk. Det finns ingen anledning att tro att Republikanerna inför valet 2016 skulle acceptera dr Ron Pauls libertarianska politik som man i ett samarbete mellan partihögkvarteret och mediabolagens styrelser blockerat både 2008 och 2012.

Samtidigt är det just skillnaderna mellan Rand Paul och hans far som kan ge honom en vinstlott i kampen om ett tjänsterum i Vita Huset. I synnerhet på den mest väsentliga skillnaden; medan pappa Ron Paul talar sig varm för en icke-interventionell utrikespolitik anser Rand Paul att USA även i framtiden skall spela en framträdande roll på den säkerhetspolitiska globala arenan. Och han kommer inte uttala sin pappas slogan: ” – Let’s take our troops home”. Den inställningen gillar etablissemanget och vapenindustrin.

Det finns fler punkter där Ron och Randal Paul inte går i takt, och där pappa Ron enligt min mening står för viktiga och nödvändiga politiska förändringar som finns skäl att lyssna till även med ett svensk öra. Ron Paul har varit kategoriskt kritisk till ”War on drugs”, och hävdat att en avkriminalisering av lätta droger skulle ge önskvärd effekt i form av mindre gatu- och gängvåld samt avlasta de överbefolkade samhällena. Rand Paul anser att bekämpande av narkotikahandeln skall läggas på lokal nivå och att den federala regeringen skall sluta betala för detta.

Ifråga om Guantanamo har Ron Paul krävt att fångarna skall ställas inför en konstitutionellt förenlig domstol och lägret stängas. Rand Paul anser att lägret skall vara kvar tills man har bestämt hur man skall hantera de eventuellt dömda. Ron Paul är emot dödsstraff (vilket han inte alltid varit), medan Rand är för. Båda är dock ”pro-life” i abortfrågan, även om Ron anser att det inte hör hemma på den federala regeringens bord. Båda är kritiska till Medicare, men medan Ron talat om att det är en reform som hör hemma på delstatsnivå och att han som president skulle ha på lång sikt avvecklat denna vill Rand istället göra systemet finansiellt hållbart.

I mina ögon är Ron Paul politiskt hederligare än sonen; Ron utgår hela tiden från sitt ideologiska perspektiv. Rand Paul är däremot mer beräknande, och kliver ofta in i den konservativa sfären. Där Ron vinner i uppriktighet förlorar han i inflytande. Rand gör tvärtom. Kanske anser han att pappans 30 år i kongressen inte gett de resultat som han förtjänat, och väljer (på kampanjchefen Jesse Bentons inrådan) en annan strategi.

Dock vill jag inte se Ron Pauls libertarianska engagemang som en bortkastad insats. Tvärtom, hans två sista försök att bli president (1988 kandiderade han för Libertarian Party) har inneburit ett enormt genomslag för det libertarianska tankegodset. I synnerhet den yngre generationen – som ju kommer få betala dyrt för alla krig som USA varit och är inblandade i runt om i världen, samt det astronomiska och accelererande budgetunderskottet – har fått upp ögonen för hans budskap.

Återstår att se hur mycket hans son hört på… Efter filibusteranförandet säger han sig vara nöjd med regeringens besked om att presidenten inte tänker utfärda dödsorder på sina meningsmotståndare på amerikansk mark. Suck.

Jag börjar förstå alla som tryckt om dekaler med texten ”Ron Paul for president 2016”. Han kommer visserligen vara 81 år gammal. Inte en osannolik ålder för en president; Israels statschef Shimon Peres är 90 år, och fortfarande i sitt ämbete. Håller Ron Paul så länge kan han sitta två mandatperioder som president…!

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Rand Paul for president” – vilka garantier vill han ge, och vilka kan han hålla?

  1. Bengt Hesdorf skriver:

    Twice now this year, Rand Paul has flanked the Obama Administration from the left. The first time, when Paul staged a dramatic thirteen-hour talking filibuster to protest the government’s secretive drone-assassination program, the episode could have been written off as an opportunistic stunt. But with his latest move as the tacit leader of the disorganized libertarian-populist movement, Paul staked out less impeachable ground: America’s cruel, racially biased, and generally nonsensical drug-sentencing laws.

    http://reason.com/blog/2013/08/23/harpers-credits-rand-paul-with-outflanki

    Gov. Walker Says Rand Paul and Chris Christie Are Hurting the GOP and the Country:
    http://reason.com/blog/2013/08/21/gov-walker-says-rand-paul-and-chris-chr

    Can We Start Talking About the Libertarian *Era* Already?:
    http://reason.com/archives/2013/08/20/can-we-start-talking-about-the-libertarihttp://reason.com/archives/2013/08/20/can-we-start-talking-about-the-libertari

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s