Kvoten för kvoteringsanspråk uppfylld med råge. (Och ja, jag lever…)

Bästa läsare!

Ursäkta skrämskottet i förra postningen, men uppriktigt sagt var jag nog räddast av alla. Min första tanke när bröstsmärtorna på några sekunder slog ut andningsreflexen och kroppen började kännas kraftlös var faktiskt ägnad er, kära läsare. Om det värsta var på väg att hända så vill jag vara den som meddelar det.

Företagsläkaren sa att det där kan vara en delorsak till att jag fått det här ”besväret”; jag är tydligen ett kontrollfreak. VIlket jag inte alls håller med om. ” – Du får lära dig att man inte kan styra hela världen även om man vill”, sade han med ett anspråkslöst leende. Jag tänkte replikera med att ” – Barack Obama gör ju det”, men man skall inte utmana ödet. Doktorn kan ju vara en av DEM. Ja, just det – folk med kontrollbehov brukar visst lätt utveckla paranoida drag…

Vissa saker är jag lycklig över. Jag blev aldrig en kommunalarbetare. Nej, inte så att jag föraktar denna yrkeskår. Det är bara det att med min befintliga utbildning från ungdomsåren och min felaktiga partibok hade jag sannolikt blivit utpositionerad att gräva krondiken från morgon till kväll resten av livet. Inget fel i det, i synnerhet inte då jag ju är utbildad grävmaskinist och maskinförare. Men jag är ganska tacksam över de oväntade vändningar mitt liv tagit medan jag guppat fram på nötskalet längs arbetslivets rännsten. Mm, läsaren anar nog att jag skriver så här i skenet av en nyligen upplevd nära-döden-upplevelse (näst efter att ha ätit vad som på matsedeln kallades biffstroganoff till lunch på en sylta söder om Märsta; jag besparar er mina intryck och alternativa namnförslag på rätten). Men som förste kommunal krondikesrensare hade jag blivit tvungen att ta emot tidningen ”Kommunalarbetaren” i min brevlåda. Och en av de nyheter som presenteras skulle säkert få mitt blodtryck att skena:

De norska männen ska kvoteras in till vård- och barnomsorgsyrken medan de norska kvinnorna ska kvoteras in till statliga chefsposter. Det är vallöften från Arbeiderpartiet inför valet i Norge.

[Länk]

”Arbeiderpartiet” är den norska motsvarigheten till Sveriges socialdemokrater. Och kommunalarbetarförbundet är en av socialdemokratins stödtrupper. Och socialdemokratin i Sverige är efter 7 år sugna på att ersätta den borgerliga regeringsaliansen. Ett sug som inte delas av mig, och kanske inte heller av det folkpartistiska kommunalrådet Staffan Werme som helt kallt säger (skriver) som det är:

Socialdemokraterna får enorma bidrag från LO-facken. Dels i pengar, men framförallt i arbetstid. Dessa tusentals fackliga ombudsmän som använder sin fackliga tid till politisk argumentation har varit en del av den unika maktbas som socialdemokraterna skapat. Och det har gett resultat. Senast i år har Håkan Juholt lovat Kommunal att de ska få skriva lagstiftningen om den ovillkorliga rätten till heltid, den lagstiftning som kan slå ut mängder av småföretag och skapa enorma kostnadsökningar för landets kommuner. I andra länder kanske det skulle kallas korruption. I Sverige kallas det fackligt-politisk samverkan…

Man kan ju bara ana hur rödstrumporna i Kommunal, de bittra överviktiga ombudsmannakvinnorna, knyter näven och säger ” – Yes, nu skall männen torka bäbis- och pensionärsbajs medan vi sätter oss i bolagsstyrelserna. Länge leve den norska jämlikhetsrevolutionen!”, typ.

Jag har absolut ingenting emot kvinnor i styrelser eller män på daghem. Men jag kan inte se att det är deras kön som har betydelse. Vi människor är mer än vaginor och penisar; vår konstitution omfattar mer än så. Folk har valt sina arbeten efter intresse, och de har fått tjänsterna utifrån sina kvalifikationer. Jag tycker att det är rättvist.

De norska socialdemokraterna tycker annorlunda. De – liksom många andra vänsterpartier och för all del andra partier som insett att det är lättare att samarbeta med andra partier och få makt om man struntar i sin ideologi eller rent av kör med falsk marknadsföring  – anser att staten skall bestämma hur många män respektive kvinnor som ska arbeta med olika saker. Staten tar sig rätt att bestämma om du är av rätt eller fel kön. Det känns…. eh, socialdemokratiskt i kvadrat. Jag skulle aldrig kunna rösta för ett sådant förslag om jag vore politiker. Och det är kanske därför jag aldrig skulle kunna rösta på ett sådant parti.

Ofta försöker man sälja in den här statskommenderade tvångspolitiken med begrepp som ”positiv särbehandling”. Själv är jag uppfostrad så att jag aldrig kan se någonting positivt med särbehandling. Ett aktuellt exempel är att vissa grupper skall tilldelas tjänster trots att de saknar lika goda kvalifikationer som andra sökande, t.ex. kvinnliga brandmän som går före manliga (och kraven sänks för att de skall kunna behålla jobben, men på bekostnad av säkerheten). Ett annat exempel är att staten anser sig veta bättre än mamma och pappa om vem av dem som skall ta hand om Lillan/Lillen under den tid som föregår indoktrineringsperioden (förskola) som också kontrolleras av staten.

Besläktade fenomen: Vissa arbetsplatser följer s.k. ”jämställdhetsplaner” (som staten tvingar alla företag att upprätta annars får de betala böter), med intressanta konsekvenser, som t.ex. att grabbarna på bilverkstan inte får ha Pirelli-kalendrar uppsatta, men däremot skall acceptera att arbetskollegor får avbryta sitt arbete för att gå och be på betald arbetstid plus rast. Men jämställdheten har sina begränsningar; söker du jobb och är piercad i ansiktet och har brandgult hår kan du nekas anställning (eller sparkas om du redan är anställd) på grund av detta, men om du nekas för att du bär en religiös huvudbonad kallas det för diskriminering. Även denna orättvisa kallas för ”positiv särbehandling”.

Som sagt, det är tur att jag inte får Kommunalarbetaren i min brevlåda. Det skulle bara driva mig till en hjärtattack. Jag anser att kvoten för kvoteringsanspråk är fylld med råge.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kvoten för kvoteringsanspråk uppfylld med råge. (Och ja, jag lever…)

  1. anna skriver:

    Kontrollfreak! Är det verkligen den första gången du får höra det? Jag kan trösta dig med att jag jämt får höra att jag är ett psykfall. Kanske det är den egentliga skillnaden mellan könen? Det är hur man uppfattar beteenden enligt könsmönster? Du får alltid mig att skratta hursomhelst. Du skulle kanske prova på lite ståupp-anden i tv? Jag skulle fullkomligt ÄLSKA att kolla DEN showen. Men det händer ju inte då är rätt så inkorrekt… Haha, men man kan ju alltid drömma!? Grattis för världen att ditt hjärta inte har brustit hursomhelst. För att vara en mansgris är du jävligt charmig (blink blink). Jag vet int ehur jag bar mig åt, men jag har lyckats avprenumerera kommunalartbetaren… JUstja- det är nog för att jag flyttat och inte vidaresänt…

    Kram på dig din skithög!

    • Peter Harold skriver:

      Tro mig, jag är inte det minsta verbal i livet utanför tangentbordet/datorskärmen. As a matter of fact var jag på ett sammanträde under förmiddagen och var tyst nästan hela tiden tills det återstod tio minuter.

      Flytta utan eftersändning var ett bra tips för alla som vill slippa Kommunalarbetaren. 🙂 *kram*

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s