shit

tro jag är på väg att få en hjärtattack. men bloggknarkarte som jag är skyndar jag en sista postning .-9

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till shit

  1. kallepelle skriver:

    Nä vänta nu det var ju Kurt Lundgren som gick åt den vägen! Lägg in Dig om det skulle gå åt det hållet. Om nu syrienkarusellen saktas ned av någon sorts rester av demokrati (med inherent obeslutsamhet som följd) så kanske vägen till Theran ändå inte står vidöppen!

  2. Stig Olsson skriver:

    Men va f…??? Är du seriös? I så fall… stick till sjukan!!!

    Och skriv sen några rader om vad som hänt!!!

  3. kallepelle skriver:

    Teheran var det jag ville skriva. Mår Du bättre nu?

  4. Peter Harold skriver:

    Hejsan vänner. Lever fortfarande. Hjärtat slår bra. Misstänkt kramp av något slag. Men jag fick fler anfall så helt perfekt är det inte än.

  5. Kinks skriver:

    Förlåt mig, men jag såg aldrig den här postningen. På ett sätt var det väl lite rart och meddela sina läsare om att du var på väg och ”lämna” oss. Men jag tycker (som du vet) om dig. Så, vi kan väl enas här och nu om att du ALDRIG gör om det här igen? För på riktigt Peter Harold, om du har bröstsmärtor så vill jag inte se ett liknande inlägg. Då ringer du 112 i stället. Och igen, på riktigt så blir jag faktiskt orolig när du gör så här.

    Hur mår du idag..?

    • Peter Harold skriver:

      Tack Kinks! Ja, nästa gång ringer jag 112 och bloggar medan jag väntar på ambulansen. I promise! Samtidigt hade det ju varit synd att inte få visa att jag värderar er läsare mycket, utan bara dött och lämnat bloggen ouppdaterad tills den blivit bortglömd. I och för sig, så blir det ju i alla fall en dag. Såvida inte jag tar fram kristallkulan och gör ett gäng blogginlägg som jag tidställer så att de publiceras även när jag flyttat till en enrummare med sten och gräs på taket.

      Jag får säga att jag mår hyfsat idag, och att jag bara haft lättare ”efterskalv”, som bara korta smärtimpulser som gått över på några sekunder. Det skall visst vara muskler som ansträngt sig efter smärtan igår, ungefär som träningsvärk. Jag har genomgått EKG och det var ”ingenting alarmerande” (typ syrebrist i hjärtmuskeln). Men helt klart rekommenderas att jag tar och stressar ner lite. Inte för att jag vill tro det, men kanske är mitt kroniska bloggande del i skulden. Lite stressigt att sitta med ”lappen” i knät leta information på ströstunderna mellan mötena, och sen äta med tallriken längst ut på bordskanten medan jag tokbloggar på lunchrasten. Jag kan lova dig att jag dock känner mig lite orolig, vilket inte heller är särskilt bra eftersom det kan utlösa fler episoder av det här slaget.

  6. Kinks skriver:

    Du är ju en klok man på många vis. Så därför känns det som att jag inte behöver skriva något alls om att jag tycker att du skall tänka på din hälsa i första hand. Jag har nog aldrig uppfattat dig som en människa som är stressad, eller har en stressig miljö runt omkring dig. Jag har alltid tänkt på dig att du är min raka motsats ( i allt, med undantag av vissa saker, där jag finner en del likheter).

    Men när jag tänker tillbaks på saker du skrivit b.la om ditt arbete och uppgifter som du tilldelats hit och dit som kanske inte varit ditt ansvar egentligen och det här med bloggen. För att vara rak på sak och låta lite okänslig (vilket jag absolut inte är) men, vem tror du kommer att tacka dig för allt du gör när du sen blir sjuk..? Ingen, Inte din arbetsgivare, inte dina läsare. Ingen. Det är så det ser ut, sad but true.

    Den dagen den sorgen om man hastigt och plötsligt rycks bort i en infarkt, magsår, stroke, ja då kommer förmodligen arbetskamrater, delar av ens familj och några få nära vänner stå där i kyrkan och tala så vackert om vilken underbar och fantastisk människa man var och allt man har åstadkommit (eller icke åstadkommit) både i privatlivet och i arbetslivet. Och synd att ”hen” aldrig fann kärleken i sitt liv, så sorgligt. Men det är så dags då och tacka en människa som är avliden. Och nej, den avlidna kommer inte att sitta på den bakersta kyrkobänken osynlig och torka en tår över hur fint minnesstunden var arrangerad för den vederbörande.

    Kan du inte vara pytte lite rädd om dig åtminstone..? Med tanke på allt som hänt tidigare och där du även då skrämde upp mig, om du minns?

    KRAM.

    P.s

    Förresten, en fråga om förkortning av ord (eftersom jag använt det här ovanför). Hur skriver man ”bland annat”? Är det, b.la eller är det bl.a, eller är det kanske, b.l.a..? Eller bara blä.😉
    Jag minns ju ifrån skolan att jag glänste när det kom till rättstavning. Men det var då det. Jag envisas med att vilja skriva ordet, ”använt” som användt. För det känns rätt för mig men inte för datorn som markerar omedelbart och slår mig på fingrarna. Ajj.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s