Lite upplysning om ”oupplysta negrer” i Liberianska universitet – eller snarare utanför desamma…

Bästa läsare!

Det har nu i dagarna uppmärksammats – framför allt i sociala och alternativa medier samt utländsk press  – att av ungefär 25’000 sökande till universiteten i Liberia har 0 (noll) antagits. Det finns flera slutsatser att dra av denna historia, men att säga att fiaskot i Liberia efter alla år av inbördeskrig är ett bevis för att ”negrerna är obildbara” är definitivt fel. Skälet till att Liberias universitet nu för första gången står utan nya elever beror på helt andra faktorer.

I år har nämligen antagningsproceduren skötts av en oberoende konsult, James Dorbor Jallah, som fått i uppdrag att gå genom resultaten från antagningsproven. Tidigare år har en intagningsnämnd beslutat om vilka studenter som skall få börja studera. Det har varit känt att de som inte betalat pengar till ledamöterna i denna nämnd, eller saknat förankringar bland beslutsfattare, inte lyckats bli godkända och antagna. För att förbättra universitetens anseende har Liberias utbildningsministerium valt att intagningen skall ske enbart på meriter från provskrivningen.

Det handlar sålunda inte om att de liberianska studenterna från ett år till ett annat tappat kunskaper. I själva verket har man sannolikt inte uppfyllt kraven under tidigare år heller. Men med det korrupta intagningssystemet har den som kunnat betala ändå antagits.

Huvudanledningen till att ingen av de 25’000 sökande godkändes beror på att de inte klarade minimikraven för kunskaper i matematik och engelska. Cirka 300 studenter klarade matematikprovet (där man måste ha fått minst 50% rätt), men misslyckades i engelskadelen (där kravet är minst 70% rätt på provet).

I Liberia – som har ett tjugotal språkgrupper – är det mindre än 40% av folket (över 15 års ålder) som kan läsa och skriva. Engelska är förvisso landets officiella språk, men det talas enbart av mindre än 20% av medborgarna. Samtidigt exkluderas vissa etniska grupper; libanesiska migranter som kom under slutet av 1800-talet och 1900-talet har förvägrats medborgarskap, trots att denna grupp är framstående inom handel och restaurangnäringen.

Även om det är tragiskt att urvalet av potentiella universitetsstudenter i Liberia är så illa som det är kan vi trösta oss med att de med råge uppfyller ett gammalt socialdemokratiskt ideal; i Liberia – till skillnad från nästan alla andra civiliserade länder runt om på jorden – finns ingen elit av högutbildade studenter. Liberia har – låt oss vifta med våra röda fanor, Baylan Ibrahim! – världens jämlikaste universitet: ingen elev är bäst eller förmer! As a matter of fact, de har snart inga elever. Med tanke på de beryktade OECD-rapporterna om svenskt skolväsende med allt sämre matematikkunskaper bland studenterna och med elever utan läsförståelse så skall vi säkert med tiden kunna harmonisera svenska och liberianska universitet med varandra….

Skämt åsido. Nu har det liberianska utbildningsdepartementet svart på vitt (no pun intended) att deras skolelever måste plugga mer matematik och engelska. I vart fall den grupp som skall kvalificera sig vidare till högre studier utan att behöva betala mutor eller vara barn till någon parlamentsledamot.

Sedan är det en öppen fråga hur det blir med villkoren för att kunna få en godkänd slutexamen på universitetet i Liberia. Den frågan är nog relevant för många universitet i utvecklingsländerna. Säkerligen har mången ingenjörsexamen eller läkarlegitimation tilldelats medelst ett oredovisat ekonomiskt bidrag till läraren under bordet. Den risken bör man beakta med tanke på allt prat vi har i Sverige om taxichaufförer med utländsk påbrå som egentligen borde korta vårdköer, bygga kärnkraftverk och undervisa professorer istället för att köra taxi. Tills vi utplånat den sista resten av högpresterande svenska studenter till liberiansk nivå, eller infört mutkultur (vi tycks vara på god väg enligt skattebetalarna i Göteborg) skall vi vara försiktiga med att tro det bästa om utländska bildningsinstitutioner och deras elever. Till och med i Sverige anses objektiv betygssättning vara av ondo; jag tänker bl.a. på TV-personen Felix Hammar som var stolt över sin mor som krävde av en lärarkollega att en utländskfödd kvinnlig student skulle få ett bättre betyg för att denna skulle kunna komma in på sin drömutbildning.

Jag är inte ett dugg stolt över att betyg sätts utifrån politisk korrekthet. Så med denna jämförelse må jag säga att Liberia tar sina problem på allvar till skillnad från oss i Sverige där problemen är en del av lösningarna.

Hälsar eder Peter Harold

P.S.
När jag söker på Google News hittar jag inga svenska tidningar med nyheter om universitetsfiaskot i Liberia, men däremot hundratals engelskspråkiga artiklar om ämnet. Är det här ännu en nyhet som svenska folket inte får ta del av p.g.a. risken att förvandlas till SD-röstande rasister som klär ut sig till KKK-aktivister?
D.S.

I mediebruset:
Fria Tider: ”Liberia: Alla 25’000 blivande studenter fick underkänt på antagningsprov”.
The Guardian: ”All 25,000 candidates fail Liberian university entrance exam.”

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Lite upplysning om ”oupplysta negrer” i Liberianska universitet – eller snarare utanför desamma…

  1. svensson skriver:

    Tack för att du bytt skin. Blågrått är snyggare än gallgrönt…

  2. oldman94 skriver:

    Mmmm…vad har hänt i Sverige sedan ~1965…..
    1. Sifferbetyg infördes ungefär 1965 [1, 2, 3, 4 och 5] helt relaterat till årskullarnas prestationer dvs bra och kunniga elever medelbetyg 3.0….jättedåliga elever medelbetyg 3.0 allt i förhoppningen att det skulle vara kunskapsrelaterat trots att det bara var en fördelningspolitisk process dessutom stipulerades att på 30 elever skulle det fördelas 2, 7, 12, 7 samt 2.
    2. En klass i en speciell skola testade systemet och genom hårt arbete (mycket) presterade klassen enligt de centrala proven medelbetyg 5!! Då tog det hus i helvete. Jag tror anledningen var skolans läge! Snabbt beslut att men bara fick ha medel på typ 2.8 — 3.2 i en klass på 30. Vid fler klasser kunde man fördela mellan dessa så den ena klassen hade lite högre osv.
    3. Antagning till universitet och högskolor gjordes på betyg i alla ämnen rakt av till skillnade från tidigare då man viktade t.ex. språk med faktor 2 och matematik till tekniska högskolor med 2,5 dvs man valde lite mer de mest kunniga till dessa utbildningar.

    Och detta har bara fortsatt dvs alla skall få komma in på högskolor vilket medförde preparandkurser på minst ett halvår i vitala gymnasieämnen där kunskaperna hos eleverna eftersatta.
    Samtidigt i början på 70-talet ökades elevantalet väldigt mycket på vissa utbildningar dvs högskolorna fick mindre kunniga elever också….

    Apropå Felix Hammar´s berättelse som förekom det mycket av denna vara förr också då man fick vetskap om vart elever tänkte söka utbildningar dvs inflation i betyg……därför normeringen…men sedan fick den inte genomslag för i så fall skulle vissa skolor inte kunna leverera en enda ”duktig” student typ…..

    Ja lite kortare sagt: Håller helt med dig Peter med att vårt utbildningssystem behöver omgående en rak, ärlig, genomgående översyn för inte vill vi väl dela ut antagningar och i förlängningen examina som inte ”håller måttet” .

    Har hört en historia, förmodligen påhittad, om en privatiserad svensk högskola som fick väldigt bra examinationsgrad…….
    gott och väl så långt MEN vid mätning så var de examinerade inte i nivå med sina meriter……
    kan det ha berott på att denna skola fick betalt per elev EFTER EXAMEN!
    Hoppas att det bara är en skröna!

    • Peter Harold skriver:

      ”Apropå Felix Hammar´s berättelse som förekom det mycket av denna vara förr också då man fick vetskap om vart elever tänkte söka utbildningar dvs inflation i betyg……därför normeringen…men sedan fick den inte genomslag för i så fall skulle vissa skolor inte kunna leverera en enda ”duktig” student typ…..”

      Förr all del får jag erkänna att även jag kan ha haft förmån av detta. Mina lärare lät mig få 5:or och 4:or i SO-ämnen, kanske inte för att direkt gynna mina ambitioner i gymnasiet, utan snarare för att ge mig en fingervisning om att jag inte borde slösa bort min begåvning (*host*) på att gå Fordonstekniska linjen. Och visst, tittar man på mina betyg tycktes mitt val i gymnasiet te sig som obegripligt. 🙂

  3. elina skriver:

    Mina barn har studerat utomlands vid flera tillfällen. Ett av dem 3 år av läkarutbildning. Dock hade hon redan kemistexamen. Då harmonierade hon med inhemska elevers gymnasiekunskaper. Många svenskar med bara gymnasie fick avbryta, deras kunskaper motsvarade inte ens nian. Sorgligt, men vi tar Liberia i hand.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s