När de gamle är borta – då hopar sig frågorna

Bästa läsare!

Jag brukar beskriva min toalett som den kreativaste platsen på denna jord. Då kan man föreställa sig att jag sitter på dass i egna otyglade tankar, vilket ofta är en korrekt bild. Men en mer rumsren illustration är istället att mina tankar oftast löper fritt och förutsättningslöst medan jag borstar tänderna. Kan det vara så att hjärnan stimuleras av tandköttsmassagen? Eller är det bara hjärnan får lugn och ro att tänka medan min mun måste hålla tyst medan tandborsen dansar över garnityret?

Nej, jag är verkligen inte verbal. Jag är den tystaste personen på mötena. Ingen annan än jag har större anledning att inleda sitt anförande med ” – Jag är ingen talare…” och kommer inte bevisa motsatsen. Och det är inte annorlunda privat heller. Inte för att jag medverkar till att skapa en tryckande tystnad, men har jag inget att säga så försöker jag undvika.

Det är givetvis annorlunda när jag skriver…!

Ett av alla dessa apropå-ingenting-ämnen, som dök upp under toalettbesöket i morse, var frågor jag skulle kunna ställa till min farfarsmor ifall hon levde. Eftersom hon var nästan 100 år när hon gick bort då jag var tonåring så hade hon säkert minnesbilder från sin barndoms- och ungdomstid under 1890-talet. Tänk att få en historielektion av ett samtida ögonvittne från den tiden!

Min gammelfarmor var in i det sista förhållandevis klar i knoppen, även om man fick intryck av att hon fastnat i sin egenskap som matriark under 1950-talet och talade till barn, barnbarn och barnbarns barn som sådana gör. D.v.s. att inte en enda liten smörklick fick förkomma. Att hon var gammal kunde hon knappast dölja, även om det inte var lätt att gissa att hon verkligen var så gammal som hon de facto var. Hon brukade bo hos min farmor och farfar i någon vecka per år om sommaren, och jag brukade själv som barn ofta vara där då och leka. Så det hade funnits gott om tillfälle att fråga den gamla damen och få svar från en människa med en av ålder samlad visdom. Tillfällen som aldrig nyttjades på det viset av mig.

En förklaring till mitt ointresse eller brist på kunskapstörst var att jag ständigt matats med att ” – På min tid fanns det inga TV-apparater och vi kunde roa oss i timmar med en kotte och ett par pinnar”. Det var inte gammelfarmormor som sa detta utan min egen far (och jag kan ju bara gissa varifrån han i sin tur fått det ifrån). Så den 10-årige Peter Harold har liksom inte känt någon direkt samhörighet med de som är äldre än honom själv, om jag får uttrycka mig frankt.

Nu i morse var det annorlunda. Det var rent av så att jag blev överhopad med potentiella samtalsämnen i mitt huvud. Som barn kunde jag omöjligt referera till en annans tids barndom med kottar och träpinnar som enda(?) lekredskap. Det hade nog varit annorlunda om jag fått veta vad de gamla gjort på riktigt. T.ex. alla hyss som de fick eller borde skämmas för. Hade jag varit tio år gammal på 1890-talet, då majoriteten av Sveriges befolkning fortfarande bodde på landet, hade jag hoppat i den högsta höskullen eller lekt ”Herren på täppan” med kompisarna. Men i mitt bostadsområde fanns inte den kopplingen till naturlig lek. Vi hade inga bäckar att leta efter grodyngel i, men däremot en parkdamm som var avskärmad med högt staket så att inga barn skulle dränka sig. Istället för att utmåla sig som martyrer med leksaksbrist så borde de gamla berättat HUR man roade sig. För barn har alltid roat sig. Till och med i Pakistan där femåringarna väver trasmattor till Ikea roar de sig (om än kanske bara under de minuter det tar att gå från övernattningsbaracken och till den stora fabriken med igenbommade nödutgångar).

Den Peter Harold av modell 40+ som stod med tandborsten i munnen i ett lönlöst försök att utplåna valrossandedräkten hade desto mer att fråga gammelfarmor om hon levat. Hur hade hon överlevt i den tid då svenska folket var fattiga – fattiga på riktigt och inte bara utan platt-TV och trådlöst Internet? Hur hade hon träffat sin blivande make, min farfarsfar? Vad hade de haft för drömmar? Hur tänkte de när de läste i tidningarna att världen stacks i brand första gången 1914? Vilken var den första bil de såg och vad tänkte de då? Fanns det stress på den tiden och hur upplevdes och botades den? Vad längtade man efter, vad fruktade man, vad väckte passion? Hur höll man sig frisk i en tid då vaccin och intelligenta läkemedel inte var utvecklade? Vad ansåg man om politikernas och den dåvarande kungen trovärdighet? Grät eller skrattade man åt Hitler? Och framför allt, vad saknar hon från den tiden hon och hennes make var unga?

Men chansen att fråga gammelfarmor, och även farmor och farfar samt mormor och morfar är förbi. Någon släkting kanske har sparat en bunt brev från gammelfarmors och gammelfarfars eventuella brevväxling, men det är inte säkert, och jag vet inte vem i släkten som har dem. Jag kan bara konstatera att suget efter kunskap för min del är starkast där det är som svårast att få något svar. Och ändå har jag en känsla av att min gammelfarmor en morgon för åttio eller niottio år sedan också stod vid sin toalettspegel, borstandes  tänderna innan hon skulle skicka de sex barnen ut på den tre kilometer långa vandringen till skolan, och funderade på alla frågor hon inte hann ställa till sin farmor eller mormor…

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Privat, Romantik. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till När de gamle är borta – då hopar sig frågorna

  1. Bengt Hesdorf skriver:

    Här slår du nog huvudet på spiken.
    Skulle tro att många av dagens problem med många ungas dåliga psyiksa hälsa och antalet självmord bland dessa som tycks öka år från år.
    Har sin grund i att måna barn och unga i dag får växa upp helt utan den grundtrygghet som kärnfamiljen utgör.

    I dag så stoppar vi undan våra barn på instutioner (läs: indoktringsanstalter) samtidigt som vi gömmer undan våra äldre på andra instutioner utan att de för en ärlig chans att få dela med sig av sina livserfaenheter.

    Detta leder då naturligtvis till att det uppstår ett kunnskapsglapp mellan generationerna och att de olika gennerationerna upplever varandra som mer eller mindre främligar.

    Dessutom så är de fletsa föräldrar så pass upptagna med sin jakt på stausprylar att de inte har den tid som krävs för att ta hand om och uppfostra sina barn.

    Att överlåta barnuppfostarn till en samhällsinstiton är nog bra för våra sk. ”folkvalda” då den uppfostaran dessa barn får helt och hållet sker på samhällets socialistika vilkor.

    Att uppfostra barn till ”goda socialistiska medborgare” torde jag var något som hörde hemma i gamla USSR, Kina o.olikn. samhällsformer.
    Om man undersöker vilka som söker dessa pedagogutbildningar så upptäcker man ganska snart att dern övervägande majoriteten har poiltiska sypatier åt vänsterhållet.

    Detta var något som väckte minnn nyfikenhet för att det var så illa trodde hag knappast var sant.
    Därför så sökte jag och genomgick en pedagogutbildning (visserligen en Dansk sådan men situationen är likadan i Sverige) och fick bekräftat ett en som har liberala och/eller högersympati gansak så snabbt dick revidera sin politiska uppfayynning eller misslyckas med sin utbildning (eller mobbas ut ur utbildningen)

    O.k. detta var under utbildningen och jag trodde i min enfald att situationen skulle vara annorlunda när man väl kom ut i arbetslivet.
    Men ack vad jag bedrog mig.
    Det var nästan värre når man kom ut och arbetade på ett dagis,

    Nock om detta…
    Att våra barn och unga mår så pass psykiskt dåligt i dag kan ju, som sagt, bero på att de inte har den trygghet och närhet som en kärnfamilj utgör.
    En pedagig kan aldrig ersätta detta oavasett hur välutbildat och/eller hur mycket skattekronor vi pumpar in i sytemet.

    Dessutom så har vi nått en punk där många, i synnerhet kvinnor, är ute efter en man med ”goda” gener enbart i rent befrunkningssyfte för att så fort hon har fött barnet, eller blivit gravid, avslutar sitt förhållade för att antiningen försöka få tag i någon som är vid stadd kassa eller en annan kvinna.
    (Kära ”flator” ni får gärna älska varanndra men blanda inte in något/några barn då dessa får betala dyrt för er kärlek när de börjar skolan eller senare i livet)

    Om vi inte sänker våra krav på stausprylar och börjar att ta hand om våra barn och gamla utan att blanda in samhället så kommer det ganska snart, om det inte redan gjort det, gå åt H till.
    Varför inte ge våra äldre en chans att umgås och hjälpa till att ta hand om våra barn?
    Skulle tro att detta hade gynnat såväl de äldre som barnen samt läka den kunnskapsklyfta som har uppstått mellan gennerationerna.

    Våra äldre har så mycket livserfarenhet som inte får lov till att gå till spillo.
    De som tex, var med under beredskasåren fick lära sig att leva ur hand till mun och vem har sagt att inte den erfaenheten kan var livsnödvändig även nåon gång i framtiden.

    Jag växte själv upp med mina morföräldrar med utedass, vedeldming, ingen tvättmaskin, kallt vatten, utan bil, olikn. och detta har jag definitivt haft mycket nytta av senare i livet.
    Dessutom så fick jag lära mig att ha och visa respekt för andra, framförallt äldre, människor samt inse att de oftast hade den livserfarehet som motiverade de beslut som de tog.

    Skolan skall vi bara inte prata om.
    Deagen skola måste vara ett H för den som vill lära sig något men mobiler som ringer, elver com SMS´ar under lektionerna, elever som inte visar resspekt för lärarna, usel skolmat, mobbning som inte lärnarna får/våga ingripa mot, lärare som de facto är rädda för eleverna. utseendefixering (även på fritiden) m.m, m.m.

    Om inte vi tar tag i dessa problem så är det betydelselöst hur många skattekronor vi pumpar i in skolsytemet (det har aldrig pumpats in mer slantar i skolsytemet än vad alliansen har gjort undet dessa nästan två mandatperionder)

    Dessutom så kommer troligtvis som sagt själmorden och den psykiska ohälsan bland våra unga fortsätta att öka år från år.

    Vi kan ju börja med att sambeskatta de som har barn vilket skulle kunna ge föräldrana en chans till att låta den som har den högsta inkomsten vara hemma och ta hand om barnen.
    Samt låta föräldarbidraget att även omfatta mor och far-föräldrar.
    Samtidigt så skulle man kunna låta mellan och högstaidieelverna få vara en period av läsåret på ett äldreboede så att ett kunnskapsutbyte kunna ske.

    Men framför allt:
    Tänk efter innan ni sätter barn till världen och fråga er själva vilket som är mest värt: barnet/barnen eller statuspylar.
    Samt låt era barn och äldre ungår med varandra så mycket som över huvud taget är möjligt.

    Sist men inte minst:
    Utan den kunnskap som jag fick av mina morföräldrar så tror jag inte att jag hade levt i dag för utomlands (där jag bott ett antal år) så är det inte ovanligt att man får bo med utedass och vedeldning.

  2. Bengt Hesdorf skriver:

    Ideologi kontra forskning – vad är bäst för småbarnen?

    I en debatt mellan Vänsterpartiets Rossana Dinamarca och psykologen Eva Rusz skildras politiska ideal kontra forskning

    Småbarn hamnar på dagis och i förskolan vid allt tidigare ålder. Idag är det vanligt att barn ned till ett års ålder får spendera dagarna med någon annan än sina egna föräldrar. Forskning visar att barn påverkas negativt av en bristande kontakt med sina föräldrar och av stress på underbemannade förskolor.

    Politiska idéer i riktningen mot att våra barn kan uppfostras av professionell personal så att båda föräldrarna kan förvärvsarbeta blir allt mer dominerande. Tongångar som att man måste vara ”utbildad pedagog” för att uppfostra barn och att samhället måste ”ta hand om medborgarna” blir allt högre.

    Forskningen och andra sidan pekar i motsatta riktningen. Barn mår dåligt av en tidig separation ifrån föräldrarna och upplever stress i samband med långvarig frånvaro ifrån föräldrarna. Ju tidigare i livet det sker, desto större risk är det för negativa effekter.

    Det är numer inte ovanligt att barn redan vid ett års ålder får spendera veckodagarna med någon annan än mamma och pappa. Motsatsen målas nu ut som ”bakåtsträvande”. Foto: http://www.canstockphoto.com

    I en debatt mellan Vänsterpartiets Rossana Dinamarca och psykologen Eva Rusz skildras politiska ideal kontra forskning.

    Psykologen Eva Rusz menar att man måste öka kunskapen om vad barn behöver, och att det är extra sårbart för vissa barn att vara i stora barngrupper och utsättas för stress i åldern när man utvecklas väldigt snabbt, alltså mellan 1 och två års ålder.

    – Barnen är då inne i en separationsfas då de behöver en trygg famn. Är det då för stora barngrupper och de upplever stress så kan det för vissa barn bli hämmas i sin utveckling, säger hon.

    Att förskolan skulle handla om att ersätta föräldrarna håller inte Rossana Dinamarca med om, utan menar att barnomsorgen är en pedagogisk verksamhet som i forskning visat sig ha väldigt positiva effekter för barn som börjar förskolan tidigt. ”Det är ingen som tror på att vi kan gå tillbaka till något hemmafruideal”, säger hon.

    – Som politiker måste du bli lite mer upplyst tycker jag, för i dag pratar barnpsykologer, läkare och terapeuter världen över om att anknytningsteorin är någonting som vi måste ta till oss. Och istället för att dissa om hemmafruideal måste man vidga sina vyer och ta till sig, svarar Eva Rusz.

    Källa & Video:
    http://nyadagbladet.se/vetenskap/ideologi-kontra-forskning-vad-ar-bast-for-smabarnen/

  3. Bengt Hesdorf skriver:

    Fel bildlänk…

    Skall det vara.
    Ber så mycket om ursäkt.

  4. Bengt Hesdorf skriver:

    Hur barnen tog makten heter ett nytt pärlhalsbandskramande verk av psykiatern och debattören David Eberhard. Titeln anspelar på den ökända 1970-talsbarnboken När barnen tog makten, där revolutionen kommer till daghemmet och fröknarna tvingas äta grönsaker och skrubba öronen medan barnen frossar i godis.

    Denna proletariatets diktatur har enligt Eberhard gripit tag om resten av samhället. Där det tidigare var föräldrarna som uppfostrade sin avkomma, är rollerna nu ombytta. I dagens kärnfamilj härskar barnviljan. Generationen som fostrades av proggdrömmarna har lagt sig platt inför fyraåringar som bara skriker och spelar Candy Crush, barn som snart växer upp till ungdomar oförmögna att hantera en vuxenvärld där man inte alltid får sin vilja igenom. Och som vanligt i Jante-Sverige sätter ingen ned foten. Utom doktor Eberhard, då. Nu redo med ännu en samhällsdiagnos.

    Det verkar jobbigt att arbeta med svaga människor om man föraktar dem så mycket som David Eberhard gör. Alla hans böcker, från I trygghetsnarkomanernas land till Ingen tar skit i de lättkränktas land, har handlat om hur bortklemade folk i allmänhet och svenskar i synnerhet har blivit under senare års kulturella förfall. Huvudskyldig till detta är jämlikheten. Vi har vuxit upp i tron att vi slipper ta ansvar för våra egna handlingar, att ingenting vi gör får konsekvenser. Staten har curlat oss så länge att vi bryter samman vid minsta motgång.

    David Eberhards böcker finns att låna på ert bibliotek (lite osäker om ”När barnen tog makten” har inkommit ännu) men de övriga finns att låna.
    Annars så kan de köpas här:

    Hur barnen tog makten:
    http://www.bokus.com/bok/9789187371080/hur-barnen-tog-makten/

    När barnen tog makten:
    http://libris.kb.se/bib/7590961

    I trygghetsnarkomanernas land:
    http://www.adlibris.com/se/bok/i-trygghetsnarkomanernas-land-sverige-och-det-nationella-paniksyndromet-9789172320826

    Ingen tar skit i de lättkränktas land:
    http://www.bokus.com/bok/9789172321847/ingen-tar-skit-i-de-lattkranktas-land/

  5. Bengt Hesdorf skriver:

    Lite om hur man bodde förr fram till sent 40-tal och tom en bit in på 60-talet.
    Då jag tydligen inte kan klistra in bilden så lägger jag upp en bildlänk:

    https://docs.google.com/file/d/0B4clggdMI2ffZGdmTTJzbmNlZWc/edit?usp=sharing

    Om Peter vill så får han gärna öppna bilden och klistra in i sitt inlägg.
    Damen som berättar växte upp i slutet av 40-talet som ett av 11 barn + föräldrar i ett litet rum med ett litet kök och utan varje sig rinnande vatten eller el.
    Mycket nyttig information för de som nu växer upp utan kontakt med den äldre generationen som vi har gömt undan på div. instutioner sk. ”äldreboenden” och ålderdomshem.
    Öppna bildlänken och LÄS!!!!

    • Peter Harold skriver:

      Intressant! När det blir kris igen – och nu talar jag inte om ett börsfall utan om riktig kris – kommer nog denna kunskap till nytta. Fast det är ju klart, man kommer ju inte kunna ha höns i tätbebyggt område, och tvätta kläder utomhus och skölja dem i bäcken kommer väl räknas som miljöförstörelse…

      • Bengt Hesdorf skriver:

        Vi var några stycken som insåg detta redan i slutet av 60-talet och bröt oss ur från samhället och startade div. kollektiv där vi som bor/bodde hade hoppat av den utveckling som gick/går i racerfart.
        Tyvärr så gick inte detta under någon längre tid i Sverige då storebror stängde dessa med våld samtidigt som vi försökte att försvara oss med blommor och kärlek (Gamla Bro, Moder Jord m.fl.)
        Men i Danmark så finns och fungerar många av dessa kollektiv fortfarande varav det mest kända torde vara Christianina men det finns fler större kollektiv i samma anda i Danmark tex. Thy Lejern.
        Vi som bildade dessa kollektiv insåg redan på ett tidigt stadium att den utveckling som samhället var inne på ledde rakt i fördärvet och hoppade därför av det tåg som gick mot sin egen undergång.
        Dessutom så får de olika generationerna lov till att växa upp tillsammans och dela sina livserfarenheter någon som kan betyda skillnaden mellan liv och död i framtiden.
        För övrigt så skiter jag fullkommligt i hur vida man får ha höns (vilket man de facto får men inte tupp) i tätbebyggda områden.
        (När det går åt H till så kommer inte länsman att ha tid till att kolla sådana petitesser då folket kommer till att agera desperat och begå desperata handlingar bara för att överleva)
        Till alla Svenska vänner:
        Tro inte på vad Svensk media skriver om Christiania
        Åk dit och besök oss samt bilda er egen uppfattning!!!!
        Alla är välkommna så länge som de accepterar följ:
        Inga vapen.
        Inget våld
        och
        Inga tunga droger

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s