USA är under attack av lärare från Pakistans landsbygd….

I all hast och med reservation
för stavfel och felaktig
meningsuppbyggnad…

Bästa läsare!

”Anfall är bästa försvar”. Jag vet inte varifrån detta ordspråk kommer ifrån, men jag skulle gissa att det är minst lika gammalt som mänskligheten har varit begåvad att kunna kriga. Ordspråket dyker upp i mitt medvetande när jag försöker förstå USA:s hemliga ”drönar”-program. Det är inte helt lätt att begripa hur det programmet är tänkt att fungera och vad som motiverar dess existen eftersom den myndighet som ansvarar för verksamheten – underrättelsetjänsten CIA – vägrar att svara på frågor. Fram till i maj månad tidigare i år förnekade myndigheterna existensen av denna militära verksamhet; erkännandet kom i och med att en amerikansk medborgare dödades i en attack.

Om vi skall tala klarspråk så innebär det amerikanska drönar-programmet att man medelst obemannade flygplan verkställer de avrättningsorder som president Barack Obama delar ut, bl.a. riktad emot medlemmar och ledare i den islamistiska gruppen av talibaner. De flesta drönarattackerna äger rum i nordvästra Pakistan långt ifrån all ära och redlighet. De som försvarar drönar-attackerna anger att det hela är ett precisionsinstrument; man riktar laddningen mot ett enskilt fordon som målet reser i eller det hus som personen gömmer sig i.

Tekniken för att lokalisera bytet är principiellt sett enkel, men tekniskt sofistikerad. Oftast handlar det om att personen ringer ett samtal med sin mobiltelefon och en signal går från mobilnätets basstation till den amerikanska underrättelsetjänsten (NSA tror jag) som sedan spårar bytets rörelse. Samtidigt går det order om att lokalisera personen exakt medelst spaningsflyg. I det här exemplet rör det som en person sitter i en bil och underrätelsetjänsten lyckas med hjälp av observationerna fastställa vilket fordon målet befinner sig i. Därefter ges order om attack och drönaren skickas iväg. Några minuter senare återstår rykande fragment av bilen och en grop i marken. Terroristen som hotar det amerikanska folkets säkerhet är upplöst i atomer. Eller åtminstone brända köttslamsor. Ett nytt nine-eleven har undvikits.

Detta är ett scenario där allt fungerar enligt den princip som man inte vill tala om ifrån myndigheternas sida. Men ibland blir det helt fel. Eller snarare väldigt ofta går det fel – oavsiktligt. Ibland kan det vara målets familj som följer med i den exploderande bilen. Eller också riktar man drönaren mot fel hus och bombar sönder den gård som är bredvis talibanledarens.

Ett av dessa exempel på när det gått riktigt fel vittnar familjen Rehman från norra Waziristan om i USA:s kongress vid ett förhör som enkilda kongressledamöter tagit initiativ till för att lagstiftarna skall få en bild av hur deras president bedriver sin hemliga säkerhetspolitik och vilka konsekvenser den får. I oktober förra året såg familjen Rehman fram mot en högtidshelg. Gammelmor Mamana Bibi i familjen ordnade med förberedelserna tillsammans med sin svärdotter. Hon gick ut på fältet för att plocka grönsaker. Ljudet av flyg och robotar är vardagsmat för invånarna som hotas av både militanta talibaner och dess jägare. Men plötsligt kom vad man tror var en Hellfire-missil och slog ner där den gamla kvinnan gick på fältet. Explosionen inträffade i en stor by som heter Sowi Zigi, på en plätt mellan ett antal gårdar. Den gamla kvinnan slets i bitar och hennes svärdotter och dotterdotter skadades. Nu befinner sig familjen, där både farfar och pappan i familjen är skollärare, alltså i Washington för att berätta om upplevelsen. Men eftersom president Barack Obama inte erkänner offentligt att hans land låg bakom attacken har familjen Rehman inte rätt att anföra några ersättningsanspråk, varken mot USA ellerregeringen i sitt eget land eftersom det inte råder något formellt krig mellan USA och Pakistan.

Exemplet här ovan kan måhända anföras som ett ”olycksfall i arbetet”. Men detta är inte ett unikt exempel på hur oskyldiga människor dör p.g.a. det hemliga och troligtvis folkrättsvidriga drönar-programmet. Och det finns exempel där drönar-programmet genomförs med avsiktlig brutalitet. Då handlar det inte om signalspaning som leder till att en enskild bil bombas eller en hydda sprängs sönder. Nej, både i Pakistan och Afghanistan rapporteras om att drönarna används för att attackera bröllops- och begravningsföljen. Här handlar det inte om ”olyckliga misstag” som skulle kunna förklaras bort, utan istället om att inflytelserika klaner som står på god fot med USA/Nato förmår amerikanerna att attackera de rivaliserande klanerna. Och det finns exempel där man utfört en uppföljningsattack för att döda alla som försöker komma de i första attacken drabbade offren till undsättning.

Nu skall läsaren här förstå att dessa rader inte författas av en blödig Amnesty-aktivist som studsar av lycka över att få skriva om hur fel USA gör (och gladeligen blundar för andra övergrepp som socialist- och islamregimer begår). Nej, jag försöker bara förstå på vilket sett president Barack Obamas hemliga avrättningsverksamhet kan vara förenlig med USA:s konstitution, med internationella folkrättsliga lagar, samt frågan om det ens är en förnuftig säkerhetspolitik att döda tio civila för varje dödad talibanledare? Vilka faktorer är det som driver denna politik? Det vill jag försöka förstå. Det som gör det hela obegripligt är att talibaner och al-Qaida-medlemmar jagas i Afghanistan och Pakistan, men när medlemmar i samma grupper reser till Syrien för att strida som legosoldater på rebellernas sida så får de vapen och säkerhetsutrustning av USA/Nato. Är det då så underligt att jag reagerar när jag hör om händelser som drabbade t.ex. familjen Rehman i norra Waziristan? Jodå, avståndet härifrån och dit är betryggande. Men lek med tanken att Barack Obama skulle tillämpa sin drönar-krigföring konsekvent och skjuta sina Hellfire-missiler där det vistas al-Qaidaanhängare även utanför muslimskt kontrollerade länder. Ja, tänk om en viktig talibanledare ringer från sin mobiltelefon när han sitter på en parkbänk vid idrottsplanen intill Hammarbykullen, och tio minuter senare är hela området söndersprängt, inklusive de tio knattarna som tränade passningar och tant Agda som olyckligtvis passerade förbi på väg till sin kolonilott på andra sidan kullen. Tänk det scenariot, och försök behärska hämndlystnaden. Jag skulle definitivt få svårt med det sistnämnda. Det är hög tid för fredspristagaren Barack Obama att avveckla sina hemliga avrättningsprogram.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff, Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till USA är under attack av lärare från Pakistans landsbygd….

  1. Peter Harold skriver:

    Det är bara att notera att islamistiska attacker som drabbar civilbefolkningen inte förhindras, trots övervakning och drönarattacker.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s