Omröstning om krig inställd. Segern är din, Ron Paul!

Bästa läsare!

Ni har säkert inte glömt den tragiska händelsen i Syrien där hundratals människor dödades i vad som sannolikt var en giftgasattack i augusti. Ni minns nog säkert också att president Barack Obama och hans utrikesminister John Kerry tämligen omedelbart lade skulden för det inträffade på al-Assads regim. Den syriska regeringen hade ”passerat en röd linje”, och USA:s regering kunde inte tolerera att det inträffade inte fick konsekvenser för al-Assad. Hangarfartyg skickades till området, militärbaser fylldes upp och man förberedde en gemensam attack i NATO:s regi. Frågan var inte ifall USA skulle slå till; frågan var hur hårt.

Men undrens tid är inte förbi.

Den militära NATO-insatsen har uteblivit. Först var det självklart att den skulle äga rum. Men trots att mainstream media lydigt rapporterade Vita husets bild av vad som påstods ha hänt i Syrien och vikten av att hämnas de döda civilisterna så gick krigsplanerna fel. Vad hände?

Först och främst noterar jag att sociala medier och alternativa medier engagerade sig djupt i frågan, och så även undertecknad. Vi oberoende skribenter och debattörer hade bättre minne än de journalister som rapporterade från Vita huset. Vi visste att det inte var första gången en giftgasattack misstänktes ha ägt rum. Vi visste genom alla alternativa nyhetssajter att en stor andel av de syriska rebellerna utgörs av legosoldater som stridit med talibanerna i Afghanistan och Pakistan och islamister i Irak och Libyen. Detta är inte kunskap som vi kan tacka t.ex. DN för. Tvärtom, upplysning om vad som verkligen hänt i Syrien är långt ifrån gammelmediernas förtjänst.

Dock lyste krigsmotståndet igenom. Mainstream media ifrågasatte inte Vita husets tolkning om vem som låg bakom giftgasattacken i Syrien, men däremot har krigströttheten gripit tag i USA. Kanske mest ur ett ekonomiskt perspektiv, men delvis också ur ett moraliskt. Är krig i Syrien USA:s sak? Utrikesminister John Kerry har varit kategorisk om att så är fallet. Det var därför jag såg det så ironiskt att Kerry besökt ”diktatorn” al-Assad för några år sedan utan att vara särskilt besvärad över det umgänget.

Det amerikanska folkets negativa inställning till ännu ett till krig lyste genom medierna. Barack Obama – mottagare av fredspriset till Alfred Nobels minne – fann sig tvingad att visa ödmjukhet i frågan: ” – Även om jag har auktorisation att beordra en attack mot al-Assad skall den amerikanska kongressen få rösta om saken”, lovade han. Den omröstningen tycks nu vara inställd. Det politiska trycket mot honom blev för stort.

Här skall jag försöka lyfta fram några personer som haft stor betydelse i att NATO inte bombat Syrien. Vi minns att frågan om att stödja en NATO-attack var uppe för omröstning i det brittiska parlamentet. Här tog United Kingdom Independence Party ställning emot förslaget. Partiledaren Nigel Farage – verksam som bitsk ledamot i Europaparlamentet – gav uttryck för att säkerhetspolitiken inte var hållbar; västvärlden har dragits in i ett sort antal krig som aldrig fått tillfredställande slut. Omröstningen slutade i ett nederlag för premiärminister Cameron som använt samma strategi som när Tony Blair lockade sitt land att gå i krig tillsammans med USA mot Irak. Men denna gång fanns motståndet i alla led.

Detta gav utrymme för den ryske presidenten Wladimir Putin att göra sitt uppmärksammade utspel om att neutralisera Syriens arsenal av stridsgas. Detta utspel låg i linje med vad al-Assad själv förespråkat, och vid det här laget gick det inte att hejda kritiken mot krigshökarna – allt fler bevis pekade mot att rebellerna själva låg bakom giftgasattacken. Jag har skrivit om detta i olika blogginlägg (bl.a. här, här och här).

Men den som sannolikt haft störst betydelse för att NATO, m.fl. inte kunnat gå krigshökarnas ärenden är enligt min mening den forne republikanske kongressmannen och libertarianen Dr. Ron Paul. Hans ständiga argumenterande för en icke-interventionistisk säkerhetspolitik har slagit genom. Vi minns hur han hånades under sin andra presidentvalskampanj 2006 när han förklarade att terroristerna 11 september inte attackerade USA för amerikanarnas livsstil och demokrati, utan därför att USA var så inblandad i andra länders förehavanden. Idag anser till och med hans motståndare att det ligger någonting i vad han sagt under alla år. Kanske hjälper den accelererande statsskulden till att börja tänka i fredligare banor.

Ron Paul berättar själv om den kursändring som hänt i hans land. Jag kan bara beklaga att Ron Paul inte spelat in detta klipp ifrån Ovala rummet i Vita huset. Då hade vi sannolikt inte behövt ge alla fredspoäng till Wladimir Putin. Som dessutom knappast gjort sig helt förtjänt av dem. Lite ödmjukt säger Ron Paul inget om sin roll som folkbildare i libertarianism och icke-interventionism, utan tillskriver det amerikanska folkets meddelande till makthavarna att man inte vill ha krig med Syrien. Men något säger mig att denna utveckling ändå har gagnats av Ron Paul och hans envisa engagemang mot krigshökarna och krigsindustrin.

Hälsar eder Peter Harold

UPPDATERAT 4/11:
Läs gärna artikeln Obscuring the Details: A Panoramic Look at America’s Case Against Syria på Global Research.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Omröstning om krig inställd. Segern är din, Ron Paul!

  1. Bengt Hesdorf skriver:

    Jo men tydligen så har vapenlobyn i USA ännu inte gett upp.
    Enl. Fera Amerikanska nyhetskällor, bla. CNN så börjar det nu visa sig att USA har siktet inställt på Irak.
    Enl. den officella verisionen så skall det vara Iraks president som nu har bett USA om, dels vapen, och dels att USA skall sätta in en större millitär styrka för att ”hjälpa” regimen i Irak.

    Den verisionen ger i alla fall inte jag, särskillt mycket tillit till utan mycket tyder på att detta utspel helt och hållet kommer från vapenlobbyn och den Amerikanska milltätstyret,
    Att sedan USA nu har fått ytterligare en nickedocke i form av den presidenten som f.tif innehar prestdentposten i Irak och som de kan skicka fram i media är ju bara exakt den samma ”false flag” förberedalse som de använde i Syd och Mellan-amerka ubder 60 & 70-talen.

    Nej vi bör nog hålla ett vaket öga öppet på det som nu tycks förberedas vad Irak betrffar,
    USA kan ju inte segla hem sina skepp från Medelhavet utan att de i varje fall skall ha gjort lite ”nytta”

  2. kallepelle skriver:

    Bengt Hesdorf skall nog inte blanda ihop genom att använda journalistuttrycket ”Vapenlobbyn”! Då blandar Du ihop ”det militärindustriella komplexet” med ”rätten att bära vapen” (dvs NRA och alla amerikaner som kämpar för att andra tillägget inte skall impotensieras av politker som vill öka sin makt. Såg Du församlingen runt vår bedrövliga hårfrisörskejustitieminister i går? Sverige är på väg att bli ett varnande exempel – och det bedrövliga EU skall vi bara inte tala om – vi får inte ha vilka lampor vi vill och nu skall grönfinkarna till och med bestämma om våra vattentoaletters egenskaper. Maoisten Barosso och galningen Fan Rumpan är verkligen helgalna. Nidkupletten ”Herman is de beste….” av LeClerc är mitt i prick!

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Jag såg någonting om fotbollshulliganer men jag zappade vidare. Vore bättre att ge dem en gräsplan att slå ihjäl varandra på och sen skölja rent.

    • Bengt Hesdorf skriver:

      Jag ber om ursäkt om jag formulerade mig lite dåligt
      Men jag hoppas att min kommentar förstods ändå.
      Självklart så är jag för 2´a tillägget i konstitutionen och jag hade gärna sett att Sveriges hade något likn. i sina grundlagar.
      Det är livsfarligt, att som nu, enbart en viss akturitär mobb som är statligt styrda och som, i varje fall vad polisen beträffar, militäriseras i en aldrig tidigare skådad omfattning.
      Den militärisering av poliskåren som har skett i västvärlden och som eskilerade efter 9-11 kan ju tyda på att vissa högt uppsatta inom maktsfären är fullt på det klara med att den utveckling som västvärlden är inne på håller på att krackelera.
      När den dagen kommer då vår ekonomi rasar och folk börjar gå man ur huse så hoppas jag att samhällets lakejer då inte har monopol på att bära vapen utan att detta skall vara vars och ens rätt under förutsättning att man är psykiskt stabil.

      • Peter Harold skriver:

        Ja, jag vill minnas att Liberaldemokraterna höll på med någon genomsyn av grundlagarna bl.a. utifrån denna aspekt. Jag vet inte inte ifall de har kommit så värst mycket längre. Jag skulle väldigt gärna se att det bildas ett nätverk kring denna fråga.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s