Svensk avund? Kristian Birkeland på nio rader i svenska Wikipedia.

Bästa läsare!

Uppstigen ur badkaret efter att ha legat där med en norrman vid namn Kristian Birkeland framför mitt ansikte. Mm, jag förstår om ni kära läsare får en homo-erotisk association av denna beskrivning, men förklaringen består i att jag skaffat mig en ful ovana. Jag har nämligen börjat läsa böcker när jag badar. Givetvis är det inte något av mina dyrbara alster som står på bokhyllan.  Istället blir det något 30-kronorsfynd från Myrorna med sentida tryckår. Och de senaste badningarna har jag haft Lucy Jagos utmärkta biografi om ett norsk geni i mina lätt fuktade nävar.

Baksidestexten om en norsk kanonkonstruktör som skapat ett eldrivet vapen förde mina tankar till Jules Vernes roman ”Det yttersta vapnet”, där huvudkaraktären inspirerades av ingenjören Eugène Turpin som uppfann den explosiva meliniten. Eftersom tidsepoken för denna kanon föll in med mitt intresse för steam punk-litteraturen tänkte jag att denna moderna bok skulle kunna förnöja mig under den tid mina porer i huden öppnar sig för kroppslig och själslig rening.

Det visade sig snart att den elektriska kanonen – driven av magnetfält som kunde slunga iväg granater flera kilometer bort – var en biprodukt av professor Kristian Birkelands stora intresse för norrskenet. Ja, till och med upptäckten av att man kunde skilja kvävet ur helt vanlig luft var en följd av att Birkeland försökte skapa ett artificiellt norrsken. Hade han inte haft ont om pengar skulle han kanske ha låtit de försöken vara, och vi hade missat denna värdefulla metod att hämta växtgödning ur luften.

Jag har visserligen inte hunnit längre än till halva boken, men det är en hel del Jules Verne-stämning över den. Den börjar med en händelserik expedition till Nordnorge för att etablera ett observatorium (egentligen två eftersom en mindre byggnad sätts upp på en annan bergstopp för att man skall kunna mäta höjden på norrskenet bättre) där man huset nästan blåser ner från berget. När säsongen nästan är över och man förbereder sig på hemresan till Kristiania inträffade ett tragiskt dödsfall där en lavin tog livet av en ung expeditionsmedlem. Jag är nu framme i den del där Birkeland skall ge sig av på en ny vinterexpedition till Nova Zembla. Men han hindras därför att han attackeras av en förmodat rabiessmittad hund. Ja, detta var en realitet för vardagsfolket då i början av förra seklet. Det var inte alltid bättre förr.

Den elektromagnetiska kanonen till trots så är det svårt att se tecken på att professor Birkeland var en typisk ”galen vetenskapsman”. Förvisso fanatisk i sitt kall, och det ter sig nästan som ett mirakel att han lyckas finna kärleken i en religiös fyra år äldre ungmö som i början av deras bekantskap vägrade umgås med honom när hon fick veta att han skulle konstruera ett vapen. Dock lyckas han dubbelboka bröllop och en viktig föreläsning, men både evenemangen blir av.

Nu kommer dock berättelsen om Kristian Birkeland inte få ett lyckligt slut, även om jag inte tjuvtittat i sista kapitlet. Nej, det är Wikipedia som avslöjat att världen förlorade ett av sina största genier alltför tidigt, kanske genom självmord. Ja, det engelska Wikipedia-sidan. Där finns en lång och utförlig artikel om hans livsgärning. Wikipedia-artikeln på svenska är – om jag har helskärmsläge – bara nio rader lång. Vart är den skandinaviska stoltheten över att vi haft en medborgare som nominerats till Nobelpriset sju gånger?!!

Kan det ha något att göra med att Kristian Birkeland var en ivrig förespråkare av en unionsupplösning mellan Norge och Sverige? Han hade till och med publicerat sin avhandling om norrskenet (på franska) med en norsk flagga trots att det var otillåtet. Fast ändå hade han inga problem med att arbeta tillsammans med svenska forskare och affärsmän (Wallenberg var involverad i att finansiera försöken med Birkeland-Eyde-processen. Över 100 år efter unionsupplösningen (som egentligen bara handlade om att få en egen kung och självständig utrikespolitik) borde båda sidor ha förlåtit varandra. Eller skall man fortsätta att tjura över gamla oförrätter och överlåta skammen till kommande generationer, ungefär som dagens tyska ungdomar skall ha dåligt samvete för nazisternas övergrepp på 1930- och 1940-talet…?

Apropå norrsken så undrar jag ifall någon av er i norr boende läsare kunnat se någonting på natthimlen den senaste tiden? Solen skall visst ha haft ett par rejäla utbrott nyligen. 28 stycken närmare bestämt på sju dagar enligt LA Times. Den mest aktiva eruptionspunkten skall ligga precis i riktning mot jorden.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Naturvetenskap. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Svensk avund? Kristian Birkeland på nio rader i svenska Wikipedia.

  1. sqdsdfsg skriver:

    ”nazisternas övergrepp på 1930- och 1940-talet” <– Vilka då?

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Du menar vilka nazisterna begick övergrepp mot? I varierande grad mot de flesta än dem själva. Yttrandefriheten begränsades (även om det faktiskt inte blev total censur), politiska motståndare arresterades/dödades, kulturlivet blev toppstyrt, vissa etniska grupper blev förföljda, nationella gränsdragningar respekterades inte, etc, etc. Och gång på gång manifesteras detta med skuldbeläggelse mot det tyska folket, vars egna lidande sällan uppmärksammas (fast jag har hört talas om någon ny TV-serie som handlar om tyskar som inte var bindgalna krigshetsande judemördare).

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s