Frihet är tyvärr inte ett förstahandsval.

Bästa läsare!

Det är underligt hur tankebanorna kan vandra i överraskande riktningar. Jag stod nyss och kokade upp en tub konserverad ärtsoppa då jag plötsligt mindes en konversation mellan mig, skolans geni och en kvinnlig speciallärare som satt och åt med oss i skolmatsalen. Jag är ganska säker på att vi inte åt ärtsoppa och pannkakor, utan troligtvis köttbullar, potatis och brunsås. Den detaljen är dock oviktig i sammanhanget. Viktigare var istället den – såvitt jag kan minnas – intellektuellt sett mest djuplodande diskussion någonsin under mina tre år i högstadiet som ägde rum vid detta bord.

Geniet – vilken sedermera blev tablettmissbrukare och fängelsekund – yttrade en retorisk fråga: ” – Tänk om alla människor fick leva i total frihet!”. Jag tror att ingen tog sig tid att svälja maten innan vi opponerade oss: ” – Nej, det går inte!” ” – Det är helt orimligt!”.

I och för sig var våra negativa svar berättigade. Vi trodde att Geniet var ute efter det ultimata kaoset där alla och envar gör precis vad han eller hon eller den tvekönade vill: Jag kör min pappas bil, Geniet tar den dyraste datorn i datoraffären (om det nu fanns några datoraffärer på den tiden; det var fortfarande en ganska exklusiv vara på den tiden, fast Geniet hade i alla fall skaffat en). Speciallärarinnan hade mindre syndfulla idéer, även om det principiellt sett handlade om stöld; hon menade att hennes granne skulle bli arg ifall hon gick och plockade från grannens äppelträd. I vanliga fall – med en annan uppsättning av tonåriga skolelever till lunchsällskap – hade hennes liknelse inte haft samma moraliska dignitet som hur jag och Geniet uppfattade exemplet. Detta därför att denna diskussion ägde rum under skördemånaden, och äppelpallandet var en folksport för alla mellan 6-20 år i min bygd. Jag var nog det enda undantaget. Mest för att jag hatar sånt som kan innehålla mask (gröna ärter går bort; undrar hur mycket mask det kan finnas i gula ärter som man kokar soppa av?).

Jag tror att vår respons vid bordet på förslaget om total frihet för människan besvarades med argument som nästan tangerade gränsen till hån, men så hade vi ju fått en provocerande fråga kastad i våra ansikten. Till mitt försvar får jag anföra att jag bara var 13-14 år, och hittills hade min utbildning varit totalt befriad från filosofiska inslag. Till speciallärarinnans försvar bör hon äga den bästa ursäkten för att hon sade som hon gjorde; hennes make var folkpartist. Ingen tänkande människa kan höra orden ”Folkpartiet” och ”frihet” utan att hånle. Det är som när en bilhandlare svär på att ”just den här begagnade kärran är bästa köpet”. Man kan inte tro det.

Jag kan fortfarande inte säga att jag slutat misstänka att Geniet var ute efter kaos när han föreslog införandet av total frihet. Speciallärarinnan sade förvisso att hon älskade att sitta vid vårt matbord eftersom vi alltid diskuterade intressanta ämnen, och hon hade absolut inte någonting emot att själva frågan om total frihet dök upp. Det tråkiga var att vi var väldigt snabba på att lista argumenten emot. Läsaren förstår säkert att reaktionen var ganska naturlig eftersom vårt bord faktiskt var lite av en debattklubb, och alla var ivriga att opponera sig. Mot allt och alla.

Medan jag tre årtionden senare står och rör om i min nästan sjudande ärtsoppa funderar jag vidare. Oräknat vår debattlusta; är det verkligen så illa att vi människor kanske inte alls gillar frihet? Betänk ändå det faktum att våra politiker, då de konkretiserar sina vallöften, håller sig till teman kring ”trygghet”, ”välfärd”, ”omsorg”, ”vård”, ”skola”, ”rättvisa”. Något år före vår ”debatt” i skolmatsalen hade Olof Palme vunnit valet med fyra vallöften; inget införande av karensdagar, värdesäkrade pensioner, mer resurser till offentlig barnomsorg samt höjd arbetslöshetsersättning. Men ingenting om frihet. I vart fall ingenting om individens frihet. Det enda som krävs är att vi betalar skatt – resten fixar samhället.

Men låt oss nu göra läxan. Låt oss säga att vi inför total frihet. Det vi vid lunchbordet vände oss emot var det kaos som skulle följa genom att alla stal varandras saker (ungefär som i en ordinär tvättstuga hos allmännyttan). Men hindren för total frihet är i första hand inte kopplat till kaoset. Det yttersta hindret för frihet är det faktum att vi människor inte lever för evigt. Och vi kan inte flyga som fåglarna i skyn, och vi kan inte dyka som fiskarna i havet. Vi har begränsningar i vår rörelsefrihet. Vissa har ännu strängare gränser som de inte kan ro på, antingen på grund av sjukdom eller att de fysiska hindren är oöverstigliga där de befinner sig. T.ex. i ett fängelse eller Saudiarabien.

Sålunda begränsas friheten av våra kroppar. Men det vi kan göra, må vi i så fall göra oinskränkt, och kalla det för total frihet?

Det är här stölderna kommer in. Och det är dessutom här filosofin ger sig till känna. Ponera att Geniets totala frihet var ett faktum, och vår värld blev en enda gigantisk crime zone där till och med det som är fastbultat i marken omsätts till stöldgods. Ja, enda lösningen torde vara att man stjäl tillbaka det som blivit stulet för att uppnå status quo. Med andra ord, anarki har uppnåtts. I synen av detta kan jag förstå att folk är livrädda för ”frihet”.

Men låt oss tänka nyktert.

De första människorna på jorden hade sannolikt ingen regering, inga politiker eller ännu mindre ett skattefinansierat välfärdssystem. I värsta fall levde de precis som i den fasansfulla visionen av ”total frihet”, och människorna stal sin mat av varandra. Men jag tvivlar på den teorin. I en värld med bara tjuvar finns ingen produktion. Mänskligheten hade dött ut. Direkt.

Därmed inte sagt att det inte förekom röveri. Snarare måste det ha förekommit röveri eftersom människan – som då alltjämt (jämfört med vår egen tid fylld av lagstiftning) levde i ”total frihet” utan lagar – lärde sig att bilda försvar. I brist på bevis om motsatsen verkar människan redan under mänsklighetens första dagar ha varit ett flockdjur. Och hon överlevde, dels för att hon lärde sig skapa och hantera verktyg, och dels samarbeta för att komplettera med resurser som hon själv var oförmögen att skapa. Människan lärde sig att göra överenskommelser.

Allt detta är mycket fundamentalt och självklart. Men nu vill jag göra en observation.

Den totalt fria urtidsmänniskan levde på detta vis i tusentals år. Ingen regering. Ingen lagstiftning. Bara människans enkla fruktan att skörden eller jakten skulle gå illa någon gång under de 25 levnadsår man fick på sig. Men förutsättningarna förbättrades ju större gruppen blev, och ju bättre man samarbetade. Snart var gruppen så stor att den kunde riskfritt anfalla andra mindre folkgrupper och tvinga dessa att arbeta för sig, och med detta välstånd skapades snart förutsättningarna att belöna gruppens ledare, tills vi en dag är framme i det samhälle där allt regleras och ledaren garanteras sin lön och ställning. Ingen av oss medges rätten att stiga åt sidan och bilda en egen flock, utan istället är vi alla – precis som de attackerade folken som gjordes till livegna slavar i vår historia – tjänare åt en härskare.

Eftersom vi förvägras rätten att bilda en egen flock är vi tvingade att förlita oss på ledarens välvilja. Vi kan därför inte kurera oss utan ledarens samtycke. Vi kan inte fortbilda oss utan ledarens samtycke. Vi får inte ens skaffa oss mat utan ledarens medgivande. Vi har med andra ord förlorat vår förmåga till samarbete. Kittet som håller mänskligheten samman är inte längre grundat på individens eget ansvar att samarbeta för sin överlevnad. Vi kallar oss för fria, men det beror på att vi har 5 veckors semester och behöver bara arbeta 40 timmar i veckan. Vi kallar oss fria för att vi tack vare en fjärrkontroll kan zappa genom ett utbud om 100 TV-kanaler. Men aldrig förr har vi varit så oförmögna till att samarbeta.

Kanske skulle den konsten vakna till liv igen ifall vi leva i total frihet? Igen? Hur skulle vår värld egentligen se ut ifall friheten blev vårt förstahandsval?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Historia. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Frihet är tyvärr inte ett förstahandsval.

  1. anna skriver:

    Jäkligt intressant frågeställning, där! Jag vill gärna tro att jag hade klarat mig mycket bättre. Eftersom jag är en driftig och påhittig typ och som är jäkligt stark rent fysiskt. Det som har tärt på mig sedan jag blev arbetssökande är just det här att varje initiativ jag tagit , alldeles för snabbt klingat ut i moll eftersom staten redan bestämt att det inte går. Det går inte att konkurrera med entreprenörer som betalar lön på en nivå av kinesiska mått. Men fanns inte den här konkurrensen påtvingad genom skattemedel, hade det blivit en helt annan marknad. I en helt fri värld hade ju den mest acklimatiserade invånaren med initiativförmåga och lokalkännedom, blivit den mest framgångsrika. Så är det väl redan i andra länder där inte staten lagt ut snitslad bana åt….?

    • Peter Harold skriver:

      Japp, man talar gärna om – när vi diskuterar hopplösheten i dess svåraste former – om de somaliska migranterna i Kanada. Nu är i och för sig även de rapporterna beströdda med lyckopulver. Me ändå.

  2. Edward Ulfertz skriver:

    ”Bara människans enkla fruktan att skörden eller jakten skulle gå illa någon gång under de 25 levnadsår man fick på sig. Men förutsättningarna förbättrades ju större gruppen blev, och ju bättre man samarbetade. Snart var gruppen så stor att den kunde riskfritt anfalla andra mindre folkgrupper och tvinga dessa att arbeta för sig…”
    Eller att organisera ett försvar med krigare som kunde försvara det vi jobbat ihop.

    ”Eftersom vi förvägras rätten att bilda en egen flock är vi tvingade att förlita oss på ledarens välvilja.”
    När ledaren inte tillgodosåg flockens behov bet vi ihjäl honom/störtade jarlen/avsatte konungen och tillsatte en ny ledare, som hade folkets bästa för ögonen.

    Historien upprepar sig. I det oändliga.

    • Peter Harold skriver:

      Idag får vi nätt och jämt ens skriva till vår ”jarl” förrän vi medborgare betraktas som ett hot. Så bita ihjäl dem har blivit svårt. Och så är de så in i helvete många numera.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s