En Metro-prestation: ”Våra horor har ebola. Välkommen åter!”

Bästa läsare!

Jag passerade ståndet för gratistidningen Metro och såg huvudartikelns rubrik: ”Hemligare Sverige röstas igenom”. Artikelförfattaren konstaterade precis det jag själv noterat sedan länge; regeringen Reinfeldt har blivit flitigare med att använda hemligstämpeln. Nu är den nuvarande regeringen inte unik att föra denna mörka utveckling framåt. Även i USA har man noterat att Obama-administrationen föredrar att verka utan allmänhetens insyn. Ni minns väl Barack Obamas löfte om full transparens i sitt beslutsarbete? Det var – vilket jag var säker på i förväg – bara bullshit. Att samma falska förhoppning kom på skam i samband med regeringsskiftet i Sverige 2006 är också ett faktum; det första exemplet var den överraskande hemligstämplingen av de s.k. Tsunamibanden som den föregående regeringen trott sig ha raderat (för att inte avslöja UD:s tafflighet i kris). Efter årtionden med socialdemokratisk bunkermentalitet trodde vi – till och med blåögde jag gjorde också det – att vi skulle få en helt och hållet ny politisk ordning. Men icke. Hemligstämplandet av statsrådens aktieköp är bara ett kvitto på att vi moraliskt sett inte haft ett regimskifte i Sverige.

Nu skall regeringens hemlighetsmakeri i myndighetsvärlden formaliseras och EU-anpassas. Frihetsbloggaren Henrik Alexandersson påminner oss i en postning om hur den dåvarande EG-ministern Ulf Dingdongspiel 1994 inför folkomröstningen om medlemskap i EU sade att den svenska regeringen skulle motsätta sig allt tal om att förhandla om den svenska offentlighetsprincipen. Sverige var på många sätt unikt med denna öppenhet inom regering och myndigheters verksamhet, och på samma sätt väsensskilt från hur det vanligtvis går till hos EU. Men nu har vi kommit så långt att EU vill täppa till den ”skandinaviska läckan” för information som man inte vill att medborgarna skall få förrän… ja, förrän det är försent för att påverka.

Men åter till gratistidningen Metro och deras artikel om att Sveriges riksdag skall inskränka offentlighetsprincipen. Åtminstone jag får intryck av att även artikelförfattaren uppfattar förändringen som negativt (klart som fan – de som har störst nytta av offentlighetsprincipen är just journalisterna, åtminstone de som sköter sitt jobb!). Men om det nu är dåligt att politikerna i Sveriges riksdag bestämmer sig för att ta ännu ett formellt steg i riktning mot offentlighetsprincipens upphävande – varför skriva om detta samma dag som beslutet skall tas? Om detta skall kallas för opinionsbildning, då verkar metro vara fel kanal.

När jag passerat tidningsståndet grubblade jag på en liknelse. Metros ”nyhet” är lika användbar som när man går ut ur en bordell och möts av en skylt med texten ”Varning, våra horor har ebola – Välkommen tillbaka!”. JAG har i vart fall inte tid att ordna ett demonstrationståg med facklor på mindre än 12 timmar. Mig veterligen är det bara ”Burkans och nicabens vänner” som är så snabbmobiliserade. Och dem har jag inte för avsikt att gå i tåg tillsammans med.

Själv ligger jag rejält off vad gäller politiska spörsmål på senare tid, men jag har flaggat för att förhandlingarna kring ”frihandelsavtalet” TTIP är lika skumt som belysningen på ämnet via svenska medier. (PP:s Christian Engström 4/9-13) I praktiken en ny version av ACTA, såsom jag uppfattat det. Och det är inte bra. Obra.

Ja, jag kan inte undvika min personliga notering i det att samma dag som säsongens kanske viktigaste demokratifråga avgörs i riksdagen så består Expressens rubriker av nyheter om ”Mackbesöket där precis allting går fel”, ”Åkessons hemliga angrepp på Gardell” (för fucks sake, vi vill läsa om vad makthavarna hemlighåller i beslutsväg, inte något jävla bögskvaller!!!), ”Sexannonsen som blev hans död” och ”Sasha Obamas söta succétröja”…

Arghhhh!

Hälsar eder Peter Harold

_______________________________________________
P.S.
Noterar att min forne partikollega Mattias Lundbäck (blogg: Den hälsosamme ekonomisten) har hållit ut ända tills nu. I dagarna har han meddelat Moderata Samlingspartiets kansli att han säger upp sitt medlemskap. Själv har jag ingen möjlighet att markera mitt missnöje på det sättet. Jag får helt enkelt nöja mig med att rösta på ett annat parti. Det svider nog det också.
D.S.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Nyheter, Politik. Bokmärk permalänken.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s