Mitt goda/dåliga inflytande på arbetsplatsen…

Bästa läsare!

Populationen på min arbetsplats har ökat dramatiskt under det sista året. För den som är lagd åt att vara en Sigmund Freud på amatörnivå erbjuds dock ingen större variation av studiematerial eftersom tillskottet enbart består av konsulter. Och dessa tycks komma från samma livmoder. De är både dyra och dryga. De vet allting och är bäst på allt, men samtidigt när man ber dem om hjälp med vardagsbestyren på kontoret kan de ingenting.

Om jag inte kan se något skäl till annat än likgiltig psykoanalys av mina nya ”arbetskamrater” så är deras syn på mig desto mer animerad. Det första är den outtalade frågan, eller i vart fall vänligt inlidande frågan om hur jag kan ha stannat kvar på samma jobb så pass länge som jag gjort. I deras värld är ett år på ett och samma ställe en evighet och jag har varit här ända sedan huset byggdes och till och med innan dess. Jag förklarade att det är av just den anledningen jag inte bryr mig om att lära mig konsulternas personnamn. Istället benämner jag dem vid efter deras roll eller signifikanta beteenden. T.ex. ”Ritaren”, ”Kommunikatören”, ”Layoutaren”, ”Planeraren”. ”Byggaren”.

Vi har en ”Sopsorterare” också. Exakt vad som står i hennes arbetsbeskrivning vet jag inte, men det står ”Assistent” på hennes dörr. Redan dag ett började hon läxa upp oss. Hon skämdes över att vi var så värdelösa på att källsortera, och att det var en skam att vi vräkte ner alla sopor i en och samma behållare när vi ändå har en stor (skrymmande!!!) sopsorteringsplats med tunnor och lådor i korridoren. Av hennes övriga dogmatiska hållning till miljö och energi tror jag att hon är miljöpartist, men jag är inte säker. Socialdemokrater brukar också ha läggningen att vilja bestämma över alla andra.

Sålunda började vår arbetsplats prydas av diverse handskrivna anslag om att man minsann inte fick lägga några sopor i det stora sopkärlet. Och fåren lydde sin herde. Trågen efter den mikrovågsugnstillagade maten lades tillsammans i kärlet för emballage. Miljön började bli så bra att ett nytt ekosystem etablerade sig runt källsorteringen, både med krypande som flygande varelser. För att inte tala om den naturnära doft som började sprida sig. Eftersom detta kärl bara töms en gång i månaden fick vi nu direktiv om att trågen måste vara rena innan de läggs i behållaren. Så då började den miljövänliga fårskocken att efter varje måltid diska sina pappers- och plasttråg i varmvatten…

Ni, kära läsare, kan väl ana vem som ifrågasatte denna ordning. Mm, just det. Jag tog kontakt med högsta ansvarig för sopor och återvinning på jobbet. Denna person har dock ett namn eftersom hon inte är konsult, men vi kan kalla henne för ”Den djupa sucken”. För det var detta ljud hon gav ifrån sig när hon tittade i källsorteringssbehållaren. ” – Den här sorteringen är avsedd för ett kontor, inte för ett restaurangkök”, stönade hon indignerat. ” – Men så här är det på alla arbetsplatser. Man lägger mattråg av plast i den lilla lådan för hårdplast istället för i det stora kärlet för ‘brännbart’Suck!

Och vid det stora kärlet för ”Brännbart” fanns numera bara blöta pappersservetter som ingen kände var passande att lägga i kärlet ”Pappersåtervinning”. Ja, och så låg mitt lunchtråg där. Som vanligt. ”Den djupa sucken” sade att jag var den ende som förstått konceptet. ”Brännbart” är också återvinning. Och som jag alltid predikat; tack vare att vi lägger plast- och kartongtråg i det stora kärlet för ”Brännbart” kommer sopstationen inte behöva pumpa in lika mycket brännolja när soporna eldas upp för att bli fjärrvärme. 

”Miljöpartistens” handskrivna lappar åkte ner och istället kom ”Miljörealistens” informativa anslag upp med ett budskap som i slutet av dagen är till större nytta för både oss som arbetar här och miljön. Ja, jag känner mig faktiskt nöjd. Men gissa vem som är bitter?!!

Sedan finns det vissa faktorer där mitt inflytande kanske inte är lika gott. Av tradition brukar jag hoppa över morgonrakningen ett par veckor i sträck. Jag trivs med skäggstubb, i vart fall på min egen haka. Och så här års är det riktigt skönt att ha hår på både kinder och lite över halsen, i synnerhet när man väntar på en buss som ”går i oregelbunden trafik”.

Till saken hör att jag fram tills nu varit ensam om denna bekväma böjelse. Fast under de sista veckorna har allt fler kommit hit med skäggstubb, och dessa skäggstubb har under den sista veckan förvandlats till skägg hos oss i korridoren. Företrädesvis är det våra konsulter – de som jag försett med yrkesrellaterade smeknamn – som uppenbarligen bojkottat rakhyveln. Åtminstone de manliga konsulterna.

Det börjar nu se ut som ett härbärge för hemlösa akademiker på jobbet… Jag tror att jag önskar mig en rakapparat av jultomten i år!

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Stadsliv. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mitt goda/dåliga inflytande på arbetsplatsen…

  1. Edward Ulfertz skriver:

    Igenkännandets leende sprider sig över mitt ansikte när jag läser denna skildring av vår absurda verklighet.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s