Hur många står upp för yttrandefriheten – på riktigt? Provläsning ur bannlysta ”Sions vises protokoll”.

Bästa läsare!

Sistlidna helg uppmärksammade gammelmedierna (bl.a. DN) en återutgivning av boken ”Sions vises protokoll” som påstods vara ett judiskt manifest för total kontroll över världen.

Om denna skrift är det allmänt känt att den anges vara en ”antisemitisk förfalskning”, för att låna en beskrivning från Nationalencyklopedin. ”Sions vises protokoll” uppges vara en bearbetning av ett tal som den moderna sionismens fader Theodor Herzl höll vid den sionistiska kongressen i Basel 1897. Wikipedia anför att förfalskningen avslöjades av The Times korrespondent i Istanbul, Philip Graves, år 1921, och att textens ursprung inte hade med sionismen att göra utan i själva verket var en nidskrift riktad mot kejsar Napoleon III (enligt en anonym källa kallad Mr. X). Den tsarryska säkerhetstjänsten skall enligt Wikipedia ha bearbetat texten och delat ut skriften till soldaterna i tsarens armé för att höja stridsviljan mot de kommunistiska revolutionärerna.

Helgens tidningsartikel handlade om att den web-baserade bokhandeln Adlibris sålde denna ”antisemitiska nidskrift”. Som samlare av ”förbjuden” litteratur innebar artikeln närmast som oemotståndlig lockelse att lägga händerna på ett exemplar. Dessvärre hade mediedrevet gett Adlibris kalla fötter, så när jag loggade in för att beställa var lagret ”tillfälligt slut”, med tilläggsinformationen att man framgent skulle fastställa särskilda rutiner för hantering av ”hatlitteratur”.

Av denna historia kan jag bara komma till en slutsats: det är alltför få som står upp för yttrandefriheten. Och att Adlibris inte tillhör den fåtaliga skaran som gör det i vått och torrt.

Man kan ställa sig några intressanta frågor: varför är det så farligt att Adlibris säljer en bok som har ett renommé om att vara en förfalskning och ett verk med antisemitiska undertoner? Förvandlas läsaren till en antisemit av att läsa boken? Börjar man rita svastikor på väggar och dörrar efter ett eller fler kapitel? Wikipedia berättar varnande att den nazistiske ideologen Alfred Rosenberg läste ”Sions vises protokoll” 1917 och inlemmade antisemitismen som en bärande konspirationsteori i nazisternas budskap. Men eder ödmjuke tjänare Peter Harold bestämde sig ändå för att ta risken och laddade ner den från Internet…

Jag har försökt att läsa ”Sions vises protokoll” som om det vore en autentisk programförklaring för en judisk global konspiration. Men det är lite svårt. Jag hör den cyniske Brother Nathanaels judiskt knarriga röst i huvudet medan jag läser. All right, en liten förklaring för den oinvigde läsare: Elaka tungor säger att Brother Nathanael är en självhatande jude som varit en hemlös uteliggare som kastats ut från det ena härbärget efter det andra på grund av sin våldsamma attityd, och därefter försökt skapa en personkult genom att klä ut sig som en grekiskortodox munk i heminspelade videoklipp där han skyller all ondska i världen på judarna med Colorados klippiga bergkedja i vacker fond. Som t.ex. i det här aktuella klippet:

Ja, nu förstår ni vad jag menar. Som parantes kan jag nämna att broder Nathanael – eller Milton Kapner som han egentligen heter – faktiskt får göra såna här videoklipp i USA, vare sig han är munk på riktigt eller ej. Den amerikanska konstitutionen medger inte inskränkningar i yttrandefriheten som kan hindra honom från att smäda guds utvalda folk. I Sverige är det annorlunda. Här kan man faktiskt bli åtalad av att blott genom tvetydligheter påstå saker om bl.a. judar. T.ex. att de ser sig ha en särställning i samhället. För de har de inte, enligt regeringen. Utom om de själva säger det. Fast andra får inte säga det. Fan vad komplicerat… *kliar mig i huvudet* Slut på parantes.

Det är alltså Brother Nathanaels röst jag hör när jag läser stycken som denna i ”Sions vises protokoll”:

Ekonomiska krig är grunden till det judiska herraväldet. För oss är det nödvändigt, att krigen om möjligt inte resulterar i territoriella vinningar. Detta överför kriget på ekonomisk grund, genom vilket nationerna i vår hjälp ser styrkan av vårt herravälde, och under sådana förhållanden görs båda de krigförande parterna beroende av vår internationella agentur som äger miljoner ögon, vilka inte fördunklas av några som helst hänsyn. Då kommer våra internationella rättigheter att utplåna de nationella i den egentliga betydelsen av rätt.

Under min genomläsning av de första femton protokollen av ”Sions vises protokoll” tycker jag mig identifiera en ganska skarpsinnig satir. För om det är sant att alstret är en förfalskning, och en i ganska stor omfattning bearbetad version av en franskspråkig nidskrift mot kejsar Napoleon III, så är det logiskt att även ”Sions vises protokoll” är en satir. Men varför får man inte utsätta sionismen för satir? Varför blir medie-Sverige så upprörda när bokhandeln Adlibris säljer ett nytryck av detta historiska dokument – historiskt ur den synvinkeln att den är ett viktigt bevis för en känd och etablerad antisemitism med eller utan satir?

Jag fann följande stycke i slutet av Protokoll 2. Och plötsligt var det inte karaktären Brother Natanaels sarkastiska röst som hördes. Nej, istället tyckte jag mig höra ett eko från det förflutna. Och dånande röster som är fyllda av förakt mot de självständigt tänkande medborgarna som står i vägen för de osynliga makthavarnas marsch framåt.

Pressens roll. De nuvarande regeringarna har i sina händer en storartad makt, som styr människors sätt att tänka – det är pressen. Pressens roll är s a s att påvisa nödvändiga krav, framföra folkets klagan, uttrycka och skapa missnöje. I pressen personifieras frispråkighetens triumf. Men regeringarna har inte förstått att begagna sig av denna makt – och den har kommit i våra händer. Genom den har vi vunnit makt och inflytande, medan vi själva har stannat i skuggan. Tack vare pressen har vi tagit guldet i våra händer, även om det kostat oss blod och tårar.

Och jag läser här inte längre ”Sions vises protokoll” som en smädesskrift, utan precis som den politiska manual den de facto är. Här finns ett recept för hur man skall fånga massorna, kontrollera de kontrollerbara, eliminera de som inte kan kontrolleras. Här finns elitism, fascism, despotism och allt som vi demokratiskt sinnade identifierar som ondska.

En kall kår drar över min rygg. Visserligen är texten uttryckligt konstituerad kring det judiska frimureriet under 1800-talets andra hälft, men det går alldeles utmärkt att byta ut dem mot andra grupper som hungrar efter makt i vår egen tid.

Låt oss tro på The Times som 1921 fastställde i en artikel att ”Sions vises protokoll” är en förfalskning (länk). Tänk bort den judiska identiteten på kritiken(antisemitismen) men behåll tanken att våra medier styrs av en specifik grupps intressen (låt oss neutralt kalla dem för Etablissemanget). Är vi egentligen inte där idag? För den som noterat hur samstämmigt gammelmedierna rapporterar om nyheter – tag gärna invandringspolitik, Barack Obama och klimatfrågan som de främsta exemplen – så har vi en påtaglig brist på mångfald i den svenska journalistiken. De (journalisterna/mediefolket) själva tror att mångfald uppstår när fler säger samma sak. Så är inte fallet. Det är därför vi behöver total yttrandefrihet. Endast på så sätt kan det kritiska tänkandet gro och blomma.

Kritiken mot att ”Sions vises protokoll” säljs i bokhandeln handlar för den som aldrig läst verket om ”en antisemitisk hatskrift”. För mig som trots allt läst femton av tjugofyra kapitel handlar verket om betydligt mer – det skrämmer mig att denna bok oavsett upphovsman beskriver vår egen tid och metoderna för att föra oss hit där vi står idag. Frågan är inte om huruvida en grupp judar i slutet av 1800-talet samlades och upprättade en agenda för hur man skulle erövra världsherravälde i hemlighet (även om vissa forskare faktiskt menar det). Frågan handlar istället om vilka som idag – hundra år senare och därefter – är ansvariga för att utvecklingen i många fall har gått precis i den riktning som boken beskriver. När man ställer sig den frågan förstår man faktiskt varför de etablerade medierna inte vill att vi tänkande medborgare skall få läsa skriften med kritiska ögon.

Det fina med ”Sions vises protokoll” är att den utmanar många av våra goda grundvärderingar. Boken påminner oss om att även de bästa intentioner kan leda oss till helvetet, oavsett om det skulle vara judarnas fel (som nazisterna ansåg) eller vårt eget (som jag anser).

Det är dags att vakna, medborgare!

Hälsar eder Peter Harold

Uppdaterat: Jag har fått underrättelser om att Adlibris levererar beställda exemplar av nyutgåvan av ”Sions vises protokoll”, men att man ej kan beställa fler för närvarande.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Hur många står upp för yttrandefriheten – på riktigt? Provläsning ur bannlysta ”Sions vises protokoll”.

  1. Cello Jr skriver:

    Jag tror det var Joe Sobran som med anledning av Tysklands och Frankrikes förbud mot
    Förintelseförnekelse (bäst att använda stort f och inga citationstecken) undrade vad för
    historisk sanning som måste skyddas med ett förbud mot att ifrågasätta den.

    Antagligen gör förbudet mer för att få folk att i hemlighet tvivla på den officiella historieskrivningen än revisionister som t ex David Irving. Fattar man inte det?

    Jag har tidigare sett ett videoklipp med judiske Jon Stewart där han raljerade med AIPAC och
    amerikanska presidentkandidater som tävlar med varandra om att älska Israel mer än sin
    konkurrent. Varför kan man fråga? För att den röstberättigade andelen av en befolkningsandel
    på ca tre procent är omistlig för att vinna ett val eller för att man behöver stödet från
    judiska bidragsgivare?

    Klippet i videon med ”broder Nathanael” från AIPAC-konventet var i sin väckelsemöteanda
    riktigt skrämmande. Undrar om det var Burke-experten Russel Kirk (som skrev i National
    Review på 60-talet) eller William Rusher (tidningens ansvarige utgivare på den tiden) som
    skämtade om att de neokonservativa trodde Tel Aviv var USA:s huvudstad.

    När jag nyss googlade på Joe Sobran fick jag bland träffar en länk till ett tal, For fear of the
    Jews, han hållt inför beryktade Institute for Historical Review, och övervägde en länk, men med tanke på att en man åtalades i Tyskland för att ha länkat till Stormfront, med motiveringen att han underlättade för sina läsare att komma i beröring med material som förnekande Förintelsen, så vågar jag inte. Vi har som bekant den europeiska arresteringsordern. Jag skulle riskera utlämnas till Tyskland. EU är enligt min definition ingen demokrati. Inte Sverige heller.

    Tiden är ur led och jag överväger en längre blogg-tajm out, för att använda min tid och energi
    åt bredare och mer djuplodande politiska skriverier. Skönt att veta att det finns bloggar
    som din och hundratals andra dissidentdito, både i Sverige och i övriga västvärlden.

    Det ger hopp för framtiden.

    • Peter Harold skriver:

      Jag önskade också att jag hade tid för ett djuplodande skrivande. Det finns så förtvivlat mycket att skriva om. Under tiden får bloggen bli min ventil, även om jag ständigt umgås med tanken att göra slut på den medan jag fortfarande har hälsan i behåll.

      • Anonym skriver:

        Jag har säkerligen utan överdrift
        haft. . . vad kan det va? . . . 20
        bloggar sen ca 2005, då min fru
        vädjade till mig att inte skriva under
        eget namn på grund av hennes
        chefsjobb. De flesta av dessa
        bloggar kortlivade, förstås, så
        det är meningslöst att helt sluta
        blogga, däremot kan man ta
        längre pauser. Din blogg är
        formmässigt, intellektuellt
        och underhållningsmässigt
        överlägsen min och de flesta
        andra bloggar, så försök håll liv i
        den!

        [Rättad/Peter]

  2. Holohoaxx skriver:

    Riktig yttrande och åsiktsfrihet kommer jag inte tycka att vi har förrän gummilagen ”hets mot folkgrupp” avskaffas, vi får lyfta fram alla frågeställningar om ”förintelsen” och när det görs en totalt objektiv genomlysning av Nürnbergrättegångarna med de amerikanska domarna och advokaterna som hoppade av och ersattes av judiska för att de ansåg det var ett justitiemord och ett lynchparty som de judiska åklagarna och de judiska försvars(!)advokaterna iscensatte, när vi öppet kan diskutera de nya landvinningarna inom DNA-forskningen om rasskillnader etc. Kort sagt allt!
    Kan säga att jag trodde på ”förintelsen” tills jag började forska själv..

  3. viktualiebroder skriver:

    Anledningen till att den ser ut som en manual är att författaren kände väl till spelets regler som högt uppsatt inom tsarens säkerhetspolis.

    Men jag håller med, det där med judarna är rent nys, men som närmast humoristisk beskrivning av en världskonspiration är protokollet intressant.

    Inte för att jag tror på att någon världskonspiration existerar, men jag är inte säker på att det inte finns människor som driver utvecklingen som *själva* tror att de konspirerar – ”Med järnhand driver vi människorna mot lycka” – typ. Så det finns säkert sådana som tycker att Protokollet är ”jobbigt” av det skälet.

    • Peter Harold skriver:

      Jag hoppas att jag skall få läsa den bannlysta utgåvan under nästa vecka, och jag behöver nog tänka på saken om hur jag skall förhålla mig till beskrivningen av verket som ett komplett falsarium. I mina ögon känns det lite märkligt att den ryska tsarens säkerhetstjänst lade ner ett så stort arbete på att försöka sia om framtiden. Varför i så fall inte själv – om man nu har denna insikt i hur ett samhälle skall omdanas – nyttja konspirationen? Avstod man av lojalitet mot tsaren och gud (ej nödvändigtvis i nämnd ordning)? Och hur förhåller man sig till de vittnesmål som uppger sig ha sett protokollet innan det gavs ut som tidningsartiklar 1903 och sedermera i bokform? Detta är tyvärr ingenting jag kan svara på själv just nu. 🙂

      För min egen del tror jag det är farligt att tänka i termerna av världskonspiration. Snarare är det så att många med makt vill ha mer makt, och det sker en samverken – spontan eller planerad – som gynnar vissa grupper, som t.ex. politiker, affärsfolk, mediehus, ickestatliga organisationer, etc etc.

  4. Ping: OVÄNTAT BESÖK | Jan Millds blogg

  5. Hans skriver:

    Jag kommer osökt att tänka på seriefiguren Rockys fria association om Bonniers…

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s