Varför har Sverige så många fornborgar? Aktuell fråga när DN skriver om dagens ”folkvandring”.

Bästa läsare!

DN har en artikelserie om migration under rubriken ”Folkvandringens tid”. I fjärde delen skriver DN:s kulturknutte professor Stefan Jonsson:

”Tolkas migrationen som problem är det lätt att se invandraren som problem, som fara och hot. Då är muren nödvändig, främlingsrädslan naturlig och framtiden fylld av människor som ser rasismen och fascismen som berättigade. Tolkas däremot migrationen som naturlig, som allas möjlighet och ett givet inslag i samhällslivet, skymtar en mångkulturell framtid präglad av kosmopolitiska förbindelser.”

Man kan ana vilket alternativ Stefan Jonsson vill vi läsare skall uppfatta som det mest föredömliga att välja av dessa två. Jag vet inte ifall artikelförfattaren själv reagerar på hur selektivt han beskriver alternativen, men i mina ögon framstår denna inledning av hans artikel som parodisk och pekoral.

Det är också lite genant att DN väljer att referera till massinvandringen som en modern variant av ”Folkvandringstiden”. ”Originalet” för svensk del beskrivs som en process med demografisk förändring som för de germanska folken pågick mellan år 375-569. Den vänligt inställde beskriver att germanerna vandrade till Norden och befolkade obygderna och skapade nya kungadömen. Den lite mer kritiskt inställde noterar att de invandrade germanerna tvingade de ursprungliga skandinaverna att uppföra borgar för att skydda sig. Det var inte bara germaner utan även finnar som tagit sig över Östersjön för att erövra den skandinaviska halvön.

Man skall notera att Skandinavien ”tog emot” den germanska folkvandringen under en utsträckt tidsperiod på nästan 200 år. Här fanns tid för både etablering, anpassning och utveckling. Sålunda är det falskt att skapa en bild av dagens massinvandring som jämförbar med den chimär positivt uppfattade folkvandringen i forntiden; i vår egen tid omdanas hela stadsdelar och städer på blott tiotals år, från en heterogen samhällsbild till en – som Jonsson försöker sälja in det – ”en mångkulturell framtid präglad av kosmopolitiska förbindelser” (arabisering). Det lömska är att Jonsson lovar oss en strålande framtid genom migrationen, trots att vi – utan att vara rasister eller främlingsfientliga – kan konstatera att de som ”vandrat” till Sverige ofta saknar förmåga eller vilja till assimilering, och i praktiken skapat egna samhällen i samhället. Stora delar av svenska storstäder är inte mångkulturella, utan enklaver av kulturer som vägrar anpassa sig till svenska villkor.

Som om det inte vore nog med att Stefan Jonsson lovar oss ett bättre samhälle i morgondagen medelst massinvandring så målar han upp en bild av att motståndet mot denna ”folkvandring” överskrider 1930-talets nationalsocialism ifråga om omänskliga värderingar:

”Förföljelsen av invandrare och minoriteter är i dagens Europa så allvarlig att många drar paralleller till 1930-talet. Men begrundar vi den tekniska kapaciteten, rättsosäkerheten, övervakningssystemen, de rasistiska inslagen inom ordningsmakten, samt tillväxten av politiska rörelser som önskar en mer effektiv utsortering av oönskade människor, då ser vi ett system som i flera avseenden är än värre.”

Vi är alltså lika onda som Adolf Hitler och hans kumpaner enligt DN, trots att vi har asylinvandring från länder som inte befinner sig i krig, låter illegala invandrare få fri vård och skola och även tillåter anhöriginvandring som baseras på skenäktenskap och tvångsgifte. I princip kan jag hålla med om att varje individ bör ha rätt att röra sig fritt över hela jordklotet så länge inte äganderätten kränks, men migrationsfrågan sträcker sig faktiskt längre än att föra pampflettpolitik om idealism och utopier om den gränslösa världen emedan Sverige fortfarande är en stat, och staten har tillsammans med kommuner och landsting beskattningsrätt, och dessa skatter används till att finansiera det DN kallar ”folkvandring”. Eller ”folkutbytet” för att använd kritikernas terminologi. Och där ligger det egentliga problemet. Det Stefan Jonsson gör är att tala för att svenska folket skall acceptera att våra skattepengar skall finansiera den ”naturliga folkvandringen” som i själva verket är en politisk handling. Socialism med andra ord.

Nu handlar det hela förvisso om en artikel på DN:s kultursidor som ganska få människor läser. Men man får inte glömma bort att det är på dessa sidor som man präntar ned det som skall betraktas som ”rätt” åsikter som vi medborgare skall acceptera och åtlyda. Och med tanke på att DN:s journalistik är agendastyrd så vill jag uppmärksamma läsaren på att det som Stefan Jonsson skriver faktiskt inte ens behöver vara en giltig syn på migrationen, vare sig som problem eller en tillgång, utifrån ett akademiskt perspektiv. Nej, snarare är hans artikel ett bevis på att han uppenbarligen har för mycket tid att fylla med kvasiintellektuellt ordbajseri som skall dölja de verkliga problemen som är kopplade till massinvandring – nämligen sakfrågan om varför folk lämnar sina länder och varför de färdas till nya. Stefan Jonsson avgränsar beskrivningen till få skäl; att folk flyttar/flyr för att överleva. Det är långt ifrån det enda skälet. Men jag är ganska säker på att DN inte kommer släppa fram någon opponent mot Stefan Jonssons fostrande kväde på kultursidan.

Svenska folket har inte längre rätt att bygga borgar för att skydda sig. Istället är det svenska folkets skyldighet att acceptera migrationspolitikens misslyckanden och se dem som framsteg, och göra det under tystnad medan skattmasen omfördelar våra inkomster till vandrarna…

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Varför har Sverige så många fornborgar? Aktuell fråga när DN skriver om dagens ”folkvandring”.

  1. kallepelle skriver:

    Det var en förargelseväckande ordbajseriprofessor minsann!

  2. cfr skriver:

    Vår gode professor Jonsson gör den alltför vanliga slirningen när han inte på något vis låtsas om skillnaden mellan mänskliga rättigheter och mänskliga försörjningsrättigheter.

    Den riktige professorn Assar Lindbeck – sannolikt ej ond eftersom han har varit socialdemokrat – konstaterar i Magasinet Neo och även talandes inför centerfolk att generös invandring inte är kompatibel med en välfärdsstat av svensk sort.

    Mycket svårare än så är det inte.

    Valet blir då att demontera välfärden och öppna portarna och bli hyllad (av vem?) som humanitär stormakt när besökarna kommer eller så håller vi gränsen och glädjer oss alldeles själva åt det som vi har byggt upp.

    Det är ju faktiskt inte så att rika länder är rika för att de har haft tur och fattiga länder är fattiga för att de har haft otur. Vore det på det viset så skulle ju aldrig en förändring kunna inträffa genom mänsklig ansträngning då allt endast blir ett stort jävla ”ske Guds vilja”.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s