Folket som gillar olika protesterar mot dem som tycker olika…

Bästa läsare!

Söderort har tapetserats med både hemmagjorda och tryckeritillverkade affischer för någon slags demonstration som skall hållas i Kärrtorps centrum under söndagen. Arrangör är ”Nätverket Linje 17” som nu försöker få stockholmarna att gå man ur huse ”till stöd för mångfald, mot rasism och fascism”. Underrubriken lovar ”Fest för kärlek och medmänsklighet”.

Bakgrunden till aktionen är en tidigare demonstration som arrangerades för att protestera mot att en grupp ”nynazister” marscherat omkring i Kärrtorp och försökt framstå som tuffa. Eftersom vissa uppfattar politik som ett gladiatorspel så gick det som det gick. I själva verket är Kärrtorp och närområdet en stridsplats för både höger- och vänsterextrema som går och spejar och (om man är i numerärt överläge) konfronterar den andra parten. Lika barn leka bäst, typ.

Jag satt och funderade på det hela. Vi har inte haft särskilt mycket väsen från högerextremister sedan VAM:s glansdagar på 1990-talet. Eftersom svenska medier enbart ser högerextremisters närvaro som ett problem (vänsterextremisterna får jobba hos medierna istället) så kommer söndagens evenemang fokusera sig på Svenska motståndsrörelsens verksamhet. Att sedan organisationer som Revolutionära fronten, Syndikalisterna och Ung Vänster är överrepresenterade i alla kategorier av politiskt våld i vårt land kommer det nog att talas tyst om. Inte minst med tanke på att just dessa kommer vara närvarande där.

Så vad kommer att sägas av etablerade politiker som skall medverka? Ja, i bästa fall blir det de sedvanliga flosklerna. Talman Per Westerberg medverkar: ” – Vi får aldrig vika oss för våldet som politiskt argument eller metod att strypa mötes- och yttrandefriheten. Våldet utgör ytterst ett hot både mot demokratin och vårt öppna fria toleranta samhälle med människors lika värde.” Det är jättefint sagt. Men det känns ändå som att yttrandefriheten portioneras ut selektivt. Vad händer om man tycker ”fel”? Ja, är du en anonym kommentator så hängs du ut av medierna. Du kan bli av med ditt jobb. Du brännmärks. Du behöver inte ens ha yttrat något olagligt, det räcker med att du kan associeras till ”fel” sällskap.

Det här berör faktiskt också mig. Nej, jag är inte nynazist. Inte medlem i Svensk Motståndsrörelsen (jag är med i en naturklubb, det är det närmsta jag kommit patriotisk vurm sedan jag lämnade min gamla hembygdsförening för tjugo år sedan). Jag är inte heller medlem i Sverigedemokraterna. Eller något annat parti. Men jag försvarar allas yttrandefrihet. Inklusive dem som jag inte tycker om.

Jodå, det är otäckt när ett dussin flintskalliga tonåringar med fjun på ansiktet skränar och försöker gå i takt medan de ropar sieg heil. Men det är lika otäckt att stå i sten- och flaskregnet framför en rasande hop av maskerade svartklädda vänsterextremister från Antifascistisk Aktion medan man bevittnar en talare som kritiserar migrationspolitik och eftergifter till islamistiska läror och seder – oavsett om jag delar talarens åsikter eller ej. Kuriöst nog var dessa aktivister knivbeväpnade vid den första manifestationen i Kärrtorp. Vilket säger om deras syn på ”fredliga” manifestationer. Och någonting säger mig att det inte bara är estetiska skäl till att aktivisterna ser rött efter alla sprayade hakkors. Dessa tecken är snarare provocerande revirmarkeringar. Lika förkastliga som allt klotter.

Man kan inte enbart fördöma högerextremisterna utan att också kosta på sig en ordentlig analys. Varför finns de där i Kärrtorp? Vad vill de? Vad är deras berättelse och budskap? Finns det andra sätt att bekämpa dem än genom att samla svensk vänster till ett blåsigt torg i förorten? Kan det vara så att Svensk Motståndsrörelses närvaro är en indikator som avslöjar att det finns någonting under isbergets topp?

Jag har inte svar på dessa frågor. Ju mer jag tänkte på det hela, desto mer började jag förstå att bakgrunden till händelserna i Kärrtorp är komplex. Det enda jag är säker på är att Kärrtorpsborna hellre vill ha lugn och ro. Det brukar det också vara där. Kärrtorp är något av de mest döda platser som finns i Stockholm näst efter botten av Riddarfjärden…

I väntan på att jag tänkt klart noterar jag att söndagens planerade evenemang är arrangerat av folk som gillar olika, med folk som tycker lika, i protest mot alla som tycker olikt dem. Räkna med att Sverigedemokraterna kommer att nämnas i ett och annat tal – fastän det partiet inte haft någonting med händelserna i Kärrtorp att göra. Förutom att det partiet avskys av både högerextremister och vänsterextremister. Fast av olika skäl.

Suck. Politik kan verkligen pervertera det mänskliga psyket.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff, Demokrati och frihet, Stadsliv. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Folket som gillar olika protesterar mot dem som tycker olika…

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Tack för länktipset, Sofia. Jag har haft en stark misstanke om att det var så här det låg till. Instämmer också om den politiska hemvisten hos extremisterna.

  1. Ping: Paralleller | Jan Millds blogg

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s