Skall medierna ersätta svensk domstol?

”Ironiskt att den svenska polisen kritiseras för sina register över kriminella familjer, men det är helt ok att en känd kommunist som Robert Aschberg får registrera sina politiska meningsmotståndare i databaser och sälja dessa uppgifter till pressen och våldsbenägna aktivister…”

Bästa läsare!

Jag skall försöka byta spår inom en snar framtid när det gäller debatten om yttrandefrihet eftersom mina texter under den senaste tiden kretsat kring medierna och deras förhållande kring bl.a. Sverigedemokraterna och s.k. ”näthatare”. Ett skäl till att jag engagerat mig i diskussionen beror på att jag inte anser att gammelmedierna utför en seriös och nyanserad rapportering. Jag reagerar alltså inte direkt av personliga skäl.

Ett annat skäl är att jag gärna vill fördjupa mig i frågorna, till en dimension som nyhetsrapporteringen inte förmår. Det otäcka är att jag inte behöver anstränga mig; de svenska journalisterna är väldigt ytliga och enfaldiga i sin rapportering. Sedan är ju faktiskt inte allt som skrivs i en tidning journalistik bara för att trycksvärta konsumerats; kultursidorna är fjärran från ett journalistiskt hantverk trots att texterna signeras av dessa yrkesmänniskor. Trots det finner jag ganska lätt texter i bloggosfären som är betydligt intressantare och kompetentare. Jag blir ibland rörd över det faktum att här och var i vårt avlånga land finns människor som lägger ner tid och energi på att skriva för upplysning, och inte som gammelmediernas journalister som ser sin högsta uppgift som att fostra läsarna.

Innan jag lämnar mina indignerade betraktelser över mediesveriges krig mot Sverigedemokraterna bakom mig vill jag ge uttryck för min uppriktiga bedrövelse över att detta krig numera inte enbart handlar om att ”fel” parti fått vind i ryggen (varför SD fått det begriper nog alla utom journalisterna), utan också om att medierna nu även utökar sitt krig tillika mot andra som är kritiska till samhällsbygget Sverige. Fastän jag inte är SD:are står mina åsikter i tvär kontrast till den konsensus som råder inom journalistskrået inom en rad olika frågor. Visserligen höjs tröskeln p.g.a. oviktiga betydelse som vanlig medborgare innan det blir intressant att t.ex. kontakta min arbetsgivare eller ringa upp mina barndomskamrater och grannar för att ”informera” om min ”tvivelaktiga värdegrund”, jämfört med om jag varit medlem i SD och haft ett förtroendeuppdrag. Men vi har ju blivit varse att Expressen och åsiktspolisen i Researchgruppen inte generar sig att hänga ut folk, även för det som de uthängda inte gett uttryck för, trots att de saknar koppling till SD. Än mindre begått något faktiskt brott.

Härom dagen skickade TV3 ut ett pressmeddelande om att Robert Aschberg skall leda ett program som döpts till ”Trolljägarna”. Pressmeddelandet illustreras med Robert Aschberg hållandes ett basebollträ i händerna.

sb aschberg

Pressmeddelandet (som enligt uppgift tagits bort från TV.nu:s hemsida) lyder:

I vår kommer ett nytt programkoncept till TV3. Det handlar om kränkningar på nätet av så kallade nättroll.

I Trolljägarna ger sig Robert Aschberg ut i den vildmark som är internet för att jaga fatt på anonyma nättroll som gör livet till ett helvete för sina offer. Och när han har hittat dem får de öga mot öga med Aschberg förklara varför de beter sig som de gör och de får stå till svars IRL, som det kallas i deras värld. Men Trolljägarna slutar inte där. Har nättrollens kränkningar varit riktigt allvarliga får offren hjälp av Juridikinstitutet för att kräva skadestånd för vad de tvingats gå igenom.

I Trolljägarna möter vi kända och okända ansikten som inte bara ger en bild av nätets mörka baksida, utan som även får upprättelse med hjälp av Robban. Tiden är förbi då man utan konsekvenser kan sprida hat på nätet. Jakten har börjat.

Jakten började redan i februari 2013. Då gick Robert Aschberg ut i sin radiokanal (som skall läggas ner inom kort p.g.a. olönsamhet) och lovade att betala 10’000 kronor till den som kunde hänga ut en s.k. ”näthatare”. För Aschberg är det beloppet enbart småpotatis. Mellan 1998-2003 betalade han – enligt utsago till Skatteverket – ut 19 miljoner till ”Solvallakungen” Tore Ferdinand Pettersson. Ja, han ”betalade” faktiskt ut mer pengar än så. Enligt sunktidningen Aftonbladet skrev Aschberg ut checkar till ett värde av 440 miljoner kronor [AB]. Visserligen gummicheckar utan teckning. Men enligt Aschberg lyckades Solvallakungen lura till sig de 19 miljonerna innan han (Pettersson) fick en pistolkula i huvudet och avled av akut blyförgiftning. Så 10’000 kronor för att hänga ut någon som ”näthatare” är en billig slant för den hycklande kommunisten Aschberg som haft en egen radiokanal att sprida sitt förakt genom. Att ta med sig TV-teamet till vederbörande ”näthatare” kommer säkert kosta betydligt mer i rena personal- och resekostnader.

Men vad är då detta för ett koncept? Kommer Robert Aschberg och kameramannen samt ljudteknikern dra iväg och jaga ifatt det riksberömda nättrollet PeTEr Parfalk vars kommENtarer krävde god SYNskärpa och INTElLEKt hos läsaren för att bli begripliga? Eller blir det ett besök hos den socialdemokratiske valarbetaren Marcus Arnesson som lovade att skära tuttarna av kvinnliga kändisar? Eller åka hem till Researchgruppens medarbetare Ayman Osman som när FP-ministern Nyamko Sabuni avgick twittrade: ”så avgår människan som gav begreppet Uncle Tom ett ansikte. May you never be left in peace”? Kanske Aschberg skall fråga sina trolljagande biträden på Juridikinstitutionen om Ayman Osmans påstående om att Paulina Neuding är en neo-fascist inte är att klassa som förtal?

sb ayman nefascistDet är juridiskt sett svårt att lagföra ”näthatare”. Dels krävs det bevis mot den misstänkte. Men precis vem som helst kan författa ett brev med texten ”Du ska dö!” och underteckna det med ett påhittat namn, t.ex. Robert Ashberg, och skicka det med posten till sitt offer. Likaså kan också vem som helst skriva vad som helst ifrån t.ex. ett Internetcafé eller med ett fejkat IP-nummer.Domstolen skall förhålla sig till en säker rättsordning. Det vore dessutom sorgligt ifall det svenska rättsväsendet skall behöva ta hand om gräl på Internet; det finns viktigare brott att beivra. Elakheter i kommentarsfält hör inte dit. Dessutom finns det inget objektivt i hur kränkningar uppfattas.

Dyngtidningen Expressen har visat att det inte ens krävs mordhot eller ilska för att någon skall utpekas som näthatare; det räcker så väl med att önska genusmaffian eller den PK-orienterade journalistkåren ett kort men kärvt liv. Det besynnerliga är att samma slags formuleringar kan publiceras på ledarsidor (satirteckningar av Jimmie Åkesson som kackerlacka) utan att betraktas som hat.

Varför betraktas medborgarnas ilska som hat, medan journalisternas hat benämns som  debatt? Det krävs inte ett särskilt öppet sinnelag för att inse att svenska medier behandlar SD jämfört med andra partier (i synnerhet de till vänster om Centern) med dubbla måttstockar. Men åtskillnaden stannar inte där. Medierna behandlar även oss medborgare på ett sätt, och sig själva – förhöjda över menigheten – på ett annat.

Det tragiska är att våra makthavare villigt följer journalistkårens vänstervridna agenda. Justitieminister Beatrice Ask – en människa med kort ryggrad i dubbel bemärkelse – närmast tävlar om att vara vänstern till lags med sina gredelina kuvert, okritiska hållning till massövervakning och allmän demontering av rättsstaten. ”Näthatet” ligger med i hennes agenda. Kanske inte så mycket av omtanke för de få fall där det förekommer äkta kränkningar i form av uppsåtligt förtal, utan mer för att skapa ett klimat där medborgarna tänker mer än en gång innan de öppnar sin mun på Internet [SR].

Men även om lagen inte når alla som skriver ”olämpligheter” på nätet så tycks de svenska medierna göra det istället. Expressen med hjälp av den privata underrättelsetjänsten Researchgruppen har visat vägen. Även om deras arbete var ganska omfattande (6200 personer som katalogiserats för ”näthat”) så är det dock inte första gången medierna upprättar filer över privatpersoner. Sveriges Radio har gjort det åratals (bl.a. radioprogrammet Ring P1). Det finns säkert fler exempel som vi inte fått veta om ännu.

Det obehagliga är att kopplingen mellan medierna, de politiska aktivisterna på vänsterkanten [Resumé] och rikspolitikerna är mycket intim. Det gör det svårt att veta vem som går vems ärenden. Och när vi inte vet det, då har det uppstått en förtroendekris. Både gentemot medierna, politikerna och de frivilliga organisationerna. Det problemet är långt mycket allvarligare än att någon beskriver justitieministern som ett ryggradslöst kräk på sin blogg eller skriver något nedsättande om kat-tuggande somalier på torget utanför socialkontoret mitt på vardagen medan alla andra etniska svenskar mitt i livet befinner sig på jobbet för att ägna mer än ett halvår åt att jobba för Skatteverket innan det blir inkomst över för eget spenderande.

Det vore bättre med en öppen debatt om allt, där alla opinionsyttringar om än inte välkomnas så i vart fall accepteras. Inskränkningar kommer enbart föda förargelse och förakt hos de som exkluderas rätten att deltaga i det offentliga samtalet. Därför behöver vi slå vakt om yttrandefriheten – inte inskränka den.

Hälsar eder Peter Harold

(som undrar hur Robert Aschbergs ansiktsuttryck skulle se ut ifall han ramlade baklänges och tryckte upp basebollträet genom sitt anus tills bara handtaget stack ut. Jag betalar 10’000 kronor för en autentisk bild med det motivet på villkor att beloppet går till insamlingen för att stämma Expressens chefredaktör Thomas Mattsson för förtalsbrott)

Lästips:
Motpol (Daniel Friberg) ”10 tips till politiskt trakasserade

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff, Demokrati och frihet, Medierna. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Skall medierna ersätta svensk domstol?

  1. Rune skriver:

    ”mediesveriges krig mot Sverigedemokraterna” är ju egentligen deras krig mot svenska folket. Och detta kommer de inte i längden att vinna vänner och inflytande med. Fortsätter etablissemangsmedierna så, så är det snart slut med dem.

  2. Peter Harold (via mobil) skriver:

    Njae, jag har en känsla av att regeringen – oavsett kulör – kommer ta initiativ till ”överenskommelser” som tvingar Internetleverantörer och web-hotell att ”självsanera”. Minns hur man lyckades släcka ner Flashback i Sverige.

  3. calle37 skriver:

    Parfalk, det var länge sedan jag såg en kommentar från hans förvirrade värld. Finns han fortfarande?

    • Peter Harold skriver:

      Jag tyckte mig se att han kommenterat hos någon gammal bloggbekant för inte alltför länge sedan. Han bjöd mig att hälsa på för flera år sedan men jag fick aldrig tid att åka iväg (jag var ju småbarnsförälder på den tiden). Inte så ofta jag har vägarna förbi Bromölla. Har dock tänkt att tanka fullt någon tag till våren och köra längs Östersjökusten som en dagsutflykt.

  4. Ping: Vem är trollet? Vem ser ut som ett troll? (Ett hädelsefyllt kåseri om R*b*rt Aschb*rgs senaste framställning i TV-mediet) | Peter Harold – Skrivarens blogg

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s