Blir ”lappjävel” nästa ord att bli ställd inför skranket för? Fast först lite prat om fri företagsamhet…

Bästa läsare!

Jag har med ett halvt öga tagit del av diskussionen kring SD:s förslag att legalisera renhantering för andra folkgrupper än samer i Sverige. Jag skall villigt erkänna att om jag vetat om att det fanns en sådan reglering hade jag bloggat om detta redan i samma ögonblick. Ty en sådan reglering är inte förenlig med fri företagsamhet, något som jag i egenskap av finnig tonåring slogs för i mitten av 1980-talet (med gula 4:e oktober-dekaler på min skolväska). Det besynnerliga är att jag slogs för fri företagsamhet tillsammans med ett gäng partikamrater som lyckats ha regeringsmakten 1991-1994 samt sedan 2006, så det har funnits gott om tid att gå från ord till handling.

Nu är dock Sverigedemokraterna inte de första att ta upp frågan om samernas monopol inom rennäringen. Faktum är att det redan år 1993 publicerades en offentlig rapport om frågan – ”Vad kostar en ren? En ekonmisk och politsk analys” – sammanställd av Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi ESO.

I rapportens inledning skrivs:

Att bedriva rennäring är en rättighet som i Sverige är exklusivt förbehållen den samiska befolkningen. Det beror på att näringen anses spela en central roll i den samiska kulturens överlevnad. 

Kommittén var mycket väl medveten om att man tassade på förbjuden mark, närmare bestämt den tredjedel av Sveriges areal som nyttjas av samerna. Men någon ambition att ta bort samernas exklusiva monopol fanns inte trots att rennäringens subventionerades med 200 miljoner kronor per år (1991) och varje företag drogs med ett genomsnittligt underskott på 20’000 kronor. Man noterade att varje slaktad ren kostade staten över 2’600 kronor, vilket ur ett företagsekonmiskt perspektiv är oförsvarbart. Istället föreslog man att staten skulle låta ”upphandla minoritetskultur”.

Med det upplägg som anordnats mellan samerna och staten kunde kommittén dra slutsatsen att rennäringen svårligen eller inte alls kunde betraktas alls som en i traditionell näring. Stödet är trots det juridiska upplägget en minoritetspolitisk åtgärd. Det är utifrån denna aspekt man skulle kunna säga att SD:s förslag är ute i ogjort väder.

För min egen del känns det ändå uppfriskande att det uppstått en debatt om rennäringen. I förvisso små portioner sipprar en del fakta ut, t.ex. att fjällapparna beskattades på 1500-talet av både Sverige och Norge, dock utan att de behövde ha påbörjat sin tradition med att flytta sina renhorder tvärs över landet. Det är nämligen utifrån denna tradition som samerna anser sig ha rätt att disponera 1/3-del av Sveriges yta i enlighet med vad de själva önskar och bestämmer på sitt Sameting. En forskare (Lundmark?) menar att det var först på 1600-talet som den nomadiserade renskötseln uppstod. Ytterligare en annan forskare menar att den skogsnära renskötseln inte uppnådde större omfattning förrän kring 1750. Att lappar/samer funnits i området sedan betydligt tidigare är förvisso sant, men de hade på intet vis (enligt dessa forskare) bedrivit en skötsel som var mer omfattande än för husbehov (dessutom har det funnits människor i Norrland ända sedan stenåldern ändå).

Detta måste beaktas eftersom samer oftast argumenterar med att ”vi var här minsann innan svenskarna kom för att nyttja våra skogar”. Det är sant i det perspektivet att den norrländska skogsindustrin inte etablerade sig förrän under mitten av 1800-talet. Men den näringen föregicks av sågkvarnar som drevs av inhemska bönder i Norrland, och då drevs varken rennäringen eller skogsnäringen i industriell skala. Utifrån detta perspektiv så stödjer staten en etno-kulturell verksamhet som inte alls har praktiserats sedan hedenhös som det gestaltas i medierna och i samernas eget icke ifrågasatta budskap. Jag suktar sålunda efter nyansering när vi talar om denna grupp.

Hur omfattande var då samernas/lapparnas verksamhet före 1700-talet? Jag är inte specialist på området, men jag har läst ett examensarbete om den norrländska ekonomin där man presenterar referenser till Gustav Vasas tid (andra halvan av 1500-talet, typ), då denne ville få ut skatt av dem som bedrev handel med befolkningen (lapparna) ute i obebyggelsen och ödemarken. Dessa handlande belades med en årlig skatt om ”åtta mårdskinn och över tvåtusentvåhundra ekorrskinn”. Måste ha kryllat av ekorrar på den tiden…

I den allmänna diskussionen får man bilden av att svenskarna vandrade upp i Norrland och tog samernas land. I själva verket var det stora landområden där det varken fanns samer eller svenskar (eller finnar för den delen). Det var mark som på latin kallades res nullis, alltså mark utan ägare, utom talrika moln av mygg. Denna mark lades formellt i beslag av kung Gustav Vasa (staten), i det att han bildade s.k. allmänningar. En stadga gjordes upp för att kolonisera dessa områden, men med hänsyn till att inga områden fick tagas som redan tillhörde befintliga gårdar och byar (d.v.s. samerna). Inte heller medgavs att man fick ta mer mark än man kunde ”fara över”, d.v.s. kunna nyttja för sin utkomst (vilket Gustav Vasa var noga med eftersom varje egendom måste brukas så att den genererade skatt). Jag är ingen stor beundrare av Gustav Vasa, men lapparna/samerna förlorade inte på hans koloniseringspolitik av Norrland/Lappland. I själva verket uppstod en guldålder för dem (de var fortfarande inte nomadiserade om vi skall tro uppgifterna här ovan), och den samiska befolkningen ökade i en aldrig förr skådad takt tack vare det nya välståndet.

Men samtidigt som lapparna/samerna började tjäna gott på sin handel (med svenskarna) kom de också att göra sig beroende av livsmedel och andra varor som de köpte genom sin kommers. Självhushållningen upphörde/minskade. Samtidigt ökade lapparnas inflytande; det gick inte att etablera gruvor eller börja med mineralutvinning utan godkännande från lapparnas sida. Man jämställde under 1700-talet lapparnas rättigheter med böndernas. Och den synen verkar politiska tänkare av idag behålla…

…i det att det finns en negativ syn på att staten (genom EU) försörjer lantbrukarna genom statliga stödpengar (läs EU-kritisk inställning). Själv tillhör jag dem som avskyr ekonomisk rundgång via skattesedeln i alla dess former, och jag anser att EU:s jordbruksstöd bör hanteras mer marknadsekonmiskt (inte minst därför att det är ett enormt spill på pengar innan bönderna får det jag betalat i skatt). Samma syn har jag på rennäringen och jag delar Sverigedemokraternas syn på att en etnisk grupp inte skall få ha monopol på sin näringsverksamhet. Såvitt jag vet är detta det enda exemplet på skråväsendet i näringslivet (oräknat politisk nepotism där politikerbarn ges förtur till fina poster och uppdrag, som t.ex. Mona Sahlins dotter som fick praktikplats på den svenska ambassaden i Washington och statsminister Reinfeldts son placeras på valsedelns topp inför årets kommunval).

Jag kan bara glädja mig åt att det finns en libertariansk ådra i SD som visar sig i förslaget om avsamefierad rennäring, även om jag hade uppskattat att ett allmänborgerligt parti tagit ett första steg i denna riktning och drivit genom ett beslut. Men nu har vi åtta nyanser av svensk socialdemokrati i riskdagen, och då får jag vara lycklig över det lilla.

Sedan har jag funderat på hur staten kan tänka sig att beblanda sig i lappdebatten utifrån ett rättsligt perspektiv. Hör samerna till samma previligierade grupp som judar, araber, afrikaner, bögar och tredjekönsmänniskor liksom andra som inte är medelålders heterosexuella vita män, d.v.s. att man inte kan skämta om dem utan att bli lagförd för föttryckarlagen ”hets mot folkgrupp”? Jag funderade nämligen på att ge mitt bidrag till ordvitsar på Facebook genom att rita en djävul på en liten papperslapp och sätta bildtexten ”lappjävel”. Samtidigt tycker jag att jag tjänar så lite i lön att dagsböterna skulle bli ett skamstraff när de blir kända för allmänheten.

F.ö. anser jag att renkött är en delikatess. Och jag uppskattar varan mycket. Men inte så mycket att jag vill betala skatt för att folk iförda lustiga kläder skall få jaga ren med helikopter på skattebetalarnas bekostnad.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Blir ”lappjävel” nästa ord att bli ställd inför skranket för? Fast först lite prat om fri företagsamhet…

  1. cfr skriver:

    Renkalvinnanlår med murkelsås och syltade rönnbär. Mums.

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Hoppas att det finns på menyn när jag åker till Norrland i sommar. Undrar bara om renköttet är importerat från Kanada…?

  2. kallepelle skriver:

    Härligt! Äntligen en neutral beskrivning av lapparnas situation. Linné skrev i sin bok om Lappland : ”Lapparne äro från öster invandrade”. Sådant har en idiot som Margareta Winberg givetvis ingen som helst aning om – hon ville bara att vi skulle slå vakt om våra egna ”snöindianer”. Som tur var skickades hon som ambassadris till Brasilien när hennes klena förstånd blev allt för uppenbart.

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Och i Brasilien började hon direkt att bekämpa sydamerikanernas ”snedvridna kvinnosyn”, vilken främst manifesteras av stringbikinis på stranden och rumpgung under karnevalen. Fru Winberg måste ha hamnat i helvetet på jorden, för hennes egen del…

  3. Ping: Frågan du kanske inte får ställa: Behöver Sverige samerna, eller är det samerna som behöver Sverige? | Peter Harold – Skrivarens blogg

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s