Om man nu uppmanas våga tala om nationalismen… får man då säga vad man tycker…?

Bästa läsare!

Den annonsfinansierade gratistidningen METRO har i samarbete med Kungliga Dramatiska Teatern dragit igång en artikelserie under temat ”Våga tala om nationalismen”. Den första artikeln garneras med uttalanden från olika åsiktsmaskiner med benen antingen i politikens värld eller i kulturen, om inte rent av med ett ben i båda, som får ge sin bild av vad nationalism är:

Om Alexandra Rapaport:

Nationalism är ett lite knepigt begrepp, tycker skådespelerskan Alexandra Rapaport. Hon har aldrig träffat sin farfar. Han blev ihjälgasad i ett dödsläger i Polen eftersom han var jude. Hon har heller inte träffat sin morfar eftersom de var polacker och försökte försvara sitt land från tyskarna.

Och Reuben Sallmander:

– Sverige är mitt lag och det är kul att heja på Sverige. Men i mitt lag får alla vara med och lira. Nu ser inte riktigt världen och Europa ut så.  Den rasistiska nationalismen frodas på ett sätt som är djupt tragisk. Andra världskriget slutade för bara en knapp mansålder sedan. Trots det hör vi liknande tongångar igen, säger han.  

Förintelsen och Andra världskriget – där har ni svenska kulturelitens syn på nationalismens frukter. För att manifestera den svenska nationalismens fasansfullhet och strävan efter att upprätta gaskamrar för alla som inte har ariskt utseende sätter Dramaten upp en teaterpjäs som handlar om förföljelsen av de om inte tillåts vara med i den svenska nationalstaten:

En av berättelserna handlar om en asylsökande man som ska utvisas dagen efter. Han vet inte vart han ska.

Visst. Dramatens skådespelare åtnjuter minst lika stor yttrandefrihet som vilken annan medborgare. Samma sak för Metro-redaktionen. Men det är ganska typiskt svenskt – och nu ser jag inte detta som en nationalistisk fråga utan mer som ett mediefenomen – att vår journalistkår går hand i hand med fantasins fanbärare – d.v.s. skådespelarna, författarna och regissörerna – och talar om för svenska folket vad de skall tycka. Med hjälp av fabricerade skildringar (för det är vad teater handlar om) skall man bevisa att nationalism och liknande tankar resulterar i krig, gaskamrar och utvisningar till en osäker död…

Bara det att lägga upp debatten om nationalism utifrån ett fingerat utvisningsärende där den utvisade i pjäsen inte vet vart han skall säger en hel del om den låga nivå Dramaten och Afto… f’låt… Metro lägger för sin artikelserie. Jag har själv talat med en polisman som ägnat sig åt handräckning när Migrationsverket verkställt utvisning av personer utan giltig asylskäl, och samtliga resenärer (åtminstone de som inte är småbarn) är väl medvetna om hur långt enkelbiljetten räcker. Men Dramaten vill – sannolikt för att bekämpa nationalism i allmänhet och Sverigedemokrater i synnerhet – skapa en Auschwich-känsla i debatten.

Och visst, Reuben Sallmander erkänner uppriktigt vad kultureliten känner:

– Att vi har ett främlingsfientligt parti i vår riksdag, vilket jag ser som ett nederlag, är en del av det komplicerat underbara i att vi har en demokrati. Därför kan vi inte stänga ute det obehagliga. Allt vi trycker ner börjar jäsa och blir livsfarligt, säger Reuben Sallmander.

Ironiskt nog är faktiskt Kungliga Dramatiska Teatern en av grundstenarna i den svenska nationalismens uppkomst. Innan Dramaten grundades på initiativ av fjoll-kungen Gustav III spelades all seriös teater på franska. Ja, det första Gustav III gjorde var att sparka den franskspråkiga teatergrupp som hittills varit anställd att roa hovet och dess gäster. Gustav III ville skapa en nationalscen för svensk taldramatik, och resulatet av dessa planer blev alltså Kungliga Dramatiska Teatern, samma institution som ser nationalismen som ett problem när det brinner i Husby och invandringskritiska (kallas ”främslingsfientliga”) partier vinner framgångar runt om i Europa (enl. Metro).

För min egen del, levandes med föreställningen att vi både kan ha nationalstater som medger en folklig identitet och skydd mot fientliga angrepp samtidigt som vi har öppna gränser (d.v.s. att alla envar må flytta av egen kraft utan krav på försörjning från värdlandets kassa), hyser jag en stor sympati för att folk tyr sig till en och samma kultur. Vi kommer inte ifrån det faktum att grupper fungerar på detta viset. Åk ut i förorten och se efter själv.

Med risk för att bli utpekad som en av de hemska människor som måste bekämpas av medier och kulturelit så anser jag att ett folk skall ha rätt att bevara sin homogenitet (vilket inte betyder att alla skall tycka lika, men det är inte nationalismens princip utan snarare patriotismens). Vi svenskar skulle ha väldigt svårt att kunna flytta till Saudiarabien och kräva av dem att kvinnorna skall börja gå med frisläppt hår. Vi skulle inte kunna flytta till Israel eller Marocko och kräva ett förbud mot manlig könsstympning. Vi skulle än mindre kunna flytta till Indien och kräva att vi skall få bo i deras tempel medan vi ägnar resten av vår tid fram till pensioneringen samtidigt som vi lär oss något av de 20 officiella språken i landet. Det är nämligen det som saken egentligen handlar om när ”främlingsfientliga” och ”nationalister” talar om att ”utlänningar skall anpassa sig till Sverige och inte tvärtom”. Även svenskar måste ha rätt att få värja sig mot t.ex. arabisering och andra influenser som inte passat in i vårt sekulära svenska samhälle (som ju är frukten av nämnda 200 års nationalism, på ont och gott).

Vi får väl se ifall Metro lyckas inkludera även denna vinkel nu när man ”belyser och granskar nationalismen”. Om inte – då rekommenderar jag er lite läsning i bloggosfären. Där finns det som saknas i gammelmedierna.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Medierna. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Om man nu uppmanas våga tala om nationalismen… får man då säga vad man tycker…?

  1. cfr skriver:

    Alla välfärdskramare borde tänka till lite på välfärdsstatens uppkomst.

    För att en välfärdsstat skall ha någon som helst möjlighet att uppstå så krävs ett visst mått av homogenitet, man kan nästan säga att det är en förlängning av klansamhället. Grunden är en form av tillit som innebär att jag måste känna mig hyggligt säker på att min granne inte sjukskriver sig när det är OS och parkerar sig i soffan och jag måste också tro att han arbetar om han är förmögen att arbeta, inte att han slickar i sig A-kassa som jag betalar och jobbar svart.

    Saknas denna grundläggande tillit så uppstår inget välfärdssamhälle och min slutsats blir att ett välfärdssamhälle går inte att kombinera med ett mångkulturellt samhälle, därtill är vi för olika programmerade.

    • Peter Harold skriver:

      En tröst är att när välfärdssamhället väl brakar sönder och samman (kan man spela på årtalet på vadslagningsbyråerna ännu?) så kommer den sjukskrivna OS-publiken att kamma noll poäng i lönekuvertet. Däremot väcker du en berättigad fråga vad gäller svartjobb och förtroendet medborgare emellan, då vi kan se att vissa människor lyckas skaffa sig peronbilar i premiumklassen av ringa ålder medan andra människor inte ens skulle ha råd att betala årspremien i försäkring. Dessa bilar kan återfinnas parkerade utanför restauranger i timmar, rent av under hela dagar. Finns det ett samband mellan att man inte får ett kvitto när man betalat för lunchen? Nu kan man ju till deras försvar anföra att vissa BMW- och Mercedesbilar med två eller tre år på registreringsbeviset är billigare i t.ex. Tyskland än här hemma i Sverige, och det kan vara importbilar till fördelaktigt pris. Men ändå? Har inte vederbörande personer samma distorerade ekonomiska livspussel som alla vi andra som får avstå från att ha njurarna eller stjärnorna på kylargrillen? Eller har de bara tur…? Grundtesen är att jag inte har med detta att göra. Å andra sidan drabbas jag om jag skall finansiera ett försörjningssystem som gynnar den som avstår från att medverka.

  2. cark1 skriver:

    En liten petnoga notering: Gustaf III var ingen fjollkung. Tvärtom var han nog mer manlig än sin lillebror, fjanten Karl XIII. Det är adeln, som för övrigt hade ihjäl Gustaf, som lyckats sprida den felaktiga bilden av Gustaf III som en fjolla som var maktfullkomlig och enväldig. Visst, han hade inte mycket för demokrati men det fanns mer yttrandefrihet i hans Sverige än under såväl den så kallade Frihetstiden före honom som senare under hans lillebrors regim.

    Så där, tillbaka till diskussionen om nationalismen, som jag för övrigt föraktar djupt. Både för vad den kan göra med stora folkgrupper och vad den får ledare att göra.

    • Peter Harold skriver:

      Jag får då erkänna att jag trillat dit på nidbilden av Gurra 3. Jag borde ha varit försiktigare eftersom jag inte mött honom. Varningsklockan borde ha ringt när han sparkade fransspråkiga skådespelare. Ingen fjolla skulle ha gjort det.😉

      Jag är lite nyfiken på om du har någon reflektion över nationalism kontra patriotism? Jag upplever den förra som ”mjukare” än den senare. Jag skulle vilja se din analys på den saken eftersom du redan berört dessa ämnen tidigare på din utmärkta blogg.

  3. Anonym skriver:

    Mina amerikanska vänner sa till mig sådär för 20 år sedan då jag var sådär 20 år gammal, att jag var väldigt svartvit i mitt tänkande. Jag fattade inte då vad de menade. Men efter att ha levt i andra länder (inte arabländer eftersom jag inte har någon lust att vistas i de och inte attraheras av ngt som kommer därifrån, förutom kebab kanske) förstår jag vad de menade. Min uppväxt i Sverige med mina socialdemokratiska föräldrars världsbild som norm och som sådana insöp SVTs information såsom muslimer insuper guds ord från koranen, gjorde att jag hade ett väldigt svartvitt tänk i mina ungdomsår. Jag blev inte alkoholist (hehe) men däremot har jag mer och mer förstått att det nationalistiska i varje land är något bra och som stärker den verkliga mångfalden i förlängningen. Om medborgare i varje land som matchar bäst såväl genetiskt, som ”beteendemässigt” och ”typiskt” för det landet- hade fått fördelarna hade då detta medfört att det som är typiskt för det landet och dess medborgare- överlevt och frodats vilket i sin tur hade medfört att det som är unikt för det landet gått vidare till nästa generationer.

    I mina ögon hade förintelsen inte skett om folket vore bättre informerade. Särskilt informerad blir ”man” ju inte via SVT, vilket ju är höjt över önskvärt tvivel…

    • Anonym skriver:

      Jag var i rinkeby i arbetet för någon dag sedan. Apropå ”mångfalden”. Killen vi skulle hjälpa ville verkligen inte alls vara där. I sverige alltså. Han har hjälp via LSS ”lagen om särskilt stöd) för att han är krigsskadad. Han sitter där, eller går rättare sagt mellan vägg till vägg och mumlar för sig själv. Han ber till sin gud att få komma hem. Han kostar svenska staten i rundliga tal 3000:- varje DAG för att han får städhjälp, boendestödjare och hyra och mat betald. Kackerlackorna gick slött bakom vardagsrumsdörren och jag tänkte att jag tänker vägra gå hit igen. Soffor, tv-apparater, gamla datorer och madrasser samsades bakom de 2 knutar jag såg under det timmeslånga besöket i rinkeby. Vilken typ av ”berikning” menar politikerna att den här mannen gör på det svenska samhället?

      Människor som inte ens vill vara här- varför är de här? Kanske vore dags för Bofors att visa siffrorna för vinst kontra kostnader på det svenska samhället?

      • Peter Harold skriver:

        Om jag tolkat det hela rätt så är nog den här personen i Sverige av humanitära skäl, och inte inberäknad som arbetskraftsinvandring. Men politikerna är finurliga och räknar in arbetsinsatsen för att ta hand om den här krigsskadade personen som utökning av arbetsmarknaden. Att sedan din insats kunnat användas till någon annan/någonting annat hör nog inte till saken. Svenska politiker och makthavare känner inte till Frederic Bastiat. Det är av samma skäl som hem för ensamkommande flyktingbarn genererar arbetstillfällen och inkomster, och därför är sååååå eftersträvansvärda att etablera.

    • Peter Harold skriver:

      För 20 år sedan var allting enklare, det är i alla fall min erfarenhet…😉

      Förintelsen är ett alldeles eget komplext kapitel. Om man kombinerar det faktum att nazisterna var besvärade av att en minoritet om 2% av befolkningen besatte omkring 20% av alla positioner inom förvaltningarna, samtidigt som denna minoritet hade företrädare som mer än någonting annat önskade ett eget land… ja, då blir saker och ting verklingen komplicerade.

  4. Sallmander pratar verkligen emot sig när han ena stunden talar om det rasistiska nationalismen och i andra stunden inte tycker att detta ska undertryckas.
    Ska vi unisont lyssna på hur rasistisk just den svenska nationalismen är för den inte ska undertryckas av en enad rödgrön journalist/skådespelar kår? Något fel på somalisk nationalism?
    Ännu ett döfött försök att med popularitet och utan fakta sopa undan nationalismen.
    Så länge människors verklighet ser ut som den gör i Sveriges demokratur så får etablissemangets multiförespråkare väva sina fantasier bäst de vill. De är ändå bara skönlitteratur.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s