Man kan vara kritisk mot massinvandring och vara för fri invandring på samma gång. Jag visar här hur.

Bästa läsare!

Jag har på känn att en del läsare som hittar hit tycker att undertecknad är inkonsekvent av gigantiska mått när jag hävdar att jag är kritisk till den svenska migrationspolitiken och samtidigt utger mig vara för fri invandring. Alla vet att man inte kan blanda olja med vatten, så hur tänker jag egentligen?!?

Jag kan bara gissa vilka epitet ni kläder mig med vid datorskärmen utifrån detta, och jag är djupt tacksam över att det är så förhållandevis få som ger uttryck för den skepsis jag otvivelaktigt måste förlösa hos denne läsare som hittat hit via rekommendationer på diverse ”hatsajter” (som vänstermobben kallar dessa). Men so far so good upplever jag mig inte blivit drabbad av någon hänsynslöshet från er sida, kära läsare, och det tackar jag för. Och då har jag ändå ett gäng besökare här varje dag – till min egen stora förvåning.

Nåväl, nog med artigt kallprat…

Jag skall villigt erkänna att jag (ofta) grundar mina åsikter – för det är blott åsikter jag framför på det här stället – utifrån moraliska värderingar. När man skiljer ut något som är gott från det onda har man åstadkommit moral. Blandar man sedan moralen med ett stycke verbalitet, lika delar gester och späder på med tonfall och kryddar med en nypa insinuationer har man skapat en moralkaka. Men i mitt fall talar jag enbart om moral. Sockerfri moral.

Låt mig börja den slingriga tankebanan härifrån:

Jag är den förste att förbanna religionerna, men man kommer inte ifrån att de emellanåt har sina goda tankar. Exempel: ”Du skola icke stjäla” lyder ett av budorden. För de flesta av oss är detta en självklarhet (även om det tyvärr finns de som lever efter det förvanskade budordet ”Du skola icke bli upptäckt när du stjäl från din näste”). Men vad är det då den offentliga förvaltningen gör när den tar en icke försumbar andel av våra löner och en viss del av våra besparingar, och ger pengar till sig själv och till andra som du inte hyser någon som helst sympati med? Visst, du kan alltid förneka myndigheten dessa pengar, men då kommer de att både ta pengarna de vill ha och din frihet. Med andra ord, skatt är stöld. Det är bara det att denna typ av brott är socialt accepterat.

Nu är jag fullt medveten om att man i värsta fall blir kallad för extremist när man påtalar denna omständighet, och i bästa fall bara blir bortviftad med epitetet kvasifilosof – alltså en sådan person som kan avfärdas utan några som helst motargument. Typ, som att vara gift…

När man som jag börjat moralisera över skatter så är steget inte långt från att med samma ovälkomna metod börja moralisera över vad skatterna används till. Det är därför som jag kommit till denna – kanske i många läsares tycke – tämligen udda åsikt att den svenska migrationspolitiken är korrupt ur ett grundläggande moraliskt perspektiv, samtidigt som jag vill ge människan rätt att röra sig fritt över jorden efter egen förmåga. Jag vill faktiskt illustrera min tanke genom att återge (valda delar av) en debattartikel som Nikodemus Ungh publicerade häromdagen, som handlar om statsunderstödd massinvandring (d.v.s. det som pågår i vårt eget land här och nu):

Historiskt har kolonisation i betydelsen att ett imperium, en ”respublica”, en nationalstat eller t.om. en religion använder våld och hot om våld för att erövra och dominera andra folkslag och kulturer skett mot bakgrund av en överlägsen vapenmakt.

[…]

Men finns det verkligen en moraliskt relevant skillnad mellan att kolonisera andra folkslag och att använda sig av staten för att låta andra folkslag kolonisera det egna landet genom en demokrati? Jag anser inte det finns en sådan moralisk skillnad av följande skäl:

1.) En sådan kolonisation använder statens tvångsmedel mot kommuner och enskilda privatpersoners önskemål,

2.) Kolonisationen finansieras med stulna medel.

3.) Kolonisationen sker på grundval av information och en ideologi som inte diskuteras på allvar i valperioder och i media,

4.) Kolonisationen har huvudsakligen ägt rum genom att staten erbjudit komparativa ekonomiska och sociala fördelar till kolonisatörerna,

5.) Kolonisationen äger rum mot bakgrund av en ideologi som staten använder för att med tvång och straffpåföljder uppfostra barn och ungdomar i skola och undervisning,

6.) Kolonisationen äger rum mot bakgrund av inskränkningar av människors rörelsefrihet och frihet att själva välja att bo med vilka de vill och

7.) Kolonisationen äger rum mot bakgrund av offensiva statliga kampanjer mot individer och organisationer som har andra explicita önskemål.

Nikodemus gör faktiskt samma iakttagelser som jag (se framförallt punkt 2 på hans lista!) och många med mig. Och vi gör det helt och hållet utan rasistiska undertoner. Icke förty kläds ändå den som är kritisk till det statligt finansierade folkutbytet med ord som ”rasist”, ”främlingsfientlig” eller ”ger sitt uttryck för hat”. Jag tvivlar inte en sekund på att det också finns människor som är emot massinvandring av kulturella eller rasbiologiska skäl och som gladeligen ändå vill ha höga skatter, men när debattörer inte kan skilja ut de olika kritikernas argument, då begår man ett ödesdigert misstag. Och jag tror att det är just därför vi fått den situation som vi har i dag, både i Sverige och i Europa.

Nikodemus Unghs artikel avslutas med en deklaration som handlar om individens rättigheter. Och samtidigt framför han ett recept på hur den svenska migrationspolitiken borde utformas:

Samtidigt är jag för fri invandring i betydelsen att människor får flytta var de vill oberoende av vad staten/ stater säger. Jag är för lika rättigheter för personer med utländsk bakgrund som för svenskar. Jag är således också mot tvingande diskriminering av individer på grund av deras ursprung och religion. Invandring blir då något som sker på lokal nivå, som ett slags kontrakt mellan personer som ger eller säljer privat egendom mellan varandra. De kan själva välja var de skall bosätta sig samtidigt som de själva får välja att ta emot vilka de vill. De som kommer måste då också vara självförsörjande eller frivilligt finansieras av andra individer och grupper. Detta är naturlig, organiskt framvuxen, immigration. Det är också en immigration som förmodligen leder till integration och som bemöter invandrare som fria och ansvarstagande individer snarare än som passiva subjekt som måste tas om hand.

Som ni ser, kära läsare, är detta väsensskilt från vad vi hör från politikernas talarstolar, från välgörenhetsindustrin, från asylaktivister, etc.

Den som till äventyrs vill slå vakt om den svenska välfärden borde faktiskt lyssna på upprop som det som Nikedemus Ungh gjort här ovan (som sannolikt inspirerats av Hans-Hermann Hoppe).

Att föreställa sig att kungariket Sverige har de ekonomiska resurser som krävs för att bota världssvält, förinta alla hot mot de mänskliga rättigheterna samt skänka jordens befolkning fritt uppenhälle är en lögn som är livsfarlig. Att försvara de ”generösa” politikernas teser vittnar om en djup okunnighet om välfärdens faktiska bräcklighet.

Det är därför nödvändigt att den förment goda överbudspolitiken får ett slut, och att den kontraproduktiva distanseringen till partier som Sverigedemokraterna får ett kvickt slut. Vi ser exempel idag att idén om ”välfärd till alla” är falsk i och med att svenska medborgare diskrimineras, vilket är en iakttagelse som makthavarna talar tyst om. Men ännu hellre vill jag att fler förstår att det är åtta partier i Sveriges riksdag som bekänner sig till kollektivismens möjligheter att beröva den enskilde medborgaren dennes personliga frihet till förmån för allt mer makt i politikernas händer.

Om våra makthavare – inklusive opiniosnbildarna – hade prövat migrationspolitiken utifrån ett grundläggande moraliskt perspektiv hade de kanske inte varit lika fördömmande (hatiska?) mot Schweiz där en majoritet av väljarna röstade för att begränsa invandringen från EU – ett majoritetsbeslut som man tog i god demokratisk ordning genom att låta folket få rösta efter en öppen och fri debatt.

En debatt som aldrig skulle hända här. Tyvärr.

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Man kan vara kritisk mot massinvandring och vara för fri invandring på samma gång. Jag visar här hur.

  1. Cello Jr skriver:

    Jättebra skrivet som vanligt! Vill bara med det berömmet visa att jag läst din text. Återkommer
    eventuellt när jag funderat på den medan jag skurar golv till youtube-musik!

  2. Anna C skriver:

    Likt många teorier ser Unghs bra ut – ja, just i teorin. Det är ungefär som med kommunismens efter behov och förmåga. Vem kan kritisera det?
    Tyvärr så är dina och Unghs teorier precis lika verklighetsfrämmande. Vad gör vi med den som inte klarar av att försörja sig själv och sin familj? Ska vi lita till frivilliga hjälporganisationer? Redan nu reagerar folk med obehag inför tiggare på gatorna.
    Den ”naturliga” invandring ni föreställer er kan bara ske i ett primitivt samhälle. Ungefär som när Nordamerika och Australien koloniserades.
    Du tar upp den viktiga frågan om vad det svenska folket vill. Vad tycker det om det får reda på följderna av den massinvandring vi har? De ekonomiska, de demografiska och de sociala.
    Jag tror att en majoritet faktiskt vill fortsätta att erlägga skatt i utbyte mot social trygghet.
    De måste i vilket fall som helst få chansen att ta ställning.

    • Peter Harold skriver:

      Tro’t eller ej, men jag har ett embryo till ett svar på din fråga. För jag funderat på saken, precis utifrån det tvivel du framför. Libertarianismen får inte nöja sig med att vara en utopisk teori, utan det måste finnas en innebörd som får människor att inse att naturrätt måste vara förenlig med vardagslivet. Dock skall jag inte slarva fram ett svar via kommentarsfältet, men jag lovar att återkomma till ämnet med ett sakligt svar. Det är jag skyldig att göra!

  3. Anonym skriver:

    Vad föreslår du att funktionshindrade skulle göra för att försörja sig enligt ”libertarianismens” modell? Jag tycker ju att det faktiskt är ganska komiskt att skicka mupparna boendes på gruppbostad på ”jobb” på daglig verksamhet med taxi tur och retur varje dag, för att låtsas som att de vore normala. Men samtidigt vill jag mer än gärna betala för detta men faan om jag vill pröjsa för att invandrarmupparna ska få samma rättigheter. Nej, staten ska ta hand om sina egna. Punkt och slut.

    • Peter Harold skriver:

      Vänta, vänta, vänta lite. Du svarar ju på frågan själv. Du är villig att betala för att andra skall få hjälp. Det är en frivillig transaktion. Jag tror att massor av människor är villiga att göra uppoffringar. Massor av människor betalar ur egen ficka för att hjälpa folk som har funktionshinder. Och det var så det gick till även innan samhället började byggas på höga skatteuttag. Om jag förstått det rätt så fanns det procentuellt fler funktionshindrade förr i tiden eftersom många sjukdomar som orsakade blindhet, muskelåkommor, m.m. var inte botbara på den tiden. På den tiden var det familjen och anhöriga som tog ansvar för den funktionshindrades välmåga. Så är det egentligen idag också eftersom välfärdsapparaten inte fungerar till fullo som vi föreställer oss (innan vi själva hamnar i situationen att behöva hjälp från samhället).

      Jodå, jag vet att många ser föraktfullt på välgörenhet.

      Funktionshindrade före 1900-talet fick också försörja sig; synskadade och rörelsehindrade fick utföra arbeten som de klarade av utan syn eller rörelseförmåga. Blinda arbetade som korgbindare, borstbinderi och liknande hantverksarbeten.

      Men skall jag försöka presentera en modern syn på frågan ur ett libertarianskt perspektiv så hänvisar jag till försäkringsskydd. Det finns olika sorters försäkringsgivare; vissa är giriga profitörer, andra fungerar som välgörenhetsinrättningar. De skapades innan staten började styra och finansiera kontrollen över folket med skatter. Jag lovar att återkomma till detta i ett utförligt blogginlägg (eller eventuellt i form av ett manifest, men jag måste jobba 40 timmar i veckan så att Anders Borg får in lite pengar att hälla över de stackars spädbarnen som skickas till Sverige från alla krigsdrabbade länder runt om i världen)

      • Anonym skriver:

        Tack för svar, peter. Jag tänker att bara för att jag gärna betalar om jag kan, kan jag inte förutsätta att alla tänker så. Tvärtom brukar de som betalar mest skatt anse att alla istället bör teckna privata försäkringar som ska täcka alla eventualiteter i livet. Inklusive som att betala ur egen ficka om man skulle få ettbarn med funktionshinder. Problemet med detta är ju att väldigt få skulle kunna göra detta. Bonnierfamiljen skulle säkert men inte så många fler… Om alla bara skulle betala för det de själva behöver för stunden skulle de flesta ha det rätt miserabelt, särskilt om gränserna vore helt öppna. Det är jag övertygad om.

        • Peter Harold skriver:

          Man måste ha i åtanke att våra makthavare väldigt ogärna ser att vi medborgare börjar hysa tvivel över det välfärdsförsörjda trygghetssystemens förträfflighet. Politikerna vill absolut inte att vi börjar betala till försäkringsbolagen istället för till skattmasen som idag. Och det beror inte på politikernas omtanke om folket, för i så fall skulle inte sjukvården se ut som den gör idag.

          Men jag lovar att återkomma till en mer fullflödig beskrivning av konceptet. Till skillnad från våra politiker måste jag utföra nyttigt jobb åt min arbetsgivare så att jag kan betala hyra, mat och månadskort, så mitt politiska engagemang sker under de få timmar jag har över – och jag skulle behöva skriva en hel bok för att kunna beskriva min ”utopi”. 🙂

  4. Edward Ulfertz skriver:

    Jag tror inte på öppna gränser. På mitt hus har jag lås på dörren, och släpper inte in vem som helst.
    Runt min trädgård har jag staket, och vem som helst får inte komma in och plocka frukt och bär, som jag har odlat fram.
    Även runt Sverige finns en gräns…

    ”Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta…”
    Jag tycker inte att själva beskattningen är stöld.
    Stölden sker när makthavarna inte använder pengarna så som folket har tänkt.
    Som att spendera pengarna på sådant som folket inte har bett om; såsom generaldirektörslöner och Mipim-mässor m.m. eller att inte spendera pengarna på sånt som folket vill ha; såsom en fungerande järnväg och ett starkt försvar.

    Jag ser Sverige som ett försäkringsbolag. De pengar (jfr försäkringspremier) vi under generationer har betalat in i skatt har gått till att bygga upp en infrastruktur, ett skolsystem, sjukhus och äldrevård m.m. som vi och våra barn ska få hjälp av om det behövs.

    Har du inte betalt dina premier, kan du inte få någon hjälp.
    Visst, försäkringsbolag kan ta emot nya kunder. (Efter en noggrann personundersökning och läkarundersökning).
    Men premierna är betydligt högre innan du fått tillräckligt många ”skadefria år”.
    Detta innebär att ”nybyggare” måste vara betydligt lönsammare för samhället för att få teckna en ”försäkring” (bli medborgare).
    ”Nybyggarna” måste åtminstone vara självförsörjande.

    Undantag måste naturligtvis göras för ”riktiga” flyktingar (enligt UNHCR), men även i dessa fall bör undersökas om dessa inte kan finna en fristad i något närområde, som är lättare att anpassa sig till, med avseende till språk, kultur och religion.

    • Peter Harold skriver:

      ”Jag tror inte på öppna gränser. På mitt hus har jag lås på dörren, och släpper inte in vem som helst.”

      Här åberopar du äganderätten. Det är som jag förstår det grundpelaren i det libertarianska samhället. Forna tiders invandring byggde på att den inflyttade var efterfrågad (som t.ex. vallonerna) eller köpte egendom i Sverige (dagens holländare i Värmland).

      ”Stölden sker när makthavarna inte använder pengarna så som folket har tänkt.
      Som att spendera pengarna på sådant som folket inte har bett om; såsom generaldirektörslöner och Mipim-mässor m.m. eller att inte spendera pengarna på sånt som folket vill ha; såsom en fungerande järnväg och ett starkt försvar.”

      Japp, libertarianerna går ganska långt i sin syn på vad makthavarana får göra för de skatter de tar in. Man brukar tala om ”nattväktarstat” där de offentliga utgifterna begränsas till försvar, brandskydd och någon form av akutsjukvård. Jag tror inte att det finns något modernt exempel på en libertariansk politiker som avskaffat eller önskat avskaffa det grundläggande sociala skyddsnätet. I vart fall inte i praktisk handling.

      ”Jag ser Sverige som ett försäkringsbolag. De pengar (jfr försäkringspremier) vi under generationer har betalat in i skatt har gått till att bygga upp en infrastruktur, ett skolsystem, sjukhus och äldrevård m.m. som vi och våra barn ska få hjälp av om det behövs.”

      Och staten ser dig som en skattebetalare, som varje månad levererar in ett antal tusenlappar varav en viss andel används till ”vård, skola & omsorg”, och resten kan man spendera på garantier till finansiellt dödsdömda företagsprojekt som ser bra ut i verksamhetsberättelserna men bara är till politikernas gagn, osv. Om staten verkligen uppskattade att generationer betalat in skatt och byggt upp samhället så skulle staten inte behandla sina medborgare som man gör. Det du betalat in i sociala avgifter för att finansiera det du trodde var din pension (säger det som exempel, för du avslöjade nog bluffen för bra länge sedan) är pengar som redan tagit slut. Detta är verkligheten; vi har tandlösa folkpensionärer som jobbat sedan de var 15-16 år gamla och måste vänta halvår eller hela år på höftledskulor eller får bli utan därför att ”det finns inga pengar”.

      Sverige är ett förbaskat dåligt försäkringsbolag. Och det är min plikt som libertarian att upplysa politikerna om vilket fel de begår.

      Sedan skulle jag vilja utveckla min tes att en stark stat ger starka storbolag (svensk socialdemokrati har talat med kluven tunga under många år när de sade sig bekämpa kapitalismen), och det förlorar medborgaren på i egenskap av konsument och skattebetalare. Men det utlägget får jag ta en annan gång. 🙂

      • Edward Ulfertz skriver:

        Jag håller med om att ”Sverige är ett förbaskat dåligt försäkringsbolag.”
        Jag har blivit blåst, men jag kan inte byta bolag eftersom jag inte kan betala premierna i ett annat bolag.
        Eftersom jag är 70 år gammal är jag tvungen att stanna här ”too the bitter end”.
        Invandring bygger ju på principen win-win, och jag är inte längre någon vinstlott.

        Svenska folket skulle kräva att makthavarna redovisar vart pengarna går.
        Ett riksrevisionsverk värt namnet, som med hjälp av återinfört tjänstemannaansvar, kunde förhindra Bofors-, Jas-, Vattenfall- och Telia-affärer innan de orsakar diplomatiska kriser.
        Att skylla på konkurrensutsatt affärsverksamhet är bara ”bullshit”. Kan man sälja hus med öppen budgivning, så kan man väl sälja Jas.
        Och vad pengarna till försvaret angår, så tror jag att mannen på gatan i det ”elaka Ryssland” vet mer än vad de flesta svenskar vet.

        Det går en väldig massa pengar till ideella, religiösa och kulturella organisationer, som jag tror att majoriteten av folket inte skulle vilja stödja. Där skulle folkomröstningar, typ Schweiz, kunna visa vad folket egentligen vill satsa på.

        Den senaste galenskapen jag hörde var en forskare som fick 650.000 för att visa att flickor plutar med mun, medan pojkar vill se hårda ut på bilder, som de lägger ut på internet.

  5. Ping: Piratpartiet EU 2014 – skall Sverige fyllas med afrikanska bögar, flator och farbröder i tantkläder? | Peter Harold – Skrivarens blogg

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s