Mellanösternpolitik – man kan bara göra fel, men varför sträva efter det värsta felet?

Bästa läsare!

Jag läser hos min bloggkollega Carl från Stockholm om hans intryck från tjänsteresan till Teheran i Iran. Eftersom utrikespolitik är ett av mina många intressen (ikväll skall jag läsa om hur man lagar väckarklockor; jag måste Aspbergers eftersom jag flaxar mellan intressena…) så brukar jag titta in på bloggen Alla dessa dagar emellanåt. Trots allt, han sitter ju inne med information om vad som sker. Och kan man sin Carl Bildt vet man ganska snart hur man skall läsa mellan hans rader.

Hans blogginlägg från teheran är intressant eftersom det ger en bild av Iran just nu. Och det finns viktiga beröringspunkter med vårt eget land. Först Carls notering om de iranska myndigheternas kamp mot narkotikasmugglingen från Afghanistan:

Ca 80% av alla tillslag mot opium som smugglas skedde förra året här i Iran, och man talar om tusentals poliser och andra som förlorat livet i kampen mot smugglingsligorna. Till stor del handlar det ju om opium på väg mot marknader och missbrukare i Europa.

”War on drugs” börjar alltså redan i och i närheten av produktionsländerna. Vi ser också ett ”War on drugs” i västvärlden och till och med här i Sverige, där polisen tar samma pundare gång på gång till arrestlokalen för att få upp sin statistik. Om man istället avkriminaliserade narkotikabruket, och hanterade missbruket som ett medicinskt problem, skulle incitamenten för den dödliga narkotikasmugglingen försvinna. Tips till dig, Carl.

Några stycken längre ner noterar utrikesministern att det fortfarande är en klyfta mellan Iran och västvärlden, och att det faktiskt är bådas fel:

Att misstron mot Väst är betydande är ingen nyhet, och jag har fått mig till livs olika berättelser om de erfarenheter denna grundas på. Minnena förefaller att vara långa i Iran.

[…] Men man märker hur de senaste veckornas debatter och manövrer i Washington gett skeptiker mot Väst nytt vatten på sina kvarnar.

Det är kring det sista stycket jag ber att få fylla i. Vad är det för manövrar i Washington han syftar på?

Som vanligt handlar det om att neokonservativa samhällsdebattörer och politiker fortfarande talar om nödvändigheten av en attack mot Iran för att förhindra landet från att få möjlighet att skaffa kärnvapen som man kan angripa Israel med.

Kraven är ljudliga, och absolut inte avgränsade till att handla enbart om Iran; Syrien ligger också med i listan över länder som man vill bomba till lydnad och underkastelse. Organisationen Washington Institute for Near East Policy har publicerat en analys där man gläds över att president Barack Obama inser problemen med sin hållning i Syrienfrågan. Vad som skett under andra halvåret 2013 var att den förväntade NATO-attacken mot Syrien uteblev (vilket jag anser var både positivt och korrekt), och man återupptog konstruktiva förhandlingar med den nya presidenten i Iran, vilket resulterade i att omfattande sanktioner upphörde. Detta har väckt stor ilska inom vissa grupper, och detta motstånd i sig har blivit ett problem för president Barack Obama – även om Washington Institute menar att Iran fortfarande har ett finger med i spelet i Syrien (som allierad till al-Assad som kämpar mot al-Qaidalierade rebellgrupper).

Washington Institute menar att det fortfarande är läge att agera militärt mot Syrien:

The administration’s minimalist approach is understandable if one truly believes that it has worked for the past two years. But both of the above assumptions are questionable. The truculence of Assad’s negotiating team in Switzerland, the unwavering support proffered by Iran and Russia, the recent regime violations of last year’s chemical agreement, and the continued waves of Srebrenica-level horrors — from the February 1 barrel-bombing of civilians in Aleppo to a new report alleging Assad’s forces have tortured 11,000 prisoners to death — together suggest that the war will continue and the damage to any rational world order will grow.

Det tragiska är att Washington Institute inte ger hela bilden. Assads förhandlingsteam avvisar att utgångsläget i förhandlingarna skall vara att den sittande regimen per automatik skall avsättas. Attacker mot civila mål har flera gånger visats vara utförda av rebellstyrkorna, även om jag inte utesluter att även regimen kan ha avsiktligt eller av misstag träffat civila mål. Minns också att NATO avsiktligt bombade bl.a. vattenreningsverk under kriget i Irak för några år sedan, vilket fortfarande inte tagits upp av tribunalen i Haag.

Det riktigt allvarliga är att Washington Instititute presenterar en mycket farlig lösning på Syrien-konflikten genom en väpnad attack mot regimen:

That goal is not an American military victory per se, but rather ”supporting diplomacy” by convincing Damascus, Tehran, and Moscow that Washington will do what is necessary to prevent Assad from achieving military victory. The Syrian conflict will not end in a way that is acceptable to U.S. national interests unless Assad and his allies are pressured to the point of realizing that a negotiated compromise is better than continuing the war.

Assad-regimen förhandlar. Men regimen kan ju inte heller acceptera kravet på att lägga sig platt för de islamistiska krafter som vill förstöra den sekulära sfär som trots allt finns i landet. Washington Instititute försöker sälja in ett NATO-angrepp i Syrien som nödvändigt för att stoppa kriget i landet och det mänskliga lidandet – men man  säger inte ett ord om det mänskliga lidande som de islamistiska rebellerna sprider i erövrade delar av landet, och som kommer att drabba hela Syrien – framför allt mot kristna.

Det är vansinne att debatten om Syrien är så avgränsad att man utesluter de mest uppenbara faror som en islamistisk rebellseger kommer att föra med sig. Och under en annan rubrik på annan plats i pressen bekymrar man sig om de radikaliserade muslimer som rest till Syrien för at strida mot al-Assad, och det hot de riskerar att utgöra mot vår egen demokrati efter hemkomsten till Europa.

Önskemålen om en militär NATO/FN-insats mot Syriens regering får bara inte stå oemotsagd. Därmed inte sagt att al-Assad är en ängel, men man botar inte huvudvärk med amputation. Detta måste Washington Instititue vara medvetna. Sålunda måste de ha andra outtalade avsikter då de önskar att al-Assad skall avsättas och ersättas av en ospecificerad röra av islamister i alla dess schatteringar. Jag kan bara gissa. Kanske är det så at Syrien måste bombas så att de fundamentala islamisterna kan ruinera landet, varefter hindret att ge sig på Iran har röjts ur vägen. Det är vad som hände i Libyen – även om de neokonservativa beskrivet den insatsen som en framgång. Framgång för vem?

Vi ser någonting stort på gång hålla på att ske i vår värld. Vad det är kan jag inte säga med säkerhet. Men jag gillar det inte.

Hälsar eder Peter Harold

Lästips:
Ron Paul Institute ”Washington Institute: Let’s bomb Syria”.

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet, Politik. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Mellanösternpolitik – man kan bara göra fel, men varför sträva efter det värsta felet?

  1. Anna C skriver:

    Syrien är inte så beroende av väst som vissa eliter vill. Dessutom kunde faktiskt folk av olika etnicitet och olika tro leva ganska väl i Syrien – om man inte angrep regimen. Det samma gällde för Libyen. Båda länderna hade ekonomier som stod fria från Goldman Sachs et consortes giriga klor.
    Vilka vinner på kaos och ekonomiska kollapser? Vilka vinner på nationalstaternas upplösning? Där har du svaret på frågan vad som sker och varför.
    Jag trodde aldrig att jag skulle inlemma mig i konspirationsteoretikernas led. Men det är det där med kartan och verkligheten.

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Alla historiska händelser är frukten av en konspiration. Det handlar bara om att synliggöra det osynliga. Och det är vad jag försöker göra när jag frågar varför makthavarna följer de råd som är sämst för de berörda.

  2. kallepelle skriver:

    Asperger heter det väl????????????

  3. Cello Jr skriver:

    Förslaget att bomba Syrien leder oundvikligt mina tankar till detta dokument som jag läste för några år sen:

    http://en.wikipedia.org/wiki/A_Clean_Break:_A_New_Strategy_for_Securing_the_Realm

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s