Alexander Bard-partiet…?

Bästa läsare!

Det finns mindre än 70’000 bönder i Sverige enligt en gammal vän till mig. Det är ungefär lika många som röstade blankt vid det senaste riksdagsvalet 2010. Alltså över 1% av angivna röster. Dessvärre innebär detta inte att 1% av stolarna i Sveriges riksdag (3½ mandat) står tomma, utan Valmyndigheten räknar bort dessa röster som är väljarkårens statement att det tyvärr inte fanns några vettiga partier att rösta på, och istället fördelar stolarna mellan de partier som fick 4% eller mer i valet.

Vad har bönderna med svensk riksdag att göra? Jo, när man talar om Centerpartiet kommer man ofta osökt in på partiets ursprung i form av Bondeförbundet och dess föregångare Svenska Lantmannapartiet. Visserligen skedde en omvandling av partiet som gjorde det allmänborgerligt i slutet av Gunnar Hedlunds partiledarskap, och den utvecklingen ledde till att hans ersättare Thorbjörn Fälldin fick var fjärde röst i riksdagsvalet 1973. Fälldin blev också Sveriges förste borgerliga statsminister sedan mellankrigstiden, inte minst tack vare att den enda som ansåg att han var ohederlig var huvudmotståndaren Olof Palme. Och på den tiden var det många som med rätta ansåg att Palme var en läskig typ.

Men sedan dess har mycket vatten runnit under Seines broar, även om stofiler som jag fortsätter att koppla partiet till åkrar och kohagar och bönder i flanellskjorta och halmstrå i mungipan.

Vid den senaste tidens väljaropinionsmätningar som publicerats har centerpartiets stöd av mindre än 3% av väljarna. Partiet tappar i snitt ungefär 0,5 procentenheter per år, och ingenting tyder på att den trenden kommer att brytas. För vad skall Centern göra? Byta ut sin partiledare mot en ny yngre förmåga än den sittande? Eller ta in en kvinna som partiledare? Oupps, man har redan använt alla dessa nödlösningar, och nu är de slut. Visserligen sitter partiet även på en mångmiljonförmögenhet sedan man sålde sina (numera förlustdrabbade) tidningar, och man skulle faktiskt kunna muta väljarna med X antal tusenlappar för varje röst för att komma upp till 4%. Dessvärre – för Centerpartiet – är detta olagligt. Fast enligt min mening kanske enda sättet att rädda partiet. För att återgå till ett Bondeförbund ger inget, det har jag redan redovisat.

Nu när det går så dåligt för Centern kunde man tro att råttorna börjar lämna det sjunkande skeppet. Och som ett brev på posten meddelar den politiske idéentreprenören Alexander Bard att partiet håller på att dö och att han begär sitt urträde. Han har varit med och skrivit partiets omtalade framtidsmanifest. Vilket i sig faktiskt var en av de första dödsspasmerna i den politiska spillra som en gång i tiden var Fälldins stolta parti. Nya tag görs alltid i desperata lägen. Ibland med vinst. Ibland på förlust.

Alexander Bard är förvisso en intressant politisk samtalspartner, i vart fall utifrån min egen lilla erfarenhet. Visserligen har han en tendens att vara lite mästrande och han lider dessutom av nedsatt hörsel och bristande fingertoppskänsla. Men detta är inte unikt för politiker som väsen; detsamma kunde sägas om riksbuffeln Göran Persson, och Fredrik Reinfeldt kommer inte få hamna på samma obebodda ö som undertecknad i händelse av skeppsbrott. Bards stora brist är hans oförmåga till kontinuitet; han har – såvitt jag vet – hoppat mellan Folkpartiet, Piratpartiet, Liberaldemokraterna, Centerpartiet och – enligt SvD – vill tillbaka till Piratpartiet. Bard har dock inte bränt några skepp; han sänker dem istället…!

Vad få vet är att Alexander Bard och jag har samma slags storslagna vision om att göra idéen om individuell frihet till en vinnande valfråga. Det är dock två skillnader mellan oss; Bard har haft goda förbindelser med massmedierna men misslyckats. Och anledningen till det är att han är en partipolitisk hoppjerka som tror sig kunna sälja in idéer till befintliga partier, utan att bry sig om ifall omgivningen hänger med. Det anser jag är fel metod. Ett parti är en rörelse. Det skall inte skickas brev från huvudkontoret i Stockholm som säger åt vad medlemmarna i rörelsen skall tycka och tänka.

Jag å min sida har varit rejält under radarn, men med subtila metoder försökt förmå berörda frihetssinnade liberaler och libertarianer att samverka, och skapa den frihetsrörelse som Sverige så väl behöver. Och det måste vara en mångfaceterad organisation.  Jag väckte förslaget efter valet 2006, och stötte på patrull hos samtliga berörda som med styvnackad stolthet trodde sig kunna jobba sig upp till 4%-spärren inför valet 2010. Samtliga partier fallerade. Jag önskar att man istället ägnat den nuvarande mandatperioden till att lyssna och överväga mitt förslag, fast nu står man ändå inför den situationen att SD suger till sig alla missnöjesröster. Och resten som inte har lust att rösta på de etablerade partierna anser sig göra bättre nytta på sofflocket.

Tragiskt.

Nu får vi se vad Piratpartiet säger om Alexander Bards uppvaktning. Även där har luften blivit tunn, och det är möjligt att man behöver prostituera sig för att få tillgång til Bards tjocka adressbok till alla tillmötesgående journalister och skribenter.

Eller också startar han ett eget parti. Igen. Alexander Bard-partiet? Frågan är hur många månader han kommer arbeta med det innan han studsar vidare…?

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Politik. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Alexander Bard-partiet…?

  1. Rune skriver:

    Centern hade haft gott om uppgifter att syssla med om de hade växlat över från att vara ett bondeparti till att bli ett landsbygdsparti. Bönder är ju numera en liten minoritet på landsbygden.
    Landsbygd, småstäder och småsamhällen skulle haft nytta av ett parti som intresserade sig för deras speciella situation och problem. En given uppgift för centern som de sumpade.

    • Peter Harold (via mobil) skriver:

      Japp! En tredjedel av Sveriges befolkning bor i landsbygd. Tror att de är mer redo för äkta centerpolitik än deltidstransorna på Stureplan.

  2. cfr skriver:

    Centern har en intressant historia som sannolikt är preskriberad vid det här laget. Observera särskilt pkt IV.

    http://snd.gu.se/sv/vivill/party/c/program/1933

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s