President Clinton – en riktig jävla gangster. Utropstecken. Inte frågetecken.

Bästa läsare!

Jag hade tänkt att skriva ett högst allmänt blogginlägg om konspirationsteorier. Eller snarare, om behovet av att hitta ett bättre ord för detta begrepp. Min tes är att ändelsen ”-teori” ger en trivialiserande effekt. En misstanke mot en sammansvärjning bland makthavare avfärdas allra enklast genom att påstå att ”det är en konspirationsteori”.

Wikipedia – som tydligen är i skriande behov av ekonomiska bidrag, och som skulle ha fått det av mig om den svenska redaktionen inte lidit av PK-hybris – skriver bl.a. detta under uppslagsordet ”Konspirationsteori”:

Välspridda och seglivade konspirationsteorier i modern tid som allmänt anses vara grundlösa inlkuerar [sic!] konspirationsteorierna om månlandningarna och omständigheterna kring Kennedymordet på 1960-talet. Många konspirationsteorier gör även gällande att stora händelser i världshistorien förklaras av att konspiratörer i kulisserna manipulerat och iscensatt politiska skeenden. Ett exempel är teorin om att illuminaterna, Tempelherreorden och Frimurarorden var de hemliga sällskap som låg bakom franska revolutionen. Faktiska sammansvärjningar under 1900-talet inkluderar bland annat 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler samt president Nixons och dennes medarbetares försök att dölja Watergate-skandalen.

Om vi bortser från att skribenten misslyckas med att stava till ordet ”inkluderar” – vilket tyder på att vederbörande har samma slags tangentbord som undertecknad där tangenterna titt som tätt visar exempel på illa dolt skämtlynne – så ser vi direkt ett exempel på hur man idiotförklarar folk som ägnar dagar och år, till och med offrar hela sina liv – i bokstavlig bemärkelse – för att få fram sanningen.

Jag personligen anser att en konspiration är ett dubbelbottnat brott. Först konspirationen i sig själv, d.v.s. den samverkan som sker (i hemlighet) inom en grupp eller mellan parter som står bakom aktiviteten. Därefter hemlighållandet av det man gjort. Hemlighållandet omfattar dels att man planterar en berättelse som avleder misstankarna, och dels ett undanröjande av ledtrådar som kan avslöja sanningen.

Min första tanke var att illustrera dagens bloggpostning med ett exempel på en konspirationsteoretiker. Nine-eleven är en händelse som är i färskt minne, och som fortfarande lämnat många frågor obesvarade.  Det finns tusentals ”konspirationsteoretiker” som presenterat sin bild av vad som verkligen hände den 11 september 2001. Eftersom jag hyser en förkärlek till uppgiftslämnare som har kompetens om sitt ämne, och helst haft insyn i den verksamhet de riktar anklagelser emot, samt att ämnet har en koppling till mitt intresse för yttrandefrihetsfrågor, föll mitt val på piloten Philip Marshall.

Det intressanta med Philip Marshall i egenskap av ”konspirationsteoretiker” är att han dels uttalar sig i egenskap av trafikflygare i frågan om hur uppdraget att flyga in i diverse objekt under 11 september förbereddes och genomfördes; dels uttalar sig som f.d. uppdragspilot åt den amerikanska regeringen (smuggeluppdrag; Iran-Kontras, m.m.). En annan intressant aspekt är att han inte alls förespråkar missilteorin beträffande Pentagon, utan menar att det verkligen var ett trafikplan som i mycket hög hastighet flög in i byggnaden, även om manövern är svår att utföra i den hastigheten och på den höjden (Marshall testade manövern själv i flygsimulator och hamnade vid de tre första försöken ovanför byggnaden). Dessutom intervjuade han flygtrafikledare som var i tjänst och som följde planet på radarn ända tills det kraschade.

Philip Marshall skrev ett antal böcker [länk] om 9-11 och var ifjol i färd med att sammanställa ännu ett alster som skulle avhandla terrordådet ur ett logistikperspektiv. Förutom det flygtekniska området engagerade han sig i frågan framför allt därför att ”War on terror” inneburit stora inskränkningar i demokrati och frihet i hans eget land. Framför allt är det kopplingen till familjen Bush som är det som sticker mest i hans ögon, utifrån hans erfarenheter från att ha arbetat åt CIA (där George Bush d.ä. var chef innan han blev vicepresident under Reagan och sedermera president).

Men några fler böcker av Marshall blir det inte. För nästan exakt ett år sedan begick han självmord. Först sköt han ihjäl familjens hund. Sedan sköt han ihjäl sina tonårsbarn, sonen och dottern som för ovanlighetens skull var här denna dag eftersom deras mor och Philips f.d. hustru var bortrest (Philip hade gett henne pengar för att etablera hennes affärsrörelse i Turkiet). När han slutligen dödade sig själv gjorde han det genom att skjuta sig i vänster sida om huvudet med en 9 mm pistol av fabrikat Glock. Fastän han är högerhänt…!

Så min tanke var att fokusera detta blogginlägg på Philip Marshall eftersom hans framförande av en ”konspirationsteori” ger ett intryck av vara formulerad med stor saklighet.

Men det visade sig att det mystiska självmordet på Philip Marshall inte är unikt. Medan jag gjorde research snubblade jag över dokumentärfilmen The Clinton Chronicles. Jag vet att den är känd bland många som är fascinerade av konspirationsteorier. Fast tyvärr är det nog bara i den kretsen den nått ut. Hur är det möjligt? Blotta misstanken att president Bill Clinton var en av toppmännen bakom en liga som både smugglade narkotika och tvättade dessa intäkter genom lokala stiftelser och låneinstitut är ju ett scoop; hade man åtalat honom och det blivit en fallande dom skulle han ha blivit inburad i årtionden.

Filmen finns återgiven i en överskådlig avskrift här.

Men hur kom det sig att Arkanskasguvernören Bill Clinton klarade sig? Ett svar finns i att han och broderns kumpaner utvecklat ett dödligt effektivt nätverk som tjänade Clintons konspiration. Konspirationsteori? Ja, så kan man avfärda anklagelserna om man inte vill ta dem på allvar. Men hade vittnena hörts av domstol så skulle historien se annorlunda ut. Och det som räddat Clinton var att ett visst antal nyckelpersoner tystades; att han hade kontakter i delstatens domstolsväsen som stoppade ett åtal; samt mediernas beröringsskräck.

Hur skulle det amerikanska folket ha röstat vid presidentvalet 1991 om de vetat att demokraternas presidentkandidat missbrukat kokain, prenumererat på tonårsflickor som han och hans bror lärt att knarka, instiftat samhällsinstitutioner som istället för att gynna skolor och kyrkor ägnat sig åt att tvätta knarkpengar och bekosta Clintons sponsorers affärsverksamheter (Arkansas Development Finance Authority)?

Men amerikanska folket fick inte veta. Vissa som kunde talat om vad Clinton ägnade sig åt tystades. De mördades. Och medierna teg.

Samma strategi hade säkert fungerat även under Monika Lewinsky-affären. Det talades bland internerna(praktikanterna)  i Vita huset om president Clintons flörtighet i allmänhet och om hans erövringar i Ovala rummet. Minns bl.a. Paula Jones stämningsansökan mot presidenten där hon sade sig blivit utsatt för sexuella trakasserier.

Skvallret om Lewinsky nådde till och med journalisterna. Som ånyo inte vågade ta bladet från munnen. Newsweek vägrade först publicera uppgifterna om att Bill Clinton varit otrogen mot sin hustru Hillary med den unga praktikanten. Man fick uppgifterna redan under hösten 1997. Det var istället sajten Drudge Report som i mitten av januari 1998 listigt rapporterade att Newsweek satt på historien om skandalen. Detta avslöjande ledde sedermera – då medierna inte kunde avstå från snasket – presidenten framträda med Hillary vid sin sida, deklarerandes med stort allvar: ” – I did not have sexual relations with that woman, Miss Lewinsky.”

I princip kan jag hålla med att det inte var värt att publicera avslöjandet om Lewinsky; det var Bill Clintons ensak vem han nuppade. Ett blow-job i Ovala Rummet är en ganska trivial händelse, även om jag inte skulle ha något emot att vara president under sådana förhållanden… Men man måste se avslöjandet i kontext med att han ofredade kvinnor sexuellt i Vita huset.

Med tanke på att det fanns så mycket annat att granska och spekulera kring – framför allt om vi utgår från The Bill Clinton Body Count – är det förvånande hur lindrigt han fick komma undan med bara en otillbörlig avsugning på jobbet.

En teori är att Clintons motståndare – republikanerna – var nöjda med att ha lyckats vingklippa honom politiskt. Jakten var över och vunnen. Dessutom kan man ju förmoda att det politiska etablissemanget egentligen inte är intresserade av att korruptionen avslöjas. Istället gör man allt för att kunna avfärda de tunga anklagelserna som ”konspirationsteorier”. Det enda politikerna behöver göra är att associera sina kritiker med ”galningar och foliehattar”.

Så länge den tredje statsmakten – medierna – lever i samverkan med den härskande klassen kommer vi inte se någon förändring på detta. Återstår alltså att som nyhetskonsument vända sig till andra källor och pröva deras autenticitet. Ofta upptäcker man att de inte på något vis är mindre tillförlitliga än t.ex. Aftonbladet och Expressen. Och inte sällan brukar de alternativa medierna uppmuntra läsarna att kommentera och sprida mer ljus över tingens ordning.

Det tycker jag är guld.

Sedan kan man fråga sig hur mycket Hillary Clinton var involverade i sin makes skumraskaffärer. Med tanke på att den juristbyrå hon jobbade/var delägare i fick uppdrag från guvernör Clinton att ordna med de juridiska aspekterna när Arkansas Development Finance Authority bildades. Ett kongressförhör vore på sin plats nu, med tanke på att hon gnetar hårt för att bli ny president efter Barack Obama…

Hälsar eder Peter Harold

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Brott & straff, Historia. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till President Clinton – en riktig jävla gangster. Utropstecken. Inte frågetecken.

  1. elina skriver:

    Fru Clinton är ingen vän lady. Hoppas vi slipper henne.

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s