Några idag främmande ord från försvarsdebatten 1890…

Bästa läsare!

Sitter och skrockar förnöjt. Det har på sistone talats om att man nu skall satsa mer på militärförsvaret med anledning av att ryssen börjar röra på sig… Ha! Lagom så dags!

När det gäller försvarspolitik styrs den under långa tider av en utopisk illusion om att vi går mot en enad och fredlig värld. För svensk del har man lagt en försvarspolitik baserad på ett politiskt och militärt lugn som uppstått efter Sovjetunionens fall, och definerat det svenska försvarets  avrustning som ”en anpassning till uppgiften för insatsförsvar”. Eller låt oss använda den byråkratiska formuleringen:

Det militära försvaret ska ständigt vara berett att genomföra internationella insatser och hävda Sveriges nationella integritet. Det ska också stödja det svenska samhället vid större kriser.

I praktiken innebär denna vackra formulering att det svenska försvaret skall på skattebetalarnas bekostnad åka kors och tvärs i världen i små grupper och vara vaktmästare åt NATO och FN. Därav ordet ”insats”. Kvar blir dessvärre inte mycket ”försvar”.

Vad gäller invasionshot menar makthavarna att det hotet är så obefintligt att det är sannolikare att vi drabbas av en härdsmälta i Forsmark långt innan Ryssland återbildat Sovjetunionen och tagit sig över Östersjön och rullar fram med sina stridsvagnar på länsväg 222 på väg mot Stockholms innerstad från Stavsnäs via Gustavsberg (utan att betala trängselskatt vid Sickla). Visserligen säger ÖB att vi kommer kunna hålla stånd mot fi i två veckor (eller var det mindre?), men vi har redan sett att det är Danmark som skickar upp jaktflyg när ryssarna övar atombombsflygattacker mot Stockholm efter kontorstid.

Ja, jag vet att det låter som att jag raljerar. Men i sak har jag inte alls så jäkla fel. Vi har avskaffat den allmänna värnplikten och skaffat en yrkesarmé. I princip är det bra eftersom värnplikt innebär ett intrång i individens personliga frihet. Men vi hade lika gärna kunnat behålla en frivillig värntjänst för att göra pojkar och flickor till män och skapat en tillgänglig soldatkår den dag vi behöver den.

Vi vet att våra politiker så sakta börjat ändra inställning i frågan. Man talar om att under de kommande årtiondena bygga upp landets försvarsförmåga. Ja, ordet ”försvarsförmåga” har helt plötsligt blivit ett modeord i debatten idag. Detta främst utifrån nyhetsbruset om ”den ryska invasionen i Krim”.  Jaha, så det är dags att börja fundera på försvarsförmågan nu..?

Det är detta som bevisar vilken ansvarslös hållning våra politiker haft när de omvandlat krigsmakten till en regionalpolitisk valfråga. Hade man i riksdagen brytt sig om vår försvarsförmåga ifall Ukrainakrisen aldrig inträffat? Njae, knappast i samma nivå som nu. Men Ukraina är en separat fråga, som egentligen inte alls utgör det verkliga skälet till att se till och ha en god beredskap i händelse av ofred i vårt närområde.

Jag vill här istället belysa det faktum att såväl den senaste socialdemokratiska regeringen och den nuvarande borgerliga har sänkt den svenska försvarsförmågan till en all time low-nivå. Den sistnämnda regeringen har dessutom – i strid med en den allmänna opinionen i Sverige om jag minns rätt – gett Ryssland rätt att anlägga en undervattenspipeline alldeles intill Gotland. Gazprom har dessutom etablerat en serviceanläggning på Gotland. Gazprom ägs till viss del av Vostok Nafta, i vilket en viss Carl Bildt var styrelseledamot i fram tills han utsågs som utrikesminister…

Sveriges regering har medvetet – i trygghetsruset efter Sovjetunionens fall – gett Ryssland tillstånd att bygga en anläggning som mycket väl skulle kunna ge vår blivande fiende ett skäl till att attackera oss vid en konflikt.

Även om vi vet att den nuvarande krisen i Ukraina näppeligen är Rysslands fel (Carl Bildts retorik till trots), så finns det inget som säger att Putins efterträdare kommer vara mer stabil. Är man konspiratoriskt lagd kan man omvänt oroa sig för att man från svenskt håll (kanske på hemligt uppdrag av finansmannen och EU-kramaren George Soros t.ex.) medvetet retar den ryska regimen för att skapa en situation som eskalerar till en fientlig handling. Vi tror oss veta med stor säkerhet att upploppen och dödsskjutningarna i Kiev (som resulterade i ett våldsamt maktskifte) understöddes av oss från väst. Sällan har en konspiration varit så uppenbar som nu under Ukrainas EU-kris. De här gossarna gör vad som helst för att utveckla One World Order. Man härskar genom att söndra.

Jag förstår de svenska politikernas välvilja att anpassa försvaret efter de synbara hot som finns, men man kan inte dimensionera den verksamheten helt och hållet utifrån enbart just nu rådande förhållanden. Regimskiften kan ske snabbt, och osämja mellan olika grupper eller nationer växer kvickt.

Ponera att det inte varit Ukraina, utan att det istället handlat om nyss nämnda gasledning som tsar Putin menat hotats av Sverige. Halva Visby skulle ha bombats tillbaka till medeltiden (den andra halvan ÄR redan medeltida) för att skydda Rysslands ekonomiska intressen. Och detta innan vi ens hunnit hitta rätt nyckel till våra mobiliseringsförråd ute i skogarna, än mindre ha hunnit få tyget i stridsdugligt skick. Och de svenska yrkesmilitärerna skulle troligtvis stanna hemma i kasernen p.g.a. att huvudskyddsombudet utfärdat skyddsstopp. Någon kan ju bli skadad när det bryter ut krig, och det vill vi inte riskera… Sorry, det är svårt för mig att sluta raljera.

Fast det här med att kritisera landets ringa försvarsförmåga är inte ett nytt fenomen. Jag läser i Svensk Tidskrift från 1890 följande formuleringar som jag inte tror skulle medges publicering i någon svensk tidskrift av dagens dato, och inte bara av stilistiska skäl. Jag ber att få ge er, kära läsare, några exempel på argument som känns härligt politiskt inkorrekta, i vart fall för att passa på SVT Debatt eller någon annan statsberoende nyhetskälla:

»Kommen ihåg, att I ären svenskar!» — så löd en gång det tillrop, hvarmed den unge svenske konungen i slaget vid Lund eldade sina trupper till kamp och seger. Samma rop genljuder åter utöfver all Sverges landamären uti den försvarsrörelse, som nu håller på att väcka vårt i snart 80-årig fred inslumrade folk.

Som bekant var det de svenska kvinnorna, som först satte denna rörelse i gång. Månne alla svenske män märkt det nesliga i detta faktum?

De, som ej själfva kunna försvara sig, måste påminna oss män om vår plikt att icke i farans stund ställa dem, ställa hus och hem värnlösa!

Och ändå finnas de, som fortfarande ej vilja lyssna till väckareropen. Den ene säger, att vi ej behöfva försvara oss; den andre, att vi ej böra göra det genom krigiskt våld; och kanske dristar ännu en annan hviska det skamliga ordet: vi kunna ej försvara oss.

För dem, som äro nog dåraktiga att tro, att vår långa fred skulle kunna vara ständigt, behöfva vi endast peka på historiens blodiga blad och erinra därom, att alla Europas öfriga nationer för närvarande bära så oerhörda bördor för den krigsrustning, hvari de stå väpnade, att de redan af ekonomiska skäl tvingas att förr eller senare låta det världskrig utbryta, efter hvilket man först i någon mån kan hoppas på den politiska möjligheten af en partiell afväpning.

Lika dåraktigt är deras tal, som förmena, att vi borde värna vår själfständighet blott genom traktater och neutralitetsförklaringar. De glömma den gamla sanningen: »si vis pacem, para bellum». Så länge, som en af Europas stormakter ännu står på eröfrarepolitikens barbariska utvecklingsstadium, och- fortfarande nationalhatet sår sin groddsäkra drak-sådd på gränsen mellan det europeiska fastlandets främsta; kulturnationer, — så länge är det ett oförlåtligt lättsinne att trygga sig till andra traktater än dem, för hvilka man har makt att tilltvinga sig någon respekt.

Egendomligt nog får man ofta höra de fredspredikande sirénrösterna från det s. k. frisinnade lägret. Förstår man då icke, att till och med ordets frihet betages oss, om en främmande stat under vår egen krigiska vanmakt kan befalla oss att tiga.

Feghetens ömkliga argument förtjänar intet bemötande. Att uppgifva tron på att vi kunna försvara oss, vore liktydigt med att uppgifva vår rätt att existera såsom själfständig nation. Och så hafva väl ännu ej de gamla svenskarnes ättlingar vanslägtats!

Men att vi ej med våra nuvarande stridskrafter kunna i längden försvara oss mot någon af våra mäktiga grannar, — medvetandet därom torde för närvarande hafva nedträngt till vårt folks djupaste led.

Under sådana förhållanden kan rimligen ej frågan längre blifva den: böra vi öka våra försvarskrafter ? Den enklaste pliktkänsla har därpå redan gifvit svaret. Utan frågan får endast lyda: hur skall det fosterländska försvaret ändamålsenligast stärkas ?

Väl vänta vi öfrige ledningen härvid af de sakkunnige, d. v. s. ytterst af vår regering. Och ”såge vi någonstädes bland desse vederbörande en man, som kunde och ville personligen bära hela saken på egna skuldror, så skulle vi andre veta vår plikt att, äfven med åsidosättande af egna åsikter och önskningar, underordna oss. Vi frukta blott tyvärr, att vi uti dessa komité-regementets dagar för länge få spana efter den mannen.

Och i hvad fall som hälst: äfven för att förstå värdet af sakkunnig ledning tarfvas någon sakkunskap. Att till den stora allmänheten i viss mån söka sprida sådan, skall därför blifva en af denna tidskrifts främsta syften. Och vi skola därför här meddela en följd af på fackkunskap grundade artiklar om det nutida kriget och dess medel.

Vi åtminstone skola aldrig glömma, att ali vår öfriga, mera direkta kultursträfvan till föga båtar, om vi ej veta att värna vår kulturs själfständighet och vår politiska frihet mot yttre våldsmakt.

Även om man kanske inte till fullo gillar budskapet så måste man i vart fall uttrycka beundran för den tidens formuleringskonst. Det gör i alla fall jag. Ställ detta mot språket hos dagens politiker. Här är det den forne försvarsministern Sten Tolgfors som under försvarsdebatten i februari 2009 slår sig för bröstet så att det dundrar…:

Vi värnar inte bara Sverige vid gräns. Krig, konflikter och incidenter ska hindras från att nå gränsen. Därför har Sverige ett tydligt Östersjöperspektiv i försvarspolitiken. Sverige har ett nära dubbelt så stort flygvapen som grannländerna och dessutom ett avancerat ubåtsvapen, vilket till exempel Finland saknar. Det är rätt att vi prioriterar olika saker, av geografiska och historiska skäl.

Så stärker vi nu alltså Sveriges förmåga att försvara sig avsevärt jämfört med i dag. Regeringen kommer med den kommande inriktningspropositionen att skapa ett användbart insatsförsvar, med styrkor som kan sättas in här och nu i Sverige, i närområdet eller utanför närområdet för att värna svenska värden och intressen. Det är den enda finansierade, genomförbara och preciserade försvarspolitik som finns i landet. Inget parti har mer pengar, och ingen annan har ens en konstruktiv och konsekvent inriktning.

Att retoriken är kass förvånar kanske inte. Men låt oss tala om sakfrågan. Med tanke på episoden med den ryska attackövningen mot Sverige för några månader sedan så kan man inte låta bli att dra på smilbanden åt Tolgfors gamla utspel då hand sade att Sverige har ett dubbelt så stort flygvapen än grannländerna. Och ändå var det danskarna som skickade upp jaktflyg för att bevaka de ryska attackplanen när de flyger in över svenskt territorium! Sett ur detta perspektiv undrar jag vad lyckan med ett stort flygvapen består i när vi inte har råd att använda det.

Vi behöver en försvarspolitik som skall ha till uppgift att skydda och försvara Sverige. Våra grönklädda skall inte användas till det geopolitiska maktspelet och riskera sina liv för att städa upp efter orättfärdiga krig som initierats av George Soros och hans likar. Dessa talar om vikten att sprida fred och frihet, men de är inget annat än charlataner.

Hälsar eder Peter Harold

I mediebruset:

The Guardian: Ukraine crisis: bugged call reveals conspiracy theory about Kiev snipers. Estlands utrikesminister har talat med en kvinna som föreslås bli minister i Urkainas nästa regering. Denna kvinna uppger att både demonstranter och poliser dödades i Kiev av samma skyttar. Jag lyssnade på det avslöjande telefonsamtalet igår. Vi medborgare borde få mer sådant till livs. EU-draken Lady Ashton verkade inte begripa innebörden av anklagelserna. Eller också var det precis det hon gjorde…

SVD: ”Sant och falskt om Ukrainakrisen”. SvD meddelar den av utrikesdepartementet fastställda sanningen om krisen i Ukraina. Putin och den avsatte presidenten i Ukraina har en syn på saken, och hela omvärlden tycker annat, skriver tidningen. Vidare anser man att det är begripligt att det sitter högerextremister (kallat ”ministrar som befinner sig långt ut på högerkanten”) i den nya regeringen eftersom situationen i landet är extrem. Med tanke på hur medierna brukar beskriva sverigedemokrater förutsätter jag att SvD pushar för att SD får vara med i en samlingsregering nästa gång Sverige hamnar i ett krisläge...

Om Peter Harold

Libertariansk skribent och författare. Driver den libertarianska bloggen "Skrivarens Blogg".
Det här inlägget postades i Demokrati och frihet. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Några idag främmande ord från försvarsdebatten 1890…

  1. Rune skriver:

    ”Och detta innan vi ens hunnit hitta rätt nyckel till våra mobiliseringsförråd ute i skogarna,”
    ——————————————
    Vilka mobiliseringsförråd? De finns ju inte kvar.

    • Peter Harold skriver:

      Ja, det är nog sant. Det kallas väl ”förrådsställa” och är väl en annan typ av mer centraliserad logistik om jag inte är felunderrättad. Fast vad dessa förråd innehåller ifråga om stridsklar utrustning återstår att analysera.

      • elina skriver:

        Ibland när man åker småvägar i Norrland dyker hastigt upp en välskött väg med 90 skylt mitt i skogen och ett militärförråd med stängsel. Så de finns men vad de innehåller?

        • Peter Harold skriver:

          De lär visst inte innehålla så värst mycket av värde i allmänhet. Vissa förråd används för utrustning under övning/utbildning. Men vapen tror jag man numera förvarar centralt. Persedlar, tält, trosskök, vattensäckar, pumpar och en och annat fordon finns det nog där.

          Men några förråd innehåller faktiskt vapen och sprängmedel. Håll utkik efter hjulspår efter bevakningstjänstens patrullbil!

  2. elina skriver:

    När larmet går kommer alla bara att sova vidare. Larmet gick – det de prövar varje första måndag – en natt i en viss stad och det var en alltså 1 person som gjorde vad han skulle göra om larmet gick. De han väckte drog bara täcket över sig. Efter närapå en timme lyckades någon stänga av larmet. Så … sov gott.

    • Peter Harold skriver:

      Fasansfullt! Det är ju inte bara ett larm vid krig, utan även ett allmänt varningslarm (t.ex. vid härdsmälta eller tsunami, vilket vi ju inte har så mycket av tack och lov).

  3. Cello Jr skriver:

    Tycker det är patetiskt när SD (som jag röstar på) förespråkar ett starkt svenskt försvar!
    Vad finns kvar att försvara? Inte ett smack. I alla fall inte med militära medel. Möjligtvis vid valurnorna och inom idédebatten.

    Retar mig även på det här obeskrivligt töntiga ”internationella engagemanget”! Det är det yttersta bevis på ett försvar som saknar en uppgift. Lägg ned skiten!

    Kanske rentav en rysk ockupation skulle medföra fördelar.🙂

    http://nyheteridag.se/detta-vantar-om-ryssland-invaderar-sverige/

    • Peter Harold skriver:

      ”Internationellt engagemang” betyder i regel att vi skall ställa upp med vaktmästarsoldater för de krigsstyrkor som kommenderats ut i Asien och Afrika för att rädda petrodollarn…

Du är välkommen att kommentera inlägget! Jag tillämpar yttrandefrihet, men du tar givetvis ansvar för det du skriver. Reklam åker dock i runda arkivet.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s